Solens strålar,
värmer återigen världen.
Sommaren gläntar för dörren;
Snön smälter
och fåglarna sjunger in våren.

Men än hur mycket värme solen sprider,
Förmår det inte nå, 
In i mitt mörker.
Det dystra i mej,
Finns och förblir där,
Orört, hårt och kallt.

Sorgsenheten,
Ligger som en matta,
Över mitt jag.
Får världen att se matt ut.
Vari hittar jag glädje,
I allt det här?

Vart finns något som,
Kan dra upp mej från tomheten?

Något som kan få solen att värma även mej?
Låta våren och värmen röra även vid mej,
och inte bara allt runt omkring mej?

Jag ser allt lysa och värmas runt i kring.
Men i mitten står jag,
Som en svart skugga.

Kommer jag någonsin kunna känna
Solens stråla värma?
Det skimmrande ljuset glädja mina ögon?
Det ljumma sommarvinden smeka min hud?
Doften av sommar kittla luktsinnet?
Kommer jag någonsin att få sommar?
 

 Allt är ett virrvarr.
Vad jag tänker,
Känner, Tycker.

Att bli så djupt sårad,
att en väg åter,
Kan synas en omöjlighet.

Ibland måste man sitta där,
Slicka sina sår,
Tillåta sig läka.

Men ibland kanske såren,
Bara blir större,
Mera infekterade.

Ibland kanske man måste,
Ge sig ut.
Man kanske måste hitta någon,
Som kan rena såret.
Som kan hjälpa en tillbaka?

Rädd för att bli dödligt sårad,
Sitter jag i mörkret och vågar inte.
Jag blir aldrig mera sårad,
Men jag är väldigt ensam.
Stannar jag här,
Kommer jag aldrig träffa någon,
Som skulle kunna hjälpa.
 

Kanske är det dags att;
Handlöst kasta sig ut,
Ut i livet?

Kanske finns det någon? 
Någon som förstår och som hjälper?
Kanske blir jag sårad återigen,
Men är det värre,
Än att sitta i mörkret och bara se mörker?

Ska jag våga?
Kanske blir jag hel igen?

Allt jag vet är att,
Jag inte har styrkan att hela mej själv.

Sitter här,
Väntar, tänker, hoppas.
Kanske….

Vågar inte hoppas;
Men gör det ändå.
Hoppet finns alltid,
Oavsett vad jag själv vill.
Min önskan,
kommer aldrig lämna mej.

Att någonsinn våga.
Att lita på någon.
Lita på att någon annan,
kanske?

Livets hjul,
snurrar obevekligt vidare.
Vägen den tar,
har jag inte valt.
Eller har jag det?
Någonstans finns det,
någon som styr.
Vissa svängar kan jag styra,
men inte alla.
Ibland måste jag bara följa med.

Ibland,
Styr hjulet in på en väg,
Som jag inte var bredd på.
Det händer att den vägen.
visar sig leda till något bra.

Hoppet om att livet;
ska vända åter
Kommer aldrig lämna mej!

Hoppet är det sista som lämnar livet.