Politik som mobbning. fort. med förtydligande.

Hej igen, och OJ!

Anledningen till att jag skriver på min blogg är självklart att få till en reaktion. Jag måste verkligen tacka alla som har reagerat denna gången. När jag skriver en blogg så är det svårt att dra gränsen vad som är en nödvändig detalj eller inte. Detta gör att det kan behövas ytterligare ett blogginlägg där jag försöker förklara mer detaljerat, men ändå så pass enkelt för alla som inte vill eller törs kontakta mig och fråga hur jag tänker.

Jag tänker sätta den del av det tidigare inlägget som skall förklaras inom parantes (). Och jag väljer ut det fyra delarna som har varit mest ifrågasatt.

(”Som man vill bli behandlad, skall man behandla andra.”)

Denna mening borde inte ha skapat debatt. Med så blev det. Här medan man att jag får skylla mig själv när jag gick med på att bli vice ordförande i Kommunstyrelsen. Citat: ”Den platsen har enligt en gammal överenskommelse alltid gått till det största oppositionspartiet.”

Denna överenskommelse visste jag tyvärr ingenting om innan det var försent. Så det tar jag på mig skulden för. Sedan vill jag lyfta frågan en gång till. Vem inom socialdemokraterna blev så ledsen för att denne inte blev KS vice ordförande så att hela det röda blocket kraftsamlade sig och angriper en enskild individ? Borde inte ett parti angripa ett parti?

Även om jag gjort fel i någon/någras ögon, så tycker jag att öga för öga och tand för tand skulle vara en bättre lösning i detta fallet.

(”Här går man ut som två partier och hänger ut två enskilda personer. Detta kan jag tycka är vuxen mobbning.”)

Utifrån denna text får jag kommentarer som citat: ”är man med i leken” eller ”får skylla sig själv”. Och till dessa kommentarer har jag tyvärr inget bra svar. Jag tror däremot att dessa reaktioner beror på dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Det är just därför jag vill varna människor som funderar på att bli politiker. Tänk efter före, ni ställer er framför en måltavla!

(”skickade jag ett meddelande till två av de högsta politikerna i respektive parti”)

För att klargöra! Jag skickade ett meddelande via en funktion som heter Messenger inte via mejl. Och jag anser att jag var väldigt enkel i min frågeställning. Se skärmdump:

Fördelen med Messenger är att man ser när alla berörda har läst meddelandet. Den kommentaren som var intressantast att få var denna citat:

(”Jag läste på Vk’s tyck till och förundras över vilka små problem ni verkar ha i Åsele. I din blogg hänvisar du till flera alvarliga problem med mobbning och förtroende kriser. Men det som upprör folket är hur du kan skicka mejl! Jag vet då att alla större myndigheter och företag löser många problem genom att skicka meddelanden mellan varandra. Problemet ligger inte i meddelandet/mejlet, problemet ligger uppenbarligen hos mottagaren. Vi lever på 2018. ”)

Jag måste hålla med denne skribent. Den huvudsakliga anledningen till att jag skickade frågan digitalt beror på att jag vill veta att rätt person har fått frågeställningen. Jag tycker inte heller att jag var otrevlig på något vis i min fråga så jag hade hoppas få ett svar.

(”ni kanske vill se ett av de besluten som kommer från värdegrundsgruppen:”)

Här finns det lite olika uppfattningar hur jag skall tolka gruppens beslut eller åsikt. Jag hänvisade till ett beslut, men det var mera en överenskommelse. Se skärmdump:

Trevlig helg på er och tveka aldrig att fråga.