...hyser jag rätt mycket hopp om trots allt. Ny bebis, nya friska tag, nya insikter och framför allt ny start och ny glädje för allt som komma skall.

Det enda nyårslöfte jag tänker avge är att vara snällare mot mig själv och min kropp. Jag ska absolut inte överdriva, utan bara försöka att lyssna bättre på mina egna signaler. Jag ska sätta mig själv och familjen först för det har jag inte alltid varit så bra på.

Nyårsafton blir i alla fall i hemmets stilla vrå med goda vänner och god mat.

Inga raketer, ingen alkohol och inga sorger och besvär. Låter toppen va?

"Gott nytt år, vi hörs och störs år 2010 igen"

En bild säger mer än tusen ord :) frukosten tar minst en timme numera för att vi har så kul. Barn är verkligen en ständig källa till underhållning haha.. Idag blire att baka bullar och tårta tänkte jag. Ha det bra i kylan alla!

...av sina misstag eller att ha förmågan att faktiskt kunna ta till sig det andra säger.

Att göra misstag så att det drabbar en själv är ju en sak, men att medvetet göra "misstag" och att utsätta sig för saker som i slutändan kan drabba oskyldiga det är något jag har svårt att acceptera.

Nu börjar allt om. Sömnlösa nätter och oro i kroppen trots att jag VET att jag inget kan göra. Besvikelsen och ilskan river i mig men jag kan ändå inte påverka. Det enda jag ska göra annorlunda denna gång är att jag ska stänga min dörr och bara hålla den öppen lite på glänt.

Jag tänker inte låta det vara självklart den här gången att sorgerna och besvikelserna flyttar in rent fysiskt hos mig och mina barn. Jag är ledsen och arg men jag orkar bara inte lägga så mycket energi på de känslorna just nu.

För i det avseendet har i alla fall jag lärt mig av mina misstag. Jag tänker aldrig mer offra tid som tillhör mina barn. Det var nämligen mitt misstag. Men denna gång får allt bli annorlunda. Jag vill inte vara den som sopar upp skärvor efter andra när jag faktiskt har fullt upp med att göra min del i min egen familj.

"Att acceptera sånt man inte kan förändra kan tyvärr vara väldigt svårt när det handlar om människor man älskar"

Bästa presenten! En dockvagn till Oskar & Alice. Nu har Viggo fullt upp med att styra runt sina ungar i vagnen! En toppendag lider mot sitt slut. Alla är glada och nöjda.. Och ganska trötta :)

...min lille son fyller HELA fem år idag. Vi har firat med bullar och presenter. Det blev pussel, pennor, ny film och en dockvagn.

Senare blir det nog Leos lekland och pizza till middag. Dessutom ska det bakas chokladtårta för det har Piggo beställt. Så himla mysigt!

Dessutom fick jag just veta att en vän fått sin lilla dotter inatt. På samma dag, fast fem år tidigare som jag fick min lille son. Rätt häftigt ändå! Grattis till L & M:s lilla flicka.

Nåväl, nu ska firandet fortsätta. ha en finfin dag allihopa.

"Grattis till mig idag"

Det är toppen att ha en miniräknare som både luktar och ser ut som CHOKLAD! Julklapp från Frejsson som vet va en mamma behöver. Man kan liksom inte ens bli grinig över dumma räkningar. Hoppas den doften håller i sig :) mm.. Sjoklaaa..

Nattjobb i snöyra inatt. Sitter och knaprar dessa små röda, torkade bär. Goda faktiskt och rätt så nyttiga. Har just surrat bort en liten stund med Sanna som även hon jobbar inatt. Tycker vi är så duktiga som jobbar när alla andra i Ume är ute på hemvändardagen på krogen. Hmm.. Vad är väl en bal på slottet liksom? Haha.. Nåväl, bara tre timmar kvar nu :) sen hemåt i snökaoset. Ser nästan lite otäckt ut!

En synnerligen klok man sade några väldigt kloka och genomtänkta ord till mig igårkväll.

Han sade saker som för all del farit genom mina tankar litte lätt fladdrande några gånger, men jag har aldrig konkret tagit fasta på något av det. Tyvärr... men igår öppnade han mina ögon. Ordentligt!

Hans åsikter om att vi inte låter barnen få vara barn stämmer ju faktiskt. Vi låter barnen få använda mobiltelefoner, datorer, smink, vuxenkläder i miniatyr, vi låter dem få göra saker som de egentligen är för små / unga för till följd av att VIKTIGA saker i deras utveckling kommer i skymundan.

Dessutom prackar vi på barnen väldigt många skapade behov. Sorgligt men sant. Man tänker inte ens på det.

Vi låter ungarna ta del av väldigt mycket som har med vuxenvärlden och dess problem. Oftast utan att ens tänka oss för.

Tv-serier, filmer och kändisar och dess förehavanden kan ibland vara sådant som fjortisarna kan och vet allt om. Medans en matteläxa kan ha blivit totalignorerad under flera veckors tid. Är det normalt?

Näe, antagligen inte. Han har så rätt i det han säger och ändå har jag alltid tyckt att jag är en morsa med hyfsad koll. Visst vet jag att man inte kan kolla allt, men någonstans måste vårt ansvar som föräldrar börja med att vi åtminstone låter barnen få vara just barn?

Jag tänker strama åt mitt eget ansvar redan idag och se till att barnaåren får sträcka sig lite längre för samtliga av familjens barn. Jag ska göra vad jag kan i alla fall. Det kan bli hårt motstånd från en del ringhörnor men det är något som jag måste vara beredd att ta.

Om några år är det försent att försöka. Jag fattar ju det!

Tusen tack underbara människa för att du öppnade mina ögon. Jag är dig evigt tacksam för det!!

"Ibland behöver man hjälp på traven att kunna inse jobbiga saker"

En tandborste i julklapp var nog inte så dumt. Jag vill nog också ha en sån cool med en superhjälte på. Jag skulle i alla fall vara supernoga med borstningen :) Kanske mer noga än vanligt till och med..

...lite skönt ändå får man säga.

Barnen ser sina julklappsfilmer på den nya familjemedlemmen, det vill säga tvn som med hemmabioanläggningen har ett HISKELIGT ljud som får det att krulla i tårna fast man sitter ända borta i köket. Huvva.

Helgens projekt blir att hänga upp tvn på väggen och hoppas att man aldrig mer måste vara med om något liknande. Nu i efterhand så spelas scenen upp i mitt huvud fast denna gång så hamnar någon UNDER tvn. Usch, det känns hemskt.

Nåväl, nu har det hänt och det är ingen idé att gräma sig över det. Julen har flutit smidigt annars med god mat, trevliga julklappar och familjen i soffan.

De närmsta dagarna skall tillbringas med barnen i snön samt lite nattjobb på securitas. Känns kul att få komma ut och jobba lite extra. Dessutom börjar jag ju få upp mitt usla hb så jag känner mig faktsikt ganska pigg. Och mitt mål är att kunna jobba en del så länge jag kommer i min uniform och jaa.. nog kan jag än så länge klämma in mig i väktarbrallan.

Reglementsenlig uniform?

Ett par lånade byxor och ett par hål-senare-i-bältet senare så går det fortfarande finemang. Ser nog mest ut som att jag ätit för mycket julmat bara. Men det får man bjuda på. Jag har ju haft en hiskelig tur även denna gång och sluppit gravidkrämpor såsom foglossningar och annat otyg så det är lika bra att passa på att kunna göra det man ska medans man orkar.

Jag vill jobba så länge jag kan och det innebär förhoppningsvis några veckor till i alla fall.

Nåväl, önskar alla en god fortsättning i alla fall. Fridens liljor på er. Vi hörs!

Jag, en SVENNE. En av mina julklappar som jag fick av Fsson.. Haha.. Riktigt e-lack om jag får säga det själv :) ha en skön kväll alla!

...igår kväll. Jag talar om familjens altare: Den stora 42 tums plasma tvn.

En viss person som är känd för att sedan ett års ålder brukar kunna förstöra familjens elektronik på nolltid. Vi snackar x antal mobiler, cdspelare, radioapparater och på meritlistan numera även en plasmatv.

*suck*

Dagen började ju så lugnt och bra, men vid halvsju tiden igår kväll efter att NÅGON blivit speedad på pepparkakor och julmust så händer alltså följande (tror vi eftersom vi höll på i köket)

NÅGON och antagligen en av supehjältarna i familjen.. mest troligt spiderman, har utkämpat ett slag så häftigt i tvrummet att den stora tunga tvn fallit i golvet med en stor KRASCH som fick oss övriga att få tillfälligt hjärtstopp!

Till skadorna så kan även läggas till två stora hål i parketten. Tur  man har drulleförsäkring. Dock så sade den hjälpsamma damen på försäkringsbolaget att inget kan göras förrns på måndag morgon.

*suck igen*

Så.. blev det en lugn och stilla kväll i väntan på julafton? Nope, det blev en sväng till elgiganten som hade öppet till kl 22 (tack och lov för det!) så vi hämtade helt enkelt en ny tv och ett nytt hemmabio system eftersom allt pajjat från knapp till kabel.

Så ni vet min goda karma här om dagen? Då vi vann 1500 spänn? Haha.. jaa.. det räcker ju till självrisken. Så, tjaa.. att allt som händer har en mening? Det verkar ju nästan så.

Oturen är framme då och då. Men vilken tur att ingen blev skadad eller fick den tunga tvn över sig. Platt tv är ju nåt som de flesta vill ha, dock inte platta barn haha...

"Och GOD jul för tusan..."

:-)

... i både äventyrslekparken och i den lilla backen där jag och sonen åkte bob idag.

Jaga antar att de flesta jagar runt på stan en sån här dag för att fixa de sista av alla klappar. Själv känner jag att jag inte ens vill lämna tomtebo idag. Jag har ju allt klart som tur är och dagens enda riktiga projekt är att jag ska göra egen rödbetssallad och fixa lite annat inför julmiddagen imorgon.

Vi firar hemma hos oss i år tillsammans med min mor, styvfar och lillebror och så klart vovven också. Det ska bli så mysigt att vakna hemma och känna att man ska få vara HEMMA hela dagen.

Julen verkar vara så stressig för så många. Man ska hatta hit och dit och hinna träffa den-och-den för att byta julklappar. Så har det varit även för mig en gång i tiden, men nu får det vara med sånt skit. Julen ska vara trivsam för alla och det blir den om man bara låter den bli det.

Skippa stressen, för många klappar, för mycket mat och allt som du TROR att du måste göra.

Luta dig tillbaks i soffan, tänd ett ljus och knäck en nöt. Sippa på glöggen och bara njut av frid och glädje. För det finns där BAKOM alla krav som vi själva skapar.

"Ha en lugn och skön dag-före-dopparedag.."

Märklig skylt.. Vad är "barntabletter" för något? Och VARFÖR har de stavat hals med två L...? Haha.. Lite kul hade vi faktiskt åt denna skylt som går att återfinna inne i en Icabutik någonstans i staden.

Fet vinst idag!! 1500 kronor i vinst efter en blygsam satsning på 31 riksdaler.. Kan bli en extra julklapp till någon. Woho.. Bra karma idag eller? :)

...på morgonkvisten med tända ljus, hett thé och en prasslande VK. Låter mysigt va?

Vaknade för en timme sen av att jag lågt totalt inklämd mellan en liten pojke och en stor. Nog är det ju smått mysigt att få ligga nära sina älsklingskillar, men numera så har ju som bekant mitt omfång ökat så det går liksom inte att hitta samma bekvämlighet bland alla armar och ben som ligger huller om buller i sängen.

Så efter att ha vridit och vänt mig ex antal gånger och bebisen sparkat igång mig från insidan med det tydliga budskapet: "jag är  HUNGRIG" så var det ju bara att kliva upp och här sitter jag nu och njuter av en stund av mitt eget sällskap. Känns riktigt trevligt faktiskt.

"Morgonstund har GULD i mun och ditt eget sällskap är ej att förakta"

...alltid vad de verkar och folk är inte alltid vad de utger sig för att vara.

Något jag är sjukt  trött på är när folk sitter i sina glashus och kastar sten. Småsten och Tegelstenar. Varför?

Kan det verkligen vara så (hemska tanke) att de innerst inne är smått trötta på sina liv och vill ruska om lite i tillvaron på det enda sätt de känner till? Det vill säga: Genom att kasta dessa stenar omkring sig?

Hur var det nu: Den som var utan skuld skulle kasta den första stenen? Visst var det väl så?

Problemet är ju bara att då blir det antingen INGEN som kastar några stenar, eller så blir det fullkomlig jordbävning. Men, som vi alla känner till vid detta laget så trivs ju en del människor i kaos och jordbävning. Det tar väl udden av deras alldagliga tristess.

Men kom bara ihåg att ingen annan än DU själv väljer ditt liv och hur det ska se ut!

"För ingen annan gör det åt dig"

...som jämt ska vara till förtret. Sedan jag fick mitt första barn så har jag haft ett luktsinne som är helt extremt bra. Alla sa att det skulle gå över efter graviditeten.

Men inte...

Då sa alla som "visste" att det "går över efter jag slutat amma"

Men inte...

Och det värsta är att det blivit VÄRRE för varje barn. Jag kan komma hem och redan i hallen känna vad för sorts godis barnen äter. Jag kan vakna på övervåningen och känna att Jimmie sitter och äter en macka med salami på. Jag kan till och med känna när någon i min närhet har mens (Äckligt, jag vet...)

Jag känner lukter som "normal-luktande" människor hävdar icket existerar. Jag luktar och sniffar, gräver fram bevis för att sedan kunna överbevisa att det VISST var så som jag trodde. Min näsa och mitt luktsinne ljuger nämligen aldrig.

Nu när jag är gravid så är denna förmåga eller kanske jag ska kalla det förbannelse ÄNNU jobbigare än vanligt.

Jag kan bli hyperirriterad på lukten av papper (!!) och odören av otvättat hår på någon kan nästan väcka aggresivitet hos mig. Nyinköpta kläder fullkomligt stinker kemikalier och att gå in på till exempel KICKS är i det närmaste omöjligt. Dofterna sätter sig som hullingar i näsan och gissa hur det känns att förnimma dålig andedräkt i en hiss där man står med andra människor? Läskigt eller vad?

Min näsa är ganska så användbar i vanliga fall, en riktig superförmåga faktiskt! Men nu... i samband med graviditeten så är den bara till förtret. Jag håller på att bli KNÄPP!! (are?)

Så gott folk där ute: Glöm inte att tvätta håret är ni snälla. Det kan ju hända att jag råkar gå förbi och får ett "lukta-smuts-anfall" hahaha...

"Att vara gravid är som att befinna sig på en annan planet där de enda som förstår en är andra tjockisar med bulle i ugnen"

Stor, jag vet. Men det är inte bara bebis.. Faktiskt tre hämtningar från julbordet också! Jag skyller på det haha.. Nu ska vi lata oss på hotellrummet och bara mysa. Ha en fortsatt trevlig kväll allihopa :)

...är ett ämne som ständigt intresserar mig. Inte minst för att jag har både flicka och pojke hemma i familjen.

Nu drivs tydligen någon slags kampanj som heter "Pink stinks" men den debatten har jag inte känt någon större lust att fördjupa mig i eftersom jag anser att  det är tydligt att det krävs MER än att bara bojkotta rosa ting till sina flickor.

Jag skrev en gång en uppsats som handlade om leksaker ur pojk / flick perspektiv. Och det tydligaste jag kunde se hade mest att göra med att flickornas leksaker var förpackade på ett tämligen gulligt och ganska enkelt sätt. Det var bara att hala fram de små dockorna, kattungarna, ponnydjuren och dess tillbehör och sätta igång och leka.

Kreativt..?! Njaae.. Inte så värst om du frågar mig i alla fall. Självklart är det barnens fantasi som styr men eftersom allt var så "färdigbakat" och klart att servera direkt ur förpackningarna så blir ju leken därefter också.

Pojkarnas likvärdiga leksaker för den åldersgrupppen som jag valde att titta på hade förpackats i ganska tuffa förpackningar med många saker som skulle byggas, eller på andra sätt användas på ett sådant sätt som krävde lite fördjupning och tankeverksamhet. Bruksanvisningar och en hel del förberedelser som många gånger kräver mammas och pappas hjälp.

Kring dessa pojkaktiga leksaker följde en större LUST för lek, kreativitet och skapande eftersom möjligheterna i dessa coola förpackningar erbjöd mer än i motsvarande flickleksak.

Reklam riktat till barn talar också sitt tydliga språk. När det gäller de typiska tjejgrejerna så spelas töntiga trudelutter och man får se småtjejer som spärrar upp sina tindrande ögon och ger ifrån sig små gulliga utrop som "ååh, så sööööt" medans de sitter och kramar sina nya dockor eller vad det kan vara. Reklamspeakern har anlagt en ton som är direkt frånstötande och nästan löjlig.

Reklamen som handlar om grabbarnas grejer är en helt annan story. Det är svischande action och utrop som "WOOW, häftigt och Coooolt" Det är tuffa grabbar som leker och springer omkring på ett helt annat sätt än de söta små flickorna som sitter bredvid. Musiken är tuffare och skillnaden är enorm tycker jag. För att inte tala om reklamspeakern som alltid är en kille som snackar med ett ganska tufft tonläge.

Som vanligt är det ju vi vuxna som styr över vad VI anser att barnen ska ha för leksaker och jag tycker att det är skrämmande ofta man träffar på de här föräldrarna som serverar rosa färdiga förpackningar till tjejerna och de coola prylarna till sina grabbar. För dem är det är liksom förutbestämt och självklart.

Kanske dax för lite eftertanke nu? Varför inte servera barnen bägge delarna så att de får utveckla alla sina sinnen? Låt det inte vara självklart att tänka i pojk/flicktermer.

Jag tror absolut att spiderman tycker att det är skitmysigt att få åka lite dockvagn emellanåt och kanske få vara med på ett litet kafferep med my little pony & co och sen tror jag absolut att Barbie och hennes vänner skulle tycka att det var spännande att få åka attackhelikopter och kanske få vara med på lite vildmarksäventyr med action i smutsen.

Vad tycker ni andra om det här?

"Gör barnen en tjänst och låt dem få utveckla alla sina sidor och försök skapa en slags balans mellan mjukt och hårt"

...hotellvistelse och julbord för två på Hotell Forsen i Vindeln. Så denna helg skall vinsten inkasseras och vi ska pipa iväg UTAN kids och mumsa julmat och sova på hotell.

Självklart blir det ju Jimmie som hänger med och vi får ge oss iväg i den smällkalla vintern och försöka oss på något som liknar romantisk weekend för två ute på landet. Men hmm.. vänta nu? Då krävs det väl att man är vaken i alla fall?

För känner jag mig själv och mitt taskiga järnvärde så lär man väl falla i koma efter all julmat. Så mycket för den romantiken va?

Men jag ska verkligen göra ett seriöst försök och försöka vara så där otroligt ljuv och romantisk som bara jag kan vara... Ni vet, med fladdrande klänning och plutande läppar och... *host*

Ehrm.. nääe.. det låter inte riktigt som jag va?! Haha.. Men.. som sagt, jag ska i alla fall sikta på att vara vaken och kanske till och med lite mer än så!

Blir kul att åka iväg på tu man hand i alla fall. Det är vi faktiskt värda efter allt slit och släp.

"LOVE is all you need.. Och så lite mat förstås... eller MYCKET mat..."

...ovanligt långt telefonsamtal med en tjej som jag aldrig träffat. Vi pratade om relationer och alla de fenomen som följer med dem.

En timme flöt iväg snabbt som attan och jag kände verkligen att jag fick analysera mig själv och det jag har. Det var nog bra för mig tror jag. Att faktiskt stanna upp och reflektera över hur bra jag egentligen har det.

Och jag ska villigt erkänna: Jag har ALLT! Allt och lite till nästan...

Jag har två starka, friska och underbara barn som ger mig så mycket.

Jag har ett fint och trivsamt litet hus.

Jag har en bra bil som nästan aldrig krånglar.

Jag har en fantastisk man som är bra på det mesta han tar sig för.

Jag har en kropp som för det mesta är kompis med mig.

Jag har fantastiska vänner som alla tillför något alldeles unikt och speciellt.

Och jag har familj och släkt som finns där för mig hela tiden oavsett vad som händer.

Listan skulle kunna göras lång, men jag tror att jag fått med det mesta nu faktiskt. Och jag ska inte tråka ut er med så triviala saker. Ville egentligen bara tala om att jag känner mig lyckligt lottad och ännu en gång påminna om att man aldrig ska ta något för givet.

"Men glöm inte bort att det bästa av det mesta i livet är gratis"

...vilket innebär att vi sticker med ungarna till Leos lekland och leker oss svettiga några timmar för att sedan avsluta med kvällens middag där.

Vi har fått julklappspengar från olika håll och istället för at köpa döda ting till ungarna (som de för all del redan HAR ett överflöd av) så väljer vi att göra saker för pengarna istället.

Det känns bättre att barnen får ett fåtal saker som de behöver och att de får ett par grejjer där de dessutom kan komma ihåg VEM de fått sakerna av.

Och framför allt: att de tidigt får lära sig att upplevelser kan vara presenter / gåvor / julklappar det med. Och förresten så har vi inte så mycket plats hemma längre heller och upplevelser tar ju inte nån plats överhuvudtaget. De samlar inte heller damm eller går sönder eller tappas bort.

Efter jul tar vi några julklappar till. Då kanske det får bli bio och helkväll på stan med restaurangbesök eller något annat som kostar pengar men som man kanske inte gör så ofta för att man inte har råd.

Men det bästa av allt: Vi slipper kuta runt i julklappshysterin och köa, slå in julklappar i mängder för att efter jul kuta runt och byta alla julklappar som blev fel. Toppen säger jag.. vad tycker ni andra?

...gör inte så här mot mig. Du och jag ska ju vara snälla mot varann?

Jag gör faktiskt så gott jag kan när jag äter rätt, sover mycket och har trappat ner på allt hysteriskt jobbande. Jag har ju till och med börjat träna igen.

Så varför, varför, VARFÖR tar du inte upp järn som du ska? Att bebben tar massor med järn VET jag ju, men för tusan.. JAG ska ju leva också! Det är läskigt när man är så trött att en prommis till ålidhem och tillbaks får mig att känna som att jag bestigit ett berg. Och det är läskigt att bara somna direkt man lagt ifrån sig kniv och gaffel efter maten. Och sen är det inte kul när folk frågar:

"Är du sjuk? Du ser inte kry ut..."

Usch och fy... Men, nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig i julklapp. Nämligen en burk NIFEREX:

Nu ska jag peppra järnet med järn och förhoppningsvis bli stor, stark och pigg igen (nåja, två av tre borde ju gå?)

"Bebisar byggs inte bara av kärlek, utan även av kroppsliga byggstenar.."

En viss person har fått hajar på hjärnan.. Det är hajar för hela slanten. Till och med när pepparkaksbaket stundar. Visst är den söt den lilla hajen! :)

...det låter väl som en offantligt spännande dag?

Det börjar ju bra med allt det kalla, vita som fick Viggo att hoppa jämfota av glädje när han äntligen vaknade strax före klockan nio.

Men jag måste nog erkänna att det var lite tyngre för mig att kravla min oproportioneliga lekamen ur bingen imorse. Jag hade nämligen gruvlig träningsvärk efter gymbesöket igår. Men skam den som ger sig. Idag ska jag dit igen och köra lite vikter med min stora starka pojkvän. Känns riktigt bra och jag hoppas att jag kan fortsätta med den goda vanan. Länge, länge..

Senare blir det nog att faktiskt bestämma oss till hundra % och fara och betala vagnen vi båda fastnade för igår.  

Snart kommer jag att bli ännu mer folkskygg så det gäller att göra klart så mycket som möjligt innan bebben kommer. Jag har ju tidigare nämnt att jag inte har samma entusiasm att shoppa runt denna gång. Allt känns snarare smått motigt. Inte ens julklappar har jag lust att fixa och greja med.

Jag ser mest fram emot att vara med min familj till julen och kommersen och köphysterin i alla butiker gör att jag snarare känner ovilja att ge mig ut i det hela och trängas med alla svettiga julshoppare.

Sen har jag en vän som förlorade sin far så nyligt som bara drygt en vecka sedan. Jag tänker mycket på dig Inger och undrar hur din jul kommer att bli.

Och så tänker jag på Lisbet i "bloggen breve" som bara för ett par dagar mist sin man som hon just gift sig med. Hur blir hennes jul? Och hon har så rätt i det hon skriver i sitt senaste inlägg. Det bästa man har är varandra.

"Var rädd om dina nära och kära, för en vacker dag finns de inte längre vid din sida"

...att köpa barnvagn. Usch.. har ju redan gjort ett par tappra försök att testa, titta på och undersöka diverse vagnar på både barnens hus och Eriksson center i Gällivare, samt plöjt X antal annonser på blocket plus att jag till och med tagit hem en vagn via ett internetköp som inte blev vad jag tänkt mig så den fick åka tillbaks igen.

Idag ska jag göra ett litet besök på babyproffsen och se om de har något som faller mig i smaken. Det är bara det att en vagn idag inte bara är en vagn. Finesserna är oändliga och priserna därefter.

*suck*

Denna gång känner jag inte riktigt samma entusiasm vad gäller "babyshopping". Jag vill ju bara ha min bebis och inte kuta runt och handla massa saker. Fast som tur är så är det ju "bara" vagnen och diverse småpryttlar som fattas nu. Det mesta finns ju redan. Vagnen ska i alla fall uppfylla vissa krav och det är att den ska vara tålig som tusan eftersom den ska rulla många, många mil. Den får heller inte vara tung eller krånglig. Inte för mycket begärt va?

Ja, ni ser.. ännu ett i-lands problem att lösa haha.. Nåväl, ska i alla fall börja denna dag med ett besök på gymmet. Ska försöka hinna få på mig lite mera muskler på överkroppen innan den lille vännen kommer och tar över all min tid. jag har en känsla av att denna bebis kommer att vara stor så det gäller att skaffa sig lite biffigare armar haha...

Avslutar dagens blogg med en bild till Farmor Lena. Kolla modiga killen:

Tidiga julklappar är ganska trevliga. Speciellt då det är en bok som man dessutom längtat efter att få läsa. Har inte hört någon som varit missnöjd efter att ha läst denna. Eftersom jag är inne i ett stim och plöjer 4-5 böcker i veckan nu så vill jag gärna ha lite boktips. Älskar svensk litteratur, så snälla.. Tipsa mig gärna om alla nylästa böcker så blir jag GLAD! :)

...imorse vid frukosten läste jag en väldigt intressant artikel i vk. Läste någon om Bodil Jönsson, professor och författare?

Hon sa en grej om bland annat facebook som jag tyckte var så klockren alltså:

"Det är inte rimligt att vuxna människor under så stor del av sitt dygn håller på att berätta för varandra vad de gör"

Jag förstår vad hon menar och eftersom jag själv valt att INTE ha facebook så får jag ofta, ofta höra detta tjat om att jag borde skaffa facebook.

Men varför? Jag har inget behov av att sitta uppkopplad stora delar av dygnet för att hålla reda på vad kreti och pleti gör.

Skulle jag verkligen må bra av att veta att mina bekanta:

• byter bajsblöjor
• går och duschar
• kollar på idol
• mår risigt i kistan
• väntar besök
• är arg på chefen
• har tagit första groggen
• är tröttast i stan
• pluggar till tentan
• är på väg till stan

??

Nope, jag tvivlar på att det skulle få mig att må bra och jag undrar hur mycket VIKTIG information som skulle försvinna från mina tankar? Om jag skulle hålla reda på en massa värdelös information?

För helt ärligt.. ÄR det verkligen viktigt att VETA allt om alla man känner? Och framför allt.. ÄR det verkligen viktigt att tala om vad man gör var och varannan timme?

Jag har alltid tyckt att facebook verkar vara ganska creepy och jag säger det igen: "Jag kommer ALDRIG att skaffa facebook! Någonsinn."

Så lägg av med tjatet. Jag har fullt upp med att leva "In Real Life" eller.. IRL som man säger. Bloggen tar för all del en liten stund i anspråk varje dag och jag har den för att jag älskar att skriva. Bloggen är min ventil och kommer nog att vara det ett tag till. Men vad gäller facebook så gäller fortfarande: ALDRIG!!

"Glöm inte bort verkligheten och människorna som bor i den"

Min tv är väl den enda i hela landet som inte är på just nu. Idol är ett riktigt skitprogram i mina ögon och jag har legat hela kvällen i mitt mysiga tvrum med mitt bubbelvatten, en ny bok och tända ljus.. Och jag kan inte fatta att 99 procent av befolkningen väljer att se tv varenda kväll istället för att njuta lite av tystnad och stillhet?! Men vad vet jag? Kanske har jag en liten gen kvar som härstammar från stenåldern eller nåt? För tydligen är jag "konstig" som inte ser idol. Men jag är nöjd ändå :) soffan är skön och boken är bra. Det går ingen nöd på mig. Ville bara säga det haha.. Kram på er

...hela kvällen minsann. Det känns... märkligt på nåt vis. Det händer väl inte ens tre gånger per år att man har en hel kväll med sig själv.

Så dagens projekt blir att vattna blommorna, tömma diskmaskinen för att slutligen hamna i soffan med en hämtpizza. För jag ids inte laga mat ikväll åt "bara" mig haha.. Ja, men nog får man väl vara lite lat när man ändå inte har en massa måsten som hänger över skallen på en?

Jag har faktiskt haft en riktigt skön och icke-produktiv dag hemma igen. Mamma har hälsat på och hämtat kidsen och sen kom Liza förbi på en fika. Det är alltid lika trevligt att träffa henne och hon är bara en sån människa som har en massa positiv energi som lämnas kvar lite när hon går.

Optimistiska människor är vad jag gillar och behöver just nu. Inget är omöjligt och man kan alltid hitta lösningar till diverse problem som dyker upp. Så är det tametusan!!

Ha en finfin fredagkväll alla som läser.

"Optimism smittar, så låt dig omgivas av positiva människor och filtrera bort allt som är negativt för Dig"

...ungefär... Jag säger ungefär, för mina två barn som jag hittills fött har haft den goda smaken att komma några dagar innan beräknad förlossning. Tack och lov för det.. Så jag antar, hoppas och tror att bejbiz nr tre också tänker göra mig den tjänsten och lämna magen lite tidigare.

Jag ska inte vara supertråkig och skriva massa trista saker om min graviditet som egentligen bara är intressant för mig, men.. jag tittar mig själv i spegeln ett par gånger om dagen och tänker:

"HUR i helskotta ska detta gå??"

Man får frågor redan nu om: "Nu är det väl dax när som helst?"

och:

"Är du SÄKER på att det bara är en bebis därinne?"

"Men herregud så stor du är redan"

*suck*

Ja, Jag VET att jag blivit stor. Större än jag vanligtvis är när det är HUNDRA dagar kvar. Men vad göra? Jag vaggar på och hoppas som sagt på att jag slipper gå så länge som etthundra dagar. För visst låter det länge?

Inget är ju som väntans tider sägs det men jag önskar bara att jag kunde leva hyfsat som vanligt medans jag väntar. Men numera känner man sig som en sköldpadda på rygg och det är både svårt och jobbigt att ta sig upp från liggande till sittandes.

Men skam den som ger sig.. Jag bjuder familjen på goda skratt varje dag och jag ska verkligen inte klaga för jag mår toppen förutom att jag inte får plats med lungorna ibland.

*skrattar*

Sen tycker jag också att folk har lite dåligt ställt med vanligt hyfs och respekt för oss gravida. Vi är INTE allmän egendom bara för att det bor en ny liten människa i våra kroppar. Kom ihåg det alla som ska, klämma, känna, skoja, skämta, nypa och tafsa. En vacker dag åker ni på en propp..

(slempropp?? haha.. hur kul va inte den??)

Bild: vardguiden.se

Det gick INTE att låta bli.. Ett litet inköp till bejbizen som jag och Jimpa köpte idag..

..att Viggopiggos julstjärna var trasig och igår talade han om för mig att:

"Mamma, jag vill också ha en stjärna i mitt rum. En blå..."

Men självklart ska ungen ha en BLÅ stjärna i sitt rum. Det är ju bara jag som är totalt sen med det hela.

På väg hem från dagis igår så kikade han på alla fönsterstjärnor och pekade på en del och sa:

"Titta mamma, så vackert..."

Hjärtat smälter eller vad? Snart fyller han fem år och han besitter så mycket klokhet och visdom redan. Han verkar dessutom uppskatta det vackra här i livet och han kan se det mesta ur en estetisk synvinkel. Det är så fantastiskt alla de där gångerna man inser att barnen vuxit ett snäpp i både kropp och sinne och man knappt har märkt det.

Så nu blir det julstjärneshopping för hela slanten idag. Fast jag tänker inte ta mig längre än till gamla strömmis. Fika med en kompis på NK blir det förhoppningsvis också.

...mot den evinnerliga klådan och alla läskiga torrfläckar som hoppat på mig sen jag blev på tjocken.

Nämligen denna produkt:

Ok, jag är inte mycket för reklam och det går säkert med vilken fiskolja som helst. Men fatta vilken lycka jag kände efter en vecka på fiskoljekapslar och jag upptäcker att jag inte KLIAR längre? Jaa.. lycka är ordet för jag höll helt ärligt på att bli...

...

...

TOKIG!!

Så nu vill jag gärna dela med mig av min nyfunna kunskap vad gäller denna fantastiska produkt. Hejdå dyra krämer och kortison! Hejdå sömnlösa nätter och sönderkliat skinn!

HELLO fiskolja... wohoooo.. va jag e glad!

Kram o godnajt

...att inom loppet av trettiotvå dagar ungefär lyckats se till att man har kläckt två ungar på varsin sida om julafton.

Det innebär att slutet av varje år blir både dyrt och hektiskt. Det skall arrangeras fjortisfest, inhandlas julklappar, fixas julmat för att slutligen rigga nåt slags barnkalas i efterdyningarna av julen.

Men idag har jag nog lyckats peta in de sista av både julklappar och femårspresenter till sonen. Jag gjorde ett snabbt ryck på stan och hann dessutom käka sushi.

För jag säger bara det, att hur mysigt och trevligt det än är i Gällivare så har de INTE sushi där. Lite synd faktiskt. För sushi är så underbart att jag för längesedan slutat bry mig om både pizza och burgare. Nä, SUSHI skare va. Så det så!!

Tack och lov att det inte är "förbjudet" för oss gravidisar längre att käka sushi.

Nåväl, nu blir det pyssel på övervåningen. Jag är så glad att få vara hemma igen.

Ha en trevlig kväll allihopa!

...att komma hem är alltid lika skönt. Var man än har varit och hur bra man än haft det så är det alltid lika mysigt att få komma hem.

Det enda jag känner mig lite ledsen på är att det är alldeles mörkt och snöfritt. Usch vad trist. Jag som levt i det vitaste vinterlandskap under den sista veckan.

Nåväl, hittade faktiskt en bild tagen i våras från grilltajm vid nydalasjön och se.. det VAR ju snö på marken då:

"Spana in Fsson i bakgrunden"

Hursomhelst så får jag hålla ut lite till och räknar kallt med vit vinter när bebben väntas komma.

För hur trist det än låter så blir jag trött, hängig och lite smått grinig av detta mörker. Dock så är jag stenhård med mig själv: ALLTID ut i dagsljuset en stund varje dag även om det bara är en liten stund. Vill man överleva mörka vintrar så måste man ju!

Hursomhelst, äntligen hemma! Blir stan idag med Sara.. kanske kan jag övertala henne till att käka sushi med mig? Hehe..

Borta bra, men hemma bäst. Restaurangvagnen på ett tåg är ett helt äventyr när man är liten :) skönt att vara på väg hem!

Skräck eller humor?

Svärfar är så fin i sin kimono.. :) Viggo gillar ju att ha pyjamas hela dagar ibland. Nu vet vi var det kommer ifrån haha..

...så ska jag se till att lugnet jag får med mig härifrån håller i sig!

Jag ska bli bättre på att välja rätt saker och göra RÄTT prioriteringar. Det låter ju onekligen bra, men det kan vara lättare sagt än gjort vissa gånger.

När man snart har hela tre barn (!) så är det ju inte bara att låta tiden flyta på. Förmodligen måste man planera det mesta lite bättre och mer effektivt. Jo, det vet jag ju redan. Nu gäller det bara att iscensätta det hela så gott det går.

Nåt som jag verkligen ska tänka på i framtiden är att vara mer selektiv vad gäller mitt umgänge. Jag kommer inte att vara ett självklart mål för fika / mat /partysugna människor som ständigt dyker upp som gäster vid mitt bord men som själva ALDRIG bjuder tillbaks.

Varför ska man alltid vara så gästfri när en del människor inte ens tänker tanken på att någonsin bjuda tillbaka?

Sen finns ju även motsvarigheten till ovanstående... Och det är de som ALDRIG kommer hem till en fastän man bjuder in. Det finns ju ALLTID bra anledningar för vissa till att aldrig lämna sin lilla stadsdel och komma över och hälsa på. Nä, då får man alltid vara den som ser till att komma över om man ska ses överhuvudtaget. Lika tråkigt det i längden.

Så nu undrar jag: Är det för mycket begärt att önska att det fanns ett slags mellanting av dessa två umgängesformer?

Snacka om att lufta sina i-landsproblem alltså.. *suck*

Men det är verkligen så jag känner. Och med tanke på att min så kallade "fritid" kommer att minska drastiskt i framtiden så är det också många människor som ryker lika snabbt som fritiden. Jag orkar inte med folk i samma utsträckning längre. Så enkelt är det. Men det behöver ju nödvändigtvis inte bara vara av ondo. De som håller hög kvalité stannar och resten försvinner. Egentligen inte konstigt alls om man tänker efter.

Bäst att hålla på sin energi så att den räcker till familjen.

"Det är trots allt familjen som som ska funka...

resten borde komma av sig självt!"

Snuskig fantasi..? Naturen kan själv göra helt fantast(IS)ka saker. Alla tänker nog samma sak: wow, vilken cool pen(IS).. Haha.. Snuskig fantasi? Ja, visst.. För vem vet när man får se en penis igen? Kan ju ta flera dagar hehe

Mitt okända barn som jag ännu inte har någon aning om vem det är verkar i alla fall må fantastiskt bra här i Lappland. Bebisen sover mycket och verkar växa så det knakar. Jag låter helt enkelt bilden tala för sig själv. Jag vågar i alla fall påstå att jag INTE kommer att vara gravid till slutet av Mars. Bara så att ni vet! Och jag själv?! Jo tack. Jag behövde miljöombyte. Jag mår helt suveränt och det var längesen jag kände sådan harmoni i kroppen. Ibland måste man få komma bort för att kunna längta hem. Jag har även insett att saker och ting måste omstruktureras i mitt liv för att tillvaron ska funka. Tänk vad kloka tankar som orkar ända fram när man är här. Jag måste åka hit oftare.. Hoppas ni har de bra i Ume också!

Iskall brud i vinterskrud.. Elva minus och aaallt är lugnt :)

Världens vackraste lucia! Gissa vem? :)

Vitaste vitt.. En fantastisk syn för ögon som är trötta på mörker och regn. Känslan att vilja slänga sig ut i detta fluff infinner sig. Håll med om att det är vackert? Nu blir det morgonkaffe med mormor och morfar. Jag är tillbaka i mitt barndoms hus. Mys