...något som dyker upp då och då. Kan ju vara en idé så här på vårkanten då man även tömmer och städar garderober, förråd och garage för fullt. Att faktiskt ta och se över sina relationer och se vilka som kanske inte längre är så aktuella?

För, alla ni som har barn VET ju precis vad jag menar? Att man ständigt har sån tidsbrist och sällan har tid för annat än jobb och familj.

När man väl ÄR ledig så vill man ju prioritera de vänner som faktiskt har något att tillföra en?

För ett tag sen så dök det huxflux upp en gammal killkompis som efter ett års tystnad dök upp som gubben i lådan igen eftersom han just blivit singel. Av någon anledning så ville han att vi skulle återuppta kontakten igen men jag kände inte att det var så aktuellt.

Okej, ibland gör folk misstag. Självklart är det så, MEN.. när man dyker upp efter så lång tid och vill gnälla och klaga hur eländigt man mår och hur jobbigt man har det osv osv.. så... nej, jag har ingen lust med att vara den där kompisklippan som ska stå pall i storm när någon behöver något tryggt att klamra sig fast vid. Det intresserar mig helt enkelt inte längre eftersom jag har två barn som jag ska vara morsa åt på heltid. Det tar mycket tid och energi.

Speciellt när det den här polaren sket fullständigt i allt och alla när han blev uppslukad av kärleken som inte ens höll. Han ville inte ens lyssna på ett halvt öra om hur andra hade det när han träffade en dam. Den enda gången man hörde av honom var när han behövde skjuts.

*suck* Ibland måste man städa ut gamla relationer för sin egen överlevnad. Man måste spara på sin egen energi och inte låta onödigt tjafs ta massa dyrbar tid.

Sen blir jag otroligt förvånad också när gamla bekantskaper hör av sig för att låna pengar?! Ja, vad ska man säga. Jag blir nästan full i skratt att folk vänder sig till MIG för att vilja låna? haha... Jag är ju inte direkt miljonär. Men well, en kopp kaffe kan jag gärna bju på om du nu är så fatttig.. Bara hör av dig nästa gång du är i stan så går vi och fikar. Och vem vet? Kanske är jag på tillräckligt bra humör för att bjuda på en bulle också?

 

...*skrattar*

Hörde just en SKITROLIG kommentar av en synnerligen kär släkting till mig... Hon sa:

'kanske man ska börja blogga?! Jag kan kalla min blogg för klimakteriebloggen'

Hon håller på att läsa boken 'Blod, svett och tårar' som tydligen handlar om klimakteriet.

Jaa... det kanske inte va en så dum idé? Jag menar.. för eller senare kommer ju kvinnan i den ålder då klimakteriet smyger sig på. Jag brukar tänka på det när småtjejer då och då skriver elaka kommentarer på apberget.se om hur GAMMAL och ful jag är.. Gammal kärring som jag förmodligen är i deras ögon. (för övrigt så roar det mig något oerhört att få sådana kommentarer, så fortsätt gärna.. Jag vet ju att jag är rätt snygg för min ålder ;) Så jag bjuder gärna på det!)

Tjaa.. *rycker på axlarna* Tyvärr så är man ju inte tonåring för evigt.. Även om den mentala åldern är evigt ung så är det ju inte så att kroppen hänger me på det! Bara att acceptera helt enkelt och hoppas att kroppen håller sig någorlunda fräsch trots ålderdomligt förfall..

Och jaa... sen är det ju faktiskt så att det är väldigt KORT tid man lever, med tanke på hur länge man är DÖD! Uppmuntrande eller vad?

...att vi ska gå ut ikväll och jaa.. jag får väl offra mig och dra en tvådagars med tanke på att han för det mesta jobbar som DJ på diverse krogar runt om i stan så nu när vi för en gångs skull är lediga samtidigt så är det väl bara att he sig ut i vimlet igen, trots att den lindriga baksmällan just flugit sin kos sen igårkväll haha...
Ja, vad gör man inte för sina vänner?

Pojkvän förresten.. förstår ju att ni undrar lite? Jaa.. Han ÄR ju en pojke och han är min vän.. alltså är han min pojkvän?! (Hur logiskt som helst, det vet alla som vet hur Pippi Långstrump resonerar)
Dock ligger jag ju inte med honom förstås. Det gör jag bara med EN av mina pojkvänner och det är ju såklart den som jag bor med (Också väldans logiskt)

Nåja, nu sitter vi här och resonerar om var vi ska gå. Det lutar åt att det blir Cover club. Så nu vill jag uppmana alla läckra singelbrudar att komma ut och hjälpa mig att roa min stackars vän som just blivit singel.

Att vara singel i en stad som Umeå är nog inte så lätt så nu får ni faktiskt dra ert strå till stacken tjejer. Sååå.. nu hoppas jag verkligen att vi ses där ute ikväll? Kom ihåg.. det är bara Lördag en dag i veckan ;)

....*suck*

Inte så märkvärdigt egentligen.

Folk kutar som tusan på stan för att hitta exakt RÄTT reatrasa, sydd av något stackars barn i Kina.

Folk köar som bara den på bolaget för att köpa exakt RÄTT rusdryck så att de kan ragla in på krogen utan att spendera för mycket av löningen (Drick gärna i krogkön också, så att vakterna blir riktigt griniga...)

Folk sitter lugnt tillbakalutade på caféer och smuttar på sina lattes och beskådar köphysterin från behörigt avstånd.. Möjligtvis att de unnat sig en biskvi med tanke på löningen.

Själv tillhör jag nog den senare kategorin. Strosade lugnt omkring på stan i mina sju år gamla jeans och kände mig ändå tillfreds med livet FAST jag inte hittade nåt kul att shoppa. Åt en smarrig lunch med en god vän och hennes son och det var trevligt.

Får se hur kvällen kommer att avslutas..

Kanske går jag ut på krogen och spanar på Umeås oerhört intressanta nattliv och går nöjd hem en timme innan allt panikraggande börjar... så när folk lullar hem med sina kvart i tre ragg och just ska slita av varann de billiga reatrasorna som införskaffats tidigare idag så kryper jag lugnt ner under mitt fluffiga duntäcke och hoppas på att vakna utan huvuudvärk.

Haha... det får allt bli varannan vatten ikväll!

Ha en skön Fredag alla som läser! :)

....coolt, snyggt eller häftigt är det med dessa förbannade SVEA mössor som poppar upp på varje fjortishuvud i denna stad!

Att betala flera hundra spänn för en vanlig jävla toppluva med ett märkesnamn är för mig i det närmaste obegripligt.

Tioåriga dottern tjatade sig fördärvad om en dylik tingest och jag frågade varför hon ville ha en sådan. Svaret blev:

'Alla andra har ju' hmm... Klassisk kommentar eller?

Jahapp... så att, om ALLA andra gick omkring med toppluvor där det stod 'BAJS' i pannan, skulle du ha det då?
Helt galet... det går bara att skratta åt eländet. Jag menar, vi vanliga svenssons lägger inte gärna flera hundra spänn på en töntig mössa bara för att 'alla andra' har det.

Den tioåriga dotterns farmor gick till slut och köpte denna SVEA mössa och därmed tror man att fallet skall vara avslutat men icket. Trevliga små skolkompisar upplyste ju såklart dottern om att det var helt fel färg och då är man en TÖNT.

*suck* jaaa... vad säger man? Vi försöker jämt och ständigt uppmuntra tilll att man ska våga vara sig själv i alla lägen. Att få klä sig som man vill och att inte behöva klä in sig i dyra märken och etiketter eller betala för fåniga märken som i mina ögon inte är annat än ett stort jävla lurendrejjeri för småtjejer i en känslig ålder!

Men som tur var så gick den fula SVEA mössan ett grymt öde till mötes... Tofsen lossnade och det gick ett hål i tyget så nu är den i mösshimlen med alla andra fula och lågkvalitativa mössor som ALLA haft på sig i alla tider.

Själv myser jag i min gråa toppluva med ett strasshjärta på, inköpt för 39 spänn på H&Ms barnavdelning...

I Love it

Som jag lovade sist så skulle jag återkomma med lite spännande info om den trevliga utställningen om BRÖST som jag var och kikade på i Gällivare.

Jag hade med mig den tioåriga dottern som tyckte att det mesta som vi såg var 'otroooligt PINSAMT'
samt min käre sambo som med stor entusiasm tittade på allt vad utställningen hade att erbjuda.

Förutom ett gäng behåar och andra märkliga plagg som kan användas till dessa kroppsdelar så fanns det massor av fotografier på bröst i alla de former och storlekar. Riktigt underhållande må jag säga.

För femhundra riksdaler kunde man dessutom få sina brön fotade och inramade i en tjusig tavla, men se DET var inget för mig :D Jag tyckte nog att det var trevligare att vara åskådare än objekt haha..

 

..Är faktiskt rätt så kul. Själv har jag bara haft riktiga bröst vid två tillfällen i livet och det var ju såklart när jag var gravid och när jag ammade. Tro't eller ej, men då hade jag såna jättelökar som nästan kunde misstas för två skogaholmslimpor som var fullpumpade med mjölk till de små telningarna som inte gjorde annat än att hänga vid bröna hela dagarna haha...

Vilken syn :D Numera har ju brösten minskat betydligt i omfång, men man får väl ändå vara glad över att man har två stycken högfungerande kvinnobröst.

Själv har jag alltid varit smått avis på brudar som har schyssta hyllor... Gärna naturliga. Silikonbröst gillar jag dock inte av många skäl... Näe, naturliga tuttar skare va tamefan! :)

Ska i alla fall dra iväg o kika på en utställning som handlar om just dessa fantastiska kroppsdelar som fascinerar de flesta av oss... (ja, visst fan är det väl så?! Det kan ni väl erkänna?) Min egen teori om varför jag diggar bröst är nog för att jag inte har så stora själv haha... De må va små, men det är ju TVÅ!!

När jag o min bojfränd var i Bulgarien för några år sen så låg vi på stranden o spanade på brudar och dess framparti.. hehe.. Jaa...?! Vaddårå?
Alternativet var att titta på nyrika ryssar me deras välfriserade pudlar och skrynkliga tanter och de va inte lika underhållande haha..

Nåväl, jag återkommer me info om bröstutställningen sen, aj pråmiss! Nu ska jag ut i Gällivares ooootroliga nattliv haha... jag o min darling ska fira våra sex år.. och självklart får brösten hänga me, nerstoppade och upptryckta i en rätt läcker behå så tjaa... det kan ju bli skoj!

Lejter allihopa!

...Jaa.. det kan du ju få.. Om inte annat eftersom du läser min blogg? Så något måste jag ju nästan bjuda på.

Eftersom jag ikväll har druckit ett par glas rött vin med min fantastiska mormor så vaknar ju förstås min filosofiska ådra haha... (jopp, jag vet att den finns där) Jag började genast fantisera om vad jag skulle blogga om härnäst, och jag kom på att det skulle bli om just: Bloggande!!

Eftersom jag fortfarande anser mig som en fullständig nybörjare i bloggandets värld så kikar jag gärna runt bland alla bloggar som finns i min närhet och jag har konstaterat att folk kan skriva om exakt vaffan som helst... så nu lovar jag Er detta:

1. Jag ska ALDRIG under några som helst omständigheter upplysa om när/var eller hur jag kissar eller bajsar!

2. Jag ska ALDRIG berätta för er om hur ofta jag har sex.. (Fast ibland har jag ju det.. bara det att jag inte vill dela med mig av hur frekvent det sker.. hehe...)

3. Jag ska ALDRIG försöka få er att vara med i tävlingar av olika slag.. (Lika kul som när telefonförsäljare ringer och vill tvinga på mig kalsonger, recept och rakhyvlar)

4. Sen lovar jag att jag inte ska lova så mycket mer än att jag fortfarande gääärna vill skriva om saker som kanske berör Dig... Och mig me.. sånt som kanske är viktigt?!

Självklart förstår jag att ni som skriver om era kroppsutsöndringar verkligen tycker att det är oerhört viktigt.... för ER.. Men som tyvärr gör att jag inte kommer att läsa just ER blogg någonsinn igen.

Däremot kan jag erkänna att jag gärna läser bloggar vars författare har HUMOR, självdistans och kan det här med ironi... Och ändå har lite integritet kvar efter en kvarts bloggande..

Jaa.. det var väl bara det jag ville säga ikväll.

Och just ja... jag lovade ju en liten bit av mig också.. Here it comes: Jag funderar faktiskt på att tacka JA till ett jobberbjudande som jag fick häromdagen... Bara så ni vet.

Åkej, de va allt för ikväll gott folk. Kraaaam från ett blåsigt, men underbart Gällivare.
 

....år senare... (6 års jubileum idag för mig o min bejb.. wohooooo... )
Blir antagligen sex år till eftersom både han och jag tycker att det går finfint. Men vad annat kan man vänta sig av en stor, stark och vacker karl från de lappländska vidderna?

Sen att han gillar att städa i bara mässingen gör ju saker och ting så mycket roligare... Och att han lagar goooo mat är ju också ett plus, HELT klart. Och att han har en kropp som skulle göra självaste Adonis grön av avund är ju inte heller helt fel hehe.. Men det bästa med honom är antagligen att han är en sådan underbar helyllefarsa för sådana växer inte alltid på träd.

Att leva i tvåsamhet är nog det svåraste man gör här i livet, näst efter föräldraskapet förstås. Jag har insett att det inte finns några 100%iga förhållanden.. Inte ens 95%iga förhållanden.
MEN... om det håller sig kring 90% BRA och resten sådant man KAN stå ut med? Ja, då är det bara att hålla hårt i sin partner..

Min underbara man står ju ut med mig fast jag är lynnig och irriterande emellanåt... Han älskar ju mig TROTS att jag är lite smått slarvig och för det mesta tvärtemot.

För helt ärligt... Det handlar inte om att vara passionerat förälskad dygnet runt för så ÄR det ju inte. Jag menar, har man hittat nån som står ut med alla ens fel och brister och älskar en förbehållslöst i alla fall så är man ju helt klart lyckligt lottad.

Men det absolut viktigaste i ett förhållande är, enligt mig i alla fall... att man har ROLIGT ihop.

För glömmer man bort att ha kul ihop, så tappar man nog bort varann förr eller senare och DET kan man ju inte riskera när man för en gångs skull haft turen att dra en högvinst i det stora kärlekslotteriet..

 

....så vanligt idag. Speciellt bland barn och ungdomar. Det känns så sorgligt när man ser den aldrig sinande strömmen av rapporter om hur barn och unga mår idag. Drogerna flödar och alkoholdebuterna sker tidigare än någonsinn.
Köerna till BUP är långa och vuxenpsykiatrin har väldigt många 'unga vuxna' som nyss tagit steget ut i den, ibland hårda vuxenvärlden som de kanske inte riktigt klarar av.

Vad beror detta på? Säkert väldigt många faktorer, men när jag läser om hur 'unga vuxna' idag har svårt att klara av livets sk normala kriser så kan jag inte låta bli att undra:

VARFÖR klarar man idag som ung inte av 'normala kriser'? Såsom tex hjärtesorg, ekonomiska motgångar eller andra saker som hör livets utveckling till?

För varje kris man genomgår så blir man ju faktiskt starkare. Man ska kunna vara med om jobbiga saker och ändå kunna resa sig och gå starkare ur det. Ja, så skulle man ju vilja att det var, men verkligheten ser annorlunda ut och statistiken talar sitt tydliga språk. Folk mår inte bra idag.

Spekulationerna om varför är många.. men en högst personlig reflektion dyker upp i mina tankar och jag drar mig till minnes en fras som jag väldigt starkt tror på och det är denna:

'Själen är barndomens landskap och där skall Du vandra för resten av ditt liv'

Det ligger något i detta... Och det innebär att vi alla som är vuxna idag har en ofantligt viktig uppgift. Och det är att stärka barnen/ungdomarna genom att ställa KRAV på dem. Att lära dem ta ansvar både för sig själva och för andra. Att lära dem följa regler och lagar som finns i samhället. Att lära dem bli självständiga och starka individer som en dag ska bli vuxna som ska kunna klara av ett liv med 'normala kriser'

Ja, helt enkelt genom att rusta dem för vuxenvärlden... För vuxenvärlden kan vara hård och ganska orättvis ibland. Det vet vi alla, men vi måste ändå klara av det för det ingår liksom i livet så att säga.

Släng bort alla krav på vilka materiella statusprylar som kan tänkas göra dig lycklig för sånt är i slutändan inte ett jävla dugg viktigt! Snarare tvärtom.

Vi lever ibland livet lite för snabbt och det är lätt att glömma bort vad som är viktigt... på riktigt alltså.

Det kanske vi alla måste påminna varann om då och då... För vi har trots allt bara en kropp, en själ och ett liv! Och då är det viktigt att ta vara på det!

....Har varit och spelat in en reklamfilm häromdagen :) ganska kul tycker jag.. Senare i vår ska han alltså spatsera omkring i en butik och genom tvrutan försöka få folk att shoppa på just DEN affären. Då kan jag luta mig tillbaks i soffan och titta på honom och tänka:

'Tänk att han är just MIN bojfränd' :D

Det var det för övrigt INGEN som trodde när vi träffades för sex år sedan.. Då fick vi istället bara höra att det i princip var omöjligt för oss att vara tillsammans eftersom jag är hela sju år äldre än honom och dessutom har barn sen tidigare...
Och inte nog med det?! Dessutom hade vi 52 mil emellan oss och ett par irriterande ex som gjorde livet surt för oss bägge på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det var inte alltid så lätt att ständigt måsta försvara oss mot alla olyckskorpar *suck*

Nåväl, här är vi nu i alla fall. Vi har hunnit skaffa hus, bil och barn. Och är faktiskt, tro't eller ej väldigt lyckliga och kära i varann. Dock lever vi i synd och har tänkt att göra det ett tag till. Ringar och papperslöften får vänta lite haha... Vi tänker inte gifta oss förrns vi blir vuxna och det vet vi faktiskt inte när det blir ännu!

Och tur är väl det kan man tänka.. För att leva här och nu är inte dumt alls.. det är faktiskt riktigt Jävla underbart! :D

och jag såg henne häromdagen på en alldeles vanlig ica butik någonstans i vår lilla stad. Hon såg inte mig, men mitt hjärta slog ett extra slag när jag såg henne.
Det är några år sedan vi slutade umgås och mycket har hunnit hända sedan dess.

Vi var väl båda två i mer eller mindre livsavgörande skeden då vi slutade träffas. Barnafödslar, giftermål, husköp och andra saker som tog upp både tid och energi gjorde väl till slut att vi inte längre hade något att tillföra varandra.

När vi lärde känna varandra var vi bägge två ensamma mammor som råkade bo grannar. Vi blev mycket goda vänner och hjälptes åt med det mesta som ingår i en ensam mammas liv.

Vi lagade mat tillsammans, vi hjälptes åt med barnen, vi delade förtroenden och förhoppningar. Hon var en riktig klippa och just då trodde jag att vi skulle vara vänner för evigt.

Tyvärr blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Vi gick skilda vägar och det tog ganska lång tid innan jag hade sörjt klart. En liten del av mig kommer alltid att sakna det vi hade, men idag vet jag ju att sånt är livet:

Man möts och man skiljs! Och oavsett hur goda vänner man är i nuet så ska man ALDRIG ta någon eller något för givet. Idag förstår jag lite bättre hur det hängde ihop när vi skiljdes åt.. Fast det förstod jag först när det redan var för sent. Giftiga tungor kan, hur smått och obetydligt det kan verka för stunden förstöra en, som man TROR är orubblig och solid vänskap.

Nåväl, så kan det gå ibland men man får vara glad för det man hade. Och det vi hade fyller ett alldeles eget kapitel i livets bok. Ett av de bästa kapitlen där man gärna viker några hörn och plockar fram fina minnen från det som en gång var...

....Har vissa människor och jag börjar bli ofantligt LESS på den. Åkte buss häromdagen och hörde hur en tonårskille står och säger till sina polare i bussen att i hans klass finns det en kille som är 'HELT dum i huvet för att han har ADHD'

Skrämmande.. Hur kan dessa attityder uppstå egentligen? Kommer de hemifrån? Från media? Från skolan?
Och HUR tänker folk när de pekar ut 'stökiga' ungar som 'dumma i huvudet' och drar till med ord som damp eller adhd när de egentligen inte vet ett jävla skit?

Blir förvånad över hur mycket okunskap det finns i samhället, när vissa barn och ungdommar faktiskt bara behöver lite förståelse. Ska det vara så himla svårt att fatta?

Varenda fjortis idag säger saker som att de 'får DAMP' (betyder tydligen typ: Jag blir galen.. ungefär) Detta är tydligen helt okej, eftersom jag aldrig hört NÅGON tillrättavisa dem, att SÅ... säger man faktiskt inte!! Det är inte okej..

Tycker jag i alla fall...

Jag kan upplysa om att dagens BÄSTA var att jag fick både en pizza OCH ett skrovmål till middag idag... (jopp, de e sant.. Pizzan var dock en barnpizza haha...)

Dagens sämsta är nog att en kär person fått ett återfall på alkoholen efter två nyktra år *suck* lite ledsen är jag, men jag har ändå förhoppningar att vi hamnar på rätt spår igen... Misstag kan ju alla göra, men well.. sånt är livet! Livet är inte alltid lätt.. ibland är det rent av förbannat orättvist, men vi måste ändå leva vårt liv med de förutsättningar vi har.

Ibland kan man påverka, ibland inte!

I övrigt är jag supernöjd att få några ensamma timmar hemma på en måndagkväll med '2 1/2 men' i rutan, datorn i knät och roliga små sms som poppar upp i luren likt trevliga vykort :)

Enda smolket i bägaren är den FÖRBANNADE tvreklamen som är skapad FÖR dumma människor AV dumma människor... Intelligensen är LÅG.. Lägre än Glocalnet tamefan haha...

Godnajt!

....Nämen... Jag menar ju förståss REX & Sprit haha. Var ju faktiskt ute på Rex en sväng igår men idag undrar jag om det var riktigt värt det?
Har ju lovat mina kids att fara och bada idag och här sitter jag nu bakis och skakis som bara den och ändå drack jag inte mycket alls.

Tror jag måste ringa och kolla hur polarn mår.. Han drack faktiskt mer än mig. Få se om han pallar att hänga me och bada idag haha.. Tveksamt!

Nåväl, denna söndag kommer att bli låååång som bara den. Jimmie är på jobbet och jag ska göra vad jag kan för att roa tre st barn på egen hand.

Japp! Jag skyller mig själv. Inte smart att hänga på krogen när man ska va lekmorsa på badet en hel söndag.

*skyller mig själv*