Ett ljus i snöstormen!
Djupt inne i snöstormen,
Den ogenomträngliga muren av fallande,
kalla fallande snöflingor,
Ser jag plötsligt,
ett litet flackande sken,
En liten låga som brinner,
Trots att den är oändligt liten,
Så ser mina ögon,
Bara den lilla, lilla lågan,
Men i mina ögon skiner den starkt,
Den fyller hela mitt synfält.
Trots att den finns,
Så längt borta,
Värmer den mej,
Den värmer mitt inre.
Stigen jag gått på,
Är krokig och vind.
Men när ljuset dök upp,
Raknade stigen.
Stigen jag går på,
Är ej längre smal och krokig.
Stigen är rak, jämt och fin.
Även om den fortfarande är,
Kantad med vassa stenar.
Den leder mej rakt mot ljuset!
Jag känner mej stark
Och övertygad om att
den väg jag valt,
Tar mej dit jag vill
Tar mej till mitt ljus,
Som gör livet värt att leva igen!


The
1 Kommentar
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
margaretha friis säger:
Hej!!
Det var en fin dikt fylld av hopp.
Hoppas att du forsätter att se det ljusa
som leder dig fram.
ha en trevlig kväll
söndag 21 februari 2010 klockan 22:34
Skriv kommentar