Insikt eller fantasi?

Idag 25 januari har vi haft sammanträde med AU, det var inte så mycket ärenden så vi var klara till 11:00 ungefär.

När jag lämnar kommunhuset så kändes det nästan som vår i luften. Det nästan så jag tror att det är den första dagen med ”blia” i år. Jag hade inte direkt bråttom hem så jag tar en promenad, solen gör mig sällskap en stund och snön knarrar under skorna.

Detta ger tid till eftertanke, vad är det som händer i Åsele och vad beror detta på?

Människor blir sjukskrivna, slutar, eller mår dåligt. Det som slog mig är frågan hur utbrett är detta problem egentligen. Jag skrev i ett tidigare inlägg hur allting var på väg till botten. Men varför då?

Innan jag resonerar vidare vill jag fundera på vad som är bra riktlinjer för en bra anställd och för en bra chef.

Vi tar 5 korta om vad som kan tyckas vara en bra chef!

1. Skall utveckla varje anställd.
2. Skall hantera konflikter omedelbart.
3. Skall se till varje individ.
4. Skall framhäv sina medarbetare inte sig själv.
5. Skall aldrig glömma vart hen kommer ifrån.

Vi tar 5 korta om hur en bra anställd kan tyckas ska vara!

1. Skall vara trygg i sin yrkesroll och kompetens.
2. Skall vara helt klar över målen och resultaten på jobbet.
3. Skall ta hand om sig själv för att fungera på arbetsplatsen.
4. Skall förmedla oegentligheter till närmaste chef.
5. Skall vara lyhörd och flexibel för att fungera med kollegor.

Detta är ingenting som jag hittat på bara så där på egen hand utan lånat lite från nätet. Men samtidigt tycker jag det kan vara rimligt att fundera i just dessa banor.

Utifrån dessa punkter så ser jag att det krävs ett samspel mellan chefer och anställda men i Åsele verkar inte detta fungerar.

De påstås att i Åsele finns det vikarier inom vården som gråter i korridorerna för att de inte mår bra på jobbet. Det finns personal som inte vågar säga någonting negativt för att man är rädd att förlora jobbet. De finns personal som inte får ta semester för att det inte finns vikarier.

Det finns även det så kallade ”lönesamtalet” där alla får samma lön för att det inte skall bli orättvist. Även om det finns de som gör mer rätt för sin lön än andra. Om detta är hela bilden eller om den är större är svårt att säga. Men Åsele har problem.

Har du lagt märke till att jag inte har nämnt några politiker eller partier? Det beror nog på att man får nya fräscha tankar av vårsolen.

I övrigt så börjar jag tro att verksamheterna delvis passar på att köra sitt alldeles egna race på sidan om när politiken inte klarar av att föra samtal med varandra. Vi missar nog att hålla kollen. Men det är någonting jag inte förstår.

Flera av de beslut som är fattade i kommunfullmäktige under de senaste tre åren har inte blivit genomförda. Vi har investeringar som inte blivit gjorda. Vi har utredningar som inte blivit gjorda. Saker som politiken ha beställt men blir inte genomförda.

Politiken prioriterar varje år vad som skall läggas i tex. investeringsbudgeten, det är verksamheterna som själva begär dessa pengar. Citat: ”Det är verksamheterna som begär och planerar för att de behöver pengar till att göra en investering eller åtgärd under nästa år.”

Varför i hela fridens man måste vi ändå ombudjeter flera miljoner  varje år för att saker inte blir genomförda? Detta är för mig en gåta.

Jag vill göra ett scenario.  Vi tar ”någon” som jobbar på avdelning X och avdelning X begär 500,000kr från investeringsbudgeten för att laga en ”grej”. Vi politiker tycker att det är okej och godkänner förslaget.

Avdelning X har nu 500 000kr för att laga ”grejen” som man har lagt i sin planering.

Vem bär ansvaret för att ”grejen” skall bli lagad?  Jag tror att det finns en chef som ansvarar för att allting i kommunen skall fungera. Sen finns det en chef som ansvarar för att avdelning X skall fungera. I avdelning X finns det även anställda som har en uppgift. Detta är inte några konstigheter, men ändå så får jag/vi som politiker bli boven när ”grejen” som avdelning X skulle laga inte blev fixad.

Så när jag går här på vägen hem så blir jag lite sorgsen, det kan bero på att solen försvann.

Jag har försökt att införa arbetsbeskrivningar i kommunen. Och nu känner jag att jag inte har varit så fel ute. För med riktiga arbetsbeskrivningar på anställda och chefer, då vet alla vem som ansvarar över vad. Och framförallt när folk försvinner så vet man vilken kompetens man vill anställa.

Med arbetsbeskrivningar skulle alla anställda ges möjligheten att gå till jobbet med ett leende på läpparna, och senare lämna jobbet med en känsla att man gjort en bra insats för dagen.

Vems ansvar är det att göra saker bättre? Hur går vi vidare? Förslag någon?