Likt en älva
syns siluetten
bräcklig och tunn
i dimman
virvlande går hon
höljd i dunklet
varken fager
ej heller oskön
tillsynes svag och skör
men trots regn och storm
syns hon där än
knappt märkbar
inga avtryck har lämnats
där hon vandrar
på väg mot sitt öde
ett öde som ingen vet
för hon vandrar där länge
långt efter alla andra
Hennes önskan vet ingen
Viljan att finnas
Att få lämna fotspår
längst vägen hon vandrar
Att få vara annat
än blott ett svagt minne
i de få som sett henne
Att finnas till
likt de hon ser
genom gåtfulla ögon
De som stundom
lägger märke till henne
där hon svävar
i kanten av synfältet.
Hennes skira skepnad
till trots
en vilja av stål
hon fortsätter vandra
längs stigen hon valt
Kanske någon gång
kommer hon fram?
Dock kommer de
som sett henne nu
aldrig se hennes sista steg
de steg som faktiskt, tillslut
kommer lämna avtryck.
Då först vandrar hon
där hon verkligen ska.
Först då
finns hon.
På riktigt.
Senaste kommentarerna