...ovanligt långt telefonsamtal med en tjej som jag aldrig träffat. Vi pratade om relationer och alla de fenomen som följer med dem.

En timme flöt iväg snabbt som attan och jag kände verkligen att jag fick analysera mig själv och det jag har. Det var nog bra för mig tror jag. Att faktiskt stanna upp och reflektera över hur bra jag egentligen har det.

Och jag ska villigt erkänna: Jag har ALLT! Allt och lite till nästan...

Jag har två starka, friska och underbara barn som ger mig så mycket.

Jag har ett fint och trivsamt litet hus.

Jag har en bra bil som nästan aldrig krånglar.

Jag har en fantastisk man som är bra på det mesta han tar sig för.

Jag har en kropp som för det mesta är kompis med mig.

Jag har fantastiska vänner som alla tillför något alldeles unikt och speciellt.

Och jag har familj och släkt som finns där för mig hela tiden oavsett vad som händer.

Listan skulle kunna göras lång, men jag tror att jag fått med det mesta nu faktiskt. Och jag ska inte tråka ut er med så triviala saker. Ville egentligen bara tala om att jag känner mig lyckligt lottad och ännu en gång påminna om att man aldrig ska ta något för givet.

"Men glöm inte bort att det bästa av det mesta i livet är gratis"