Som jag skrivit tidigare så var det ju dax för 5-årskalas hos oss idag. Mr Busknopp (läs: Viggo) var på ett strålande humör. Han badade snällt, tog på sig finskjortan och ställde sig att speja i fönstret efter kompisarna.

En efter en droppade in och glädjen var på topp hos samtliga festdeltagare.

Helt plötsligt står i vår hall en HELT okänd mamma med ett lika okänt barn. Vi ser förvirrade allihopa på varann, men väluppfostrad som jag är så hälsar jag naturligtvis ekipaget välkomna in. Jag sneglar lite på Jimmie för att se om han kanske vet något om detta? Men icket!

Viggo går fram till den lilla pojken och säger:

-"Hej, vad heter du?"

Varpå pojken svarar:

-"Jag heter Arvid"

-"Hej Arvid" säger Viggo glatt och verkar glad och nöjd över att en helt NY bekantskap dykt upp i hans hall på kalasdagen.

Alla barnen går iväg och leker med varann och verkar ha jättekul.

Mamman slår sig ner och dricker thé och fikar lite och när vi till slut börjar prata om hur det blev så här så visar det sig att vi lämnat en kalasinbjudan på en adress där Viggos kompis Gustav redan hunnit flytta utan att vi visste om det.

Och den här mamman (som för övrigt hette Anna-Karin och var jättetrevlig) trodde att hennes lilla grabb blivit bjuden TILL en kompis på sin förskola som hette Gustav, så det blev en jätteknasig förväxling men som ändå slutade ganska lyckat. Viggo fick en ny kompis, lille Arvid fick gå på kalas och mamman fick prata bort en stund vid en främlings bord.

Ganska rolig historia va? Tänk så det kan bli av en sådan sak som en liten kalasinbjudan på fel ställe.

Ett trevligt misstag kan man ju säga.

Dagen har i alla fall varit kanonbra och det var en TRÖTT femåring som somnade tidigt med ett leende på läpparna efter att ÄNTLIGEN fått ha sitt första, alldeles egna kalas...

Så var det då äntligen dax för reportaget om mig och min Jimmie. Det känns lite konstigt att läsa om sig själv i en tidning så där, men det blev ett bra reportage och bilderna var ju fina. Så kul att våra fina barn fick va med på ett hörn också. Jimpa har ju faktiskt ett förflutet som barnmodell också *stolt* ja, nog är han fin min bojfränd :) och ni som läst artikeln idag: Visst är svartsjuka något hemskt, jobbigt, irriterande, dåligt, förstörande osv?? Lyllo alla er som lever i förhållanden UTAN svartsjuka!! :)

Jag frågade just Jimmie om vi har något "viktigt" på tapeten under de närmaste dagarna, förutom Viggos kalas imorrn.

Och se, det finns faktiskt inte ett endaste MÅSTE under närmaste veckan så nu börjar faktiskt operation Bebis-ut-ur-kroppen på allvar... oiioooo så spännande. FAST jag gjort det två gånger tidigare så känns det ändå som att det vore första gången. Jag ska ju få träffa och lära känna en helt ny människa. Hur coolt är inte det liksom?

Jag tjuvstartade lite idag på kulturcentrum och dansade afrikansk dans med kidsen *skrattar*

Vilken syn alltså... (NEJ, det finns INGA bildbevis.. sorry...) Magen var helt med på noterna och nu känner jag liiiiite vibbar komma smygandes i korsryggen så nu jobbar vi vidare på det efter morgondagens kalas. För nu är det dax.

Jag säger bara: Klaaara... Färdigaaa... GÅÅ!!

Snart är jag inget gravidmonster längre utan en trebarnsmorsa med skrynklig mage. Fasn vad jag längtar! Wish me luck för nu börjar vi.

"Lilla barn, kom ut nu för vi längtar efter att få träffa Dig. Jag hoppas att Du ska trivas hos oss och vi har en speciell plats här bara för Dig"

Jag är same och Viggo är en älg.. Nu är vi och leker på kulturcentrum men Freja tycker att jag är superpinsam så hon har gömt sig mellan klädhyllorna. Det här stället är HUR KUL SOM HELST JU!! Varför har jag inte vetat om detta tidigare? :)

Det blev faktiskt ett nattpass till på Volvo inatt.. Jag som inte skulle jobba nåt mer.. Men, extra pengar behövs ju alltid så det var bara o härda ut. Möttes hemma i hallen av mammas busiga vovve som gärna ville ut en stund. Nu är vi ute och traskar och det ENDA jag tänker på nu är min underbara säng. Hundar i all ära, men jag ska erkänna att jag är för lat att ha hund! *gäspar* godnatt allihopa. Ha en skön.. Hm.. Lördag är det ju för tusan haha..

...enligt MIG sa jag ju att jag skulle lista endera dagen sedan Spankywhip gjorde sin "vackra män lista".

Så nu blev det dax och jag satt och funderade lite på vilka kvinnor jag anser vara vackra och insåg att det faktiskt fanns några stycken med smått "vanligt" utseende, men som ändå har något speciellt som gör dem vackra. Skönhet har ju inte bara med utseende att göra, utan även med utsrålning och nåt annat som man inte riktigt kan sätta ord på.

Ingen som är stöpt i nutidens silikonform faller mig i smaken i alla fall och jag kan inte se just något vackert alls i en kvinna som rent av skadar sig själv på alla tänkbara sätt bara för att vara "vacker" i hollywoods ögon... Läskigt säger jag!

Nåväl, här är dagens lista!

Enjoy:

Heather Locklear på 80 talet

Juliette Lewis, toksnygg tjej. Påminner om min kompis Ulrika!

Rebecca Hemse. Snygg svensk skådis!

Linda Hamilton i T2. Vilka muskler.. wow!

Lita Ford, snygg rockbrud. Het på 80-talet!

Nelly Furtado

Sarah Jessica Parker ser alltid bra ut!

Diana i V. Toksnygg ödlebrud haha..

Princess Stephanie of Monaco. Lik sin mamma Grace Kelly eller?

Ja, det blev ingen "Tio i topp" lista, utan jag håller plats nummer tio öppen tänkte jag.

Listor är alltid skoj. Jag tror att jag måste göra en liten lista då och då. Får se vad det blir nästa gång!

:-)

Ha en bra dag alla som läser!

Smågodis för en tia och en jättegod men konstig liten dricka.. Det här BEHÖVER jag för att ta mig till fots ända hem till Tomtebo. Det var antingen det, eller att ringa bärgare haha.. Det här alternativet kändes billigare och lite godare :-D

...som kan vara intressant för andra just nu. Jag ska inte skriva om de tilltagande "bebiskrämporna" för snart är de ju ändå ett minne blott.

Jag ska inte heller skriva så mycket om mina hemmaprojekt, för de är ju ändå nästintill klara *yey*

Inte heller ska jag skriva om vad kidsen gör och inte gör, det är ändå bara det gamla vanliga: Pyssel, kompisar, skola, förskola och såklart äta & sova emellanåt.

Sen tvivlar jag på att ni är intresserade rent allmänt av vad jag har att komma med just nu.

Däremot har jag märkt en ökning av smått griniga kommentarer, så jag får helt enkelt försöka spåna vidare på VAD jag ska skriva om för det är verkligen synnerligen intressant att dessa kommentarer börjar dyka upp just NU när det finns annat på tapenten *skrattar* Jag är ju inte dummare än att jag fattar vem / vilka som ligger bakom.

Men jag LOVAR att jag  verkligen ska försöka skriva om sånt som ALLA gillar. Men som alla förnuftiga människor VET, så är det faktiskt helt omöjligt. Så tills jag hittar nåt relevant att skriva om så får ni nog hålla till godo med vilket svammel jag än må servera för dagen.

Men just idag och säkert några dagar framöver så kommer det nog att vara relativt händelsefattigt.

Men som sagt.. jag ska göra mitt bästa.

De största projekten är avklarade! Väggen är byggd, tapeterna är uppe, tvn hänger på väggen och alla lampor är på plats. Jag är så GLAD!! :) Men nu undrar jag: HUR ska jag orka med det viktigaste projektet? Att städa undan allt jag dragit fram? Haha... Äsch, jag lägger en handduk över alltihopa och tar det imorn. Och vad gör man förresten när allt roligt småpyssel är slut? River allt och börjar om? Eller flyttar? :-D Nä, nu får jag skärpa mig. Men hemmagrejer är ju så KUL! Ingen som vill ha hjälp me nåt?

...känns ruskigt avlägset just nu. Men jag hittade just en mysig bild på storasyster och lillebror som badar vid kyrkstugan.

Känns så skönt att ha Nydalasjön alldeles runt knuten. Det är vi verkligen bortskämda med. Så där, i krokarna vid kyrkstugan, äventyrsparken och kärleksviken.. DÄR någonstans lär ni hitta mig i sommar. Sittandes MITT i en varm solfläck. Och idag tänker jag vara  inne och sura över kylan, skruva ihop lite prylar och städa.

Nåt måste man ju göra för att hålla värmen.

*suck*

...har sonen ägnat sig åt idag. Har nog aldrig skrattat så mycket som idag när Viggopiggo rände iväg som en oljad blixt och hoppade på en förvånad farbrors kundvagn.

Haha... Viggo skrattade och var på ett väldigt humoristiskt humör där han minglade runt på IcaMaxi och åkte runt på några farbröders kundvagnar. Tur att de tog det för vad det var. En busig femåring som ville skoja med sin omgivning. Han är ju faktiskt ganska modig som vågar skoja med folk som han inte känner tycker jag.

Krejsy bejby

Ungar i den åldern är fantastiskt underhållande. Helt underbara!

Och middagen idag stod Frejsson för. Hon har brassat supergod köttfärssås och spagetti som hon dessutom bjöd Martin & Malin på och nu står det CHOKLADBOLLAR på bordet som hon har gjort.

Najsy Daisy

Fatta vad härligt när barnen är så stora att man kan få användning av dem rätt så ofta.

Aj lajk it a låt!!

...mitt usla hb på väg UPP!! Wohoo.. det låg på hela 112 igår så det närmar sig det magiska 120 sträcket. Allt annat ser också finfint ut. Bejbizen är fixerad och jag ligger snäppet över alla kurvor och DET, mina vänner.. betyder att jag INTE alls tänker gå tiden ut. Jippiiie får jag väl lov att utbrista känner jag.

Det verkar vara en osedvanligt stark liten människa som ligger där inne i min stackars kropp. H*n sparkar hårt som tusan och här om natten så vaknade Jimpa av att han blev kickad i ryggen av magen. H*n tyckte kanske att pappan låg lite för nära haha... Dessutom suger H*n åt sig det mesta av vad även jag behöver. Men det bjuder jag så gärna på. Jag bygger ju kvalité och det är klart att sånt kostar på. Kroppens byggstenar är dyra men helt fantastiska.

Har ingen känsla för om det är en tjej eller kille heller. Jag tror nämligen olika från dag till dag. Men OM det är en kille där inne så innebär det alltså att jag kånkar runt även på en liten penis dagarna igenom vilket vissa i familjen haft ofantligt roligt åt.

*skrattar*

Ja, nog är det hur kul som helst. Men jag får be lite om ursäkt för numera känns det ju som att det enda jag babblar om är bebisar, graviditeter och annat som har med sådant att göra. Jag som INTE skulle bli sådan.. HA!! Så mycket för det löftet va?

"Att bygga en bebis börjar med grunden gjord av Kärlek, sedan bygger man resten av mat"

Haha.. kul va??

...ja, äntligen ska 5 års kalaset äga rum. Med tanke på att lillemannen faktiskt fyllde år FÖRRA året så kan det ju vara på sin plats att ha kalas så här två månader efter.

Han har ju varit bjuden på flera kalas och varje gång han kommit hem så frågar han: "När ska JAG ha kalas då?"

Hmm.. jaa.. eftersom han fyller år på jullovet mellan jul och nyår så är det ju svårt att tajma ett barnkalas då och sedan har jag och pappan jobbat om varann nästan varje helg så det har liksom inte kunnat bli av. Men ÄNTLIGEN.. ska det alltså nu bli av.

Sex stycken små kompisar har han fått bjuda in och nu ska vi kalasa på söndag med varmkorv och glass och allt annat som gör livet glatt när man är nyss fem år fyllda.

Det där med barnkalas är ju ett dilemma i sig. Man vill ju gärna bjuda alla kompisar på avdelningen plus några till som bor i grannskapet men det är liksom inte möjligt. Just nu i alla fall. Men nu är jag glad att vi hinner ha en fest för honom innan bebbens ankomst åtminstone. Frejsson fick ju ha ett jätteparty med mat och allt så nu får vi skärpa oss så att det inte blir orättvist!

Annars kommer det dåliga samvetet att bita mig i ändan flera gånger om det inte skulle bli NU!

Mr oemotståndlig 4,5 år

...Jimmie har just meddelat att han tänker kliva upp klockan SEX imorgon bitti "bara" för att kolla hockey. Fast han har sovmorgon första gången på x antal dagar.

*skrattar*

Men om jag har förstått det hela rätt så ÄR det så här det funkar under OS? Snubbar som kommer hålögda och trötta till jobbet för att de spanat in sporten nattetid. Snubbar som knappt hinner duscha eller äta eftersom det är MASSOR med jääääätteviktig sport på tv. Och för all del kanske några kvinnor också? (inte diskriminera sportintresserade brudar.. F'låååt)

*suck*

Jag skulle också vilja ha lite intresse för vinter-os. Tänk så mysigt det skulle vara om jag och min Jimpa kunde avhandla all "sportspänning" som vi kunde uppleva tillsammans där framför tvrutan? Om jag verkligen kunde vara bara liiiite intresserad?

Men.. den enda sporten i min värld just nu, är huruvida jag ska kunna ta mig UPP ur soffan på egen hand eller ej. Eller vad sägs om sporten att kunna ta på sig skorna själv? UTAN att ropa på hjälp? För det är nämligen väldiga bedrifter ska jag säga er haha... Nåväl, om jag orkar så kanske jag kliver upp och kollar hockey jag med imorrn. Om inte annat bara för att det är så mysigt med frukost framför tvn om Jimmie är med.

Min lilla sportfåne.. haha..

Babysängen fixad! Oskar och Alice provligger snällt och verkar tycka att placeringen funkar bra. Bitmärkena i sängens trä ville Fsson och Viggo INTE kännas till haha.. Kusin Linus har sovit i sängen också så nu blir det barn nummer fyra som får sova i den här fina spjälsängen. Den hundraåriga vaggan får flytta ner i tvrummet så länge.. Så! Ännu ett litet projekt fixat :)

...det kommer till vissa saker. Konflikter till och med. Vi berättar för våra barn att de måste "lära sig att lösa sina konflikter" men vad gör vi själva? Vi tillåter småsaker och missförstånd komma ivägen och sedan hör vi aldrig av oss till varann mer och tänker att "nu är vi ovänner och vi kommer aldrig mer att prata med varann"

Jaha?? Ska det måsta vara så?

Jag är många gånger säkert en väldigt obekväm person som gärna vill säga vad jag tycker och ibland faller det inte i god jord. Jag hade en konflikt med en av mina manliga vänner för några månader sedan. I telefon (så egentligen är det inte konstigt att det blev fel)

Han var packad som en åsna och inte i sitt bästa skick. Jag var ganska hård och sa saker som han tydligen tog väldigt illa vid sig av, samtidigt som jag kände att jag faktiskt kan säga vad jag tycker eftersom vi känner varandra. Fast nu hörde jag talas om att han är väldigt arg på mig och tycker att jag har anklagat honom för allt möjligt dumt vilket jag såklart inte har gjort. En fjäder har blivit en höna och så här i efterhand kan man ju tycka att det var dumt att ens FÖRSÖKA resonera med en fyllskalle över telefonen. Klart att allt blev fel. Nåväl, vi får väl se hur det hela slutar. Jag är inte orolig och det kommer säkert att lösa sig med tiden.

Nåt annat som känns drygt, det är om man har en konflikt med en mycket nära vän som man delat det mesta med.

Helt plötsligt uppstår det en konflikt som inte ens går att lösa eftersom den ena parten svarar med tystnad, tystnad och åter tystnad. Okej, jag fattar vinken att när du ignorerat mig efter några mail och inte heller ens hälsar på mig ute så förstår jag ju att du inte VILL lösa konflikten. Det kan jag ta. Och jag accepterar det. Men lite sorgligt är det. Inte minst för barnen som inte fattar nåt alls och frågar när de får träffa dig igen.

Känns konstigt att svara: "Vi är inte kompisar längre. Vi hade en konflikt som inte gick att lösa. Jag har skickat några mail men hon vill inte svara och då ska man inte tjata"

Så mycket för att leva som man lär va?

Nåväl, man möts och man skiljs och förhoppningsvis har man lärt sig massor av varandra även om relationen slutar med en olöst konflikt. Så kan det ju vara både för stora och för små. Det är bara att gå vidare.

Konflikter gör en relation starkare många gånger, men i en del fall slutar det med att man helt enkelt "gör slut" och då får man finna sig i det helt enkelt.

"Äkta vänskap tål det mesta, men ibland tar det slut och då ska man istället glädjas över det man haft istället för att gråta över hur det slutade"

...ligger och skvalpar i min mage just nu och jag mår fasn PYTON! Uuurk... Vad sägs om: Semla, thé, chokladpraliner, tonfisk, färsk spenat, alkoholfri carlsberg, ris och ett par vingummin? Usch.. jag mår verkligen inge vidare nu och jo! Jag HAR lärt mig min läxa, nämligen att vara snäll mot en mage som jobbat natt *suck*

Denna dagen blev ju inte alls vad jag tänkt mig. Vi frös först halvt ihjäl när vi gick ut. Och inte blev det heller trevliga bilder eftersom jag såklart glömde kameran. Dessutom hann vi inte göra det vi skulle i eftermiddag eftersom jag blev liggandes med magknip. Bläääääh...

Så mycket för en kul, hurtig och mysig Lördag. Tack och lov att det är kväll nu.

Imorrn gör vi ett nytt försök va? För Söndagar är inte så tokiga de heller.

Och snart kommer pappan hem från jobbet. Mysigt!

"Ha en trevlig kväll alla!"

...för nu är det SOLSKEN, lördagsförmiddag, dax för godis, glada barn, och en ledig dag med de glada barnen som gäller!

Ville bara påminna om att sådana här dagar känns livet ganska fantastiskt och jag känner till och med att jag kommer att palla med en "lång" promenad hela vägen till ålidhem.

Aj lajk it a låt!

Ska försöka att ta med mig kameran idag och faktiskt uppdatera mig lite på riktigt. Alla bloggare är så himla duktiga på det och det vore ju även jag om jag kunde komma ihåg att använda den lilla kameran haha...

Lejter alligejter!

...Jaa.. nu har jag nog gjort mitt sista nattpass ever på gamla Volvo lastvagnar. Dels för att bebben faktiskt gör entré när som helst och för att vi på Securitas inte längre kommer att vara vaktbolaget som vaktar ute på Volvo.

Från och med den första Mars så lämnar vi snällt över ansvaret till G4S. De kommer att göra ett lika bra jobb som vi gjort och jag önskar dem lycka till. Det kommer att gå finfint.

Men jag ska ärligt erkänna att jag kommer att sakna Volvo lastvagnar och allt som har med det att göra: Svetslukt, buller, traktorer, lastbilshytter och grabbigt snack i vaktlokalen. Jag har haft det toppen därborta och jag har trivts kanonbra.

Jag gillar verkligen mina vaktkollegor (johopp, de allra flesta iaf)  som jag haft på Volvo och jag hoppas att alla ni får det helkul på era nya uppdrag, vad dessa än månde bliva!

Så nu går jag och sover efter mitt sista nattpass som "Volvovakt"

Godnatt / Godmorgon, vad som passar bäst för just DIG!!

:-)

...kan jag inte gå med Dig hela vägen, men jag kanske kan möta Dig halvvägs?

Den här gången måste Du själv lösa Dina problem, men jag kanske kan hjälpa Dig och lyssna när Du behöver prata?

Den här gången kan jag inte sopa upp efter Dina misstag, men jag kanske kan hjälpa Dig att inte begå nya?

Den här gången blir Du nog mer ensam än någonsin, men jag finns i bakgrunden även om jag inte syns och hörs.

Den här gången måste vara den sista..

För Du vet att livlinorna snart är slut..

"Du har inte råd att förlora något mer, för nu har Du ändå inget kvar"

...men idag har jag faktiskt både ork och energi för att göra massor (nåja, ett par stycken i alla fall) med småsaker här hemma.

Det ska bli riktigt kul att få fixa och dona lite hemma efter ett par dagar av fullkomlig trötthet.

Jag ska städa tvättstugan och märka barnkläder (wow, så spännande va?!)

Jag ska byta sängkläder

Jag ska skotta lite snö

Jag ska städa ur kyl och frys

Jag ska byta en och annan gardin

Jag ska hämta ett par prylar i garaget och bygga en lampa

Jag ska rensa ur alla badrumsskåp

Jag ska skicka några viktiga mail

Ni ser vad jag vill göra trots att jag är TJOCK haha... Kolla bara:

Vad sägs? Låter riktigt ambitiöst va? Jag känner riktigt hur energisk jag är och den här fetknoppen (läs: Magen) ska inte få hindra mig i mina små projekt idag. Det enda jag INTE ska göra själv idag är att hänga upp tvn på väggen. Har ingen lust att ringa till försäkringsbolaget fler gånger nu. Det börjar ju nästan bli pinsamt.

Sen ska jag och Fsson åka och hämta min lilla mor efter jobbet och sen ska vi dra ut till henne i Hörnefors. Vi ska ha myskväll endast för tjejer och kolla lite film och äta god mat.

Viggo och pappan ska ha också ha en myskväll utan oss tjejer, för nu börjar det vara ont om tid att få hänga med en unge åt gången och de tillfällena kommer nog att bli färre i framtiden.

Okej, slutsvamlat för idag. Måste genast sätta igång känner jag. Ska bara dricka upp mitt thé och läsa vk's bloggar en stund till.

So long!!

...känner jag v-a-r-e-n-d-a kväll nu. Först längtar jag tills klockan är tillräckligt mycket för att det ska vara legitimt för mig att gå i säng. Ibland sover jag före barnen och det tillhör ju inte vanligheterna kan jag säga.

Men natten.. åh, vad jag längtar till natten när huset är tyst och mörkt. Jag kan höra barnens jämna andetag i var sitt rum mitt emot vårt sovrum.

Duntäcket prasslar och kroppsvärmen under våra täcken måste ju vara det mest underbara man kan känna under en kall vinternatt. Min älskade Jimmie ligger alldeles bredvid och andas lugnt. Jag sträcker ut handen och klappar lite försiktigt på honom emellanåt.

Ibland ligger jag vaken och tänker på att vi snart har en ny liten person i familjen. Jag tänker på den nya bebisen. Vem är det som kommer till oss snart? Jag undrar ibland om livet kommer att förändras totalt eller om livet kommer att fortsätta vara som det är?

De här små vakna stunderna som jag numera har under nätterna är absolut inget som stör. Snarare tvärtom. Jag ligger i min sköna säng och låter alla mina tankar ta plats samtidigt som alla dem som jag älskar mest finns i min direkta närhet fast de är frånvarande i sina egna drömmar.

Hur vackert som helst. Så ni förstår ju att nätterna är något speciellt för mig just nu i väntans tider. Så när det är mörkt och kallt ute och klockan är tre mitt i natten så har jag en av mina höjdpunkter på dygnet precis, just då.

Helt fantastiskt!

"I nattens mörker kan man låta tankar och fantasier få ta plats ordentligt. För i dagsljus orkar inte alla tankar och fantasier ända fram"

..Jag tror egentligen att jag är född på fel breddgrad. Egentligen skulle jag ha varit prinsessa på en söderhavsö men ödet slarvade lite i själautdelningen så det blev fel helt enkelt. Så nu går det antagligen omkring en tjej någonstans på en härlig söderhavsö som är född samtidigt som mig och bara TOKSVETTAS och önskar att hon bodde i polarvindarnas land och som drömmer om istappar i ögonbrynen och virvlande snöstjärnor med vackra former.

Och här går jag.. *suck* Trots att jag är uppvuxen i snö och is och med vinterkyla större delen av året så lyckas jag aldrig vänja mig. Jag tål till och med smärta mycket bättre än vad jag tål kyla.

Smärta kan jag kapsla in och gömma någonstans i kroppen hur konstigt det än låter. Jag har åkt slalom en hel dag med bruten tumme utan att det påverkade mig. Jag har fött två barn utan smärtlindring och det gick finfint. Jag gör läskiga vurpor då och då men smärtan brukar jag kunna borsta bort med gruset som fastnar överallt då jag ramlat.. Men kyla... Ååååh så gräsligt hemskt det är.

Kylan biter sig fast i hela kroppen. Den kryper in och gömmer sig inuti muskler och leder. Kylan gör så att man blir stel. Kylan påverkar humöret och jag kan bli väldigt frostig och grinig när jag fryser. Fy fanken vilken plåga.

Jag klär mig hur mycket som helst men fryser oftast ändå. Långkalsonger, tjocksockar och lammullströjan är mina bästa vänner under vintern. Vattenkokaren använder jag flera gånger om dagen och varma bad är ett MÅSTE för att jag ska överleva vintrarna. Panik utbryter om värmeljusen tar slut i detta hem vintertid. Och jag behöver ju knappast nämna att jag har duntäcket året om.

Så nu funderar jag mest på var jag ska ta vägen när jag blir gammal. För här tänker jag då inte frysa sönder när jag blir en gammal tant.

Någon som har ett hett tips till mig?

"Jag begär inte mycket annat än att få ha varma fötter, ett varmt hjärta och ett varmt duntäcke. Lite varmt thé får också va me"

...har jag och Fsson varit och sett idag. Lunchteater nere i studion på Folkets hus.

Supergod mat och underhållning i en timme medans man äter för endast 160 riksdaler. Kan det bli bättre?

Hursomhelst så var "Älskade jävla pappa" hur bra som helst. Saga som skådespelerskan hette var hur duktig som helst och hennes monolog var helt klockren. Ibland kändes replikerna ända ner i magen och man kände igen en hel del hur det var att vara femton år och ibland känna sig olycklig och oälskad. Tonåren är inte några lätta år och det mindes jag idag. Med blandade känslor.

Men har ni möjlighet att gå och se den här teatern så tycker jag att ni ska göra det. Jag är verkligen glad för att vi gick och såg den.

Saga Eserstam, söt tjej och duktig skådis!

Önskar bara att den vore OBLIGATORISK att se för pappor som försummar sina döttrar på grund av alkohol eller bara av ren jävla dumhet!

...har visat sig för många gånger på kort tid nu tycker jag. Att livet inte är rättvist det vet vi alla och varje gång något ledsamt och sorgligt händer så gör vi vad vi kan för att härda ut.

Jag läste i annas blogg om sonen Gustav som somnat in i helgen efter en tids sjukdom. Jag blev så oändligt ledsen och kände stor sorg efter någon som jag inte ens träffat eller känt. Sorgen satt istället i hur det måste kännas i ett mammahjärta att måsta förlora ett barn. Jag kan inte ens föreställa mig.

Tidigare idag fick jag även veta att en vän till mig mist sin lilla dotter i helgen. Hon blev inte ens två år. Jag blev så ledsen och det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Varför ska vissa föräldrar drabbas så hårt? Var finns rättvisan i det?

Nu när jag dessutom närmar mig mitt tredje barns förlossning och är superkänslig vad gäller det mesta så kan jag inte låta bli att tänka på att jag inte kan ta något för givet. Livet är en gåva, men vissa människor har vi bara till låns en kort tid och vi vet aldrig när livet byter riktning och vi får mer sorg än vi kan bära.

Ikväll ska jag tända flera ljus för alla själar som nyligt lämnat vår jord och jag ska tänka på att vara tacksam för varje dag jag får tillsammans med mina barn. För det är jag. Oändligt och ödmjukt tacksam.

"Sorg är ju en del av livet, men är ändå så svår att acceptera ibland"

Japp, så är det och så kommer det nog att förbli ett tag till. I alla fall några år.

Alla ni som har barn vet ju vilket tufft jobb det är att vara morsa / farsa och i vissa åldrar sätts både tålamod och värderingar på prov ordentligt. Ibland är det svårt att vara konsekvent och det är inte alltid helt lätt att stå vid sina övertygelser. Ibland blir man omkullpratad och ibland lyckas man rätt bra med att hålla på sina regler även om man får ilska och arga ord tillbaks.

Jag är en töntig mamma som tjatar om långkalsonger och täckbyxor VARJE dag!

"-Jamen skolan ligger ju så nära så jag behöver inga täckbyxor"

JOO! Det behöver man för man kan få UVI och det är inte kul alls.

Jag är en töntig mamma som "bara" tillåter smink på helgen och då "bara" puder, mascara och läppglans.

"-Jamen alla andra tjejer får ju ha det i skolan, i alla fall jättemånga"

Jaha! Men det SKITER jag i, för jag vill inte att min elvaåriga dotter ska gå omkring och se ut som en nattklubbsdrottning med spackel i hela fesjet under skoltid. USCH!!

Jag är en töntig morsa som vill hålla koll på datoranvändande och mobiltelefonerande.

"-Jamen det är jättemånga som har egna laptops och telefoner som de får använda när och hur de vill"

Jaha! Men så har vi ju också varit med om hur de beter sig bakom skärmarna och hur de mobbar andra barn via sina laptops och mobiler hemma från sina egna rum. jag kommer aldrig att tillåta sådant beteende! Elvaåringar är absolut inte mogna för att utan vuxeninsyn hantera den typen av teknik.

Jag är en töntig morsa som vill att min elvaåring ska vara hemma kl 20:30 på skolkvällar.

"-Jamen den och den får vara med kompisar mycket längre"

Jaha! Men det skiter jag i just nu. När du blir äldre så får du vara ute lite längre men just nu är du elva år och behöver sova ordentligt för att orka med i skolan.

Jaa.. Ungefär så där kan det ju låta emellanåt. Ibland blir jag så trött på mig själv men det är väl bara att fortsätta vara "värsta tönten" för emellanåt så säger en elvaåring till mig:

"-Mamma, du är världens bästa och jag vet ju att du bara bryr dig om mig"

Då, är det värt ALLA strider och allt tjat för då vet jag att det betyder något allt det jag bråkar och "töntar mig" om!!

"Livet med barn i olika åldrar är en ständig berg-och-dal-bana. Ibland är det läskigt och skrämmande, men för det mesta roligt och underbart"

När jag läst ut "Tre sekunder"? Och när jag inte själv orkar bära in en gipsskiva från garaget? Så att jag inte kan tapetsera den där lilla snutten som jag tänkt så länge? Ååååh vad jag är uttråkad och rastlös. Jag är verkligen inte van vid att göra INGENTING.. även om det är jätteskönt.

Men om jag sätter mig framför bolibompa så slutar det bara med att jag sover om några minuter och det VILL jag inte! Jag vill ju vara kreativ och göra någonting.

Och så vill jag vara vaken när pappan kommer hem ikväll. Han är i Skellefteå och lirar innebandy.

Solen fick mig att bli alldeles trött idag. Det märks verkligen hur ovan man är och hur skönt det än är när solen kommer tillbaks så är omställningen ganska jobbig. Jag blir så otroligt trött alltså.

*gäääspar*

Nä, nu får jag skärpa mig! Tror jag ska börja med att koka lite thé och sen ska jag mingla med barnen tills det blir läggdags. Klockan 20.00 ikväll är det en dokumentär på tv2 som handlar om lobotomi och hur de trodde att det var en lösning på folks psykiska åkommor. Så gräsligt! Och att detta dessutom förekom under vår tid och att upphovsmannen faktiskt belönades med nobelpriset (!) Helt galet. Men ett ruskigt intressant ämne, så det ska jag se ikväll i alla fall.

Men som sagt.. Jag börjar med théet och hoppas det får mig att orka vara vaken åtminstone tre timmar till.

Vi hörs och störs!!

...Näe, riktigt så lata ska vi inte vara. Men jag har en sovbacill i kroppen som verkar vara svår att skaka av. Och jag har dessutom börjat bli så svullen i huden också så att ringarna sitter stenhårt, ansiktet är alldeles ballongformat och fötterna är alldeles... läskiga... *suck* Krämpor man får räkna med. Bebisen kommer ju snart ändå så jag står ut.

Hursomhelst! Alla hjärtans dag är det idag och jag bryr mig inte det minsta om kort, blommor och choklad. Sånt känns bara fånigt och man lurar bara varandra och sig själv. Det är väl rätt självklart att man så ofta man kan bekräftar kärleken till varandra ändå?

Att man gör det där "lilla extra" på en vanligt tråkig måndag till exempel? Då uppskattas det nog lite mer också. Jag menar: Det är väl inte så att man älskar varandra MER bara för att det är alla hjärtans dag och det förväntas att vi svenskar ska lägga miljontalskronor på fåniga nallebjörnar? Näääe... Sånt är bara fånigt.

Plus att min söta lilla mamma fyller år idag:

GRATTIS mamma! Du är toppen!!

Hoppas att ni får en riktig mysdag med alla de där filmerna :-) Vi ringer sen.

Så den här dagen ska bli en helt "vanlig" söndag med allt vad det innebär förutom att pappan är borta hela dagen så vi roar oss bäst vi kan. Ska ringa en kompis på T-bo och höra om hon vill promenixa med oss till ålidhem och ta en liten fika. Ett söndagsnöje så gott som något.

Till Sara: Gå o fika??

Ha det jätteskönt denna ljusa Söndag! Ät en pralin och må så gott...

...blir det för hela slanten med samtliga i familjen. Den enda hållpunkten är 5 årskalaset hos Viggos Bästa kompis.

Sen har det väl inte undgått någon att det är TOPPENVÄDER ute, så det blir nog en promenad mot ett okänt mål. Supermysigt.

Fredagkvällen slank ju iväg snabbare än vad jag trodde så nu gäller det att ta till vara den här lediga dagen med allt vad det innebär. Ska nog försöka läsa ikapp mig på några bloggar också och se vad som händer i andra delar av världen.

Det är rätt så kul att läsa bloggar och jag blir lika glad varje gång jag hittar en ny blogg som jag gillar. Jag är en riktig "readoholic" (konstigt, hemmagjort ord) och jag behöver verkligen mitt konstanta ordflöde. Annars blir jag lite stressad och rastlös. Konstigt det där.

Dock har jag sett att det nu är FEM veckor sedan jag drack kaffe sist så det verkar jag inte ha några problem med. Men min dagliga dos av ord och bokstäver måste jag få annars blir jag kinkig *skrattar* Så jag verkar ha ett större beroende av information och kunskap av vad jag har av koffein. Känns bra det!

Jag, en bok(stavs)mal

Ha det fint alla som läser! Njut av solljuset för det ska jag göra. Vi hörs och störs.. Kramkram

...är ju en helt otroligt bra film. Viggo fick den när han fyllde år och nu är det bara äventyrslekar och hjältedåd för hela slanten.

Han rider omkring på sin häst Artax och går in med liv och lust för att rädda hela "Fantasien"

Filmen är från 1984 men är lika hållbar idag tycker jag. Det goda mot det onda och massor med fantastiska figurer. En pojke som mot alla odds lyckas besegra det onda. En film som får det att kännas bra i mig i alla fall.

Och vem kan ha undgått att höra Limahls underbara låt med samma namn? Den är ju lika bra varje gång man hör den. Söt som socker var han ju också, Limahl alltså.. Kolla bara:

Hursomhelst, numera är hela familjen involverad i lekar som har med den oändliga historien att göra och det är hur kul som helst. Det är tur att historien är oändlig för annars hade det blivit väldigt tråkigt.

Atreyo (läs Viggo) flyger omkring på kompisen Falcor

Spel för sälar? Eller bara felstavat? Haha.. Roliga skyltar gillar vi. Tack Lisa som skickat ända från Gustavsberg

...såg just de lokala nyheterna på tv.

Under en tioårs period så har andelen överviktiga barn i en viss ålder fördubblats här i Sverige. Hur läskigt är inte det? Är vi på väg mot ännu en amerikanisering? Och vad gör man åt det?

Jag tycker att det är så motsägelsefullt att det är så här. Jag menar: Vi lever ju i ett ständigt informationsflöde om precis ALLTING. Vi har det mesta lättillgängligt och borde egentligen ha hur mycket kunskap som helst gällande vad som är bra kost för barnen. Och för oss vuxna också för den delen.

Att bra matvanor grundläggs tidigt, det vet nog de flesta. Och ändå ökar andelen överviktiga barn. Det känns ju hemskt, eller vad tycker ni andra?

Det jag först kommer att tänka på är att när barnen faktiskt är små och det är vi vuxna som bestämmer vad barnen ska äta så borde det ju vara helt självklart att grundlägga matvanorna på ett bra sätt. Har man inte gjort det, utan tidigt introducerat allt som är direkt farligt ur matsynpunkt så får man ju kanske anta att barnen fortsätter att sträva efter sådan kost när de blir större och man då dessutom inte har samma möjlighet att kontrollera vad de äter och inte?

Någon som förresten minns de pyttesmå godispåsarna som fanns när vi 70-talister var små?

Det rymdes inte så många karameller i en sådan liten påse och man valde vanligtvis ut varje enskild godisbit med STOR omsorg. Man visste dessutom hur många godisar man hade köpt och dessa åt man med stor andakt under veckans höjdpunkt (lördagen) och sedan var det bra med det.

Idag ser det ut så här:

Och detta SLEVAR vi ner, kilovis i jättepåsar. Vi äter godis vilken dag som helst i veckan och en del till och med prackar på små barn sånt här, fast det inte ens efterfrågas. Helt galet!

En del tycker att jag är en töntig morsa som tillämpar uråldriga saker såsom lördagsgodis och läskförbud. Om man äter pizza eller hamburgare så går det minst lika bra att dricka mjölk som läsk och ingen av mina barn har någonsinn klagat. Hittills i alla fall.

Som förälder kan man ju faktiskt göra det lilla, även om omgivningen många gånger tycker att man är riktig löjlig och fjantig.

Ja, men tyck det då. Jag bryr mig inte om det och det funkar bra för oss. Jag kommer aldrig att bli intresserad av att proppa i mig och mina barn chips och läsk framför tvn flera dagar i veckan och jag kommer nog att fortsätta servera saften aningens svagare än den borde vara och jag kommer med all sannolikhet att hålla koll ett bra tag till på vad familjen äter och inte. Dessutom kommer jag att vara stenhård vad gäller LÖRDAGSgodiset i några år framöver.

För vet ni vad?

En del saker VAR faktiskt bättre förr!

"Man behöver ju inte vara extrem, men man kan väl åtminstone låta det sunda förnuftet råda vad gäller allt man stoppar i munnen? Du är vad du äter helt enkelt"

Äntligen! Har köat sen i höstas på den här boken. Den verkar vara hur spännande som helst. Biblo på Ålidhem är så himla trevligt. Viggo lägger pussel och jag kan läsa en stund :) mysigt va? En perfekt dag än så länge!

Eftersom nya bebisens ankomst inte är så långt borta nu så försöker jag vika egen tid till var och ett av mina "befintliga" barn (kan man säga så? haha..)

Så idag ska jag och ViggoPiggo gå och handla på ålidhem, ta en sväng på nya biblioteket för att sedan avsluta med lite gofika på Finas konditori. Låter toppen va?

Det är så mysigt när man får rå om en unge i taget och bara ägna sig helhjärtat åt BARA honom eller henne. Dessa dagar är ju guld värda! Tid med barnen kommer ju som sagt inte tillbaka.

Innebandyproffset Mr ViggoPiggo in action

"Ta vara på tiden med dina barn, för den dagen kommer då de inte har varken tid eller lust att umgås med dig på samma sätt längre"

...min bebis ska komma kring den 6:e mars. Det är om tjugofem dagar. För jag har insett att om om jag går längre så kommer jag att antingen kvävas eftersom jag aldrig får ordentligt med syre, eller så kommer jag att ramla och bryta kroppen eftersom tyngdpunkten flyttat sig så mycket att jag inte ens vet vad som är bak och fram på mig själv längre.

Och allt från vecka 37 till vecka 42 anses ju "normalt" så då tänkte jag att jag skulle ta mig ett par joggingturer om dagen kring den 5:e-6:e mars. Och jaa, det har ju funkat förr så jag hoppas att det gör det även nu. Jimpa får väl göra vad han kan för att hjälpa till också och jag tror inte han lär vara så svårövertalad *skrattar*

Jag ska absolut inte överdriva, men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa naturen lite på traven så att jag äntligen får träffa min nya lilla kompis plus att jag får tillbaks lite av min egen kropp också. Jag ser verkligen fram emot det.

Bägge mina barn har ju haft den goda smaken att komma några dagar före beräknad förlossning så jag hoppas, hoppas, hoppas och tror att nummer tre brås på sina mycket vackra och intelligenta syskon och gör samma sak för sin otympliga moder.

Vad tror ni? Kommer jag att lyckas?

:-)

..är väl ändå ganska viktigt?

Vad sägs om den här situationen:

Två barn i åldern 11-12 år befinner sig i ett ensligt beläget hus ute på landet med x antal kilometer till närmsta granne. Personen som ska ansvara för barnen har lämnat dem och åkt iväg 7 mil för att dansa. Hon är under kvällen helt oanträffbar via mobiltelefon.

Sent på kvällerna hör flickorna skotrar som kör på gården och en av dem ser någon titta in genom fönstret. Hundarna i huset börjar skälla och morra och står vid dörren som om någon är på väg att komma in.

Flickorna är vid det här laget rejält uppskrämda och ringer en annan vuxen som befinner sig ca 10 mil därifrån. Den här personen ser ingen annan utväg än att ringa till polisen som åker till huset för att titta till flickorna och försäkra sig om att ingen finns i närheten av det ensligt belägda huset. De söker med hundar och kontrollerar att dörrarna är låsta.

Vid det här laget har en tredje person äntligen fått tag i personen som skall ansvara för barnen och berättar hur situationen ligger till och hur läget är för flickorna som i flera timmar varit skräckslagna i sin ensamhet med rädslan att någon fanns utanför huset.

Personen som har ansvaret för barnen blir väldigt upprörd och tycker att flickorna "överdrivit" och "jagat upp varandra" dessutom "i onödan" för att "på landsbygden är det så tryggt och bra"

Hmm.. det slutar alltså att med att den här personen skäller ut barnen och talar dessutom om för dem att polisen minsann också är arga på dem för att de fått åka dit "i onödan" för att barnen hittat på allt och skrämt upp varandra.

En fjärde person ringer upp och talar om att det är helt oacceptabelt att flickorna ska få skuld för det inträffade och att de nu ska skämmas för att de varit rädda och oroliga. Flickorna får dessutom veta att de gjort helt fel och blir utskällda på grund av sin rädsla. AV personen som haft ansvaret för dem.

Vad tycker ni andra? Min personliga reflektion är för det första att det är hemskt illa att inte ens vara anträffbar då man befinner sig hela 7 mil bort. Även om landsbygden i sig säkert är "trygg" så kan det ju inträffa bränder och strömavbrott eller vad som helst som kräver snabb hjälp av vuxna.

Men det som gör mig riktigt arg det är att flickorna blir dem som får bära skulden för att en vuxen gjort fel. Jag blir riktigt ledsen och besviken. För att inte tala om besvikelsen jag såg hos en av dem imorse.

Så mycket för en mysig helg på landet!

Den här killen är inte ens 24 timmar gammal men fick mig alldeles nyss att börja gråta över livet och dess förunderliga mirakel.. Man inser hur unik var och en är och nu längtar jag ÄNNU mer efter min egen bebis.. Snart.. Snart :) för övrigt så tror jag att dagens pass på Volvo blir det sista för nu är jag väldigt OSMIDIG haha.. Låter bättre än smällfet va?

Ja, Jag tror att det är idag vi kommer att vara med där jag och Jimmie... ooooo.. det är så spännande så att jag kommer att stå i kö och vänta när kvällstidningarna anländer haha...

Men som sagt, en jättetrevlig reporter och en superduktig fotograf borde ju kunna snickra ihop något bra tycker man. Och som jag tidigare har berättat så är jag väldigt smickrad över att bli tillfrågad om att vara med på det här.

Bloggen är ju min ventil och för det mesta skriver jag gärna om saker som berör mig. Jag hade skrivit ett inlägg som handlar om svartsjuka och det inlägget kan ni läsa Här:

http://blogg.vk.se/e-lack/2009/07/07/svartsjuka-118805

Och när jag nu får leva i ett helt normalt förhållande utan svartsjuka som ingrediens så är ju livet faktiskt toppen. Hade först ingen aning om att det faktiskt är precis så här ett förhållande SKA vara. Märkligt egentligen. Och nu får jag avhandla det även i expressen. Spännande som bara den, eller hur?

Ser ni att bebisen fick hänga med till Bulgarien?

:-)

Hursomhelst, nu drar jag och jobbar! Ha en skön dag allihopa och njut av söndagen. Det ska jag försöka göra.

"Du har aldrig rätten att äga en annan människa och om du försöker göra det så kommer du bara att förlora och stå där ensam och bitter i slutändan"

Tjock men glad ändå.. Tadaaa.. I present to you all: Ett sälformat gravidmonster i vecka.. Hm.. 33 tror jag närmare bestämt! Vad sägs? Går det verkligen att bli större? Jag ligger redan 20 kilo plus och skinnet skriker: "Nej, skona mig.. Inge mer nu" Man kan väl helt enkelt säga att bristningsgränsen är nådd! Med råge. Men som sagt, jag är glad ändå. Och tjock.. Blodpalt hos mamma idag. DET gillar vi :) Hare fint alla!

Jag blev ju lite inspirerad när Spankywhip gjorde sin "världens vackraste män" lista. Så... tjaa.. jag blev som lite sugen på att göra en sån lista jag med. Dels för att jag gillar snygga killar såklart och för att listor är så ofantligt trevliga. Både mina egna OCH andras!

Well, håll till godo:

Min egen bejb, underbar som två & läcker som få

SLASH, en av mina barndoms hjältar som jag haft turen att få se LIVE

En ung Sean Penn som för all del håller måttet även idag.. Mmm..

Red Hot Chilipeppers Anthony Kiedis.. He is HOT!

Michael Madsen, klassisk manlig skönhet

När Billy Idol var ung.. ujuj..

Micke Persbrandt, kommentar överfödig tror jag..

Sebastian Bach Skidrow, Snyggaste rockkillen som åtti/nitti kunde erbjuda

John Travolta som jag alltid varit lite hemligt kär i sedan GREASE

Mötleys Nikki Sixx.. wohoo..

Som ni märker så är det helt olika typer av killar / män och vad jag tycker är attraktivt hos dem. Jag blev lite förvånad själv faktiskt.

*skrattar*

Det var kul att göra den här listan och nästa gång får jag nog ta och sammanställa en lista över de vackraste kvinnorna enligt mig. Men det får bli någon annan dag helt enkelt.

...Dagens Hiss & Diss...

Hmm.. jaa.. det är väl mest naturligt att börja med det negativa, så kan man avsluta med det positiva. Det blir nog trevligast så!

DISSA:

• Att min fina Toyota blev krockad idag *ledsen*
• Att jag blivit toksnuvig *droppdropp*
• Att min favoritjuice är sjukt dyr *köper ändå*
• Att vi glömde tidig stängning på förskolan *pinsamt*
• Föräldrar som lär sina barn dåligt beteende *äpplen faller...?*

HISSA:

• Att Jimpan klarade sig oskadd *GLAD*
• Bilen gick igenom besiktningen ua *hurra*
• Att jag skruvat ihop nya bordet, blev fint som tusan
• Att Jimmie kommer hem snart *längtar*
• Tystnaden i mitt hus

Ja, det var väl allt tror jag. Nu har jag tänkt att vara vaken i någon timme till innan jag kastar in handduken. Är galet trött av min konstanta syrebrist idag. Gravidflås plus förkyld näsa är inte att leka med. Flåsar som en hund mest hela tiden. Inte snyggt alls! *skrattar*

Nå, ha en fin fredagkväll allihopa :-)

...som vi kallar "Nocke" kommer hit ikväll med ett bord som jag länge suktat efter och som fanns ända borta i Kalix av alla ställen. Han har varit på utbildning i Boden och snäll som han är så åkte han åtta mil till Kalix och åtta mil tillbaks bara för att hämta det där bordet till mig. Åh, va jag blev glad. Han är toppen min lillebror som är jättestor.. Haha.. det rimmar ju?!

Så nu ska jag bara klänga efter väggen och tapetsera klart en liten sektion i köket och sedan göra en liten ny möblering med mitt nya bord. Har länge velat ha ett bord på pelarben eftersom barnen gärna sitter i kökssoffan och då är ju fyra vanliga bordsben HOPPLÖST i vägen. Snodde i alla fall bilden på blocket så ni får se:

Visst är det ett fint bord? Kommer att bli toppen i mitt kök.

I övrigt så känns det lite tomt hemma. Fsson har stuckit på en mysweekend på landet med en kompis och Jimmie jobbar kväll. Det är alltså bara jag och Piggo hemma ikväll.

Hade gärna velat göra något riktigt kul med lillemannen men jag känner att kroppen strejkar lite så det är kanske lika bra att vara hemma. Ska jobba på söndag också så det är lika bra att vi bara tar det lugnt. Hoppas ni alla får en finfin fredagkväll, för det ska jag ha!

"Lejter alligejter"

Kan det verkligen vara så trist och tråkigt att man för tillfället hamnat i en bloggsvacka?

Precis som Linnéa skriver så känns det lite som att man tagit slut. Men när jag tänker efter så är det nog bara så att inspirationen sinat lite efter ett par långa och kalla vintermånader. I mitt fall är det nog lite så också att jag varit sorgsen över Anna och hennes Gustav som jag skrev om i mitt tidigare inlägg som fått mig att stanna upp.

För hux flux så hade jag fullt upp med att glädjas över allt i mitt liv som tidigare varit så självklart. Så bloggen fick vila lite helt enkelt.

Igår satt jag och tokläste bloggar. Både kända OCH okända. Och när de gäller de så kallade "KÄNDISBLOGGARNA" så kan jag inte låta bli att undra:

Varför, varför, varför... har folk ett intresse av att VETA att Linda Rosing nyligt vaxat pillan?? (Jo, jag säger Pilla om det kvinnliga könsorganet) Och varför vill hon ens tala om det för folk undrar jag?

Och varför har folk ett intresse av att veta att nu har KISSIE opererat in silikon i sina tuttar?

Brr.. det känns lite makabert på något vis och det är inte utan att jag undrar hur de tänker sig framtiden?

Hur vill jag att folk ska minnas mig när jag blir gammal och dör till exempel? Gör jag ett bestående intryck med min vaxade pilla och mina läskiga silikonbröst? Eller vill jag att folk ska minnas mig som någon som faktiskt hade något viktigt att säga?

Självklart så fattar jag ju att fröken Rosings pilla och Kissies bröst är viktiga för just dem och att de vill berätta för alla om detta.

Men... Allt annat som är viktigt då? Ja, jag antar att vi "ICKE-KÄNDISBLOGGARE" får fortsätta avhandla sådant som silikonbrudarna inte anser är viktigt.

Så att vi får en slags balans menar jag. Eller vad tror du om det Linnéa?

"Nästa gång ska jag försöka att vara ännu mer sarkastisk och ironisk. Det är lite roligt eftersom folk inte alltid fattar ATT man är det"

...har jag haft sen sist. Jag har inte känt någon lust att blogga de senaste dagarna. Jag har verkligen inte haft lust alls..

Däremot har jag läst mycket. Jag har läst Annas blogg http://annasanatomi.blogspot.com/    som handlar om hur det är att vara mamma till en cancersjuk pojke på tolv år. Det är väldigt gripande läsning och det har runnit en och annan tår. Jag vet att jag är hormonell, men det här är bland det jobbigaste jag läst. Vilken otrolig kamp och vilken styrka att klara av att orka med något sådant.

Det har satt alla ens egna så kallade i-lands problem i proportion tycker jag. INGET är ju viktigt egentligen så länge man har friska barn, kärlek, glädje, tak över huvudet och mat på bordet. Varför FATTAR vi inte hur lyckligt lottade vi är?

Jag förundras även över viljan som killen har. Han har startat en insamling till förmån för barncancerfonden som redan nått sitt mål: 100 000 kronor. Helt fantastiskt säger jag. Visst vill du också gå in och skänka en slant så att de kan forska mer och kanske rädda fler barn i framtiden? Gör det i Gustavs insamling: http://www.barncancerfonden.se/4711 

Att den här grabben är en riktig hjälte tror jag att vi alla kan hålla med om?

Hejja Gustav!!

"Vad som är viktigt för en kan vara helt oviktigt för en annan.. Ofta har en frisk person tusen önskningar om värdsliga ting, medans en sjuk person endast har EN enda önskan..."