...jaa.. det verkar ju inte bättre.

Jag har sedan jag själv började blogga, spanat runt på diverse kända OCH okända bloggar. Speciellt har det varit rätt intressant att kika in på bloggar skrivna av tonåriga bimbos som fördriver sin tid med meningslös shopping i groteska mängder, flashande av opererade och fyllda/uppumpade kroppsdelar, skitsnack och elaka provokationer om andra bimbos med egna bloggar.

Det är med skräckblandad förtjusning jag kollar bloggarna då och då och det märkligaste av allt är att dessa tjejer har mängder med beundrare. Såklart har de också folk som verkar avsky dem och det är ju förvisso lika konstigt.. egentligen, om man tänker efter. Att "hata" någon man inte ens känner verkar bara så sjukt, så jag antar att det handlar om avundsjuka. MEN, vad är det då dessa flickor har som så otroligt många tonårsbrudar själva strävar efter?

Jag tycker lite synd om dem ibland beroende på vad de för dagen skriver om. När de skryter över sina galna inköp känns det mest som att de bekräftar sin tomhet som de försöker fylla med prylar vilket ändå aldrig kommer att lyckas.

Och när de skriver om sina gjorda eller kommande operationer eller ingrepp så kan jag inte låta bli att undra hur dessa söta tjejer kommer att se ut som 40 åringar och framförallt hur kommer de att må?

Och när de ligger i sina porriga poser så kan jag inte låta bli att undra hur många killar som EGENTLIGEN vill visa upp en sådan tjej för sin mamma eller om hon mest duger som madrass. Det är ju trots allt oftast "lätt ligg/pornstar" som tjejerna förmedlar som rollen av sig själva.

För inte så många år sedan lekte säkert många av dem med både barbiedockor och andra leksaker. Men exakt NÄR slutade de vara barn? Hann någon ens märka vad som hände?

Det är så sorgligt. Att vara en "förebild" för unga tjejer när man egentligen inte är något annat än en tom och ytlig bimbo är ju direkt skadligt för tjejer med dålig självkänsla. För hur ska dessa tjejer göra? Som inte har vad som krävs för att bli en flashande internetbimbo som dinglar runt med sina silikontuttar i tid och otid...??

Jaa.. *funderar* Kanske blir de välutbildade och starka kvinnor istället? Kanske blir de helylletjejer som kommer att göra stora förändringar i samhället i framtiden?

Japp! Det tror och hoppas jag i alla fall :-)

Nakna små söta kattungar har jag träffat idag... Inte ens morrhår har de. Och skrynklig som en gammal farbror. Gullig va?

...när jag VET att just mina barn är de vackraste varelserna som går på denna jord.. *skrattar* Jag VET... så fånigt, men så tänker väl alla föräldrar om sina barn? Och det är ju precis så det ska vara också.

Och det som är så kul med just mina vilda kids är att de är så otroligt olika varandra. Och det är så himla kul att ha en av varje sort. För det är tvära kast mellan det pojkiga och det flickiga.

Det bästa av två världar.

Att vara förälder är det svåraste och läskigaste jag varit med om.. Men också det underbaraste och roligaste!

Mysigaste vyn över frukostbordet. Sonen stod vid sängen iklädd tomteluva imorse och jag tänkte: "har jag sovit SÅ länge?!" haha.. En ledig helg med HELA familjen. Har inte hänt på länge :) ha en skön dag allihopa!

...för att vara sant?

Näe, det vore väl att vara pessimistisk tycker jag och det vill jag absolut inte vara. Det är bara det att jag inte är så van att allt flyter på utan massa tjorvande på vägen. De senaste åren har varit en kamp mot allt möjligt tycker jag.

Jag ska inte vara så tragisk att jag spaltar upp en massa privat dynga här som ändå bara får folk att sluta läsa för jag är verkligen inte någon gnällig typ.

Men något jag är väldigt stolt över är min förmåga att resa på mig efter varje incident som slagit mig till marken. Jag reser på mig, borstar av mig och går vidare. Ibland har det gjort ont och varit svårt men jag har kämpat mig upp och tagit mig vidare.

För ärligt talat.. Vad är alternativet? Att ligga kvar och vänta på att någon skall sopa upp spillrorna efter en? Nej tack då gör jag det hellre själv och kanske har man på det sättet lyckats behålla lite värdighet.

Alla har vi olika förutsättningar att klara av svårigheter som vi möter i livet. En del människor lägger sig platt för minsta motgång och fördriver tiden med att gnälla och älta hur eländigt de har det medans andra verkar ha hur mycket kraft som helst och nästan inget kan rubba dem.

Jag tror att mycket sitter i om du är en positiv eller en negativ person. En positiv person kan ALLTID se möjligheter hur dystert läge man än har medans en negativ person bara ser hinder och gnäller för minsta lilla trots att allt kanske är hur bra som helst.

Och en bra grej är att varjevarjevarjeVARJEV-A-R-J-E dag berätta tre saker för sig själv som är positiva. Hur små och obetydliga dessa saker än må vara. Prova vettja :-) Det skadar inte det lovar jag dig.

Mina tre POSITIVA saker idag:

1. Min dotter är en gladare tjej som verkar må så mycket bättre sen hon började på den nya skolan. (Ni på minerva får ursäkta, men det var inte så lyckat)
2. Min utlandsresa OCH alla mina räkningar är betalda och jag har ändå tre gånger så mycket pengar som jag brukar ha.
3. Tvättkorgen är TOM! Jag lyckades... wohoo.. (Plötsligt händer det liksom)

Titta så glamourös jag blivit.. Naglar gjorda! Frisörbesök kvar och sen kanske jag rent av ser mänsklig ut igen? Woho... Haha.. Men tröjan är lik förbenat ut och in *suck* ja ja. Rom byggdes inte på en dag. Och nu: Sushi me världens bästa Martin

Jag har just vaknat efter att ha sovit närmare tolv (!!) timmar. Var till vårdcentralen igår för att kolla lite blodtryck och diverse. Allt ser finfint ut, men jag har förmodligen jobbat för mycket sista året för att det ska vara riktigt bra för mig.

Nu har jag tänkt att "bara" jobba heltid och jag ska försöka nöja mig med det. I alla fall tills jag känner att jag mår lite bättre. Nu är det dessutom BARA två veckor kvar till Bulgarienresan. Wohoo.. Känner på mig att jag kommer att vara en mycket trevligare, piggare och gladare människa när jag kommer hem igen.

Sista veckan har jag bara hasat mig fram i tillvaron där jag bara gjort det nödvändigaste. Jobbat, sovit och försökt ägna mig åt mina kids som tack och lov är väldigt självständiga individer bägge två.

Jag har knappt orkat kamma mig och jag har väl mest sett ut som en zombie. Tröjorna sitter bak och fram och ut och in när jag är hemma. Sockarna har olika färger (who cares??) och jag är något av en riktig slashas. *skrattar*

Men idag har jag faktiskt tänkt att försöka ta mig ner på stan och vara som en riktig människa. Ska plinga runt och se om jaag kan få tag i en fika eller lunch kompis. För nu är det slut på eländet och tröttheten har jag bestämt!

Och idag ska jag till och med kamma håret *nickar* Japp, det ska jag!

Lyckan är gjord. Den ende actiongubbe som överlevt: Onda Spiderman är upphittad. Han försvann i somras i ett så kallat SVART hål. Dvs: min väska haha.. Åh, va Piggo kommer att bli glad :) LYCKA!

...med dessa fluffiga kompisar på fötterna. Jag har hittat skorna jag vill ha (läs: SKA ha) i vinter.

Jag insåg att mina gamla docs har hela 14 år (!!) på nacken så nu är det äntligen dax för nya vinterpjucker.

Vad tycks om dessa? Nästan så att man längtar till snön va?

Wohooo.. Jopp, dessa får det bli! Haha.. jag är ganska konservativ när det gäller kläder och skor. När jag väl hittat mina favoriter så använder jag dem år efter år efter år tills de helt enkelt faller sönder. Jag förstår mig inte riktigt på folk som köper tretti par skor om året. Det känns bara jobbigt. Stackars fötter... och stackars plånbok?!

Lika bra att handla sällan så gör det inget om det man köper är dyrt. Ganska smart och ganska behagligt att inte vara slav under modet. Tråkigt kanske ni tycker men jag har inte tillräckligt med engagemang för märken, mode och trender. Mina intressen ligger helt enkelt åt ett helt annat håll.

Ha en supertrevlig natt alla som måste vara vakna! :-)

...finns ju överallt i vårt samhälle. Men vid vissa tillfällen kan man ju vända på steken och fundera på: VARFÖR är jag så sur på p-vakten? Jo, för att jag fick en parkeringsbot.. Men VARFÖR fick jag den då måntro? Jo, för att jag felparkerade. Ahh.. vad kan jag dra för slutsats av det då?

Antagligen att man gjort ett misstag och den man borde vara grinig på är sig själv.

Förra våren åkte jag på FETA böter på nästan TRE tusen spänn då jag kört 19 km /h för fort förbi designhögskolan öst på stan. Det sved som attan och jag blev sjukt irriterad.. På MIG själv. det var ju JAG som satt bakom ratten. Poliserna var där och gjorde sitt jobb och dessutom är de avlönade av oss (läs: skattepengar) så inte kan jag vara förbannad på någon annan än Mig. Och kanske.. (men bara kanske) så lärde jag mig något också.

Vi ska vara glada för att det finns personer i samhället som gör vad de kan för att bringa ordning. Även om det "bara" handlar om parkering. Sen tycker jag att oavsett vad man jobbar med så ska man kunna ha yrkesstolthet i vad man gör. Och det ska du kunna ha vad du än arbetar med. Har du ett jobb och du gör det jobbet bra, ja då ska du vara stolt.

Det händer att man får mindre trevliga kommentarer när man är  iklädd väktaruniform oavsett om man lappar bilar eller ej.

Jag låter det rinna av mig och fnyser inombords. Det är trots allt inte jag som äger problemet. Jag gör bara mitt jobb. Och att det sedan finns griniga puckon överallt? Ja, det är inget jag kan göra något åt eller bryr mig om. Sådana otrevliga människor har kanske sina problem vad vet jag?!

...innebär, precis som det låter: Att det är Fredag och att jag fryser så förbenat. Mår aningens risigt fortfarande men det kan ju ha att göra med JÄTTEbuffén som jag och Jimpa var och tryckte i oss till lunch. Sen har jag  varit ett par timmar på jobbet idag och kan numera titulera mig som "auktoriserad  sjukhustelefonist" hmm.. jaa.. det kanske somliga tror, att det bara är att sätta sig bakom en telefon och svara på samtal på löpande band men så är alltså inte fallet. Att hantera samtal på ett snyggt, proffsigt och korrekt sätt kräver faktiskt både det ena och det andra. Vem som helst kan INTE göra det. Så det så!

När certifieringen skulle börja så satt jag där som en körskoleelev som skall göra uppkörning.. haha... alltså ganska nervöst men det flöt på bra och vips så var det över.

Nu sitter jag mest och väntar på att det ska bli kväll på riktigt så att jag kan tända lite ljus och mysa i soffan med mina killar. Dottern är bortrest över helgen och det är så tomt, så tomt. Tur att jag har en sprillans ny IKEAkatalog att bläddra i. Fånigt tänker ni kanske, men jag är barnsligt förtjust i IKEA faktiskt. Kanske för att jag lever och bor på liten yta där många personer ska samsas om utrymmet.

Smarta IKEA, ajlajkitalåt (kan även stavas: I like it a lot)  ;-)

...något för givet. Det du har idag är inte säkert att det finns kvar imorgon. Det du känner i nuet kan förändras på ett ögonblick. Relationer kan spricka på en sekund och människor kan vara lika ombytliga som vädret.

Är det något jag lärt mig så är det just att ALDRIG ta något för givet. Speciellt då man har / har haft vänner och anhöriga som fallit offer för droger och / eller alkohol.

Man hoppas varenda gång att "den här gången är säkert den sista" men jag vet ju innerst inne att vad som helst kan hända.

Ibland är jag livrädd att bli likadan men för det mesta känner jag mig stark i min övertygelse att jag aldrig kan bli det eftersom jag suttit med facit i handen fler än en gång. Jag kan använda min rädsla till något... Till exempel en påminnelse om vad som KAN hända om man låter det gå för långt.

Jag vill INTE utsätta min kropp eller själ för saker som kan göra mig eller min omgivning sjuk. För nu har jag fått nog av sådant. Det enda jag vill ha nu är lite lugn och ro och kanske vågar jag hoppas att den här gången var en av de sista gångerna?

Jag hoppas varje gång och hoppet ska man aldrig släppa. Kom ihåg det.

Typisk bloggbild? Haha.. Jag MÅSTE lära mig pluta på ett COOLT sätt. Jag o dottern på väg till nya skolan. Tjing

...till en årlig kvartersfest fick vi idag. Lite skumt egentligen. Förra året blev vi inte ens inbjudna så när hela grannskapet började rigga för fest så stod vi som levande frågetecken och fattade inget. Fast det kanske var lika bra för vi hade ändå inte tid. Jag jobbade (som vanligt) och Jimpa var väl inte direkt sugen.

Men jag undrar lite än idag hur det kom sig att av alla hushåll på heeela stora kvarteret så var det endast vi som inte var inbjudna? Nåväl, ingen idé att gråta över en spilld... öööhh.. kvartersfest. Så där kan det ju vara ibland.

För min del blir det då inget mer festande detta året. Har jag lovat avhållsamhet så har jag. Självklart kan man ju gå på fest utan att dricka men jag känner bara inte för festande överhuvudtaget. När jag är ledig vill jag bara stänga in mig och mysa hemma med nära och kära.

DET är fest och mys för mig!  :-)

..jag hade räknat med. Men se det blev jag ändå. Hela familjen har klarat sig hela sommaren utan diverse baciller men nu åkte jag på en mindra trevlig variant av magsjuka.

Jag tillhör inte kategorin som känner efter för minsta lilla, utan jag går snällt och jobbar hur hängig och risig jag än känner mig. Så länge man inte är smittsam och har feber så kan man gott pallra sig iväg till jobbet tycker jag. Jag vet att många "känner efter" lite för mycket alldeles för ofta och stannar hemma fast de egentligen hade kunnat vara och jobba. Sånt gillar jag inte och beroende på var man jobbar och vad man har för arbetsuppgifter så kan det ju dessutom vara så att det drabbar kollegorna. Inte kul alls.

Dessutom så tycker jag att det svider för mycket i ekonomin om man är hemma. Men, just vid det här tillfället så har jag en känsla av att jag har gjort mina kollegor en STOR tjänst genom att stanna hemma. Ska kravla mig upp i min stora, fluffiga säng och sen ska jag ligga där hela dagen samtidigt som jag dricker bubbelvatten och läser en god bok. Det är väl ungefär så min dag kommer att se ut. Jag har inte ens orkat inviga mina nya lushprylar. SÅ risigt mår jag idag. Blääh..

...Jag är så glad idag! En av mina snälla kollegor har handlat åt mig på LUSH när hon var i den stora hufvudstaden. Jag fick mig ett par schampokakor, ett balsam och en uuunderbar hudkräm som antagligen kommer att få folk att vilja vara i min närhet mer än någonsinn.. Eller hur Jimmie?!

Jag tror mig kunna bli om än MER oemotståndlig än vad jag redan är hehe... Så nu blire hem o duscha..

*blink*

Hursomhelst, så slog det mig.. Att Umeå är en mycket, mycket, MYCKET fattig stad som bara har tråkiga jädra butikskedjor som man inte ens vill gå in i längre för att de absolut INTE har något som inte butiken bredvid redan har?

Jag menar: Hur mycket kappahllindexhennesochmauritsdressman och så vidare vill vi egentligen ha? har vi inte fått NOG av dessa TRÅÅÅKIGA butikskedjor?

Jag säger bara: SNÄLLA någon (vem som helst) öppna en LUSH butik NU!! Jag handlar inte ofta, men när jag gör det så vill jag ha kvalité. Så det så. (Förlåt Bodyshop, jag gillar er också men LUSH ÄR lite skojjigare. Och lite roligare. Och luktar godare)

Björken som inte behöver frysa i vinter :)

Telefonen på jobbet ringer:

Kvinna säger: "Hej, mitt kort verkar inte funka. Jag kommer inte in och ändå har jag tryckt koden och allt... Varför funkar det inte?"

Kollegan svarar: "Jaa... Du vet, det är ju sen det här med elfte september..."

Kvinnan i telefonen: "Jahaaaa... (något skeptiskt) Men kan du öppna åt mig sen då?"

Kollegan: "Ja, det är bara att ringa... Hej då"

*KLICK*

Hahaha... Ja, efter att ha jobbat ett tolvtimmars pass i vakten igår så kan jag ju upplysa om att det där var det roligaste som hände under hela dagen.  :-)

Vardagshumor när den är som bäst.

Pungkrasch? Vad exakt ÄR det för någe? vardagspoesi när den är som bäst haha..

Veckans höjdpunkt! Lördagsgodiset från kiosken på Ålidhem :) tänk om man vore 4,5 år igen. Inga bekymmer.. Bara Lördagsgodis och lycka!

NAKENCHOCK!! Kolla in färgskillnaden och ändå är det flera dagar sen det var solväder. Gissa vems rumpa förresten? Hehe..

....bananflugor har flyttat in här i mitt kök. Gaaah... jag blir tokig. Vem FAN har bjudit in dem här?

Hmm.. Det KAN ju ha att göra med att mina fruktätande ungar med dess bihang (läs kompisar) dräller omkring äppelskruttar och bananskal på ställen där man helst inte ska lägga dem. Speciellt inte i en papperskorg i ett barnrum (nej tack!!)

Om man råkar sparka till en sådan papperskorg så väller det upp ett stort äckligt rött moln bestående av en hel klan med dessa bananflugor... Blääääh... Det vidrigaste med rötmånadstider.

Men en grej som är lite kul angående bananflugor är att de faktiskt blir HOMOSEXUELLA när det blir varmt omkring dem *SKRATTAR*

Det visste ni inte va? Värdelöst vetande så här på morgonkvisten är alltid skoj tycker jag. Men det är faktiskt sant och om ni googlar på "homosexuella bananflugor" så kommer ni att se att jag inte talar i nattmössan TROTS att jag inte har sovit på ett dygn ungefär... *gääääspar*

Sitter och väntar på barnvakten så att jag kan få gå och sova. Dagis är stängt idag och det var ingen vidare tajming för mig och mina nattpass.

Nåväl, hoppas ni får en finfin dag nu allihopa och LOVA att ni googlar på de bögiga flugorna. Prideveckan är över, men bananflugorna består.

*SUCK*

Har jag lovat bildbevis så har jag. Men hur lätt ÄR det att ta kort på sig själv? Detta måste jag öva på. Tydligen är det nåt man måste kunna som bloggare så att man kan visa "dagens outfit" och annat viktigt haha.. *ironisk*

...trodde jag i alla fall... ända tills nu ungefär. Denna sommar har jag själv gjort en hiskelig vurpa med hojjen vilket resulterade i STORA blåmärken och ett skadat ego och en skamsen tvåbarnsmamma som tvingas förklara för sina barn: "Joo... mamma SKA skaffa en cykelhjälm... Snart!"

Till saken hör att min ofantligt kloka och underbara mormor för ett par år sedan skickade ett brev till mig där hon skrev: "Hej Helena. Nu skickar jag här trehundra kronor till dig som skall användas till en cykelhjälm! Så nu har du inget att skylla på"

Efter ett par veckor ringer samma mormor för att prata med barnen. Hon frågade Freja: "Har mamma köpt någon cykelhjälm ännu?" Varpå ungen svarar: "Näe, jag tror att hon köpte ÖL för pengarna"

*host* Ja, det är möjligt att de där finfina hundralapparna gick till något annat och det skäms jag för... FÖRLÅT mormor.. Men nu så här flera år i efterhand så har jag tagit mitt förnuft till fånga. Dels för att den senaste cykelvurpan fick mig att tänka till och dels för att jag ska föregå med gott exempel för kidsen men helt ärligt också för att jag är LIVRÄDD för tonårstjejer på mopeder. *RYYSER*

De flesta cyklister i denna stad vet nog vad jag menar. Nåväl, nu är jag inne på dag tre med hjälm på skallen och jag tycker att folk tittar lite underligt på mig. Först så trodde jag ju att det berodde på att jag såg lite rolig ut men nu förstår jag ju att det är min bländande skönhet som folk spanar in *Skrattar*

Och jag lovar: Bildbevis kommer närsomhelst :-)

...finns i alla storlekar och former. Och alla fyller de något slags behov. Man har en eller två nära vänner som man delar allt med. Dessa vänner är dem som vet allt om en men som ändå stannar kvar TROTS att de känner till nästan alla lik som bor i ens garderob.

Sen har man polarna som man kutar på krogen med och mest roar sig på ett ytligt plan med. Dessa bekantskaper brukar oftast bytas ut med jämna mellanrum och man blir sällan mer än just "partypolare". Dessa lämnar sällan något avtryck och efter några år minns man knappt vad folk hette efter att man slutat umgås.

Sedan har man "familjekompisarna" som är väldigt multifunktionella. Man umgås tillsammans som familjer, oftast med barnen. man handlar, käkar middag och delar vardagen med. Dessa relationer blir oftast väldigt hållbara och det är så kul när det funkar mellan samtliga familjemedlemmar.

Också har vi de gamla vännerna som man haft sedan urminnes tider. Man har inte tid att ses eller höras mer än några gånger per år, men man vet att vänskapen är solid och så fort man träffas så känns det som att det var igår, trots att det kan ha gått flera ÅR (beroende på VAR i världen dessa vänner bor) sedan man sågs sist. Dessa vänskapsband brukar hålla livet ut.

Jag är otroligt nöjd med alla mina relationer just nu och vill varken bli av med någon eller släppa in någon ny heller för den delen.

Konstigt, men ju äldre man blir desto mer restrektiv och försiktig med vilka man släpper in på livet. Det har nog att göra med barnen också. Man vill ju inte att folk ska knalla runt i huset genom svängdörrar och bara försvinna huxflux när kaffet och bullarna är slut.. Den typen av människor har jag fått min beskärda del av hittills så numera väljer jag mitt umgänge med omsorg.

Och enda gången jag är riktigt kräsen så är det när det gäller apelsinjuice och kompisar...  haha.. Kvalité är ALLT! Kom ihåg det.

Hare fint allihopa!

Mina fina grabbar på ett blåsigt umelagun. Junioren fryser så han skakar.. Men kliva upp vill han inte! :)

Nämligen årets första, enda och (förhoppningsvis) sista besök på Umelagun, eller "umegul" som Piggo säger.

Om några dagar börjar säkert snöflingorna falla, så det är lika bra att njuta av en varm dag vid turkosfärgat vatten med sina söta barn innan vinterkläderna plockas fram..

Egentligen så BORDE jag och Jimpa riva resten av altanen, men vi är lediga idag så vi SKITER i att göra tråkiga saker. Idag ska vi ha KUL!

För övrigt fick jag frukostsällskap av min kära vän Linda och hennes lilla Isabelle. De hade med sig bullar så min dag började bara finfint hehe..

Sedan blev jag uppringd av en reporter från aftonbladet som gjorde en liten intervju med mig :-)

Spännande att få se resultatet av den sen, när det nu blir...

Annars händer inte mycket spännande i mitt liv, men jag lovar att återkomma när det blir spännande igen.

Ha en underbar dag allihopa.

:-) //Helena

Ensamma mammans konstiga middag: Pasta och tonfisk med färsk spenat, majs och avocado plus en NON-ALCOHOLIC carlsberg. Ser inte SÅ tokigt ut va? :)

Piggo klär så bra i rosa :) Han fick låna kompisens hjälm och jag fick låna en cykel! Tack Linda. Du e bäst.

...var ett beslut som växte fram efter att kroppen reagerat våldsamt dåligt på alkohol några gånger. Baksmällorna har inte varit att leka med under de senaste åren och jag har inte alls känt mig frisk och kry efter en blöt kväll.

Visst, ett glas vin till god mat, eller en öl har väl slunkit ner men jag har varit ytterst restrektiv eftersom alkohol har påverkat mig så extremt dåligt de sista åren.

När jag var yngre kunde jag partaja flera dagar utan att det märktes. Jag och mina kompisar kunde ha riktiga sjöslag och ändå kliva upp och jobba efter ett fåtal rusiga sovtimmar. Det var fest flera dagar i veckan och att man jobbade i restaurangbranschen i en storstad gjorde ju inte saken bättre. Vi kunde hälla i oss liter efter liter av sprit, vin och öl och vi reflekterade inte ens över hur mycket vi drack. Baksmälla var ett ord som inte fanns i vokabulären och egentligen är det ju bara ett under att man inte blev alkoholiserad med tanke på hur ofta och mycket man drack.

Man hamnade i situationer som man ALDRIG skulle hamnat i om man varit nykter och med det följde ju såklart en massa ångest med. Vad man gjort och med vem och varför och så vidare. Ja, man fick helt enkelt skämmas ögonen ur sig ibland beroende på vad man sagt och gjort kvällen innan. PINSAMT är ordet.

Speciellt när man går igenom alla sms man skickat och mottagit på fyllan... åååh vad pinsamt! Det borde verkligen vara alkolås på mobiltelefoner.

Jag rodnar när jag tänker på alla patetiska fyllesms man fått och ibland skickat haha.. Ja, nobelpris lär man ju inte få för sådana sms   :-)   Så jag fortsätter min nyktra bana och känner mig hittills ganska nöjd med det. Speciellt eftersom jag dessutom har en närstående som kämpat mot alkoholmonstret en stor del av sitt liv.. Så jag känner liksom att jag vill vara "sympatinykter" Ja, ni fattar. Det är ju svårt att försöka kräva nykterhet av någon om man själv är och smuttar i skymundan. Nä, då försöker jag hellre leva nyktert. Så jäkla svårt kan det väl inte vara?

Det är egentligen rätt märkligt. Alkoholen tar man till när man ska fira.. men även om man är deppig och vill "trösta" sig.. det är ju inte konstigt att alkoholen idag skapar fler alkoholister än någonsin eftersom vi blivit så "kontinentala"  *suck*

Och den bästa effekten för mig det blir att slippa dessa tvådagarsbaksmällor då jag ångrar min exsistens och bara vrider mig som en mask och skulle hellre skära av mig min högra arm än att må så dåligt. Hmm.. jag tror helt enkelt att min kropp försökt att ge mig en hint under de senaste åren:  "SPOLA KRÖKEN FÖFFAN"

...som skall heta Henrik!

Ulrika har blivit mamma för tredje gången och nu blev det en grabb.

Får hoppas att man får träffa den nye världsmedborgaren innan han lär sig cykla i alla fall.. De bor ju ända borta i USA men jag hoppas att de har vägarna förbi lilla "gamm-Umä" inom en snar framtid då Ullebulle faktiskt är uppvuxen här.

Hmm.. det är ju inte utan att man blir lite bebissugen när man ser en sån liten sötsak..

Grattis Ulle! I Love You.. Hugs and kisses to you and the new baby!

En oinbjuden gäst skrämde nyss slag på mig i det tysta huset. Det tog nästan 20 minuter att avhysa den här igelkottsofredaren. Kvällens händelse haha

...i alla fall. Nu har jag bokat och betalat eftersom ett gäng sköna skatteslantar plingade in på kontot idag.

Lillebror följer med och vi åker på hans födelsedag. Barnen tänker vi lämna hemma med farmor och vi tänker inte ha ett DUGG dåligt samvete för att vi åker. Wohooo vad glad jag är.

Känner mig som ett barn innan julafton redan nu och den känslan går inte av för hackor kan jag lova. Nu ska jag få belöning för allt tokjobbande under året som varit.

Sen har vi varit ner på stan och käkat buffé på ett av stadens kinahak. Åt tills folk började titta konstigt på oss och personalen ångrade att de släppte in oss eller att de åtminstone inte tagit dubbelt betalt för oss *skrattar*

 Sedan inhandlade jag min vitaminflaska och en liten present till min fantastiska vän Linda som fyller år imorrn. Sen tyade vi inte längre, utan pallrade hem vårt kokta fläsk och lade oss för att steka det på altanen istället.

Vilken FANTASTISK dag... Eller hur?  :-)

Eller en tomteskurk? Eller en tomtekriminell? Eller en tomtetjuv? Eller en tomtebov? Bara att välja vilket som passar bäst :)

...mamma är jag idag.

Jag har gormat och tjatat och varit allmänt irritabel. Jag  är bara allmänt less på äckliga flugor som gillar mina fönster i dessa rötmånadstider, jag är less på flottiga fingeravtryck i "Piggohöjd" och jag är less på glassfläckar i trappen OCH på min vita (VAD tänkte jag med??) IKEAmatta...

*SUCK*

F:sson upplyste mig dessutom idag att en BRA mamma är en sådan som ofta bakar med sina barn och eftersom jag fyller kvoten EN gång per år så... Tjaa... *rycker på axlarna* jag är väl helt enkelt bara en "halvbra" mamma då. Nåja, den repliken skall jag spara tills hon själv blir morsa och då ska jag servera henne den tanken haha...

Nä fyy.. kanske jag ska ta och muta ungarna med glass istället så att de kanske tycker om mig litegrann i alla fall?

Jag är inte bra på att baka, men jag är en HEJJARE på att shoppa hos glassbilen... så mjoo.. nog är jag en ganska bra mamma i alla fall..

*klappar mig själv på axeln och känner mig rätt okej ändå*

..Lika bra att fortsätta på veckans tema: PRIDE

Var och såg filmen Brüno igår och den var hysteriskt rolig. Vissa saker var kanske aningens överdrivna, men det var ju det som gjorde filmen så kul.

Man kan inte annat än att älska Brüno. En kille som lever ut till 100 % och står för den han är med allt vad det innebär.

Idag har vi kommit långt i homofrågorna. Vi lever på 2000 talet och det börjar vara mer och mer accepterat att få vara precis den man är och ha vilken läggning man vill utan att folk höjer på ögonbrynen alltför mycket. Visst, fördomar och otäcka "haters" kommer med all säkerhet alltid att leva kvar även om de förhoppningsvis blir mindre och mindre.

Homo, bi, trans eller hetero..  What's the different liksom? Alla har vi våra behov och har man den extrema turen att hitta någon som matchar den egna sexualiteten så är det ju fantastiskt. För alla behöver vi kärlek. Kanske kan vara lite svårare för en HBT-person i norrland att hitta en likasinnad eftersom så många står kvar i garderoben? Men Hey.. I garderoben kommer ni aldrig att hitta någon... Så kom ut i ljuset istället. Det är roligare här.

Jag lovar!