Mina nya skor funkar finfint! Invigde dem idag på kickbike ända till ålidhem och tillbaks. Sen blev det 4 års kalas hos Leo där många gamla bekanta dök upp. En mycket trevlig lördag med andra ord. Nu ska jag sova en stund så jag orkar jobba inatt. Godnatt alla lyckliga som FÅR och KAN sova...

..är det ju idag. Det är nämligen lördag och alla vet vi vad det innebär för en kille på snart fem år. Ögonen tindrar och leendet går från öra till öra. Han pratar om att han ska köpa godishalsband och en klubba och kanske till och med en tablettask. LYCKA eller vad?

Dessutom så har jag lovat att jag ska bjuda honom på en glass på konditoriet på Ålidhem som är det mysigaste stället i hela stan. Jag jobbade där för 6 år sedan då det hette "Nya konditoriet" och då var det inte alls lika fint och mysigt. Men nu är det ett av mina absoluta favvoställen. Så även om ni inte bor i krokarna vid "ådelhäm" som Piggo kallar det så tycker jag ändå att ni ska åka dit och ta en titt. Ni kommer inte att bli besvikna.

Nåväl, bäst att göra sig redo för en "prundenad" som Piggo säger.. Ha en jättefin Lördag allihopa!

"Med en 5 åring har man aldrig tråkigt"

...jag skaffat nu så ni kan se vad jag pysslat med under de senaste dagarna...

Nu är det inte längre vitaste vitt utan lite behagliga sandfärgade tapeter och lite.. djungeltema? Fattas bara en matta, några lampor och alla foton som ska upp på väggarna.

Den här tavlan på mig och Jimmie är så himla fin. En tjej som bor i Obbola har målat den. Visst är det likt?

Svärmor har skickat nya bebiskläder. Hittade genast några favoriter. Retro stilen är grymt häftig och det enkla är oftast det finaste.

Halvvägs nu men än så länge kan jag ha mina favoritjeans och ni kommer ALDRIG att få se mig i horribla mammakläder med puffärmar och konstiga tryck där det står: "Bebis" och annat dumt.. Tatueringen har dock ökat oroväckande i storlek. Den har klarat två barn, men denna gång lär den spricka.

Världens bästa F:sson

Ja, roligare än så blev det inte men snart får jag väl hitta på nya projekt för att hålla min rastlöshet i schack *skrattar*

Ha en finfin fredag allihopa! Vi hörs och störs :)

..ja, trots att jag tillhör en sk "riskgrupp" så tänker jag absolut inte vaccinera mig ändå. Av ungefär femtioelva skäl som jag inte ids spalta upp här.

En del tycker att jag är "osolidarisk" som inte gör det, men vet ni.. att det skiter jag i. Så länge det inte faller under smittskyddslagen så väljer jag att inte göra det.

Och vet ni en annan grej.. Att när jag satt och pratade om det så kände jag för första gången när bebisen sparkade så att det kändes på UTSIDAN av magen. Skithäftigt och fast jag varit med om det så många gånger förr så slår det mig hur fantastiskt livet är.

Så jag antar att bejbizen ville säga: "Tack morsan för att du inte pepprar kroppen med farliga och onaturliga saker medans jag ligger här inne, jag uppskattar det"

Jaa.. det var min tolkning av det hela i alla fall. Nu ska jag gå och lägga mig och vara helnöjd över kvällen som gått. Har druckit en stycken ALKOHOLFRI öl (oooh, så gott det var) samt ätit några pepparkakor och druckit nästan en liter mjölk *raaap*

(Jamen vaddårå? Det var bebisen som ville ha...Inte jag)

"En del gravidcravings är till för att njuta av.. andra är mest till förtret.. för mannen som måste ut och handla det mitt i natten..."

*skrattar*

Godnatt!

...en övernattning och julbord för två på Hotell Forsen i Vindeln. Hur grymt härligt var inte det?

Jag tror jag är inne i ett "bra-karma-stim" så det gäller att smida medans järnet är varmt. Kanske jag rent av ska köpa mig ett par lotter också?

Jag och Martin spelar ju på lotto varje vecka och vi har planerat att vinna X antal miljoner. Fast några hundringar skulle man ju också bli glad över förstås.

Annar händer inte så jättemycket. Jag har börjat räkna ner dagar som jag har kvar att jobba i växeln där jag sitter fast i en månad till.

Vantrivseln sitter som en vass klo och det ska bli skönt att sluta där. Kollegorna är toppen och jag gillar varenda en, det är inte det. Men nu har jag gjort mitt där. Jag vill inte jobba under någon som gör saker för att försöka misskreditera mig hos andra arbetsgivare. Det är helt enkelt åt helskotta. Det sitter som en liten tagg och det är något jag inte tänker glömma i första taget. Hade gärna slutat tidigare, men det gick inte att lösa så det är bara att sitta tiden ut. Därav nedräkningen.

Men som tur är så säger det mer om henne än om mig som gör på det sättet så egentligen borde jag inte bry mig. Ska sluta bry mig.. snart.. när jag slutat jobba där!

Och annars då? Jorå.. Planerar in min lilla Ikearesa för att komplettera mitt nya fantastiska vardagsrum som blev så fint, så fint efter tapetseringen. Jag är skitnöjd, men jag lovar att allt tar tid eftersom man numera har formen som en bowlingkägla *skrattar*

Tur jag fick det gjort innan jag blev förvandlad till ett bowlingklot.

"Karma gillar mig för tillfället.. Härligt!!"

...haha.. visst låter det helnajsigt?

Eftersom jag är hemma med en liten kille som haft en dum magbacill så tänkte jag att jag kan göra lite nytta när jag ändå bara går hemma.

Jag har knappt orkat klä mig idag, utan går omkring i gamla fotbollsbrallor. Efter en lång förmiddag i sängen med sonen så tänkte jag att nu när jag ändå inte ska någonstans, utan har en HEL dag hemma så kom jag på att tvrummet skulle tapetseras.

Sagt och gjort: Underarbetet och den största väggen är klart för dagen. Det blev såklart jättefint och det känns kul att äntligen få det gjort. Imorrn gör jag resten och det är så kul att ha ett litet höstprojekt. Snart åker vi iväg till IKEA för att fixa hem lite bättre förvaring så att allt är klart när bebisen kommer. Och sen ska vi köpa en ny tv och hänga upp på väggen samt fixa lite mer bebisvänligt i huset.

 För visst är det sant, man BLIR faktiskt så där pysslig som det sägs när man är gravid. Och det är inte så dumt. För nu har jag äntligen lust att fixa alla de där "småsakerna" som man aldrig ids ta tag i. Men nu ska det alltså ske.. Och jag ska fixa lite bilder sen. Ajpråmiss ;)

Men nu: Tonfisksallad till middag! Gott va?!

"Skjut upp allt du inte vill göra... Det kommer ändå ALLTID en morgondag..."

...om min "night from hell"

Hade ju tänkt lägga mig supertidigt igår och läsa en bra bok och min plan var att vakna pigg och alert idag kl 05:00 eftersom jag ska jobba i tolv timmar idag.

*suck*

Det blev inte så.. Lillemannen börjar kräkas medan jag snabbt försöker bära honom till toan eftersom jag förstår vad som är på väg att hända. Han kaskadspyr över hela mig, mitt hår, min rygg och ja, det rinner till och med in mellan skinkorna *huuurv*

Dagens finmiddag på stan hamnar alltså i princip överallt på övervåningen. Åååh.. hade inte ens hunnit somna. Så sen blev det dusch och tvätt och städ och försöka få en spyende liten kille att somna om. Stackars liten..

Och alla som har barn VET ju att man efter en dylik incident "bara" kan sova med ett öga och öra stängt. Jag somnar SENT.. åt helskotta för sent. Och när jag äntligen lyckats somna så där vid två tiden så är det nån jäkla IDIOT som "busringer" på min dörr

*djup, trött suck*

Ja, nog kunde jag hålla mig för skratt och alla som blivit väckt av dörrklockan klockan 3 mitt i natten vet att man blir klarvaken på en bråkdelssekund och sen, jaa.. sen var det kört! Viggo vaknade och ville småprata eftersom han mådde lite bättre.

Så nu ska jag åka och jobba efter mindre än tre timmars sömn. Så, gott folk.. Gärna lite medlidande idag. Jag BEHÖVER det för tusan...

"Och kaffe också såklart"

...så att jag nästan svimmar.

*suck* Oj vad dramatiskt tänker ni säkert? Men faktum är att när man lever med en minifjortis i huset så pendlar dagarna mellan åska och solsken. När det åskar fjortishumör så vill man bara gråta och blommorna i fönstret nästan vissnar samtidigt som tapeterna ramlar ner, medans fjortisens glada humör kan smälta isberg, bota sjukdom och få en att känna den ljuvaste lycka.

Det jag inte fattar är: VAR tog min ljuvliga bebisflicka vägen? När blev hon en självständig tjej med stark vilja och en envishet som vem som helst skulle avundas henne?

I helgen är hon borta och jag tänker på henne hela tiden. jag saknar henne samtidigt som det är skönt för oss båda att få längta efter varandra. Jag tror att vi behöver det. Ibland är vi som hund och katt och då är det inte roligt. Vi är helt enkelt för lika varandra. Men för det mesta så är hon den absolut roligaste och trevligaste lilla tjej man kan tänka sig. Vi har mycket kul ihop och jag hoppas att vi kommer att vara bästisar även när hon äntrar ännu en nivå i tonårslivets fas, nämligen: "Föräldrar är våra fiender"

Jag ser mycket sådant omkring mig och det gör mig så sorgsen. Mammor vill ju bara väl, trots att tonåringen många gånger inte hajjar det. Vi föräldrar bara "förstör"

Tråkigt.. Men.. imorrn får jag träffa min förstfödda igen. Hoppas bara att hon inte tar med sig någon åska hem, utan lämnar den till den som förtjänar det. Jag längtar efter solsken *ler*

"Den förstfödda är och förblir den personen som förändrade ens liv"

...vinkade till mig och Jimmie igår när vi var på ultraljud för att få titta in hos den lill* bebisen som bor inne i mig.

H*n såg ut att vilja förmedla: "Hej mamma och pappa. Jag har det finfint här inne och jag stannar gärna här inne ett tag till. Men jag kommer ut i Mars månad och då ses vi. Tills dess: Ha de bra"

Jopp! Det var preciiis det som bebisen ville säga. Tänker inte lägga ut ultraljudsbilden i alla fall. Känns ju lite skumt att låta er få se underverket innan det är färdigbakat. Det känns helt enkelt lite.. jaa.. weird?!

Men det var fantastiskt roligt att göra ultraljud. Man blir medveten om det otroliga som sker inne i ens egna kropp. Numera kickar h*n mig med jämna mellanrum också som för att påminna mig:

"Mamma, glöm inte att ta det lugnt.. JAG ligger ju här inne"

Och nu börjar det bli ganska påtagligt. Numera är det fler sovtimmar som gäller för mig, mindre cykling, något mindre jobbande och inte så mycket MÅSTEN.. Nu är jag bara så nöjd att få vara hemma och göra absolut ingenting. Gärna i sällskap med mina barn och med den fantastiska barnafadern som också gläds åt det nya lilla livet.

"Livet blir vad du gör det till"

Jag blir så full i skratt när jag ser en del kommentarer angående "bröstchocken i västerbottensnytt"

Vad är det MED folk egentligen? Personligen tycker jag att det är lite roligt med sånt. Varför ska bröst jämt förknippas med en massa negativa saker som gör att folk blir alldeles galna och börjar skrika om kvinnoförnedring och allt möjligt dumt?

Bröst matar man bebisar med. Bröst är (för det mesta) finfina kroppsdelar och för all del väldigt användbara. Bröst diggas av både kvinnor och män och dessutom föremål för diverse forskning och rosa bandet och allt möjligt bra...

Så snälla ni arga människor.. Lägg av att bråka och klaga på nakna/halvnakna bröst. Dessa kroppsdelar är ju lika naturliga som händer och fötter så vad är problemet?

Nä, låt brösten få vara och dyker det hux flux upp ett par schyssta lökar lite oplanerat i rutan.. So what? Bara att glädjas åt det lilla.

Själv är jag ofantligt glad över att ha två högfungerande bröst som hållit mina ungar vid liv under sina första levnadsmånader. Och att de dessutom sitter kvar i en hyfsad position trots min medelålder är jag också jävligt glad över.

*skrattar*

"Aj lajk boobies..."

...vatten vet vi alla vid det här laget.

Att pappor (och ibland även mammor) lämnar sina ungar i sticket och bara drar vidare tilll ett annat liv är inget nytt under solen det heller. Men alla kan vi väl vara överrens om en sak? Att det är för jäkligt med föräldrar som gör så.

Tyvärr så tar det en hel barndom plus ett halvt vuxenliv att kunna acceptera att man en gång blivit bortvald och ratad av en förälder.

Ett barn som blir övergivet av en förälder oavsett vad orsaken må vara blir oftast en person som bär sin sorg som en tagg som antingen riktas utåt mot andra nära och kära. Många gånger riktas taggen mot en själv också och det är nog det värsta tror jag.

Jag beundrar verkligen kvinnor och män som orkar gå in i rollen som styvmamma eller styvpappa. Benämningarna är många men alla vet vad jag menar.

Det är verkligen ingen dans på rosor att vara "låtsasförälder" åt ett barn som blivit övergivet. I de flesta scenarion så sätts den nya pappan på prov och jämförs av barnet med den frånvarande fadern som oftast målas upp som en prins på en gyllene häst fast han i själva verket inte är något annat än en regelrätt skitstövel som endast har sitt eget bästa för ögonen.

Jag har träffat så många som lever i liknande situationer. Men det som är utmärkande för var och en är att den förälder som är närvarande och står vid sitt / sina barns sida är en förälder med okuvlig styrka, obegränsad kärlek och en stark vilja att ändå ge barnen det bästa i livet.

Vi mammor och pappor som lever på det här sättet har ändå det som krävs och det är något att vara stolt över.

Däremot blir vi mer kräsna i våra relationer och vi släpper gärna inte in vem som helst i våra liv. Vi vill ha hög kvalité på de människor som vi tillåter skapa relationer till våra barn. Vi värdesätter egenskaper som tyvärr börjar bli ovanliga idag. Vi vill ha stabilitet, pålitlighet, ärlighet, hjälpsamhet och framför allt närvaro.

Så just i detta nu vill jag passa på att tacka alla riktiga vänner som orkar hänga med familjen trots att vägen ibland är krokig och vinden blåser hård. Vänner som Er är guld värda och ni ska veta hur mycket det uppskattas.

"Nära vänner behöver inga blodsband.. Ibland räcker det med att ha likadana tröjor"

..och det är så grymt irriterande. Har jobbat inatt och har två nätter framför mig så jag borde/behöver/måste/vill sova. Men kroppen säger blankt NEJ till det!

Hjärnan är trött och behöver koppla ner men trots mörker och öronproppar så vill det sig inte.

Jag VET att jag jobbar för mycket och har så gjort under det senaste året. Och nu när jag är gravid så gör sig kroppen påmind oftare och jag känner på alla plan att jag ska tagga ner på mitt arbetande. Jag ser verkligen fram emot att få vara hemma mer med den nya bebisen och med mina andra familjemedlemmar också så klart.

Till att börja med ska jag gå ner till att "bara" jobba heltid och sedan ska jag trappa ner betydligt månad för månad.

Det finns ju trots allt projekt hemma som jag vill hinna ta tag i innan magen blir för stor. Jag ska tapetsera, bygga möbler och baka med ungarna och göra annat som är kul för en mamma.

På tal om den nya bebisen förresten.. Undrar om h*n blir lika lik Jimmie som Viggopiggo är? Lägger in en bild på Viggo sen han var en liten och alldeles nykläckt bebis så får ni se en unge som är pappa upp i dagen:

"Schhhh.. jag sover och drömmer om My little pony"

..för var man än styr kosan i vår lilla stad så är det alltid någon man känner, känner igen, bekant, bekantas bekanta, grannar, gamla klasskompisar och så vidare var man än hamnar.

Ibland är det riktigt roligt att springa på gamla "kändisar" som man någon gång i livet haft att göra med och ibland är det bara pinsamt. Ibland för mig och ibland för personen man springer på.

En person som jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva ha att göra med dyker upp oftare än lovligt numera. Inte mycket att göra åt att staden är liten men ibland blir det nästan skrattretande.

Jaa.. vad ska man säga? Jag har tyvärr inte mycket till övers för arbetsskygga, lata, skitsnackande och hypokondriska människor.. de får mer än gärna hålla sig någon annanstans än var jag är. Men tyvärr så styr man ju inte alltid över ödet och det kan ju vara både på gott och på ont. Nåväl, nu ska jag ta och skala mig en liten clementin. Begrunda livet och dess outgrundliga vägar och kanske ska jag också ta mig en titt i spegeln och känna att:

"Jajamänsan!! Jag är en jävla bra tjej och lat, det har jag då aldrig varit"

*skrattar*

Vi ses och hörs!

...så OTROLIGT töntiga, larviga och fullkomligt superirriterande!

Ska inte bli långrandig, men helt ärligt: När man får ett mail där personen avslutar med ett: "MVH"??? Åååååååh så pinsamt dåligt. Det tyder på en viss brist på "vett och etikett" i skriftspråket samt taskig respekt för den man skriver till. Man förkortar nämligen INTE artighetsfraser. För gör man det så visar man att man inte "ids vara artig" utan förkortar med ett uselt jädra "MVH"

Man skriver faktiskt ut hela frasen: "Med vänlig hälsning" eller varför inte bara: "Hälsningar"?

MVH är direkt oförskämt, så då kan man lika gärna skita i att skriva det. Då är det bättre att bara skriva sitt namn om man tycker att det tar för lång tid att vara artig i ett mail.

För hur svårt kan det vara? Det skulle vara precis lika pinsamt dåligt att förkorta frasen "Jag älskar dig" i ett kärleksbrev till någon. JÄD.. Ja, ni ser ju själva hur töntigt och illa det ser ut.

*fnyser*

Ja, ni får ursäkta att jag har snöat in på den lilla detaljen men jag tycker faktiskt att folk borde ha lite mer att tänka med när det gäller sådant. För har man suttit och formulerat ett fint och märkvärdigt mail till någon (oavsett innehåll) och sen avslutar med det där JÄKLA "MVH"

Jaa... sorry... då faller hela grejjen liksom. Det var bara det jag ville säga så här på morgonkvisten.

"H E S L A"

"Vaa...? fattar ni inte? Det betyder: Ha En Skön Lördag Allihopa"

...som lider mot sitt slut. Har varit oförskämt duktig på jobbet idag och dammsanerat hela kontoret från topp till tå. Det var glest mellan samtalen idag, så jag passade på att klänga runt och göra lite verklig nytta. Så arbetsdagen gick rätt så snabbt. SKÖNT!! Sedan hämtade jag den rara sonen på dagis. Vi skulle ju ha en kväll tillsammans utan resten av familjen.

Så Ikväll har det bara varit han och jag och vi tog en tur på varsinn kickbike (jaa.. vilken syn alltså.. haha...) hem till lilla Alva med tillhörande mor och far där vi petade i oss pizza och lite andra onyttigheter.

En riktigt trevlig fredags eftermiddag måste jag säga.

Och nu sitter jag och väntar på Martin som ska komma hit med den ulliga och bulliga vovven Nelly som ska vara med oss i helgen. Blir så mysigt.. Och har jag tur imorgon bitti så kanske jag rent av får sovmorgon till klockan ÅTTA.. minst haha..

"På tal om att sova.. är det detta tillstånd som kallas pizzakoma?"

Jaa.. först var det ju Mr Roger som fyllde 50 bast.. Han är rätt lik Harrison Ford har jag kommit på *skrattar*  Kolla bara:

Ja, vi hade jättetrevligt i alla fall... Vi hade ju en Gällivarisk trubadur också: Mr Molle. En jätteduktig, rolig och trevlig snubbe. Precis som de flesta andra norrbottningar vi känner:

Vi var väl en sisådär trettio pers men det gick finfint. Morsan och lilla moster och Roggas syrror hade fixat käk till alla och det var verkligen lyckat allting.

Hmm.. jaa.. jag kan ju passa på att snika in en första tjuvkik på magen som växer i en rasande fart (Nej, det ÄR inte två stycken där inne...) Jag lovar dock att försöka ta en bättre bild där jag inte har "hösäckspose" haha.. Och nu är jag nästan halvvägs i min tredje och SISTA graviditet. Spana in:

Och så en liten kik på presentbordet: Whiskey i massor, resor, ett par MBT-skor, fiskeprylar och en och annan upplevelse samt de obligatoriska blommorna såklart.

"Kolla in alla prylar jag fick.. whiskeyn lär räcka tills jag fyller 60"

...Att:

Jag lever. Har bara haft alldeles för få timmar på mitt dygn senaste veckan med allt  som händer plus att jag fått märkliga graviditetskrämpor som jag inte haft förut. Jag och kroppen är inte riktigt överrens om hur vissa saker ska skötas.

Migrän till exempel. Totalt vidrigt och jag vägrar ställa upp på det *muttrar* Men när det onda slår mig i skallen blir jag helt matt och bara vrider mig som en fisk på torra land. Tips mot detta emottages synnerligen tacksamt. Även kramperna i vaden skulle jag gärna vilja råda bot på så gott det går, men allt det andra kan jag leva med.

TJOCK har jag blivit också, men inte överallt utan bara så att det faktiskt framgår att jag numera är gravid.. Känns lite märkligt men himla mysigt.

Jag lovar att fixa bilder från Roggas 50 års jippo lite senare och uppdatera bloggen ordentligt oxå men nu ska jag pallra mig iväg på jobbet. Det blir ett gäng timmar på Volvo idag. Känns riktigt bra! :-)

"Vi hörs o störs!"

*kraaaam* Till alla som behöver

...fyller hela 50 år idag. Vi ska fira hela veckan med släkten som kommer från alla håll och kanter från vårt avlånga land.

Roger är en ganska fantastisk kille ska jag säga er. Han har faktiskt varit min "plastpappa" sen jag var en tandlösing med plyschbyxor och mockasiner och var en sisådär tre äpplen hög och elakare än ett fult gammalt troll.

Jag har varit det hemskaste styvbarnet ever men sen jag själv blev vuxen så kommer vi riktigt bra överrens och han är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Tänk att han pallade med att stanna kvar fast jag var så hemsk och "O-snäll"

Nåväl, det viktigaste är nuet och man ska vara rädd om sina relationer. Blod är inte alltid tjockare än vatten och man ska komma ihåg att vatten är något som för de flesta är livsnödvändigt.

Hursomhelst, ska se om jag kan hitta en kul bild att lägga upp EFTER 50 års skivan.. hehehe.. känns som att det blir roligare då. Visst Roger? Du håller med? Ok! Det blir bra.

Nå, ha en finfin dag allihopa!

Och visst är det ju så. När jag satte mig i bilen imorse efter jobbet så hörde jag Mr Joey Tempest ljuva stämma sjunga "Carrie" på radion.

Jag vet inte riktigt varför, men Europe har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag bara älskar Joeys röst och jag hade som liten helt underbara posters från tidningen "OKEJ" med killarna i coola poser. Överhuvudtaget så gillar jag rockmusik från 80 och 90 talet. Och fortfarande är jag ju ganska svag för långhåriga killar och rockmusik.

Nostalgin bara flödar och jag blir nästan lite gråtmild emellanåt när jag hör Europe på Radions rockklassiker... haha.. fast det KAN ju i och för sig bero på alla hormoner också. Man är ju inte riktigt som man ska numera när man faktiskt är en-och-en-halv person och inte bara EN som man är i vanliga fall.

För det är klart att man blir nostalgisk när man inser att man idag vuxit upp (nåja) och är långt ifrån den där lilla fjortisen iklädd trasiga jeans, cowboyboots och snusnäsdukbandana runt den pudelrockiga frillan och INTE att förglömma hundhalsbandet runt halsen *skrattar* det har alltså gått mer än tjugo år.. Och här sitter jag nu och bloggar om det.. Ja, vad ska jag säga? Jag skyller som sagt på hormonerna.. OCH på bejbizen som har flyttat in i mig nån gång runt midsommar och som numera ligger och kurar under mitt hjärta.

"Så nu vet ni..."

...blev det igår. En grymt trevlig kväll där vi käkade kräftor på gamla fängelset. En mycket trevlig tillställning. Senare begav vi oss vidare till Norrlandsoperan där vi fick plocktallrik och lite drickbart. Sedan blev det TC och Allstars. Men gissa vem som var skötsam och drack kaffe/bubbelvatten/läsk?  En annan har ju ett MYCKET viktigt uppdrag idag: Shopping av Lördagsgodis och senare nattjobb inatt och då går det INTE för sig att vara bakis. Så det så!

:-)

Det var i alla fall en grymt kul kväll och det är inte ofta man ser sina kollegor i civila kläder. Bara det var ju en del av behållningen. Hade otroligt trevligt hela kvällen och vi garvade åt det mesta.. Fast mest åt varandra. Höjdpunkten var en och annan felplacerad, men antagligen välmenande kommentar som jag fick angående mitt utseende och kroppsform *skrattar* Ibland blir det fel helt enkelt, men en het dejt har jag ju att se fram emot nån dag som det verkar.. Ojoj, smickrande till tusen.

Nu ska jag och ViggoPiggoSnyggo dra hem till våran Linda och flyttstöka. Det blir kul.

Ha en skööön Lördag allihopa!

...bjuda min man på idag. Öppen Gemenskaps nya matkoncept öppnar idag. Palt restaurangen kommer att öppna kl 11 och då ere jag som står där med aptiten i högsta hugg. Sen blir det lite tråkig, men nödvändig shopping på stan om vi inte hamnar i den berömda "paltkoman".

Och ikväll är det dax för personalfest med kollegorna från securitas. Ska bli roligt eftersom det är mycket längesen jag var på fest sist. Dock blir det en fest av det lugnare slaget eftersom jag ska jobba resten av helgen.

Nåväl, jag återkommer väl med vidare info om mitt spännande liv vid ett annat tillfälle. Hoppas alla mina läsare mår finemang för det gör jag.

:-)