...det ÄR faktiskt ganska mycket att göra fast man "bara går hemma"

Speciellt väl märks det nu när Jimmie återgått till jobbet igen och man själv ska sköta städ, tvätt, mat och barn. Självklart har man ju en prioriteringslista där barnens kläder och mat alltid går först.

Smulor i köket, leksaker på golvet och obäddade sängar hamnar långt ner på listan men ska jag vara riktigt ärlig så känns det bättre att vara hemma när det åtminstone ser hyfsat ut.

När man sitter och ammar så kan det ju vara trevligare att kika ut genom ett hyfsat fläckfritt fönster där det dessutom står en LEVANDE krukväxt som faktiskt fått vatten och som fortfarande är vid liv?

*skrattar*

Men nu när solen så obarmhärtigt lyser på fingeravtrycken i femårsnivå, på de skitiga fönstren och på smulor och damm som lägger sig här och där. Gärna där de syns som mest.

Ett och annat äppelskrutt har jag också hittat i mitt vårstökiga hem... Suck och dubbelsuck.

Men, jag vill ändå inte klaga på bebislivet för vi har det jäkligt mysigt, bebben är "snäll", vi sover alla gott om natten, jag hinner duscha varje dag, kläderna börjar passa bättre och bättre.

Och jag har faktiskt den enklaste lösningen på alla små vardagsproblem i form av smulor och smutstvätt: jag går helt enkelt UT!

Smartaste och enklaste lösningen. Dessutom kommer ju Jimmie hem efter några timmar och ordningen blir genast återställd. Svisch säger det så är hemmet i form igen... Ända tills imorrn när allt börjar om i ett härligt hamsterhjul men jag skulle inte byta en sekund av mitt liv just nu.

Så det så!

Fler armar önskas... "Mamma killa ryggen" (Viggo)

"Mamma, ge mig maaat..." (Bastian)