Förändra gärna, men det kommer kosta.

Som folkvald ville jag arbeta för ett bättre Åsele och glesbygd. Under mitt första år försökte få till ett möte med civilministern Ardalan Shekarabi i Åsele eller Stockholm. Jag ville diskutera och informera om vilka dåliga förutsättningar många kommuner lever under. Jag fick några datum inbokade men samtliga träffar ställdes in av ministerns sekreterare med relativt kort varsel.

När jag som representant från en  enskild kommun hade svårt att få till ett möte så försökte jag locka med hela region 8 för att kunna få till ett möte med civilministern.

Men deras svar var enkelt: Du har inte tillräckligt material för att göra skillnad. Vill du åka så åk, men vi kan inte stödja ditt initiativ. Jag förväntade mig inte att någon skulle förstå men jag försökte i alla fall.

Jag fick resultat av mitt ”tjat”, och tillslut fick jag en inbjudan till ett seminarium om kommunernas utmaningar som skulle anordnas på Rosenbad den 12 dec 2015. Där civilministern skulle närvara.

(länk om man vill se vad man presenterade då: https://www.youtube.com/watch?v=K7HvDoCSLYY )

Det var inte mycket av informationen som jag inte redan visste.

Min enkla analys av vad som hänt sedan December 2015 är så här:

Politikerna är rädda för att stöta sig med överordnade kamrater. Att sitta still i båten är viktigare än att representera sina kommunmedborgare. Kommunpolitiker med ambitioner kan inte kritisera landstings/region politiker. Landsting/regions politiker med ambitioner kan inte kritisera riksdagspolitiker. Det är lättare att skylla på något annat parti.

Jag hoppas att det finns medmänniskor som orkar driva förändringsarbetet för en bättre Sverige där alla får den service som de har rätt till. Men jag kommer inte aktivt stå på barrikaden så länge majoriteten av politikerna bara tänker på sig själva. Men jag kommer att följa debatten på håll.

Det var länge sedan jag skrev här, men jag kommer inte att sluta helt.