Eftersom jag har sådan tur och har lyckats åstadkomma ett barn av varje sort så har jag ju också haft (o)turen att få stifta bekanstskap med allt från pastellfärgade plastponnysar, rosahåriga små ljuvliga dockor till Marvelmutantkillar (Ni vet, spiderman och gänget) och diverse motorfordon, gärna i form av Monstertruckar.

I en viss ålder när ungarna leker med mikroskopiska mojänger som man helst måste 'komplettera' då och då för att man ska kunna fortsätta leka på ett bra sätt (ööh... jaha?! hmm.. det blir dyrt det här)
så blir ju vi föräldrar så grymt lurade hela tiden. Ungarna vill ha små petshop djur som iof 'bara' kostar några tior, men alla tillbehör såsom hus, möbler och fordon och allt annat som dessa plastdjur bara MÅSTE ha är oftast svindyra.

Dessutom kan jag med stor säkerhet säga att när det gäller både mina egna OCH bekantas barn så är det oftast flickorna och dess leksaksintresse som kostar mest. Redan i den åldern då det 'bara' gäller leksaker så är det ett prylsamlande utan dess like. Frustrationen kan bli grymt stor om kompisen har en rutschkana till sina plastdjur och själv har man 'bara' en gunga till sina tjugosju djungeldjur i äkta plast.

Fy så hemskt egentligen... Någon som ser redan här hur vi föräldrar skapar onödig ångest hos barnen genom att tillhandahålla alla dessa värdelösa prylar i plast?

Någon som ser den jobbiga hetsjakten på status i form av färgglada attiraljer till massproducerade leksaksfigurer som antagligen ändå inte kommer att sätta något avtryck i barndomens minnesbank?

Vad kan vi som föräldrar göra då?

Ja, till att börja med så kan vi ju sluta upp med att lura oss själva OCH barnen genom att konsumera allt detta som leksakstillverkarna vill att vi ska köpa till ungarna.

Och sen finns det ju andra saker här i livet än leksaker och materiella ting. Man kan ju till exempel gå på bio med kidsen oftare om man skippar att köpa prylar i för stor omfattning. Man kan gå ut och fika hela familjen, man kan gå på badhuset och ha en hel dag med lunch och fika. Ja, man kan helt enkelt satsa på upplevelser istället. Att göra saker tillsammans som en familj är då betydligt mer värdefullt. För mig i alla fall.

Därmed INTE sagt att mina ungar inte har leksaker. För det har dem.. Till förbannelse! Men det är INTE jag som köpt dem. Det kan jag lova.

Dock är jag glad över att sonen adopterat en av dotterns avlagda babydockor. Och hur tuffa och hårda lekarna med spiderman och Batman än är under dagarna, så sover han jämt med sin 'bebis' och ser alltid till att hon har täcket på så att hon inte fryser.

Empati är en bra grej som vi skall se till att odla hos ungarna. Och det går lika bra att göra det med en begagnad leksak.

Och förresten så är det inte ens miljömässigt försvarbart att konsumera som vi gör. Kanske dags att ta en titt i leksakslådan och tänka i andra banor? Eller.. försöka i alla fall?

:)

Ha en skön Onsdag allihopa!



 

Uppdaterad: Saturday 11 July 2009 klockan 19:47