Ett ljus i snöstormen!

Djupt inne i snöstormen,
Den ogenomträngliga muren av fallande,
kalla fallande snöflingor,
Ser jag plötsligt,
ett litet flackande sken,
En liten låga som brinner,

Trots att den är oändligt liten,
Så ser mina ögon,
Bara den lilla, lilla lågan,
Men i mina ögon skiner den starkt,
Den fyller hela mitt synfält.

Trots att den finns,
Så längt borta,
Värmer den mej,
Den värmer mitt inre.

Stigen jag gått på,
Är krokig och vind.
Men när ljuset dök upp,
Raknade stigen.

Stigen jag går på,
Är ej längre smal och krokig.
Stigen är rak, jämt och fin.
Även om den fortfarande är,
Kantad med vassa stenar.

Den leder mej rakt mot ljuset!
Jag känner mej stark
Och övertygad om att
den väg jag valt,
Tar mej dit jag vill
Tar mej till mitt ljus,
Som gör livet värt att leva igen!

En kommentar

  1. margaretha friis

    Hej!!
    Det var en fin dikt fylld av hopp.
    Hoppas att du forsätter att se det ljusa
    som leder dig fram.

    ha en trevlig kväll

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.