Usch va äckligt.. Jag tänker INTE smaka.. Kanske bara en.. eller två :-D kanske några, men absolut inte fler än så!

Pinsamt pucko! Pride i all ära, men vem F-N bryr sig vad eller vems balle denne man suger på? Vilken fullständigt ÄCKLIG rubrik!!

Galet snyggt armband skapat av tioårigt modegeni :) I LOVE IT!!

Prideveckan fortsätter på Tomtebo.. Regnbågsglassen är god och humöret är på topp! Längesen jag har skrattat så här mycket :-D

Pridekalsonger?

..för nu börjar det vara väldigt tröttsamt.

Varför ska det planteras en massa griller i huvudet på någon som redan mår dåligt på grund av vuxnas dumheter?

Varför ska en vuxen människa plantera dåliga och elaka tankar hos ett barn som har nog med jobbiga saker att tänka på?

Varför kan inte vissa människor ge sina barn RÄTT sorts uppmärksamhet när barnet skriker efter det med både tysta och höga skrik?

Varför vill en förälder som ändå valt att vara frånvarande, stjälpa den förälder som lever med  barnet? Vad vill man uppnå med det?

Och varför klarar vissa människor inte av att vara förälder åt ALLA sina barn som de satt till världen? En viktig fråga för många av oss.

Så nu hoppas jag verkligen att även jag får ta del av svaret i frågan som skulle bäras fram ända till Mr Barnpsykologprofessor.

Jag hoppas och tror att han kommer att komma fram till samma slutsats som jag för längesedan kommit fram till: Barn behöver POSITIV uppmärksamhet från BÄGGE sina föräldrar.

Tyvärr är det inte en självklarhet för alla.

Och till alla närvarande föräldrar därute vill jag bara säga: Fasn vad ni gör det bra. Ni gör ett kanonjobb och en vacker dag så får ni lön för mödan. Tänk på det när det känns hopplöst.

Är underbart underhållande:

Sonen 4 år sitter utanför bastun på badhuset. En äldre kvinna kommer ut från bastun och efter henne springer ett  barnbarn i samma ålder som sonen och ropar: "vänta på mig mormor"

Sonen tittar förvånat upp på damen och säger: "Vah? Heter du också mormor? Det gör min mormor me"

Haha.. är inte ungar totalt klockrena?  :-D

Och den frågan var ju hur logisk som helst ju.. För sonens mormor heter ju mormor (åtminstone så kallas hon ju för det) haha..

Ja, det kanske beror på vem man frågar. Sommaren torde ju inte vara riktigt över ännu, men Idag börjar Jimmie jobba efter semestern och han verkade ganska nöjd. Nu får han komma in i sina rutiner och vardagsgängor igen.

Vi fungerar ju alla som bäst när vi kör skalman stilen med "mat-och-sov-klockan" och hur mysigt det än är med ledighet, sena kvällar och frukost mitt på dagen så funkar tillvaron ändå bäst när vi har våra invanda rutiner.

Hursomhelst så gick större delen av sommaren alldeles för snabbt. Vi har haft det rätt så mysigt trots att jag jobbat större delen av tiden. Vi har gjort våra minitrippar med kidsen och de har varit nöjda med det.

Det enda som stör mig är att jag fortfarande inte fått något svar på mitt mail till dotterns pappa angående hur umgänget för sommaren skall se ut. Enligt undertecknat umgängeskontrakt "skall umgänge ske under minst två sammanhängande veckor under sommaren, samt varannan helg"

Jaa... *suck* vi får nog snällt acceptera att han inte vill träffa henne denna sommar heller. Det kan ju helt enkelt vara så att han har fullt upp med alla nya barn och då är det ju tydligen svårt att få tiden att räcka till så att man inte ens hinner skriva ett mail eller lyfta en telefonlur. Nåväl, det är bara att acceptera sådant man ändå inte kan förändra. Men nog är det aningens sorgligt etfersom man bara är liten en gång i livet och barndomens somrar är ganska få.

VARFÖR finns det inte cubus i Umeå? Nu får barnen äntligen lite nya kläder som INTE kommer från Lindex-landet.. Även kallat: Umeå :-D

Nya skor inköpta av anonym tioåring för nittio riksdaler i metropolen Ö-vik. Minisemestern fortsätter..

Men nog är det väl så? Jag har ju sett hur statistiken i bloggen talar sitt tydliga språk  :-D  Blogginlägget som jag skrev om BRÖST i vintras är ganska välbesökt haha.. Jaa.. Vad bevisar det? Jo, att ni diggar bröst helt enkelt och det är ju inget konstigt med det för det gör ju alla, vare sig man erkänner det eller ej.

De flesta av oss har ju trots allt haft med dem att göra vid minst ett tillfälle i livet och tursamma människor får betydligt fler tillfällen att roa sig med liljekullar av olika varianter.

En gång dejtade jag en kille som tyckte att jag skulle "passa otroligt bra" med ett par större boobisar... jag sa: "Nej tack!" och så sågs vi inte mer. Jag menar, om snubben inte var nöjd med min redan fantastiska  kropp..? Njae.. då fick det vara helt enkelt.

Nåväl, eftersom ni alla är så sugen på fler bröstchocker så lovar jag att hålla utkik efter schyssta lökar på min minisemester och återge ALLT i detalj sen haha.. för det är väl det ni vill?

Erkänn...?!  ;-)

Hur jävligt är detta på en skala när man vill hem från jobbet snabbt som *PIIP*?? Men va kan man vänta sig av en hoj som har tretton år på nacken? :-( skulle tagit min egen cykel!

är inte farligt..

en kyss är inget brott..

två läppar möts ju bara och så byts det lite spott..

och har han ätit tacos så smakar det ju gott..

:-)

Kärlek är najs med rätt person..

Katastrofen ett faktum. Spiderman, Piggos bäste vän har dött en plågsam död. Vi begravde honom i soppåsen utan ceremoni. Må han vila i frid.

...på vår lilla radhustomt. Det kommer att bli så fint så fint. På torsdag kommer mr gärdsgårdsexpert och bygger några meter både framför och bakom huset..

Och om några veckor så ska vi riva altanen och bygga en ny. Den gamla lutar och är hur ful och konstig som helst.

Tomten var verkligen inte mycket att hurra för när vi flyttade hit, men nu börjar det likna något. Och om ett par säsonger till så kommer det nog att vara riktigt trivsamt.

Men, som ni alla vet så byggdes inte Rom på en dag och sen så är det bara roligt att fixa i trädgården när man verkligen känner för det. Visst är det kul med en fin trädgård, men jag är inte så jätteintresserad av sånt så vi bygger trädgården på ett sånt sätt att vi inte behöver hålla på mer än nödvändigt.

...till och sen får jag äntligen ligga under mitt fluffiga duntäcke bredvid min varma man nattetid.

Det känns lite snopet att lämna familjen på kvällen för att gå iväg på jobbet och börja med att inta "morgonkaffe" Jag lovar att man blir helt tidflippad och man vet inte om man är sugen på brakfrukost eller middag.

Idag har jag bara sovit två timmar efter nattens jobbpass och det känns lite i kroppen kan jag lova. Jag drog iväg på en av stadens stormarknader för att konsumera nödvändigheter såsom oboy, morötter, makaroner och annat livsviktigt som behövs för att vår brokiga familj skall funka optimalt.

Jag märkte att jag borde stannat hemma när jag tyckte att ALLA var i vägen, ALLA luktade illa, ALLA körde bil som krattor, ALLA var irriterande idioter som borde stannat hemma och lagt pussel istället för att hänga på obs när JAG var där..? *host*

Jaa.. så tänkte säkert många om mig med men nu var det ju JAG som var huvudpersonen så det så. Och dessutom var jag nyduschad så inte luktade jag illa i alla fall.

Nåväl, ikväll är det nattpass på Securitas som gäller. Ska se till att kära gamla Volvo lastvagnar inte brinner upp, blir attackerat av aliens eller på annat sätt tar skada. Ska göra vad jag kan i alla fall och tro vad ni vill, men Volvo är ganska trivsamt och mysigt nattetid och så kan man alltid gå och hitta på små historier om zombies som morrandes och flåsandes hasar sig fram på monteringen i mörkret så blir det genast mer spännade att jobba när det är dax att ronda i fabriken helt allena. Det gäller att hålla fantasin i gång haha...

Många frågar mig om jag inte är mörkrädd när jag jobbar mina väktarpass som ofta utspelar sig i mörker... Nope, det är jag inte. Men ibland kan jag känna mig lite småskraj att jag ska göra illa mig på något som inte syns. Man får utmana sig själv då och då helt enkelt.

Och som vanligt är det INTE zombien som är med i bloggen som skrivit detta inlägg utan det är JAG. Zombien på bilden är en fd Volvoarbetare som tidigare jobbat här, men som försvann under mystiska omständigheter och nu går igen... Törstandes på människokött. Gärna från kvinnliga väktare.

mouhahahaaa...

....hur mycket tid och energi en del bloggare lägger ner på att ständigt uppdatera omvärlden med hur och vad de klär sig själva i, sina barn och sina hem i det senaste och nyaste som dyker upp. Jag kan inte låta bli att nyfiket undra om de har väldiga klädberg hemma där allt hamnar efter en eller ett par gångers användning? Ibland blir det nästan löjligt.

Jag förundras över hur de verkar ha tiden till den ständiga bevakningen av vad som ÄR det senaste och tiden som det tar att inhandla, beställa eller anskaffa dessa kläder och prylar. Och  så undrar man ju såklart: Hur fasiken har de RÅD?

Klart att jag fattar att de som är etablerade "modebloggare" får massor med stuff helt gratis.. Men frågan kvarstår ju:  "Hur har de TIDEN till allt detta"? Speciellt undrar jag över de glamourösa kändismorsorna.

Finns det något hemligt recept på en magisk dryck som inte jag känner till? Som gör att man trollar till sig mera TID till manikyr, pedikyr, inredning, design, shopping, klädombyten, frisörbesök, hudvårdsbehandlingar, träning, romantiska dejter med snygga män samt träffar med de lika trendiga väninnorna.. osv...

Nope, jag är INTE ett dugg avis det kan jag försäkra er om. Men jag vill gärna veta hur dessa exklusiva kändismänniskor får tid till alla dessa VANLIGA saker som man gör när man är morsa? För hur trendig och inne man än är så måste ju vissa saker helt enkelt göras när man ÄR mamma.

Tex att:

1. Tvätta alla kläder som man ständigt byter om till?
2. Laga mat till sina barn?
3. Läsa läxor med de stora kidsen?
4. Hinna umgås med andra vuxna, samtidigt som minimänniskorna (läs: barnen) står bredvid och tjatar om något de vill ha?
5. Storhandla på affärer för vanliga dödliga med långa köer i kassorna?
6. Städa i (i mitt fall, det HÖGST otrendiga) hemmet?
7. Hinna duscha, tvätta håret och i bästa fall kanske till och med hinna kamma sig?
8. Hinna med att jobba för att kunna ha ett liv? 
9. Snyta snoriga näsor på lortiga barn?
10. Kan komma på tusen saker till att lägga på denna lista, men jag ska inte tråka ut er med så vanliga och otrendiga ting.

Haha.. jaa.. som sagt. Om någon känner till detta fantastiska recept gjort på ren och skär magi så vill jag genast ta del av det.. För det kan ju inte vara något annat än magi. Eller så kan det ju (hemska tanke) vara så att ungarna hamnar långt ner på priolistan? Och i så fall så känns det inte riktigt lika glamouröst längre.. 

...det får tiden utvisa.

Jag har inga garantier för att Du kommer att vinna  över monstret denna gång. Monstret som förstört så många före Dig. Jag talar om Alkoholmonstret.

Det slukar alkoholisten och dess begär med hull och hår och spottar ut trasiga familjer och brustna relationer. Det förekommer oftare än vad man tror bakom stängda dörrar hos vanliga familjer.

Jag saknar Dig så mycket, men det har jag nog alltid gjort och kommer med all säkerhet  alltid att göra det oavsett vad som händer.

Men jag har åtminstone insett och accepterat att jag aldrig kommer att vara den som räddar dig. Du måste rädda Dig själv och jag hoppas så innerligt att Du orkar göra det.

Än har Du minst tusen saker kvar att leva för. Jag är en av dem och jag älskar Dig!

...eller var.. hon ÄR fortfarande väldigt vacker. Bara lite äldre och lite skrynkligare.

Jag minns på åttitalet när jag var en liten mini-människa och jämt hängde över  tidningar som starlet och OKEJ. Stephanie av Monaco var ju ständigt i ropet på den tiden och jag tyckte att hon var världens vackraste kvinna. Dessutom var hon ju en supermodern prinsessa som hade världen för sina fötter och gjorde precis vad hon ville. Bruden hade precis allt och lite till. Man kan väl kalla henne för den tidens egen "Paris Hilton" 

Med den skillnaden att den här donnan hade stil, klass och skönhet som slår lilla läskiga Miss Hilton med hästlängder. Wow vilken pingla alltså!

Jag kunde inte annat än beundra denna Prinsessa. Och så ikväll.. så hittar jag denna fasansfulla bild på en alldeles förtorkad och söndersolad dam.. (säkert har en hel del partycigg och skumpa hjälpt till att fixa looken också)

Majgadd!! Jag blir chockad, för detta innebär ju att även JAG åldras.. I detta nu! Vojvoj.. hur ska det gå? Nu blir det att inhandla solskyddsfaktor sextifem (om det finns) och att genast dra ner på alkoholkonsumtionen (som iof redan är i det närmaste obefintlig) och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte är nikotinslav och slutade röka redan för tolv år sedan.

Hmm.. vad mer kan jag göra? Jaa.. jag tror att det får räcka för jag ids då inte hålla på med botox och silikon och annat skit som folk petar in i varenda kroppsdel numera.

Känns som att det är bättre att acceptera sitt långsamma förfall och därmed åldras med värdighet.

Läste förresten en till grej på nätet ikväll: Nämligen att folk i allmänhet är less på silikon. Naturligt skare tydligen va!  :-D  Så då ligger jag nog rätt bra till ändå haha...

  Sov gott alla ni som kan och får :-)

Dagens läckerbit.. Eller: dagens garv. Älskar män med humor haha

Den coola polisen som är dagens chef på studsmattan..

Kan det verkligen vara möjligt?

Eftersom jag tror på Karma så kan jag aldrig mer sätta min fot på Jysk bäddlager hur billigt och bra det än sägs vara och hur bra erbjudanden de än slänger i min brevlåda.

Läste just en artikel som handlar om hur Niklas Lindgren och Anders Eklund har blivit kompisar i fängelset och hur de tillsammans snickrar möbler åt Jysk.

Tänker verkligen inte länka in något så vidrigt i min fina lilla blogg, men googla gärna så kommer ni att hitta det på en gång.

Jag vill gärna vara en medveten konsument och jag vill inte gärna handla kläder som är tillverkade av barnarbetare, inte heller livsmedel som odlats i fattiga länder under hemska förhållanden och jag vill definitivt INTE ha möbler som är tillverkade av otäcka barnamördare / pedofiler / våldtäktsmän!

Jag VÄGRAR! Vad tycker ni andra?

...eftersom jag inte kunde ta något personligt ansvar för hennes problem så fick jag låta det rinna av mig som vatten på en gås. Jag har insett att jag är ruggigt bra på den typen av situationer. Kanske något att skriva i ett framtida CV?! Hursomhelst.. Jag tar bara skit om jag gjort mig förtjänt av den, vilket som tur är inte händer så ofta. Men så här gick det till här om dagen:

Arg Kvinna:  "Jag vill låna en sån där"

Jag: "Det går tyvärr inte, de där stolarna skall vara här"

Arg kvinna: "Men jag behöver låna hem en sådan NU!! FATTAR du det?!"

Jag: "Ja, jag förstår ju det... men..."

Arg kvinna: "Men vad äre för jävla FEL? Fattar du inget?"  Hon börjar gå iväg, men kommer tillbaks efter några sekunder:

Arg kvinna (nu väldigt, väldigt upprörd):  "Ring hit din chef NU! Jag ska prata med din chef! FATTAR du det?!"

Jag: (Vänligt)  "Varken jag eller min chef har något med det där att göra, men du kan få telefonnumret till den som är ansvarig för de här frågorna om du vill?"

Arg och nu hyperventilerande kvinna: "Jag blir så förbannad, ingen fattar ju NÅT!"

Jag: "Jag förstår att du är arg, men det hjälper inte att skrika.. vill du ha numret till den som är ansvarig?"

Kvinnan, nu ilsken som ett bi: (skriker) "Jag ska gå till tidningarna med det här.. vilka jävla idioter och ni är LIKADANA allihopa"

Jag: "Jaha.. Tack.."

Varpå kvinnan klampar iväg i vredesmod. Jag hinner tänka: "Bara hon inte får en hjärtinfarkt eller nåt"

Ja, vad ska man säga. Ibland är folk frustrerade helt enkelt och låter det gå ut över första bästa människa. Tur att jag  är så väldigt snäll och vänlig och inte så argsint av mig.

Observera att det INTE är kvinnan på bilden som skrivit brevet som är med i filmen.. (Minns ni Tv-serien Bullen?)

:-)

...till barnens stora glädje.

Efter att ha fått klartecken med alla passbyten och pusslande på jobbet så kunde jag äntligen boka in nästa helg på hotell med barnen i Ö-vik. Vi ska självklart bada på paradisbadet och bara göra roliga saker en hel helg. Bara få umgås hela familjen och ha det bra. Jag ska nog passa på att gå på spa och få lite massage också.

Så otroligt mysigt. Jag ser fram emot den här helgen minst lika mycket som barnen och kanske några av er tänker:

"Mäh, va ere för märkvärdigt med Ö-vik?!"  Tjaa.. inte så mycket i vissa personers ögon förmodligen och kanske  ligger det inte ens tillräckligt långt bort för att kunna kallas "semester" på riktigt att åka dit?

MEN, när man jobbar i snitt 50-60 timmar i veckan och nästan aldrig är ledig så ÄR det faktiskt guld värt att få vara ledig den där extra dagen eller de där extra timmarna.

Jag har ju själv valt att jobba så mycket under vissa perioder och jag klagar verkligen inte. Jag gillar att jobba och sen blir det kul när lönen kommer och då kan man ju göra lite roligare saker med barnen när man väl har både tid OCH råd. Sällan man har bägge samtidigt.

Och framöver vankas det även vuxensemester för mamman och pappan men det blir något längre bort, till varmare nejder. Och när man slitit hårt hela året, så kan man verkligen inte ha dåligt samvete över en semestervecka utan barnen. Vi kämpar ju på med föräldrajobbet 51 veckor om året UTAN ob-tillägg och övertidsersättning så en liten vecka kan man väl få unna sig.. Eller..?

Nån som vill köpa två små träd för en billig peng? Fleråriga hängkaraganer som är HELT felplacerade hos mig. Kanske ser de bättre ut just på DIN tomt? :-) Sugen? Hör av dig.

Även kallad PENIS... muggen. Den roligaste kaffekoppen i min muminsamling. ALLA vill ha just den haha.. Undrar varför?

I en missbrukares vardag finns det sällan något till övers för familj och vänner. Med vänner menar jag de VERKLIGA vännerna. De där som bryr sig. De där som gör ALLT för att en missbrukande kompis ska lägga av med knarket.

Det tråkiga är att missbrukaren själv inte bryr sig ett dugg. Egoismen har tagit över totalt och det enda han eller hon bryr sig om är nästa fix. Tankarna på dem som bryr sig om är borta sedan länge.

Numera är de så kallade vännerna, dem som för dagen har pengar och/eller  droger. När pengarna och drogerna är slut så är oftast vänskapen det också. Det finns ingen lojalitet i en sådan värld utan var och en är hänvisade till sig själv och sina stora egon.

Jag har sett det på nära håll och det är otäckt  hur lite empati en del människor har för varandra. Vännen som för några dagar sedan försåg sina pundarpolare med tjack för tiotusentals kronor är inte längre vatten värd eftersom knarket gick åt på bara några dagar och då har packet redan dragit vidare mot nya "kompisar" som kanske har nåt piller eller pulver att bjuda på.

Att de lämnar efter sig en spillra, eller kanske rent av en döende människa är inget de bryr sig om.

Ni kanske tycker att jag skriver för mycket om detta, men de här frågorna är något jag brinner för och dessutom är det ett bra sätt att bearbeta jobbiga händelser man varit med om.

Om någon som känner mig skulle försöka hitta likheter med en hund, så blev det antagligen Frank Muirs tecknade "Trasselsudd" som de flesta säkert känner till och har läst. Och jag skulle tippa att det finns rätt många likheter. Jag gillar mitt långa hår, men det är lite svårt att hitta exakt RÄTT hårprodukter eftersom jag är så känslig för det mesta. Så därför är man ju oftast lite allmänt trasselsuddig eller vad man ska kalla det.

Hursomhelst så glömde jag mitt schampo häromdagen när jag skulle duscha hos mamma. Det fanns inget schampo i hela huset eftersom familjen var bortrest. MEN.. jag hittade ett hundschampo och tänkte att: "Va fasiken.. det här funkar säkert lika bra...?!"

Haha.. Sagt och gjort, jag tvättar mitt hår med detta schampo och..

TaaDaaaa... *trumvirvel*

Mitt hår blev UNDERBART (mer än vanligt alltså) Det luktar supergott och är alldeles lent och mjukt. Mer lättkammat än vanligt. Ja, vad ska man säga? Jag kommer från och med nu att köpa detta schampo för hundar och använda på åtminstone barnen i min familj och mig själv såklart.

Och när man studerar innehållsförteckningen lite närmare så ser man dessutom att det innehåller betydligt mindre kemikalier. Himla bra tycker jag.

Koppel och tuggben är jag dock inte sugen på att testa. Det överlåter jag på nån annan.

Ha en skön söndag allihopa!

man ser dessa bilder. Har suttit och googlat på meth och hittade helt sjuka bilder som är så obehagliga att man egentligen önskar att man aldrig hade sett dem. Bildgoogla på "Montana meth projekt" så får ni se. Och det är inte bara bilderna på methfaces som är nog så otäcka, utan här är det situationer fångade på bild. 

Personligen blir jag väldigt illa berörd av de här bilderna. De väcker i alla fall många känslor när man ser dem.

Hur långt är en mänsklig varelse beredd att gå för att få sitt knarkrus?

Vill jag egentligen veta?

Jag träffade en kille för ett tag sedan som berättade att han tidigare sålt knark. Främst då amfetamin. Jag frågade om han själv använde droger. Han svarade:

"Aldrig! Droger är livsfarligt och amfetamin är den värsta drogen av alla. Speciellt metamfetamin"

Ja, vad ska man säga? Självklart måste man själv hålla sig drogfri om man ska kunna tjäna pengar på att sälja skiten. Det finns ju en ständigt ökande efterfrågan på droger av alla slag. Unga människor idag är inte ens rädda för vad de stoppar i sig. Och unga människor dör som aldrig förr av droger OCH drogrelaterat våld.

Varför?

Hörde just på radion att ungdomsbrottsligheten ökat med hela 25 % på ett par år. Skrämmande som bara den. En stor del av ungdomsbrottsligheten är relaterad till droger på något sätt. För det är INTE billigt att knarka. Och dyrare blir det ju större beroendet blir.

Så, nu undrar jag: Vad ska vi göra åt allt det här? Någon? Alla? Samhället? Eget ansvar?

..var jag och kikade på igår. Var och hälsade på en kompis i deras nybyggda hus på Umedalen.

Huset var ritat helt efter familjens egna behov och det var så otroligt fint och väldigt smart uppbyggt.

Eftersom familjen består av många barn i helt olika åldrar så var det byggt på ett sådant sätt att det fanns utrymme och ostördhet både för tonåringar och alla dess kompisar men även stora utrymmen för de små barnen och alla dess leksaker och kompisar.

Köket, som alltid är husets hjärta dominerade mitten på huset och där fanns gott om plats för gäster och familjemedlemmarna i alla dess åldrar. Verkligen jättemysigt hus.

Min plan är att vinna lite pengar och sedan hitta ett trevligt litet ställe där jag kan smälla upp MITT genomtänkta hus där jag ska bo resten av mitt liv och bara vara nöjd oavsett vilka åldrar mina barn blir i. Vad tror ni om det? En dag händer det liksom haha... Får bara hoppas att det blir innan jag blir i åttioårsåldern!

Hursomhelst så är familjen i ovan beskrivna hus ett riktigt trevlig gäng. Man känner sig så glad när man varit där och mamman i familjen kan verkligen få en att se saker ur nya perspektiv. Ibland behövs det bara en sån liten sak för att man ska känna sig glad i flera dagar. Ingenting är omöjligt liksom.. HUR jobbiga saker och ting kan vara så går det alltid att lösa. Toppen alltså. Inspiration är alltid bra. Både inredningsmässigt och känslomässigt.

Dagens sämsta:  Hostan är kvar och halsen värker.

Dagens bästa: (hittills) Mysig frukost med tända ljus för mig och den hallondoftande sonen.

...med den nya MMS funktionen. Jag antar att det är på grund av mobiloperatören. Det strular jämt med mms och sånt eftersom jag INTE har Telia eller Halebop eller vad det nu är man måste ha för att det mobila livet ska funka smärtfritt haha...

Nåja, nu ska jag försöka varva ner min rosenrotsspeedade stackars kropp så att jag kan gå och sova en liten stund. Har suttit och hostat på jobbet hela natten och har säkert skrämt slag på alla doktorer med min häxläskiga röst som börjar låta mer och mer som.. hmm.. Ulf Lundell..?!  

Jag som annars har en ganska ljus och ljuv (nåja) stämma i vanliga fall. Läste i alla fall ut boken om hunden Marley inatt och ögat var ju inte riktigt torrt där på slutet. Vilken underbart bra bok. Filmen skall jag dock INTE se och nu ska jag kramas med Piggopiggo en stund och sen sova. Wohoo va skönt! Godnajt / gomorron alla som läser //H

Funkar detta månne? Skickar en bild på de söta ödlorna som hade het SEX inför stor publik idag haha.. Ingen blygsel alls :-D

...här hemma på T-bo.

Tittar ut genom fönstret och hinner precis se studsmattan lyftas iväg av vinden. Hinner se hur grannens lilla flicka står en meter från studsmattan på sin cykel och jag hinner precis tänka: ShiiiiT! Ungen kommer att bli mosad:

*puh* Adrenalintillströmmningen ligger väl på en 90 % just nu. Men vinden han som tur var ändra riktning ändra sig och slungade studsmattan en meter åt andra hållet. Naturens krafter är helt otroliga.

Ojoj.. Hon klarade sig helskinnad och grannsämjan håller förhoppningsvis i sig ett tag till.

Dagens sämsta: VÄDRET!

Dagens bästa: Besöket på Holmsunds tropikhus.

Kul förresten med nya prylar här i bloggen. Få se om man kan lära sig alla nya finesser.

Idag har jag tatuerat mig igen. Denna gången blev det symbolen som sägs skydda mot svartsjuka. Den är väldigt vacker och symbolens betydelse gör att den blir väldigt speciell för mig. Dessutom har jag med min nya tatuering lyckats dölja några gamla ärr.

Eftersom jag för tjugo år sedan var en tjej som skadade mig själv på alla tänkbara sätt, bland annat genom att skära mig själv här och där på kroppen så har jag ju en del ärr som inte är speciellt vackra. Ofta får jag frågor hur jag fått mina ärr och jag svarar snällt varje gång. Förut skämdes jag. Men idag gör jag inte det... och varför skulle jag göra det?

Jag anser mig själv ha kommit långt vad gäller mina smärtsamma demoner. Jag har lyckats brotta ner dem och förvisat dem till ett ställe där de inte kommer att få se dagens ljus igen. Jag lyckades utan att behöva skada mig mer och jag kommer aldrig mer att låta dem hälsa på mig igen.

Jag blir så ledsen när jag ser unga tjejer och deras ärrade kroppar. För jag VET ju att de mår dåligt och att de inte har något annat sätt att uttrycka sin smärta på. Jag har ju själv varit en av dem.

Att flytta över ångest från sina tankar, till sin kropp är något som funkar. Tyvärr! Jag säger tyvärr, för i själva verket så behöver man ju helt andra sätt att få bli av med sin smärta.

Men vad gör man inte för att överleva?

Jag överlevde! Och inte bara det... Jag lever och överlever fortfarande och det har jag tänkt göra i måååånga år till. Bara så att ni vet.

 

...killar. Finns det något värre?

För första gången i mitt liv har jag en pojkvän som inte är den svartsjuka typen. Jag får ha manliga vänner (sk pojkvänner haha...), jag får gå på krogen när och med VEM jag vill, jag får vara den jag är utan att ständigt behöva förklara vad jag gör och med vem.

Kan man hitta en bättre man?

Han läser inte mina sms eller på andra sätt våldar sig i mitt privatliv, han sparkar aldrig in dörrar och jagar mig när jag är på fest där han inte närvarar, han bråkar inte med mig om vilka jag umgås med och han finns alltid vid min sida oavsett vad som dyker upp längs vägen.

När man är tillsammans med en svartsjuk människa så slutar det oftast i förskräckelse. Man drar ständigt fram det absolut sämsta i varandra och att leva med en svartsjuk partner innebär ofta ständiga anklagelser om vad man gjort och med vem. Att man råkar snegla på en söt kille i smyg, kan innebära timtal av gräl och aggresiva anklagelser.

Tyvärr hör man då och då hur tjejer pratar om hur ''gulligt'' det är om en kille visar svartsjuka. Svartsjuka ÄR inte gulligt och det är definitivt inte sunt.

Om en person har så låg självkänsla att denne inte klarar av att ha ett normalt förhållande utan gör allt för att kväva sin partner och kontrollera honom / henne till fullo, ja då ska man ju fråga sig om det ens är värt att ha ett förhållande?

Man har inte äganderätt på någon annan människa och man ska aldrig acceptera att ens partner lägger sitt dåliga självförtroende över en som en blöt filt i form av läskig svartsjuka. Man ska INTE tolerera att bli anklagad för saker som man till slut har lust att göra bara för att man ÄNDÅ blir anklagad för det.

Svartsjuka tar bara energi från förhållandet. Energi som skulle kunna användas till så mycket roligare saker.

That's it!

..upp kl elva idag. Har jobbat ett vaktpass på Volvo inatt och kom i säng först vid sjutiden imorse. Men så blev jag liggandes i sängen ända tills nu. Så man kan ju lugnt säga att jag försovit mig lite. Åååh va dumt.
Jag börjar ju kl åtta på morgonen imorgon så jag hade verkligen behövt vara TRÖTT och ''sovbar'' tidigt ikväll. Nå, det får gå ändå på nåt vis.

Nu sitter jag i alla fall hemma i mammas hus i Hörnefors. Hon är i Italien och det är ju rätt så märkligt att när jag för en gångs skull är här och hälsar på så är hon inte ens hemma. Men jag har ju fått umgås med en av mina småbröder och det är ju alltid trevligt förstås.

Vi är i Hörnefors alldeles för sällan. För det bor ju faktiskt en och annan person här som jag tycker jättemycket om och gärna skulle träffa oftare.

Men imorse när jag körde in i det tomma samhället så kände jag ändå hur mycket jag otrivs här. För här i Hörnefors har jag tillbringat några år i fruktansvärd vantrivsel när jag var ung.

Det var verkligen inte lätt att komma hit som tonåring och speciellt inte som den ANNORLUNDA tonåring jag var på den tiden (se föregående blogg)
Folk hade förutfattade meningar om mig och jag fick ständigt höra en massa skitprat om mig själv och min familj, till och med från folk som på den tiden jobbade som lärare på skolan. Skrämmande! Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag nog stämt folk så det bara sjöng om det.

Skitsnack och skvaller är jobbigt att slåss mot och än idag kan jag känna olust över allt skitprat som cirkulerar i detta samhälle.

Vuxna människor som skvallrar om sådant som de TROR sig veta ALLT om... Åh, fy säger jag. Att ni inte skäms? Jag kan knappt ens gå på Konsum här eftersom jag inte vill stöta på en kvinna som jobbar där som går omkring med det mest smaskiga, illasinnnade och inte ens sanningsenliga skvaller om en av mina familjemedlemmar. Jag blir så less på sånt.

Min enda tröst är att hon själv verkar ha ett sådant fattigt liv och att hon verkar finna någon slags tröst i att bära runt på falsk information och dumheter om min familj. Jag antar att jag helt enkelt får bjuda på det.

Näe, om man skulle ta och dricka lite morgonkaffe nu? Känns som att det behövs.

Dagens sämsta: Jag är seeeeeg.

Dagens bästa: Jimmie och brorsan kutar runt i köket och sammanställer en tacomåltid :-)

Ha en skön söndag allihopa! Och kom ihåg: Skvaller blir ingen lycklig av//H

Youth gone wild?

..att bli ''GAMMAL''...? *host* Förlåt, jag menar: Äldre. Det är bara så att jag oftast glömmer bort det. Hmm.. Kan vara för att min mentala ålder inte riktigt stämmer överrens med min fysiska ålder.

Jaja, jag VET att jag jämt babblar en massa om detta så det är väl lika bra att erkänna att jag faktiskt ÄR aningens åldersnojjig *suck*.. I vår lilla familj till exempel så är varje medlem född i sitt eget decennium: Jag på 70 talet, Jimmie på 80 talet, F:sson på 90 talet och så Piggopiggo på 2000 talet. Ganska häftigt ändå om man tänker efter.

När Jimmie föddes 1981 så var jag var antagligen klädd i bruna manchesterbrallor, röda mockasiner och en nopprig tröja som det stod: ''Parkskolan GÄLLIVARE'' på. Jag hade tappat flera tänder och hade ett fejs som bara en mor kunde älska. Haha.. Det är nästan så att jag har lust att lägga ut bildbevis, men det får bli nån annan gång. Jag var en synnerligen anskrämlig unge och jag vill ju verkligen inte skrämma bort någon.

När nittitalet kom så blev jag huxflux den läskigaste lilla fjortis som världen hade skådat. Jag var jämt arg på allt och alla och jag gick klädd i trasiga jeans, för stora gympadojjer och lilafärgat hår. Och som om inte det vore nog så hade jag ett hundhalsband på mig med ett stort jäkla hänglås på (vilket inte var så kul när vi stack utomlands och jag glömde nyckeln hemma haha..För jag VÄGRADE klippa av det) Mina idoler var Guns N' roses och jag gjorde allt för att se ut som gitarristen SLASH och betedde mig nog tyvärr som honom också till mammas stora förskräckelse.

Och för mig var nog 90 talets största och lyckligaste stund när jag var i globen och såg GNR och Skidrow live och jag ska villigt erkänna att jag sedan dess varit lite kär i Skidrows sångare Sebastian Bach som var världens vackraste man i mina ögon på den tiden. (Att han numera inte alls är lika snygg vill jag inte gärna höra talas om)

Och jaa.. Numera är jag varken klädd i noppriga skoltröjor ELLER trasiga jeans heller för den delen. Nu funderar jag mest på om jag ska börja klä mig i till exempel.. öööh... *funderar* Aaah.. Vad sägs om storblommiga blusar med axelvaddar och guldfärgade knappar? Loafers med tofsar? Underliga dräkter i konstiga färger? Eller kanske borde jag och Jimpa skaffa oss likadana träningsoveraller? För HUR förväntas man egentligen klä sig när man är trettifem? Jag studerar alla 30 plussare i smyg för att få lite nya uppslag.

Fasiken vad svårt det är. Hmm.. Nåja, kanske bäst att bara fortsätta vara i den klädåldern som jag behärskar bäst, nämligen: ''Jag-skiter-i-vilket-hur-som-helst-åldern''

Det innebär att jag tar det bästa ur alla åldrar jag hittills varit i och anammar det jag gillar mest och bäst. Men om någon av er läsare har något kul förslag att bjuda på så lyssnar jag gärna. Bara det inte innehåller hotpants,plastörhängen, träskor med höga klackar eller midjekorta jackor! Även neonfärgade nitbälten och toppar med pingvinärmar undanbedes vänligt, (vänligt och vänligt) men jävligt bestämt. Åttitalsmodet vill jag aldrig mer se, eller höra talas om.. (Been there, done that)
Näpp, nu ska jag ta och krypa ner under täcket med det bästa från åttitalet, det vill säga:

Jimpa!

En Jimpa är jag alltid snygg i och han ''goes never out of style'' trots att han härstammar från det gräsliga åttitalet!

Godnajt alla //H

Mamman & Frejsson

...en halv ledig dag GULD värd. Speciellt när det dessutom är stekväder och hela familjen kan cykla iväg till en badstrand som ligger alldeles runt knuten.

Nu har jag laddat mina batterier tillräckligt för att orka jobba tre nätter på raken. Numera jobbar jag sällan mobilt, utan sitter på ett och samma ställe hela dagarna.

Jag ska verkligen inte klaga, men eftersom jag är så van att jobba rörligt, både till fots och i bil så är det faktiskt (tro't eller ej) ganska påfrestande för kroppen att vara helt stilla. Nu har jag dock vant mig hyfsat och jag har ett schysst jobb på ett fint kontor med jättetrevliga kollegor.
Men jag saknar ju såklart mitt jobb inom det sociala och jag kan inte låta bli att tacka ja till diverse extrapass inom Securitas. Jag älskar ju att vara i rörelse och att få kuta i trappor, klättra i stegar, springa över tak och hoppa över staket.. Åh va kul!

I Love it!

Jag har än så länge tillräckligt med energi för att orka jobba mer än heltid varje vecka och sen blir det ju såklart himla roligt när lönen kommer plus att man inte hinner göra av med så mycket pengar eftersom man jämt jobbar. Istället får man unna sig den där guldkanten när man väl har tid med sin lilla familj och det blir mycket restaurangbesök. För inte fasiken tänker jag slösa för mycket tid inomhus när jag väl är ledig. :-)

Jag ska verkligen ta till vara på all tid. Det har jag lovat både mig själv och mina barn.

Näpp, nu får det bli en liten minitupplur ute på gräsmattan så att man orkar med att jobba inatt.

Dagens sämsta: Jag har nog bränt näsan lite tror jag.

Dagens bästa: Närheten till Nydalasjön.

Färdigmotionerade..

...som en fyra-och-ett-halvt åring kan alstra så skulle man nog kunna driva halva Ume med den energin.

Jag och sonen skulle cykla efter pappan som skulle springa runt Nydalasjön igår. Men sonen (även kallad: ''Piggopiggo'') vägrade sitta i cykelsadeln, utan skulle prompt springa med pappan. Okej, tänkte jag. Låt ungen kuta en liten bit.

Men det blev nästan TVÅ kilometer innan han lät sig hissas upp i barnsadeln bakom hojjen. Ojoj, Jag hoppas att ungen tar till vara på eventuell talang inom idrott som han verkar ha ärvt av sin spänstiga pappa. Han har då ärvt kroppsformen och energin hittills i alla fall.

Så kanske får jag mig en redig pensionsförsäkring i grabben sen? :-D haha... Självklart ska man ju ha nytta av sina barn hela livet tycker jag. Fast så kanske man inte får säga. Det är ju kanske inte riktigt... svenskt?!

För det ÄR ju inte typiskt svenskt att framhålla andras eller sina egna talanger. Men man kan ju undra varför?

Tror att det har med den så kallade Jantelagen (ett svenskt fenomen: Du ska inte tro att du är något... osv) att göra. Men personligen tycker jag att man borde skryta lite oftare. Både om sig själv och om andra. Det skulle vi bara må bra av.

Ha en skön kväll allihopa. Nu blire burgare från MAX E4, eller ''Påmmfrittaffären'' som sonen säger :-)