Några tankar om fjällugglan och om Gary – två udda fåglar. Den ena eftertraktad och den andra oönskad.
I dagens VK stod det att läsa om en sällsynt uggla i Lövånger. En fjälluggla. Så sällsynt att människor från hela Sverige har vallfärdat dit för att beskåda den. Tydligen är det andra gången på 49 år som man har hört talas om just en fjälluggla i Västerbotten. Ett glädjeämne för fågelintresserade. Men tyvärr har tydligen några nyfikna gått för nära ugglan, så nu uppmanas de som kanske också vill ta sig en titt på pippin att hålla minst hundra meters avstånd och inte vara för högljudda.
I gårdagens Facebook-flöde stötte jag på en artikel om Gary – också han en udda fågel. Men inte lika eftertraktad som pippin i den västerbottniska skogen. Det är en kyrkomusikers berättelse om Gary, som hade dött efter ett inte allt för långt men hårt liv med både alkohol och droger. Nu skulle hans stoft vigas till den sista vilan. Utan en endaste blomma. I en spånplattekista. Socialtjänstemannen hade resonerat bort blommor, det skulle ändå inte komma någon. Kyrkomusikern blev utom sig och ordnade med blommor. Sedan kom ändå tretton medmänniskor som hedrade Gary med sin närvaro. Det spelades och sjöngs. Jag hoppas att de gick nära och sjöng högt!
Två udda fåglar. Den ena som beundras för sin särart och den andra som nog aldrig kommit i närheten av någon uppskattning för den han var. Förmodligen. För varför hade annars hans liv varit så svårt? Och varför är det egentligen så lätt att begeistra sig för en liten fågel i skogen men så svårt att fatta tycke för och ge omtanke åt en udda medmänniska mitt i samhället?
Mitt hjärta har alltid klappat extra för människor som ingen tycker om eller bryr sig om och som av olika anledningar har hamnat utanför – både när jag var ung och arbetade inom vården och senare som lärare. Som politiker vill jag arbeta för att vi bryter tabun kring alla faktorer som gör att en del hamnar i utanförskap. Jag hoppas innerligt att jag kommer att få hjälp i detta viktiga arbete.
Senaste kommentarerna