....Ja man slutar aldrig att förvånas över andra vuxna människor och dess märkliga beteenden. Så ofta man hör 'vuxna' människor ständigt ifrågasätta andras barn utan att någonsin reflektera över deras egna små underbara charmtroll och dess uppförande.

Det konstiga i det hela är att vissa mammor och pappor anser att glorian lyser med 100 watt över deras fina små barn, medans andras barn bara är hemska på alla sätt och vis. Hur kan det vara så?
Ibland undrar jag om inte en och annan stackars förälder tappar verklighetsförankringen totalt när de skaffar barn.
De TROR verkligen på fullaste allvar att de är så perfekta föräldrar att just DERAS barn beter sig synnerligen perfekt och aaaaaaldrig.... ALDRIG är dum mot en medmänniska såsom klasskompisar, lärare, kompisar och andra runt omkring dem.

Egentligen är det inte ungarna det är 'fel' på, utan föräldrarna som aldrig ifrågasätter sina rara små telningar.
Det är faktiskt dessa puckade föräldrar som med sitt pinsamma sätt att undvika verkligheten rent av skadar sina barn.
Dessa (i sina föräldrars ögon perfekta)barn får ju aldrig lära sig att ta ansvar för hur de uppför sig mot andra människor till exempel, eftersom mamma och pappa ständigt håller dem bakom ryggen och alltid skyller på andra barn.

Detta beteende är både idiotiskt och rent av pinsamt. Och det värsta i det hela är att dessa föräldrar finns överallt. På dagis, i skolan, i kvarteret där du bor, ja.. överallt.
Det känns som en vanlig attityd numera och kan det kanske vara en liten fingervisning om varför vissa saker ser ut som det gör idag? Föräldrar som säger till sina barn: 'Du får inte vara med henne / honom för han / hon är si och så blablabla...'

Usch säger jag! Att de inte skäms? Detta kallas visst mobbing har jag för mig..?!

Så dagens hetaste tips till alla morsor o farsor är:

Se till att alltid sopa utanför din egen dörr innan du klagar på andras ungar... och medans du ändå håller på så kan du lika gärna sopa lite på insidan också!

(Japp, detta tips var alldeles gratis! Håll till godo)

I övrigt så kan jag önska alla trevliga och normala föräldrar en bra dag!! //H

 

Pour some sugar on me...

...Tack o lov!!

Har jobbat hela helgen och klivit upp i ottan klockan fem både lördag och söndagmorgon så nu när det är söndagkväll så känns det precis som att det vore fredag.. i alla fall i min lilla värld haha..

Eftersom jag tillbringat stora delar av arbetstiden i en söt liten bil så har jag hunnit reta mig lite på följande: Min trasiga telefon, vädret samt puckad reklam på idiotiska radiostationer.

Jag passar härmed på att slå ett slag för P3. Vilken kvalité alltså. Trevliga radiopratare, massor me SKITROLIG humor. (Jag säger bara 'Mammas nya kille' wohoooo så jäkla bra!!)
Och hyfsad musik. Ok, jag erkänner att 'Rockklassiker' har musiken i min smak... men *suck* vilket dryyygt babbel... Jag tyar inte längre så det får bli zappande mellan P3 och Rockklassiker då.

Och en låt som satt sig lite på hjärnan sen denna helgen är Def leppards 'Pour some sugar on me'. Det översätter vi genast till 'Häll lite socker på mig' Helskön låttitel ju, eller vad?

Nåväl. Veckan som kommer kommer att bli kanoooooners! Imorgon blir det nämligen sushi och vin med världens bästa Lisa som har flyttat till Stockholm, men som förärar gamla Ume me ett litet besök då och då. Och senare i veckan dyker Jessi upp också. Min bejb från Pite som ska vara hos mig några dagar.. Aj lajk it a låt!

Well, nu får de bli soffläge me min andra bejb. Han som jag bor med men som jag väldigt sällan träffar.. Han som sover när jag är vaken och tvärtom... Han som är världens bästa ni vet? Och dessutom så hör jag att han prasslar me en godispåse.. Hmm.. kommer genast att tänka på 'Häll lite socker på mig' igen. Ingen bra låt, men en förbannat rolig fras på svenska. Kommer att garva åt det hela kvällen.

Bajbaj *vinkar*



 

...En bra fråga kan man tycka. För i den väldiga internetdjungeln finns ju numera det mesta för de flesta, så risken är väl att man helt enkelt blir en i mängden... men KANSKE... kan man göra lite skillnad för någon som antingen:

1. Kommer att älska att hata mig...eller

2. Kommer att tycka att jag skriver om rätt relevanta saker (nope! Inte ett dugg om vilka märken jag shoppar eller ej)... eller

3. Kommer att läsa min blogg för att se om jag skriver om just henne eller honom... (nope, Du kan glömma att jag kommer att skriva om DIG... eller DIG... och nej, inte om DIG heller... så glöm det!Så intressant är Du nämligen inte) eller...

4. Som faktiskt kommer att läsa min blogg för att jag är... Jag helt enkelt!

Så jag tänkte att det är lika bra att kasta sig ut i bloggarnas värld och se vad det kan komma ur det. Har sedan länge lagt planerna på att rädda världen på hyllan. Men jag får väl ändå dra mitt lilla strå till stacken. Till exempel skulle jag gärna vilja be samhället att bli lite.. ehh... snällare?! Det kan väl inte vara så himla svårt? Kom igen nu.. Det kan ni väl ändå ställa upp på? Ingen kan göra allt, men alla kan ju göra NÅGOT!

Samhället börjar vara lite kallt tycker jag och då menar jag inte bara minusgraderna som härjar nu. Börjar vara så trött på att hela tiden matas med nyheter om misshandel och knivskärningar och rån och *suck* jaa... ni hajjar säkert vart jag vill komma?

Jag har nämligen själv varit världens odåga när jag var yngre så jag tänkte att eftersom jag numera är en klok och vis gammal tant i mina bästa år så tänkte jag att: 'Vaffan... klart jag måste blogga... så jag kan tala om för folk att det går att lära sig av sina misstag'

Så jaa.. That's it! Välkommen till min blogg gott folk :)