...snart iväg och sätter mig under nålen. Nu ska min e_lacka Demonkvinna nålas fast på min högra arm och vävas ihop med en redan befintlig tatuering.

Ska bli skönt att äntligen få det gjort och kl tio är det dax. Wohoo..

Eftersom jag fyller trettifem om ett par veckor så tänkte jag att jag skulle ge mig själv ett par tatueringar i present. För det är jag ju värd?! Tycker jag själv i alla fall.

Igår fick jag i alla fall min första present. En urtjusig Blingblingklocka av Kattis! Tack! Jag gillar den :)

Och om någon annan undrar vad jag vill ha när jag fyller år så kan jag ju säga att jag önskar mig en stor palm till mitt vardagsrum eftersom jag råkat döda en bergspalm som jag fått av pappa en gång. (Jag sörjer den ännu)

Sen önskar jag mig en spikmatta. Har testat mammas och den är ju helt underbar. Snacka om att må som en prinsessa efter en kvart på mattan. En riktig endorfinkickare. Aj lajk it a låt.

Slutligen önskar jag mig ett nytt puder från makeupstore eftersom det är det enda min stackars hud kan tåla.
jag tappade det i golvet igår och ja, det vet ju alla kvinnor hur det känns med tanke på hur dyrt smink är. *suck*

I övrigt önskar jag mig inte nåt alls förutom soligt väder och snälla barn. Och det är väl inte för mycket begärt?

Hare fint allihopa :)

 

Eftersom jag har sådan tur och har lyckats åstadkomma ett barn av varje sort så har jag ju också haft (o)turen att få stifta bekanstskap med allt från pastellfärgade plastponnysar, rosahåriga små ljuvliga dockor till Marvelmutantkillar (Ni vet, spiderman och gänget) och diverse motorfordon, gärna i form av Monstertruckar.

I en viss ålder när ungarna leker med mikroskopiska mojänger som man helst måste 'komplettera' då och då för att man ska kunna fortsätta leka på ett bra sätt (ööh... jaha?! hmm.. det blir dyrt det här)
så blir ju vi föräldrar så grymt lurade hela tiden. Ungarna vill ha små petshop djur som iof 'bara' kostar några tior, men alla tillbehör såsom hus, möbler och fordon och allt annat som dessa plastdjur bara MÅSTE ha är oftast svindyra.

Dessutom kan jag med stor säkerhet säga att när det gäller både mina egna OCH bekantas barn så är det oftast flickorna och dess leksaksintresse som kostar mest. Redan i den åldern då det 'bara' gäller leksaker så är det ett prylsamlande utan dess like. Frustrationen kan bli grymt stor om kompisen har en rutschkana till sina plastdjur och själv har man 'bara' en gunga till sina tjugosju djungeldjur i äkta plast.

Fy så hemskt egentligen... Någon som ser redan här hur vi föräldrar skapar onödig ångest hos barnen genom att tillhandahålla alla dessa värdelösa prylar i plast?

Någon som ser den jobbiga hetsjakten på status i form av färgglada attiraljer till massproducerade leksaksfigurer som antagligen ändå inte kommer att sätta något avtryck i barndomens minnesbank?

Vad kan vi som föräldrar göra då?

Ja, till att börja med så kan vi ju sluta upp med att lura oss själva OCH barnen genom att konsumera allt detta som leksakstillverkarna vill att vi ska köpa till ungarna.

Och sen finns det ju andra saker här i livet än leksaker och materiella ting. Man kan ju till exempel gå på bio med kidsen oftare om man skippar att köpa prylar i för stor omfattning. Man kan gå ut och fika hela familjen, man kan gå på badhuset och ha en hel dag med lunch och fika. Ja, man kan helt enkelt satsa på upplevelser istället. Att göra saker tillsammans som en familj är då betydligt mer värdefullt. För mig i alla fall.

Därmed INTE sagt att mina ungar inte har leksaker. För det har dem.. Till förbannelse! Men det är INTE jag som köpt dem. Det kan jag lova.

Dock är jag glad över att sonen adopterat en av dotterns avlagda babydockor. Och hur tuffa och hårda lekarna med spiderman och Batman än är under dagarna, så sover han jämt med sin 'bebis' och ser alltid till att hon har täcket på så att hon inte fryser.

Empati är en bra grej som vi skall se till att odla hos ungarna. Och det går lika bra att göra det med en begagnad leksak.

Och förresten så är det inte ens miljömässigt försvarbart att konsumera som vi gör. Kanske dags att ta en titt i leksakslådan och tänka i andra banor? Eller.. försöka i alla fall?

:)

Ha en skön Onsdag allihopa!



 

...i mitt liv. I alla fall inte just nu.

För det mesta så har jag ofantligt mycket energi och kan dela med mig hur mycket som helst. Jag orkar lyssna på klagomål och gnäll. Jag orkar lösa problem. Jag orkar hjälpa folk med än det ena, än det andra. Jag orkar skjutsa och hämta. Jag orkar fixa och dona. Jag orkar sköta familj och barn. Jag orkar med jobb och vänner. Ibland orkar jag till och med städa och laga mat :)

MEN... Just nu har jag hål i botten på min energibehållare vilket innebär att jag är konstant trött och hängig. Dessutom har jag fått en läskig infektion i handen i form av en stor och svullen böld som varar och gör förbannat ont. Antagligen så är det även därför jag inte har samma energi som förr.

Men om någon vecka när jag fått vila och förhoppningsfrisk blivit frisk så hoppas jag att jag orkar komma tillbaks med dubbelt så mycket kraft och energi.

Men tills dess kan jag ju säga till alla mina nära och kära, vänner och bekanta och alla som bryr sig:

Back of.. Litegrann i alla fall. Bli inte sura om jag inte svarar på samtal och sms. Bli inte ledsna om jag inte har lust att umgås. Bli inte förvånade om jag gömmer mig i hemmets vrå ett tag framöver.

I'll be back! Aj pråmiss :) *kram*

...kan jag ju inte gärna lägga ut bilder på här i bloggen haha.. det vore ju rena rama.. jaa.. eeh.. inte så rumsrent i alla fall.

Vi hade i alla fall grillpremiären hemmavid igår med MASSOR av god mat, och en hel del alkohol. Jag var dock skötsam som tusan och höll mig till ett par folköl 'bara' eftersom jag numera är LIVRÄDD för baksmälla (Åldern..?! Jag vet, jag vet..)

Ett par helt nya Gällivarebor dök upp också vilket ju såklart var jätteroligt. Vi Gällkabor försöker ju alltid att hålla ihop i vått o torrt vilken del av landet vi än hamnar i.

Jaa.. sen blev det ju whiskey för samtliga karlakarlar på festen. Detta resulterade i diverse kraftmätningar i form av armbrytning och annat 'manligt' *skrattar* Nog är de söta när de blir i gasen. Hmm.. jaa, sen blev det ju det gamla vanliga:

'Vågar du.....?' Vilket resulterade i 2 och en halv naken karl. Som tur var så höll de sig åtminstone inomhus och vi andra fick oss ett gott skratt.

Men.. bildbevisen är nog lika bra att gömma undan så länge haha.. en vacker dag kommer de bättre till pass ;)

Och nog var det skönt att vakna imorse utan baksmälla och med festen redan bortstädad. DET är fördelen med att INTE dricka så mycket.

Tror att jag ska bli nykterist jag med som en av tjejerna som var med igår. Alkohol har man ju hunnit dricka så det räcker och blir över genom livet. För umgås man med knasiga typer som gör allt möjligt galet, med eller utan alkohol i kroppen så behöver man knappast dricka för att ha kul :D

Visdomsord..?

(Åldern, jag vet.. jag vet...)



 

...i mitt hus har rivit ner hallspegeln inatt, eller rättare sagt imorse EXAKT kl 04:00. Lite creepy faktiskt eftersom alla spökiga saker som händer i vårt hus för det mesta brukar hända kl 03:00

Undrar om han eller hon har ställt om klockan också på nåt vis? Går spöken också på sommartid?

Som tur var så gick inte själva spegelglaset sönder, men det blev ju ändå en del oväsen och det tog två sekunder så hade hela familjen vaknat och sprungit ner för att titta vad det var som levde om så förbenat?! Puuh.. det tog en bra stund att somna om.

Att höja pulsen på det sättet, vid den okristliga tiden på morgonen är inte att rekommendera.

Hursomhelst.. jag TROR på spöken. Har sett både ett och annat som är svårt att förklara till och med för en tvivlare. Men när det gäller vårt lilla husspöke så vill jag gärna tro att han eller hon är en vänligt sinnad själ som bara vill tala om att 'det' finns.

Det är helt enkelt någon som gillar att vara med oss vare sig vi vill eller ej, men det gör inget. Det känns inte som att det är något ondskefullt i alla fall. Så då är det är det lugnt tycker jag.
Och inte är det någon som måste matas och tvättas kläder efter heller *skrattar*

Hoppas alla får en finfin dag, även ni odödliga själar... BuuuUUUUUuuh.. Moahahaha.. *rasslar me kedjorna o sticker ner på stan*

...runt i Umeå och hittar den trevligaste skylten på länge. Mobilen plingar till och jag öppnar ett mms där denna fantastiska skylt kunde beskådas. Jag blev så himla glad.
För visst är det sant?

Det BLIR bättre för varje dag som går. Med allting skulle jag vilja påstå. Skattepengar på ingång, ett nytt jobb runt knuten som jag tackat ja till IDAG!!, solen värmer, underbara vänner som förgyller mitt liv och inte att förglömma:

De flesta som jag älskar verkar må ganska bra nu och det gör mig så glad. Äntligen kan man paketera lite av oron och lägga den längst in på en hylla i ångestskrubben för att sedan låsa den och kasta bort nyckeln.

Sen att jag har varit sjuk, snorig och hängig idag gör inte ett endaste dugg just nu, för:

'Allt kommer att bli bra'

 

...detta påsklov! Helt klart är det underbart med lov och påsken är ju ganska mysig MEN nog är det skönt när vardagen kommer tillbaks med alla rutiner och tider framförallt för barnen.

Dottern hade supertur och vann Marabous jättepåskägg med 3,5 kilo godis. Hon hade skrivit en kul slogan och vunnit denna sockerfyllda önskedröm för både stora och små. Vi har alla ätit choklad så det räcker för ett år framåt och nu börjar jag känna att kroppen vill ha nyttigare saker.

Jag är en sån där förälder som är livrädd för socker i för stora mängder så nu känns det som att lördagsgodis för en tjuga kan vara något att anamma varje helg för barnen framöver.

Annars händer inte mycket i mitt liv just nu förutom att tapetsering och möblering börjar vara klar. Gården har tinat fram och under snön gömde sig en hel del spännande saker. En och annan sur granne har också tinat fram och jag blir lika förvånad varje gång en person som man bor granne med vägrar hälsa på en?!

Hallåååå.. är jag osynlig eller gillar du bara att vara snorkig? Kanske är du helt enkelt för fin för att hälsa på en sån som jag *skrattar* jaaa.. så måste det helt enkelt vara :D

Nåväl, så kan det vara ibland. I övrigt kan jag önska alla en skön måndagkväll. Vi hörs o störs! //H

...är det något som hör ihop?

Att tjejer i alla tider dragits till kriminella snubbar är ju inget nytt fenomen, det vet vi. Men exakt VAD är det som gör att ofta snygga, begåvade och smarta brudar faller för en del killar hur jäkla galna, farliga och våldsamma de än må vara?

Är det 'mamma' genen som aktiveras i närheten av en sådan så kallad 'man'? Är det någon märklig status man kan få om man visar sig med stora och farliga grabbar? Är det spänningen som lockar? Eller är det helt enkelt så att man automatiskt får en identitet som attribut till en sådan kille?

När jag bodde i Göteborg så delade jag en period lägenhet just med en sådan tjej man ofta ser som bihang till den här typen av män.
En ung söt tjej som ständigt och jämt drogs till helt fel typ av killar.

Fast på den tiden, innan man blivit mamma och allt som oftast levde krogliv flera dagar i veckan så filosoferade man sällan och aldrig om det som var farligt. Speciellt inte om killar. De kunde vara hur farliga och kriminella som helst. Man brydde sig helt enkelt inte.

Jag och min väninna var ofta ute i en klubblokal utanför Göteborg, där vi hängde runt med killar ur ett ökänt MC-gäng. Vi hade jämt trevligt och roligt där och killarna hämtade och skjutsade oss när och var vi ville. Att de inte var världens mest lämpliga sällskap var inget vi bekymrade oss över.. då i alla fall. Vi valde att blunda för det vi inte ville se och tyckte att grabbarna var hur charmiga som helst.

Ett par år senare när jag flyttat tillbaks till trygga norrland med min förstfödda och skapat mig ett litet svenssonliv med allt vad det innebär långt från krogliv, motorcyklar och läderklänningar så läser jag en obehaglig artikel i kvällspressen om hur någon blivit ihjälslagen i samma klubblokal, mest troligt med basebollträ. Tidningsartikeln beskriver hur polisen hittat spår i form av blodstänk upp efter väggarna inne i en lokal där vi tidigare har ätit frukost, spelat kort och haft många trevliga stunder.

Jag får fortfarande kalla kårar över vad som hänt där inne och veta att vi, två naiva småbrudar från Norrland hängt runt med snubbar som vi tyckt var SÅ charmiga och SÅ fina och SÅ häftiga.. *rysa*

Och nu, när man vet att kriminella gäng etablerar sig både här och där i norrland vill jag bara säga följande tilll alla tjejer som hänger med den här typen av grabbar:

'Hitta ett bättre umgänge. Det lönar sig i längden och dessutom är du antagligen värd så mycket bättre än att bara vara ett bihang till någon som lever den här typen av liv'

Alla tycker väl om lyckliga slut? Eller så ser man till att välja rätt från början, det funkar också förstås...

 

...inte...?

Nope, nu är det flera år sedan jag började på min coverup där jag febrilt försöker dölja en gammal ungdomssynd som jag inte längre vill kännas vid.

Naturligtvis hängde jag på låset (som så många andra 'nymyndiga') hos tatueraren då jag just fyllt arton och gjorde ett par gaddningar som inte var speciellt genomtänkta.
DÅ tyckte jag ju såklart att de var grymma, men idag vet jag ... eehrm... Bättre...?! *skrattar* Nja, antagligen inte.

MEN, jag håller i alla fall på att dölja de fula misstagen med nåt annat i lite mer tidlöst snitt. Eftersom graviditeter, amningsperioder och annat satt käppar i hjulen för mina tatueringsplaner så är det nu äntligen dax igen att sätta sig under nålen.

Känns ofantligt spännande eftersom det gått flera år sedan sist.
Sammanlagt har jag väl suttit ca 20 timmar under nålen för att färglägga min lilla kropp och ändå känner jag mig idag som en fullständig nybörjare och känslan kan närmast beskrivas som 'dagen före julafton' Alltså: Jippiiiee... va skoj!! :)

Nu ska här gaddas för fullt och innan sommaren är här så har jag både min demonpinuppa och lite andra motiv fastnålade i mitt ömma skinn. Bilder kommer, var så säkra.

...min mamma att jag inte ska svära så förb..a...eehh.. förbenat i fortsättningen när jag bloggar. Mamma är nog lite rädd att folk ska tro att hon inte uppfostrat mig ordentligt. Men det kan jag lova, att det har hon visst det!

Det är bara det att jag ÄR en liten odåga, dock en snäll sådan. Jag är bara lite omogen och barnslig enligt många men det gör inget.. för i min ålder så ser jag det som en komplimang och inget annat när folk anser att jag är barnslig :D

Och sen är det ju så att ålder endast är en siffra, inget annat. För man är nämligen inte äldre än vad man gör sig. Och så länge folk retar sig på att min mentala ålder är strax under tjugo så kommer jag att fortsätta vara i den åldern så länge jag kan... så de så! Jag kan helt enkelt inte rå för att jag är så där barnslig. Fast å andra sidan är det nog därför jag har så skoj jämt.

Deru morsan.. Men, som sagt: Jag ska inte svära så mycket... bara då jag VÄLDIGT eftertryckligt måste poängtera nåt som jag anser jävligt viktigt!

Tjohooo... P.S mamma... Tack för igår :) Det var skitmysigt o umgås.

*kraaam*

 

...behöver inte alltid vara en källa till ständiga konflikter. Ibland finns det ju faktiskt gamla ex som faller under kategorin: 'SPARAS'

Min BÄSTA, bästa expojkvän (Har ju inte så många men några förhållanden har man ju ändå hunnit med sen man blev könsmogen haha..) Stefan och jag håller kontakten så gott det går och vi surrar och sms:ar nån gång per år och vi träffas någon gång vartannat år. Eftersom han bor i Stockholm så är det ju inte bara att ses när andan faller på.

Vi ringer varann och berättar när vi får barn och när det händer andra saker som har relevans i våra liv. Jag blir alltid lika glad att höra av honom och jag vet att gjorde ett helt GALET val den där gången för tolv år sedan när jag valde bort honom framför en annan kille som gjorde livet så surt för mig som bara han kunde och lär göra i några år till.

*suck* ja, ibland får man leva med sina dåliga val helt enkelt och dra slutsatsen att inget blir som man tänkt sig. Men eftersom jag har kvar Stefan som vän och eftersom han ändå finns i periferin i mitt liv så känner jag ändå att jag är glad över det. Jag kommer alltid att älska den fantastiska mannen tills jag dör. Vi hade en helt suveränt rolig tid tillsammans då det begav sig. Och sen så är det ju alltid så att det ena leder till det andra?! Hade jag valt Stefan så hade jag ju inte haft min underbara dotter eller son...

Eller min fantastiska Jimmie som INGEN... ingen i hela världen kan mäta sig med.

Så joo... visst fasiken ÄR det så att allt som händer har en mening? Håll med om det? :)

Och nu, ska jag hämta morsan på jobbet. Vi hörs o störs gott folk!

...blir jag så sjukt less på. Inatt har någon eller några gjort en smash and grab på Ålidhems centrum där de tagit sig ända in till datorbutiken. Vad de fått med sig vet jag inte, men själva fönsterkrosset för en sån liten butik lär ju bli förbannat kostsamt.

Jag älskar Ålidhem och dess lilla centrum. Det är så himla trevligt och jag känner mig ibland som en inventarie eftersom jag en gång jobbat på Nya konditoriet en gång i tiden då det fortfarande låg inne på Ålidhem C.

Visst, det är inget flådigt o tjusigt köpcentrum där det glittrar o glimmar i varje hörn och skyltfönster. Men det är så trivsamt på nåt vis med alla människor som rör sig där dagligen. Jag gillar att sitta på caféet och bara läsa tidningar med kaffekoppen i handen och spana på alla bekanta som dyker upp.

Men nu har det alltså varit påhälsning av TJUVAR och BANDITER. Åh, vad det gör mig förbannad att det finns såna människor som gör vad som helst för att komma åt ANDRAS saker för att komma över några snabba tusenlappar.

*suck* Sen är det ännu mer för jävligt när de små företagarna drabbas.

Fast kriminellt drägg kanske också anser sig vara små företagare? Eftersom det till och med finns ett ord som heter 'yrkeskriminell'? så otroligt dumt egentligen att kalla det så. Har då aldrig sett nån platsannons för en sådan i alla fall.

Nä huvva, kanske dax att klä sig lite nu. Är nyuppstigen efter ett lååååångt nattpass på Securitas. Det blev många mil att avverka inatt och jag var sjukt trött och stupade i säng samtidigt som sambon klev upp och drog iväg på sitt jobb.

Och joo.. idag är det ju låååååångfredag. Nån som hittar på nåt kul? Jimpa ska på 'herrmiddag' och mina barn är puts väck så kanske man ska hitta på nåt vuxet? :)

Vuxet? *skrattar* Eller nåt kul i alla fall. Ni som känner mig vet ju att jag inte alltid är så 'vuxen' hihi...

.....så otroligt mycket uppmärksamhet idag. Framförallt i media, där den eviga ungdomen hyllas och vi ständigt matas med information via tvn om hur lyckliga vi skulle vara om vi använde just DEN rynkkrämen och just DEN dyra parfymen som vackra och leende damer i exakt rätt ålder visar oss med sina bländvita smil.

Och alla dessa bloggar som bara handlar om hur vi alla ska kunna må ännu bättre genom att konsumera svindyra designerkläder och märkvärdiga inredningsprylar. Till och med när det gäller våra små barn så gäller trend även här. Vi lägger ut en smärre förmögenhet på en barnvagn som kostar som en bil. Allt enligt de 'rätta' tyckarna och experterna som vi FRIVILLIGT söker upp genom att besöka just deras bloggar för att senare rusa runt och konsumera allt som de säger att vi bara 'måste ha'.

Att många skuldsätter sig och handlar på krita just för att kunna hänga med i tidens tempo och kunna vara så RÄTT som modetjejerna berättar för oss att vi bör vara för att må bra... Jaaa.. *suckar* vad säger man om det hela?

Och sen kommer vi till den andra sidan av myntet. ANDRA experter (som är experter på det här med MÄNNISKOR och hur de kan tänkas må)
Talar om för oss i media om hur dåligt folk mår idag. Framförallt unga tjejer.

Någon som ser det tydliga sambandet?

Inte alls konstigt att folk mår dåligt av allt detta. För HUR ska man kuna leva upp till alla dessa krav om man varken har tid eller ekonomi till det?

Själv tillhör jag nog en lyckligt lottad kategori, nämligen kategorin som skiter fullständigt i kraven som den ytliga omvärlden ställer. Eftersom jag varken har tid, lust eller engagemang att insupa vad alla ytliga personer anser att jag BORDE köpa/göra/bete mig för att bli 'LYCKLIG' så känner jag att det enklaste sättet för mig i alla fall, är att helt enkelt strunta i allt sånt.

Jag skulle bli så himla glad om alla unga tjejer och killar kunde få ett slags filter där de kan filtrera bort alla ytligheter som vräks över dem från alla håll och kanter idag.

Tror att de flesta ändå HAR det där filtret. Det gäller bara att hitta ett sätt att aktivera det.

...efter att ha tapetserat kök och hall igår alldeles på egen hand. Men jäklar vad fint det blev. Men att kliva upp och ner på en trappstol från morgon till kväll har satt sina spår i min stackars lilla kropp.
Sen slog jag mig ett par gånger också, klantig som jag är.
Men skam den som ger sig. HAR jag bestämt att det ska tapetseras, så ska det. Ingen eller inget får stå ivägen.

Nåväl, idag ska jag ut och cykla låååångt har jag tänkt. Jag måste cykla bort all träningsvärk. Innan jag börjar med nästa lilla hemmaprojekt. Det gäller att ligga i hårdträning om man ska piffa upp sitt hem haha...

I övrigt kan jag berätta för alla som läser att det mesta är som vanligt förutom att sonen blev biten av en argsint hund häromdagen, så nu har man varit med om dramatik så det räcker för denna vecka. Hoppas verkligen att han inte blir hundrädd stackarn. Idag ville han dock ha med sig sin luggslitna kramvovve som hängt med redan på dotterns tid, så det bådar ju gott i alla fall.

Ha en skön... Onsdag var det visst idag?! :D Vi hörs och störs allihopa!

...kommer här:

1. Hämta tapeter

2. Hämta ny garderob

3. Ring till Nicklas och snällt be om hjälp med ovanstående

4. Städa bort allt som står i vägen för allt som ska göras med tapetsering o möbelbygge

5. Skjuta upp allt ovanstående tills.. eeh.. imorrn...?

6. Åka ner på stan o hämta en pava ekologiskt vitt vin och sushi till kvällens dejt me Lisa! :)

7. Känna mig nöjd ändå trots att inget konkret blev gjort hemma idag förutom punkt 6 haha...

Jaa.. så kan det se ut när lilla Helena skall påbörja sina små hemmaprojekt. Nåväl, att skriva en lista är i alla fall en bra början. Jag älskar att skriva små listor om PRECIS allt möjligt och vad som helst. En konstig liten egenhet som jag ändå upptäckt att jag delar med andra i min närhet så HELT knasig kanske jag inte är ändå? :)

Eller joo, det är jag ju förståss.. och det lär ni väl märka ni som läser min blogg ;)

....jag tittar på min son och inser att lockarna han föddes med och som han haft ända tills han blev 4 år och 3 månader då katastrofen inträffade.. En närstående person som ingår i vår stora och brokiga familj satte nämligen kökssaxen i den rara gossens hår (utan att fråga innan) med resultat att lockarna som en gång fanns nu bara är ett minne blott. Kvar finns en ojämn klippt lugg och en slags prins Valiantfrisyr som inte klär honom (eller någon annan heller för den delen)

Jag kommer inte att lägga ut någon bild på hur han ser ut idag, men jag måste dela med mig av hur han såg ut innan.

Ända sedan jag var en liten flicka och avgudade alla långhåriga glamrockare som åttitalet kunde erbjuda så lovade jag detta:

'Om jag får en son när jag blir stor så SKA han vara långhårig' Och jo, så blev det alltså.. Tills nu :( *suck*

Jag VET ju att jag måste släppa detta.. och kanske kan jag göra det nu när jag fått blogga av mig lite.

Haha... fånigt tänker ni?! Inte alls, med tanke på att styrkan sitter i håret. Tur att det växer snabbt. Ni ser?! Positivt tänkande minsann? Tjaa... well, då släpper jag detta nu då.

So long o ha en finfin söndag eftermiddag!

....sova gott hela natten och jag sov till och med längre än jag brukar. TROTS att jag var så galet arg igår. Jag drömde lite grann om den röriga soppan som en sällsynt korkad människa ställt till med i mitt liv.
Min planering sprack så det bara sjöng om det.

Men när måndagen kommer så ska jag sätta mig och försöka pussla ihop alla pusselbitar som hon på ett par sekunder hällt ut över ett stort golv. Det kommer att ta lite tid men jag tror att det kommer att bli bra till slut i alla fall.

Det enda tråkiga i det hela är att jag planerat in att kunna jobba dagtid under en lång tid framöver till mina barns och sambons stora glädje men nu blir det alltså inget med det. Men å andra sidan så har jag alltid fixat att jobba under dygnets alla timmar så jag är inte orolig!

Sen är det ju förstås tråkigt att jag måste lämna alla trevliga människor jag lärt känna senaste tiden bakom mig och det känns skönt att veta att även de är besvikna. Det visar väl om inte annat att jag var rätt person på rätt plats men nu är det dags att gå vidare...

Igen!

Och nu ska jag släppa det där och ägna mig åt den glada sonen som kan bryta ner det sämsta humöret hos vem som helst. Det går inte att hänga läpp när man har en sån kul kille hemma :)

....allt som händer har någon mening. Det har alltid varit min övertygelse och fast det ibland händer jobbiga och tråkiga och ibland hemska saker så vet jag att det finns nån mening med det.

Förstår om ni tycker att det låter som dumflum.. MEN, jag resonerar som så att när det händer något jobbigt så händer det för att du ska lära dig mer om dig själv. Förhoppningsvis blir du starkare av en jobbig händelse och kommer du ur som en hel person? Ja, då har du ju blivit starkare och med ännu en erfarenhet du kan tillföra på din livslista.

Är det något jag har bittert fått erfara mer än en gång så är det att det sällan blir som man tänkt sig. Så även idag.

Men, eftersom jag är den jag är och VÄGRAR låta mig nedslås av en person med märkliga prioriteringar så känner jag mest att förlusten inte är min och det är en skön känsla. I slutändan kommer det att komma nåt bra ur det här. Men VAD vet jag ju inte riktigt än? Det får vi se nästa vecka antar jag.

I helgen ska jag i alla fall vara ledig och njuta av en helg med sonen och ägna mig åt honom så mycket jag kan. För det händer inte ofta kan jag säga.

Men nu ska jag dra iväg med min trogne vän och vapendragare Martin och hämta helgens skräpmatsranson. Tack och lov för hamburgare och suveräna vänner.

Jag orkar inte vara grinig nå mer nu... det är ju FREDAG föffan... :)



 

....det mesta idag.

Till exempel så vägrar jag låta mig behandlas som en idiot som inte vet mitt värde. Oavsett vad folk må tycka om mig och mitt sätt vissa gånger så säger jag alltid vad jag tycker och det är inte alltid bekvämt för folk...

Men som tur är så är det ju inte mitt problem?!

Jag är ändå glad över att jag kan säga nej när det inte känns bra. Det är något jag lärt mig först i vuxen ålder och det är absolut ett måste för att jag ska må bra.
Att säga Nej är något många borde bli bättre på.

Kom ihåg att det är jävligt viktigt att vara snäll mot sig själv och inte bara snäll mot alla andra som ändå bara passar på att ge dig en mental käftsmäll när du minst anar det.

Nåja, ingen idé att grubbla för mycket. Det enda jag kan konstatera idag är att det finns för mycket prestige i vad en del människor gör. Och när prestigen sitter i ett par hundralappar? Ja, då kan det vara för min del. Stolthet kan också vara en bra sak att ha :)

Tycker jag i alla fall.

 

...ett ganska vanligt inslag i mitt liv just nu känner jag.

Jag saknar mormor och morfar som bor ända bort i Gällivare, Jag saknar min pappa som bor ända bort i Stockholm, Jag saknar min dotter som har stuckit till Vännäs, Jag saknar Ullebulle som bor i Usa, Jag saknar Jessi som måste bo i Piteå och jag saknar Jimmie... som är på jobbet haha..

*suck* Nåja, den sistnämnde kommer väl hem vilken minut som helst som tur är.

Men Ullebulle som bor ända bort i Amerikatt ska ju få en bejbiz om inte så länge. Och då blir det ännu mer att sakna. Jag försöker övertala henne att komma hit och föda barn för i The great America kostar det ett par tusen DOLLAR att få göra ett kejsarsnitt?!
Helt GALET eller vad? Denna gång ska damen i fråga mest troligt få en liten grabb.. arbetsnamnet på honom är 'Dingdong' haha..

CUTE!! Och Nej.. jag blir inte ett dugg sugen.. eller, joo.. lite kanske.. men bara LITE!