Mr Pussmun är på premiärbesök på Ålidhem. Vi har storslagna planer på ett konsumbesök. Låter spännande va? :-D men först: stärkande koffein och morotskaka till mamman!

Finfina tulpaner från Lisa och Fredrik. Och påskliljor från mig själv :-) idag blir det påskpyssel och bakning här på t-bo. Alla är hemma förutom Frejsson som är på skolan. Vi har det hur mysigt som helst. Ville bara säga det! :-)

...dök upp här på Tomtebo igår kväll. Hon har åkt tåg ända från Gällivare för att träffa nytillskottet så nu är det rena rama julafton för alla när hon är här.

Barnen är jätteglada och hon är en riktig toppenfarmor och världens bästa svärmor också för den delen.

Hon pysslar om oss alla när hon är här. Hon lagar blodpalt, hon bakar, hon fixar med ungarna och umgås med dem. Hon fejar och donar och risken finns ju att vi blir alldeles odrägliga och bortskämda till slut.

 *skrattar*

Skämt åsido, vi har i alla fall haft en trevlig dag då vi varit och fikat tillsammans för att sen orka storhandla på OBS (Jaa.. jag veeet att det heter coop forum numera, det är bara det att jag skiter i det!)

Inne på obs gjorde jag nåt som jag aldrig gjort förut haha.. jag satt i en jättefin möbelgrupp inne på byggen och ammade. Folk tittade lite konstigt och undrade nog vad jag var för en skummis. MEN.. alla som har nya bebisar vet ju att nöden inte har någon lag haha.. Och vi svenskar är väl hyfsat amningsvänliga så det var nog ingen fara.

Bastian är otroligt harmonisk och nöjd bara han får vara med hela tiden. Lika bra att vänja ungen vid storhandlande för jag har en känsla av att man numera måste göra det ännu oftare än vad man gör nu.

Trist men nödvändigt!

Blommor har vi fått idag också. Jag blev så glad så att jag nästan började grina.. Mmm.. hur hormonell som helst kan jag lova. Skitglad blev jag i alla fall. Ska fota och visa er imorrn.

PS: Jag har fått JÄTTESTORA BRÖST men det ska ni slippa se. Haha.. Det får ju finnas gränser på vad man kan stå ut med. Bastian lär ju bli en Mr michelin i alla fall så mycket kan jag ju säga och dessutom så ser magen ännu mindre ut nu när jag fick "Dollyrattar"

*skrattar HÖGT*

Och nu: Sova! ZZZzzzZzz..

...Jaa.. Hela TRE stycken sådana finns det ju numera i familjen *skrattar*

Eftersom sonen är ganska intresserad av siffror så frågar vi honom ofta om siffror när vi åker hiss, när vi spelar UNO eller när vi ser siffror på bilar.

Idag frågade jag honom:

-"HUR många snoppar finns det hemma hos oss nu?"

Han svarade: FYRA!!

Hmm.. Hur tänker han då?

Ja, jag vet inte men vi förklarade att det "bara" är tre stycken och räknade upp alla i familjen som har snopp. Undrar om han har misstagit navelsträngstumpen för en snopp kanske? För han har oftast rätt vad gäller siffrorna.

Jag måste fråga imorrn.

Känns lite skumt i alla fall att det numera är flest grabbar i familjen då jag och dottern varit fifty / fifty med killarna i huset. Men det känns i alla fall skithäftigt att kunna säga:

"-Jo, jag har en flicka och två pojkar"  ojoj.. det trodde man väl aldrig?! Att man skulle bli trebarnsmorsa.. Men det är..

KUL!!

:-)

En viss risk för den här typen av bilder den närmaste framtiden men sen ska jag skärpa mig. Jag lovar haha... Första turen i barnvagn idag. BB hemvård minsann. Gick bara finfint. Det är ett bra och nöjt exemplar av bebis vi fått. Vi myser vidare på t-bo :-D ha de fint allihopa! Kram kram

Min brevlåda har förvandlats till en krokodil haha.. Jag var ute på egen hand idag för första gången. Jag handlade på ica och på apoteket och jag hann träffa två människor som glatt frågade mig: "när det var DAX" ehrm.. "jo tack, det var i fredags kväll jag fick" Ja, lite pinsamt kanske.. Men fullt förståeligt. Jag känner mig trådsmal, men spegeln och alla kläder talar om att jag fortfarande är riktigt gravidliknande i hela kroppen. Det kommer att ta tid att få till formen tror jag. Men vad gör väl det? Magen är ju åtminstone mjuk numera haha..

...Sådana här berättelser är ju egentligen inte roliga att läsa förutom för dem man känner (och knappt det)

Så jag tänkte göra en "snabbvariant" av förlossningssagan som slutade med att vi fick vår fina Bastian!

En RIKTIGT snabb berättelse..

• In på koll klockan 13
• In på kontroll nr två klockan 16
• klockan 17 tar de hål på hinnan och vattnet går
• klockan 18 får jag värkar. HEMSKA värkar
• Ingen smärtlindring, men det går ändå
• strax före kl 21 kommer HAN
• Jag blir kär

Ja, precis så gick det till. Jag bjuder på några ganska så rumsrena bilder också.

Förberedelserummet

Förlossningssalen några timmar senare

Världens godaste fika?

Stoltaste pappan i stan

Hemma med syrran

Brödraskap

Så nu är vi hemma allihopa och vi mår toppen allihopa förutom att en viss person i familjen har ont i precis HELA kroppen *skrattar* Gissa vem? Men.. som ni alla vet så är det ju värt all smärta och alla tårar.

*LYCKA*

Godmorgon världen! Jag tänkte bara meddela att jag är här nu. På riktigt! Jag vägde hela 4680 gram och är 53 cm lång. Mamma säger att jag är en av de snyggaste killar hon sett och att jag ska heta Bastian efter en liten kille i en saga som hon gillar. :-) nu sitter mamma och väntar på frukost. Hon säger att hon är superhungrig. Undrar varför? Sen kommer min pappa och storebror hit och hämtar mig och mamma. Det ska bli spännande tycker jag! Vi ses hör ni.. /Bastian, den nye umebon

There is a new love in town.. Han är här nu den nye lille sonen som naturligtvis är bland det vackraste vi sett. Vi mår kanon allihopa! :-) kram kram

...in till förlossningen på en liten check-up. Det känns ganska tryggt med tanke på att jag öppnat mig flera centimeter utan att ens vara medveten om det och eftersom det kan gå ruskigt snabbt när det väl händer så känns det ju skitbra att man får komma och ta en titt.

Igår gick hela kroppen in i ett slags låsning och jag har gruvligt ont i ljumskarna. Nästan så att jag inte kan röra mig. Känns ju inte alls roligt. Sitta, ligga eller stå är alla lägen lika smärtsamma så nu är det faktiskt inte kul att vara på tjocken längre.

Så nu hoppas jag att allt mitt babbel om mitt fysiska tillstånd ska upphöra. Snart tvingas ni väl läsa rad efter rad om babydreggel, bajsblöjor och ömma bröstvårtor...

*skrattar HÖGT*

Nej för fasn.. Stanna kvar och läs.. jag bara skojade fattar ni väl? Jag som själv avskyr att läsa rosaskimrande babybloggar med lyriska mammor som beskriver avkommornas avföring i flera rader. Mammor som utförligt förklarar varende rörelse som deras telningar gör.. Näe.. fy så trist! Jag LOVAR verkligen att jag ska sköta mig hyfsat här i bloggen haha...

Men nåt som  jag faktiskt vill visa er nu på en gång är den lestadianska vaggan som jag fått från morfar som växte upp i en sträng, norrbottnisk lestadianfamilj. Den är otroligt vacker i sin enkelhet och visste ni att de norrbottniska vaggorna vaggar barnet från huvud till tå, medans de västerbottniska vaggorna vaggar barnet från sida till sida? Visst är det lite coolt? I denna vagga har det hunnit ligga många barn kan jag lova. Hursomhelst, även denna bild har Christian Örnberg tagit på oss:

Visst är vaggan fin? Och visst är Jimmie söt i sin ceriserosa t-shirt?

Ha en bra dag alla som läser! Nästa gång jag skriver så HOPPAS jag att familjen blivit större. Kram H

...fotograf Christian Örnberg dök upp i min brevlåda idag. Tack Christian! Vi blev jätteglada och bilderna är hur fina som helst.

Spana in några av dem:

Finaste familjen i skönaste soffan!

Min fina bojfränd

Så nu ska vi leta fram en riktigt bra bild och göra lite förstoringar. Jättekul med riktiga proffsbilder ju.

I övrigt kan jag ju bara säga att ikväll blev vi bjudna på mååånga våfflor hos Sara och hon övertygade mig att det skulle sätta fart på bebisen haha.. så nu tänker jag inte horisontalläge och bara... eeh... vänta helt enkelt. Låter som en plan va?

Ha en skön kväll alla som läser! :-)

...på flera plan idag. Förutom att jag mår illa och har ont på grund av det gamla vanliga: Bebisen håller sig fast därinne..

Så är jag också ganska frustrerad över att en del saker aldrig verkar bli bättre. Speciellt nu när man behöver lugn och ro hemma speciellt så händer det en massa andra tråkiga saker som i sin tur beror på en helt annan typ av frustration.

Alla i min närhet vet ju att jag har enskild vårdnad om min stora tjej. Och det var inte för att JAG ville ha det så utan för att hennes pappa när hon var hela fem år (!) kom på att han ville frånsäga sig vårdnaden om henne.

Ett ganska märkligt scenario som i varje fall jag INTE hört talas om tidigare. Familjerätten gick honom till mötes och beviljade detta OM... ett umgängeskontrakt skulle åtföljas. Vilket det såklart inte gjorde / gör.

Så sedan flera år tillbaks så finns det en "pappa" som dyker upp som gubben i lådan ett fåtal gånger per år. En fika här, ett biobesök där, en familjesammankomst hos farmodern eller ett trettiosekunders telefonsamtal.

Vad resulterar det här i då tror ni?

Jo, en mycket frustrerad tjej som förutom en enorm saknad efter två små bröder även måste fundera på varför hon inte "duger" åt sin pappa och varför hon inte har någon självklar roll eller plats i pappans familj.

Och trots att det i vår familj finns en mycket kompetent man som gör allt han kan för att vara den bästa plastfarsan han kan så ÄR det här viktigt för tjejer i en känslig ålder  då blod är tjockare än vatten och pappan en spännande figur på en gyllene piedestal.

Som upplagt för frustrerade familjemedlemmar och konflikter... Men vem fasn orkar med sådant? Just nu i alla fall?

Jag själv har många gånger varit förbannad, arg, besviken, ledsen, sorgsen och jävligt förvånad över hur man kan göra så och bara komma undan med att aldrig finnas där för ett av sina barn?

Men jag har lagt allt det där bakom mig. Jag orkar inte ödsla tid eller energi på en vuxen karl som borde veta bättre.

Problemet är bara.. HUR ska jag få den där förvirrade och ledsna lilla tjejen att må bättre? Och hur hjälper jag henne att gå vidare?

Egentligen så är det kanske helt fel av mig att vädra det här i bloggen, men samtidigt så ÄR det faktiskt en del av vår vardag och ingenting som någon av oss ska behöva skämmas för. Vi sliter och kämpar med de här frågorna rätt ofta så ni förstår ju säkert att det ÄR frustrerande för alla emellanåt. Det är inte ens vårt fel och vi kan ju inte bestämma över en annan vuxen människa även om vi ville.

Vill man inte vara pappa eller mamma så behöver man tydligen inte vara det. Sorgligt men sant!

Men det är bara det att då skulle man aldrig ha skaffat barn från första början.

Men som tur är så finns det dem som VILL vara mammor och pappor utan att det finns "blodsband"

"Dessa människor är värda ALL beundran och respekt... För numera verkar plastband betyda mer än blodsband. Och är det något jag bittert fått lära mig så är det just att blod INTE är tjockare än vatten"

...FY fasiken..

Man mår illa alltså. Det enda jag kan säga är att ibland skäms man för människors dumhet.

Och det är just den här typen av skit som jag syftat på i X antal tidigare blogginlägg. Att folk (barn och ungdomar) i allmänhet sitter och skriver helt vidriga saker bakom en dataskärm och inte fattar vad det kan få för konsekvenser för en enskild människa.

Jag skriver barn och ungdomar inom citat... MEN... för all del så finns det ju en hel del vuxna som även de kan sitta och sprida lögner och förtal bakom datorskärmen. Plus att många sitter och rent av hotar folk eller skriver så grova saker så håret krullar sig på en. Horribelt om ni frågar mig. "Normalt" för vissa andra. Vidrigt i vilket fall.

USCH!!

Att bli så pass mogen att man kan sitta bakom skämen utan att hålla på med sånt där kanske kräver ett slags..Kompetens?

Så.. VARFÖR.. finns det inget ämne i skolan där barn / ungdomar får lära sig RÄTT beteende bakom skärmarna?

Obegripligt ta mig FAN! (sorry! Kände att en svordom var på sin plats!)

Jag blir så ARG!!

...väntar vi fortfarande. Det lustiga är att så fort jag somnar på kvällen så avtar alla värkar och sammandragningar och så får jag liksom börja om på morgonen. SNOPET är ordet!

Så idag har jag bestämt mig för att inte tänka på förlossning, bebis och värkar överhuvudtaget. Istället har jag gjort studiebesök hemma hos mig själv och hittat saker som jag inte sett eller märkt på ett tag...

Check this out:

Snoppen är borta på min fina keramikgubbe. VAR är den och VEM är skyldig..?

Två tavlor som min fantastiska konstnärsdotter gjort. Helt underbara. Har hängt dem där de numera syns bättre!

Lättklädd sambo städar.. me like!

Mitt träd växer så det KNAKAR.. Bilen "kungen" från cars får vara med också.. ett "städfynd" som kommer att göra Viggo glad!

Sist men INTE minst...

DENNA.. ska jag INTE.. tänka på idag! Jag lovar!

Jaa.. ni märker ju att jag är rätt så uttråkad men som tur är så har man ju den lilla bloggen att avreagera sig på *skrattar*

"Hävv a najs dej evribaddi"

...vad gör man då?

Jag som sett fram emot snabba svängar vad gällde den här okända lilla personen *suck*

Snopet sitter jag nu här och har ont ända ner i ljumskarna och riktigt jäkla illa mår jag också.. Blääh..

Jag borde inte ha tagit för givet att detta skulle gå snabbt och smärtfritt bara för att det är nr 3, för det verkar ju helt klart kunna gå X antal timmar till trots att jag idag provat just... ALLT.. och lite till. Har till och med varit ute och skottat snö och hackat is på gården. Jag har småsprungit små bitar under mina promenader och jaa.. allt annat man skulle göra också.

Så nu tänkte jag helt sonika lägga mig raklång i soffan och bara oja mig en stund. Ska försöka prata förstånd med magen och kanske även försöka mig på att muta bebisen på något vis. Måste bara göra mig säker på att jag blir förstådd haha...

"Kom ut nu kompis, du får bestämma vad vi ska se på TV i en hel vecka.. eller så lovar jag att du får vilken mat du vill heeeela veckan lång haha..."

Väskan står packad i hallen och kläderna ligger där de ska så när det väl händer så är det bara att hoppa i kläderna o grabba väskan och spurta iväg.

Nåväl, uppdateringen blev tyvärr inte mer spännande än så här. Hoppas på mer spännande nyheter nästa gång!

Och som den ömma moder man är så kommer det ännu en liten bild på mina två underbara barn som snart blir det magiska TRE.. ett lyckotal om ni frågar mig såklart!

Favvobilden på stor syster och liten bror

...som man aldrig förr träffat, men som skall få en egen plats i en redan existerande familj är ju ganska speciellt ändå.

Bebisen har varit med oss alla i många, långa månader och har varit både nära och långt borta på samma gång.

Så konkret för oss stora, men kanske mer abstrakt för de mindre i familjen. Och inte heller har vi den minsta aning om det är en syster eller en bror därinne.

Nu har vi väntat med spänning i många och långa dagar. Bebisen är som en present till oss alla som tar alldeles för lång tid att öppna. För den här bebisen gör minsann tvärtom än vad nummer ett och två gjorde. Nämligen: Tar god tid på sig *skrattar*

Så nu är vi ruskigt övervänt allihopa. Men idag KAN ju vara dagen då H*N kommer eftersom jag är halvvägs öppen (om inte mer till och med) och har ordentliga känningar till och från. Så idag får det mer än gärna hända! Ska bara fara iväg och hämta en bilstol på NTF först för det har vi glömt (!)

Håll alla tummar och tår vettja :-)

"Tisdagsbarn är älskvärdhet. Tisdagsbarn gör allt med fart.
De som är födda på en tisdag, är vanligen starka och handlingskraftiga, men de är ofta krigiska och går anfallsvis tillväga"

Låter spännande tycker jag...

Dessutom är dessa två Tisdagsbarn!

Snart är de TRE...?

HUR kan det komma sig att livet runtomkring kan fortsätta när jag faktiskt ska föda barn när som helst? Hur kan: Fåglarna kvittra? Bussarna köra? Tidningarna tryckas? Klockan gå? Hus byggas? Solen skina? Osv... Självupptaget? Javisst, men när man snart ska fixa fram en ny världsmedborgare så kan man väl få vara det? Lite grann i alla fall? :-D

...bästa lekpark, Äventyrslekparken vid Nydalasjön. Det är en lagom prommis för en tjockis som jag med några hundra steg bara.

Jag plockade med mig både varm och kall dryck i de nya termosarna och parkerade mig själv på ett liggunderlag i solen där jag kunde beskåda sonen var han än sprang i parken. Ett mycket angenämt söndagsnöje vid en fin sjö.

Och vips, så har man fördrivit ett par timmar i solen surrandes med trevliga mammor och pappor utan att egentligen ha behövt anstränga sig så himla mycket. Den största ansträngningen var ju att ta sig ner i Jimmies täckbyxor.

Men den enda ungen som ville hänga med sin tjocka morsa idag var ju såklart Mr ViggoSnyggo. Han missar aldrig en tur till lekparken. Fsson hade viktigare saker för sig med sina polare *suck* Man är liksom inte en självklar nummer ett för henne längre. Var tar tiden vägen?

Tur att jag har min lilleman som fortfarande diggar att hänga med sin morsa haha...

Nåväl, nu är vi hemma igen och jag har lite värkar med jämna mellanrum. Har nästan slutat tänka helt på det här med förlossning så nu lär man väl bli väldigt överraskad när det väl händer *skrattar*

Att plumsa i snön som jag gjort idag kanske gör susen?

*fortsätter hålla tummarna*

Nåväl, hoppas ni alla har en finfin söndag!

Ärligt talat..? Finns det nya versioner av saker och ting som man rent av inte känner till? Tror vi verkligen på detta så mycket att vi köper den här tidningen? Haha.. Eller..? Hemska tanke.. Är jag bara en tråkig gammal tant som inte hajar va det handlar om? Ja, så måste de va! :-D

Tja.. Han HETER ju faktiskt Sven i andra namn :-D

...på att det är på G??

*hoppashoppashoppas*

Jag har ONT, jag mår ILLA och jag är GRINIG som en tok...

*suck*

Stackars familjen idag alltså. Nåväl, jag ska försöka vara snäll resten av dagen i alla fall hade jag tänkt.

Jimmie ska på inflyttningsfest här på Tomtebo, så han är ju i alla fall i närheten om det brakar lös och börjar födas barn här i krokarna haha...

-"Ska ni ut sen då?"

-"Ja, det blir nog Cover"

-"Ok, men glöm INTE o kolla telefonen varje halvtimme typ"

-"Närå, de e lugnt och jag ska inte dricka så mycket heller"

Hur typiskt vore det om det hände just ikväll / inatt när Jimpa för en gångs skull ska ut med polarna? Han som nästan aldrig är ute annars?

Nåväl, tur att stan är hyfsat liten och att det går snabbt att ta sig både hit och dit haha...

Min plan är att snabbt föda barn och förhoppningsvis få åka hem snabbt. Jag får kalla kårar bara av att se lassa och jag bor ju faktiskt nära NUS, så håll tummarna för att allt går som det ska så att jag får åka hem fort.

...då skulle jag ha stuckit iväg och gjort nåt SKITKUL med barnen. Badhuset, Leos lekland eller vad som helst.

Men nu är Jimmie på jobbet och jag ska i ärlighetens namn säga att för första gången känner jag mig riktigt jäkla LAT och fixar inte med att hålla på med bussar och byten och sådant. Näe, då får det faktiskt vara.

Men det är ju fint väder också, så nog vet jag att vi kan hitta på något kul ändå.

Måste bara försöka få ner mig i några passande kläder. Det tar sin lilla stund kan jag lova.

"Måste bara vila lite till"

*gäääspar*

Hoppas ni alla får en skön lördag!

...eller vad man ska kalla oss? För just nu är det knappt att man känner sig mänsklig.

Jag och min gravidsympatisör (Sanna, på pricken EXAKT lika gravid som jag) har ätit lunch på Sagami, ränt runt (läs: Vaggat) på stan och försökt få inspiration till att köpa något viktigt, vilket resulterade i två små söta termosar till mina barn på Clas Ohlson.

Blivit lite uttittade och utskrattade har vi också hunnit bli men det får man väl bjuda på helt enkelt när man ränner på stan i långkalsongliknande byxor och en jacka som inte ens täcker halva kroppen haha...

Vi gick faktiskt in på Gina Tricot också och försökte spana på något vårfint till oss själva.. ööh.. det gick... si sådär kan man säga. Vi tappade lusten för shopping bland alla rosenkindade, söta och fräscha småtjejer och kände väl mest att: "Hallåååå... var e alla storlek XXXXXXXXXL?"

Vi gav upp och gick därifrån. Vi ville ju inte förarga omgivningen genom att riva stället med våra magar för det var ju nästan så att vi gjorde det.

Nåväl, det bästa med hela dagen var kaffe och glass på Tomtebo. Skit samma att vi e tjocka. Vi är glada ändå. Dessutom så är vi inte tjocka så länge till.. SÅ det SÅ!!

HOT mamas...?? *LOL*

Jamen vaddårå? Lite coola e vi väl?

..? Jo, det tycker jag faktiskt att man kan göra.

Jag ska först bara tala om att jag är den mest "icket-religiösa" människa som finns i den här stan i alla fall. Jag har gått ur svenska kyrkan för längesedan och det här med kristendom är inte något för mig. Jag tror nämligen...INTE... på något som helst som har med religion och gudar och sådant att göra.

Okej, jag vet att just ordet "Karma" förknippas med till exempel den buddhistiska tron men är även ett begrepp inom filosofi. Så det råder väl rätt så fritt att få tolka ordet och dess innebörd till vad man själv väljer att tro på?

"Flummigt..? Kanske.. men sant"

Man kan vara en god människa utan att för den skull vara kristen eller religiös, lika väl som att det finns hemska, elaka och ondskefulla människor som tror på Gud, Jesus och Allah och allt vad som finns på den religiösa världskartan med för den delen.

Jag kände att jag ville göra det enkelt för mig själv. Jag tar en liten genväg och menar på att tron på människor och dess godhet och att det man ger, det får man också tillbaks. På ett eller annat sätt. Även om det inte alltid blir rätt.

Så förhoppningsvis så har man väl uppnått en hyfsat jämn balans den dagen då man går bort och folk kanske säger:

"Den där Helena, hon var ju en ganska knasig tjej.. Men snäll, det var hon faktiskt för det mesta"

*skrattar*

I alla fall så hoppas jag på något sånt. Alla kan inte gilla en heller, men så länge man gillar sig själv och kan se sig själv som en ganska snäll typ så tror jag att man kan vara hyfsad kompis med den där Karma.

Vad tror ni?

Oj.. vilken djupsinnighet så här på morgonkvisten haha.. jag tror att jag måste ta och göra nåt annat en stund. Vi hörs och störs!

:-)

....att behöva vara grinig, less och lite smått förbannad. Det passar liksom inte mig, men nu är det så här att jag är extra grinig en kväll som denna för att:

• Jag är tjockast på Tomtebo
• Det finns ungar som FAST de går på mellanstadiet inte FATTAR hur vidrigt det är när de spottar på varandras kläder! FY fasn!! Äckligt!
• Jag glömde köpa blodapelsiner och nötter
• Jag har tråkigt
• Jag inte hann till biblo idag
• Det aldrig blir VÅR
• Mina fötter är läskiga
• Och såklart.. det gamla vanliga: Bejbizen VÄGRAR komma ut!

Ok, ber verkligen om ursäkt.. men det var antingen en "surlista" HÄR på bloggen, eller att låta Jimmie få höra allt och det kändes lite orättvist mot honom. Jag tror att Ni som läser kan låta sånt här gå obemärkt förbi.

Likt mig, fast utan mustasch haha..

...att boka när det gäller mina crazy kids, utan det får bli drop-in om och när det passar. Ungen i fråga ska ju vara på både rätt humör och man ska ha tid, samtidigt som man kanske hinner göra nåt annat. Handla eller nåt.

Idag lät det så här:

Mamman: -"Idag ska vi gå till frissan på Strömpilen och kolla om de har tid att klippa dig lite"

Sonen: -"Neeej.. jag vill INTE klippa"

Mamman: -"Om det finns tid och du är duktig så ska jag bjuda dig på fika sen"

Sonen:-"Neeej.. jag ska inte klippa"

Mamman: -"Ja, vi går dit i alla fall och frågar om de har tid nu för det har jag BESTÄMT, men du behöver bara klippa liiiite så det går ganska fort"

Vi knallar in till frisören på Strömpilen där det står en jättesöt tjej som säger att "tyvärr har de ingen drop-in tid idag"

DÅ.. Helt plötsligt VILL sonen klippa sig.

*skrattar*

Han ville inte ens ha en glass för besväret.. Och vad kan man dra för slutsats av det? Jo, att när det är dags för frisörbesök så är det lika bra att gå till en frisörska som är riktigt SÖT för DÅ blir sonen alldeles medgörlig och man kanske till och med sparar in en peng på den där "mutglassen".. haha..

Ungar är KUL!

Fatta vad kul med piratparty på en torsdagsförmiddag.. Jag vill också vara fem bast och göra roliga saker varje dag :-D men snart kommer både baby och farmor och då blir det lediga dagar för hela slanten. Det blir toppen!

Ny utmaning med STORT pussel som morfar Janne och Barbro skickat från Stockholm. Oboy och frukostmackor trängs med pusselbitar. Lite stökigt, men hur mysigt som helst. Det är så otroligt skönt att ha hela morgnar med barnen. Det är livskvalité! Och om ett par månader till så blir det frukost ute på altanen i SOLEN :) jag längtar...

..Jo, så var det faktiskt. Vi åkte ju iväg till en av stadens stormarknader för att inhandla lite livsnödvändigheter.

Jag och Jimmie hasade oss fram och plockade på oss allt sånt där som en "snart-fem-personers-familj" kan behöva och började röra oss mot kassan. Längst ner under all mat låg presenten till Alva. En Hello Kitty docka med tillhörande husdjur. Den gick inte att "blippa" med självscannern, så jag tänkte göra det då vi betalade...

Fast... det glömde jag!

Shit vad pinsamt. Skyndade mig tillbaks till kassan och halade skamset fram den lilla plastmojängen och förklarade att jag ville betala.

Det var väl inte så mycket mer med det, problemet är bara att när jag var fjortis så hände det att jag och mina kompisar snattade (usch.. fult ord det där) och en gång åkte vi fast och jag kan ärligt säga att det var ett av de mest pinsamma ögonblick i hela mitt liv. Fy tusan.. Jag skäms bara jag tänker på det.

Så min första tanke när jag såg att jag inte betalat var:

"Shit, nu tror de att jag gjort detta med fliiiit"

Men, det gjorde jag alltså INTE och plastmojängen är betald. Killen i kassan tänkte säkert inte så heller. Alva fick sitt paket och blev jätteglad. Vi blev bjudna på fika och det hela slutade alltså lyckligt. Haha...

För vet ni vad?! Att det ÄR så sant som det är sagt:

"Att stjäla ger Dig dålig karma och det kommer att förfölja Dig för resten av ditt liv"

Jomen visst fasn är det väl så?!

Att bli ertappad som tjuv skulle vara det värsta som kunde hända mig tror jag. Bara ordet "tjuv" ger mig dåliga vibbar. Usch..

Och den dåliga karman vill jag inte ha i min närhet. Så enkelt är det..

..här hemma, så jag MÅSTE ju storhandla idag *suck*

Ända sedan de gjorde om Konsum på Ålidhem så storhandlar jag nästan aldrig. Det är mycket trevligare att handla på Konsum Ålidhem eftersom de har ett stort utbud av ekologiska varor som INTE är hutlöst dyra som på alla andra ställen. Ekologisk mjölk till samma pris som "vanlig" mjölk och lite såna saker.

Kundvagnarna och korgarna är gjorda av gamla PET-flaskor vilket är lite kul tycker jag. Och att sedan personalen är hur trevlig som helst gör ju inte saken sämre. Så jag tycker att det är värt några hundralappar extra i månaden att få handla i "sin" närbutik och faktiskt känna att man har råd, än att hetsa runt på stormarknader där det inte alls är lika gemytligt att shoppa sin dagliga mat. Dessutom är vårt lilla konsum på Ålidhem KRAV-auktoriserat. Låter bra va?

Fast idag blir det dock OBS Stormarknad (jaaaaa... jag VET att det heter Coop forum, men jag BRYR mig inte haha...) för jag måste ha en grej från byggen plus att lilla Alva fyller tre år idag så vi ska shoppa present också.

Nåväl, bara att samla mod och kraft så att man orkar plöja runt bland hyllorna med inköpslistan i högsta hugg. Och lika bra att fylla kyl och frys så att man slipper gå hemifrån i onödan när bebben väl kommer vilket jag hoppas blir SNART!

Hade gruvliga värkar igår när jag la mig på kvällen, men idag verkar h*n ha ångrat sig så då kan jag ju lika gärna göra nån nytta haha...

Min älskling är ledig också. Så vi får nog ta oss en liten jubileumsfika också.. och fira våra 7 år tillsammans.

Kan bli en mysig dag!

Traskade pigg och rask (nåja) iväg till Ålidhem och dess underbara bibliotek imorse.

Letade lite nya böcker på måfå och hittade två stycken som verkade intressanta. Jag bar glad i hågen hem dem och när jag väl kom hem och började läsa så insåg jag att jag redan hade läst den?!

Vaah?? Hur kan detta hända tänkte jag, men var ändå glad att jag hade en till bok med mig hem. Började läsa den istället och insåg efter tjugo sidor att det INTE var en bok för mig.

*suck*

Tillbaks på ruta ett igen då. Har i desperationen läst ett par fackböcker om lite allt möjligt, men det är INTE sådan input jag vill ha och behöver just nu. Jag vill läsa GALET spännande böcker så att jag inte behöver tänka på den lååångsamma processen som pågår i kroppen just nu.

Tv och film vill jag INTE se för då bara somnar jag.

Mmm.. ännu ett i-landsproblem. Jag VET! Men jag är inte så van att ha så här mycket tid för "bara" mig själv.

Jag har provat alla slags lyxaktiviteter:

• Shoppat på nätet (booooring)
• Gjort små skönhetsbehandlingar i mitt eget badrum (tröttsamt)
• Legat i soffan och ätit glass (funkar hyfsat men inte några längre stunder)
• Småslumrat till och från (helt ok)
• Surfat på nätet en hel dag (inte alls bra)
• Pratat MASSOR i telefon med allt och alla (kul att passa på)
• Ätit och fikat ute nästan varje dag (blir ju så dyrt i längden)

Så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. För min absoluta favoritaktivitet är just att få läsa. Så, kom ihåg att tipsa mig om alla böcker ni gillar. Tacktack på förhand!

....som jag och Jimmie träffade varandra för första gången. Det vore ju ganska häftigt om våran andra baby kunde tajma detta datum.

Kan verkligen inte fatta att det har gått hela SJU år. Det låter ju som så låååång tid. Men i verkligheten så har tiden gått ganska snabbt.

När vi träffades så var Jimmie "bara" 21 år gammal och jag var "hela" 28. Dessutom hade jag en 4-årig dotter sedan tidigare. Ojoj... HUR skulle detta gå?

Det blev snabbt allvar mellan oss och det var många som förfasade sig.

-"Det kommer aaaaldrig att hålla mellan dem"

-"Om några månader är det slut"

-"Hon har ju barn, det är klart att det inte kommer hålla"

-"Åldersskillnaden är för stor, det är klart att det inte går"

osv...

osv...

Ja, så där gick snacket. Det var många som skulle tycka allt möjligt och ibland var folk rent av oförskämda. Jag fick otrevliga mail där bland annat en knasig tjej spaltade upp allt som var dåligt med Jimmie *skrattar* Hon menade att hon gjorde mig en tjänst som varnade mig för honom haha...

Anade jag ett visst mått av svartsjuka??

Förmodligen!

Nu har vi snart två barn tillsammans. Det trodde nog ingen. Dessutom har han stått vid min sida vad som än dykt upp efter vägen under våra år tillsammans. Han har axlat rollen som heltidspappa till min dotter och han är bara så... BÄST! (hittar inget mer passande ord) Han står pall i allt som varit jobbigt och han är stabil nog att luta sig mot när det blåser kallt. Och tänk att jag hittade honom i gamla Gällivare av alla ställen haha.. Det kunde man inte ha trott.

Nu hoppas jag bara att de kommande åren blir lite mer fyllda av lugn och ro. Sådant är vi inte så bortskämda med.

Kärlek

...tänker jag på just nu! Nämligen:

• Mina beiga pilotbrallor
• Mina vita adidassneakers
• Min jeansjacka
• Mitt nitbälte
• Mina ordinarie underkläder haha...
• Nyvaxade ben
• Min suveräna kondition (som fanns en gång i somras)

Ni ser.. Det behövs bara så lite för att göra mig glad just nu. Allt det ovanstående KAN faktiskt bli verklighet redan i Maj månad. Åh, så underbart. Jimpa får vara min personlige tränare och se till att formen återfås relativt snabbt.

Jag längtar!

Idag har jag i alla fall gjort en massa kul. Jag har först och främst fått hem min lilla/stora tjej som varit i Stockholm. Underbart! Åh, vad Jag har längtat!!

Jag har hattat runt med Sara och hasat omkring i massa affärer (men kom "bara" hem med glass och apelsinjuice...)

Jag har fikat och promenerat med Liw och gullat med hennes bebis som fick mig att bli myyycket motiverad att föda snart.

Och sist men inte minst, så har jag tagit mig ett bad med en GRÖN badbomb. Mycket trevligt må jag säga.

Nu återstår inte mycket annat än: Pyjamas, mys i soffan med mina grabbar och ett gäng apelsiner för att sedan hoppa i säng.. wohoo..

Ännu en spännande dag lider mot sitt slut. Vi hörs och störs allihopa!

Ännu en svensk deckare.. Den var riktigt bra! Utspelar sig kring mina gamla kvarter i kära gamla Göteborg. Nu behöver jag fler tips på nya böcker. Är rastlös som bara den! Tråkigt..

Att bli storebror är ju minst lika stort som att bli mamma eller pappa.

Viggo gör vad han kan för att övertala sin lillasyster eller lillebror att komma ut.

Snälla.. kom ut!!

Han har bestämt att till sommaren så skall snön försvinna, han ska lära sig att cykla utan stödhjul och den lilla bebisen ska hoppa studsmatta med honom. Han har ganska konkreta planer för oss allihopa och jag försöker att förklara att den lilla bebisen inte kommer att kunna så mycket från början. Då säger han bara:

-"Men jag ska krama den och sköta om den..."

Vilken kille va?

...kvinnan har uppenbart värkar.

En sköterska frågar kvinnan:

-"Har slemproppen gått?"

Kvinnan svarar:

-"Ja, han gick och parkerade bilen"

*garvar*

Lite roligt va?

Jag har i alla fall bestämt att jag lägger ner alla tankar på förlossning nu. På kvällarna luras bebisen och tycks säga: Nuuuu är jag på väg mamma... Och när jag sedan lyckas somna en stund för att sedan vakna har allt bara stannat av.

Så idag tänker jag ignorera ALLT som känns som att det är på G. Jag tänker inte låta mig luras förrns det är ordentliga värkar som får Jimmie att blekna.. hehe.. DÅ kan vi åka in. Men inte förr.

Det som är lite synd är att det är så halt ute. Jag vågar inte traska runt på egen hand och egentligen skulle jag faktiskt behöva stödhjul, men jag vet inte var man får tag på sådant till gravida haha... (Glöm inte: HUMOR)

Förresten så fyller min mormor år idag!

Grattis Mimmi. Jag saknar Dig och morfar hur mycket som helst. Jag ringer senare idag!

Mimmi & Viggo

...jaa.. just nu undrar jag om det inte är så *suck*

Alla bara pratar och pratar om melodifestivalen, finalister, andra chansen och så vidare och så vidare..

*suck igen*

Bilagor som handlar om detta spektakel följer med alla kvällstidningar och bara tidningarna i sig innehåller MÅNGA sidor om just melodifestivalen.

Skumt egentligen, för när jag var "liten" så diggade jag ju faktiskt att kolla. I tidningarna fanns det små protokoll där man kunde skriva upp sina egna poäng under programmets gång och dagen EFTER så utvärderades artisternas kläder. Plus att man läste på löpsedlarna rubriker som:

"FEL LÅT VANN" osv..

Sen var det bra med det liksom.

Så nu undrar jag: NÄR uppstod hysterin? Hur kunde det bli så stort, både före och efter spektaklet?

Okej, jag erkänner: När det gäller schlagerfestival och melodifestival så är jag en riktig glädjedödare! Sorry!

Det är nog bara det att jag inte hajjat grejen liksom. Jag är helt utanför det här området och jag har i och för sig inte det minsta lust att sätta mig in i det hela heller.

Jag tycker bara att det är så konstigt hur det kan uppta så mycket tid och engagemang hos medelsvenssons numera.

Fy fasiken vilken tönt jag är egentligen *skrattar*

Men.. Jag är nöjd ändå :-) Schlagerfantast eller ej, ha det finfint ikväll!

*kram*

...på den gigantiska magen *skrattar*

Jimmie tog den imorse innan vi gick ut och jag kan upplysa om att 24 kilo plus på mittersta delen av kroppen inte är någon lek att bära runt.

Nu har krämporna börjat flytta sig neråt på kroppen och tro mig när jag säger att jag med nöd och näppe får på mig mina skor eftersom fötterna blivit.. eeh.. läskiga, stora, svullna och INTE speciellt samarbetsvilliga med resten av kroppen. Knäna håller på att krevera och jaa.. Bebisen bökar runt som en liten vilde och gör så att jag knappt kan kissa... *suck*

Lägg även märke till min lite apatiska blick som tycks säga:

"Hjääälp.. Denna kropp kan inte töjas mer nu"

X-tra BIG size med PLUS meny..?

Fast en grej som är riktigt kul är att jag har fått lite boobies.. haha.. DET har man ju aldrig varit bortskämd med. Känns lite pubertetsaktigt, men fasn va kul det var att köpa en bh modell STÖRRE! Det är alltid lika kul. För nu ser jag inte längre ut som en tolvårig pojkspoling i kroppen.

*skrattar*

Man måste ha lite (mycket) humor för att orka med en graviditet!

Så det så!!

Det är KAFFE i min kopp idag :) Har ju varit utan i nästan 2,5 månader. Fasiken vad gott det är. Det hade jag nästan glömt. Och vad pigg jag blev helt plötsligt haha.. Ett uppehåll kan faktiskt få en att uppskatta saker och ting. Så som kaffe.. :)

....filmen "The lost boys" med bland annat en ung Kiefer Sutherland och Corey Haim?

En film som gjorde stort intryck på mig när jag var fjorton år. Jag bara älskade den filmen och gör i och för sig det fortfarande. Lite liknande vad "Twilight" är för dagens fjortisar kan jag tänka mig.

Hursomhelst så fick jag veta idag att en av filmens stjärnor, Corey Haim har dött av en överdos endast 38 år gammal. Så otroligt sorgligt och tragiskt.

Vila i frid, fina Corey

Man blir lite ledsen och jag kan inte låta bli att tänka på alla som blir offer för drogerna. Både lagliga OCH icke lagliga droger. Det förstör så många unga liv. Jag har aldrig själv provat en endaste drog (om inte tobak och alkohol räknas förstås), men jag kan tänka mig att det får livet att gå i alldeles för hög hastighet och därmed får oftast livet ett ganska abrupt slut också långt innan det egentligen borde vara över.

Idag ska jag titta på filmen och lyssna på filmens soundtrack som är en helt fantastiskt bra skiva. Den skivan har alltid varit en av mina favoriter. Den plockar jag fram idag...

"People are strange"

"Cry little sister"

"Beauty has her way"

"Lost in the shadows"

"Den lilla flickan som blev en ängel alldeles för tidigt

Hon fick större vingar än alla de andra änglarna eftersom hon var så liten

Hennes vingslag kommer för alltid att kännas som en lätt bris varenda vårdag i all evig tid"

Sov i ro lilla barn

Imorgon tänker vi på Dig

Och tänder ett ljus för Dig och Din familj

Idag var jag till kyrkan för att skicka en sista hälsning till den lilla flickan som skall begravas imorgon. Det var svårt att hitta rätt ord för det finns liksom inga ord som passar. Det känns oändligt sorgligt när ett barn får ett alldeles för kort liv. Det enda ord som far genom tankarna är: Orättvist!!

Kramar till mamman och pappan och alla syskon

En av de nya morgonrutinerna: UNO med sonen. Vem kan motstå det liksom? Och jag skulle gissa att vi numera spelar UNO ungefär femton gånger per dag. Och det är ju HUR kul som helst :) kan förresten passa på att tipsa om att jag köpte vårt UNO spel för halva priset på Tiimari här om dagen. Sexti spänn! Som hittat ju :) Ha de fint allihopa. Och du farmor: Viggo hälsar att han ska lära dig UNO när du kommer hit till oss ;)

...bo i mina krokar. Och nu snackar jag om dem som har hund(ar) och som bor i min närhet (Ja, vi säger väl hela Tomtebo då för att göra det enkelt)

Har väl aldrig sett så jäkla mycket hundbajs som denna vinter. Snön är alldeles perforerad överallt med STORA bajskorvar och små bajskorvar.

Det spelar liksom ingen roll om skiten kommer från en Grand Danois eller från en loppig chihuahua. Den ska ju för bövelen PLOCKAS upp ändå. Varför är det så svårt att fatta?

Att gå till dagis blir ett stort och riskfyllt moment eftersom sonen älskar att leka "Jag -är-en-action-hjälte-som-kan-slänga-mig-från-boben-i-hög-fart-när-pappan-springer"

Gissa hur stor sannolikheten är att han hamnar i en djupfryst jävla bajskorv, som för all del inte länge till tänker hålla sig djupfryst? Det är bara en tidsfråga innan det börjar stinka i våra kvarter.

USCH för er äckelpottor som ger blanka fan i att plocka upp era små raringars skithögar. Nästa gång jag råkar få syn på er när ni ignorerar bajset och låtsas som inget så kommer jag att skälla ut er efter noter.

RÄKNA med det!

"Bajs är inte något magiskt som själv försvinner i naturen på tre sekunder om du själv inte hjälper till med en påse. Jag är förvånad över att så många hundägare inte verkar fatta det"

Tröttaste mamman i stan.. Orkar inte ens surfa runt o kika på alla mina favvobloggar! Har just slumrat på min suveräna kökssoffa en kvart efter maten. Jag och Freja gick ju till stan idag och det tog ÖVER en timme. Halt och jäkligt var det också. Är helt ledbruten *gäspar* det får nog bli en väldans tidig kväll för den här tanten haha.. Ha det så fint allihopa. På återseende imorn :)

Går efter lassasvingeln och hittar detta: En STOR bajshög som någon arrangerat med en bild nerstoppat på en tandpetare haha.. Så äckligt o sjukt. Men nu undrar jag: VEM är mannen på bilden? Ville inte kolla för nära :) nåväl, det där var väl dagens märkligaste hittills. Ett riktigt äventyr att traska ner till stan.

...blir att åka ner på stan och leta upp kortspelet UNO. Sonen älskar att spela UNO med kompisarna och självklart måste grabben få ett sådant spel eftersom det är både roligt och pedagogiskt. Det får bli hans "bli-storebror-present"

Sedan skall dagen vikas till dottern då hon åker bort imorgon. Ända bort till den stora hufvudstaden Stockholm där hon ska hälsa på sin morfar.

Det som är lite snopet är ju att bebisen inte kommit ännu för det trodde vi ju att den skulle hinna göra innan hon for. Fast än så länge har vi ju ca trettio timmar på oss.

*skrattar*

Nåväl, skam den som ger sig. Jag har lite förlossningskänningar på nätterna, men det vill sig inte riktigt ännu så vi väntar lite till. Inatt drömde jag i alla fall att det var en liten tjej som jag födde på ett sjukhus i en stor stad, men när jag skulle åka hem så glömde jag henne på BB (!) Läskigt!

Nä, nu får jag försöka ta mig ner i kläderna. Inte helt lätt kan jag lova när jag nu ligger ca 24 kilo plus och magen sticker ut så mycket att inte ens Jimmies fotbollströjor täcker kroppen. Kanske dax att klippa upp ett påslakan och trä över huvudet? Haha.. snyggt!

Fast mamma köpte en jättefin bolero till mig igår. En grön stickad liten sak som passar suveränt bra när magen sticker ut. Tack mamma! jag gillar den jättemycket.

Ny svensk bok: Blondie, av Birgitta Andersson. Kvinna, kåkfarare, alkoholist, narkoman, tjuv, kriminell och... En alldeles fantastisk författare! LÄS, LÄS, LÄS den. Det ryms otroligt mycket känslor i den här boken och den är svår att lägga ifrån sig. Varning dock för hemska och obehagliga händelser. Lämnar ingen oberörd!

...får man inte vara ofta. På sin höjd ett par gånger om året. Ja, alltså HELT ensam hemma utan varken barn eller Jimmie.

Det känns lite konstigt, men ändå så ofantligt skönt. Ingen tv är på, inga dörrar som öppnas och stängs, inga ljud någonstans i huset och bara ett par små lampor tända här och där.

Vardagslyx eller vad?

Ju fler barn man har, desto mer uppskattar man sin ensamhet. Och tystnaden som följer med den.

Jag ska lägga mig i min fluffiga soffa med en kopp thé och läsa ut min bok. Jag har hela TRE timmar i min ensamhet.

Och senare ikväll är jag och Jimmie helt ensamma.. fast tillsammans.. Ganska mysigt faktiskt. Det är inte ofta vi är själva utan kids, så det gäller att passa på.

Hmm.. kanske vi ska passa på att åka in och föda barn också? När vi ändå är i farten och inte har de andra två att ta hänsyn till? Haha... Ja, vi får väl se helt enkelt.

*skrattar*

"Tvåsamhet uppskattas så mycket mer om man får vara ensam ibland..."

...åka till Hörnefors ikväll? Jag törs ju inte åka för långt bort från lassa om bebben helt plötsligt känner för att göra storstilad entré. Vill ju helst inte föda i en bil efter E4. Det vore smått trist känner jag.

Nu har jag gått i två dagar och känt att det KAN vara på G men sen blir det bara.. stilla..

*skrattar*

Jaja, är det så h*n vill ha det så åååkej.. gärna för mig. Får väl rulla tummarna ett tag till.

Igår var i alla fall Helena här med sina barn. De hade med sig hembakade chokladkakor och lite annat gott. Vi fikade och gick sedan ut i solen så att ungarna fick leka av sig ordentligt. Men jag kan lova att jag var helt galet sockerspeedad själv hela gårdagen. Inte bra. Så idag blir det nyttiga linjen hela dagen. Känns bäst så!

Orkar inte vara något hälsofreak, men det är nog bra om jag kan hålla kosten ordentligt nu så att man orkar föda barn. Jag och Fsson käkar i alla fall havregrynsgröt varje morgon med äpple och kanel. HUR gott som helst faktiskt.

Och en till grej.. Jag har varit utan kaffe i två månader nu. Det känns helt okej så jag antar att jag kan vara utan i ett par månader till. Lisa kommer ju snart med ett nytt thélass till mig från Gustavsberg också. Har ju fortfarande inte hittat någon butik i denna stad som säljer MIN favvosort "Four o'clock"

Har någon sett den här sorten någonstans här i Umeå? Please let me know! Jag försöker tjata på farbror Konsum att ta hem det, men.. jaa.. vi får väl se helt enkelt.

Nåväl, kanske dax att sluta svamla och börja göra frukost. ALLA är hemma denna morgon och det är så mysigt.

Ha en jätteskön söndag allihopa!

...ett ständigt aktuellt ämne. Speciellt för oss som har barn som börjar närma sig eller befinner sig i tonåren.

Jag har skrivit om detta förut och för fyra-fem år sedan så skrev jag en insändare i vk som handlade om just detta. Den insändaren skrev jag främst efter att ha sett och upplevt hur ungarna betedde sig mot varandra främst då på apberget.se där jag har haft en användare sedan sju år tillbaks.

Det på grund av ganska många faktorer faktiskt. Dels för att jag vill ha koll på de  unga nära och kära som kanske behöver en vuxen någonstans i cyberspace att vända sig till och dels för att apberget.se är en otroligt källa till information vad gäller det mesta. Sen känner jag att om jag var tonåring så skulle jag nog känna mig lite trygg att mamma eller pappa fanns där med sin virtuella närhet, även om jag för mitt liv A-L-D-R-I-G skulle erkänna det. Nä fyyy vad pinsamt!

Jag kan se en liten ökning av föräldranärvaro på apberget sedan jag blev medlem och det är jättebra!

Men jag kan ju säga att det inte alltid är helt lätt. Ibland får man mycket skit för sin närvaro och får stå ut med en hel del otrevligheter av ungdomar som störs över att man finns där.

Oräkneliga gånger har jag blivit kallad för "gammal kärring som borde skaffa mig ett liv" och andra gånger har jag fått privata mail av dem som tycker att det känns tryggt att jag är där. Då är det helt klart värt det.

När det gäller internet och dess aldrig sinande informationsflöde så tror jag att det är oerhört viktigt att man som förälder finns vid sina barns sida och att man visar att man är intresserad av vad de gör på internet.

Dagens artikel på vk talar sitt tydliga språk tycker jag. Har man ett barn som inte mår bra så känns det ju som en ganska ogenomtänkt att låta barnet få ha en egen dator utan vuxenkoll på trafiken. Det gäller förresten de flesta skulle jag vilja säga. För HUR säker kan man egentligen vara på att ens barn mår BRA?

Det kan vara farligt att försöka kontrollera sina barn för mycket eftersom de alltid kan hitta andra (skadliga) saker som vi INTE kan kontrollera.

Men jag står fast vid min övertygelse att barn och unga behöver vuxna vid sin sida för att lära sig hantera den teknik som har med mobiltelefoner och datorer att göra.

Framför allt behöver de lära sig uppförande och någon slags vett och etikett i att interagera med andra människor via nätet och jag kan verkligen inte fatta att det inte finns som obligatoriska ämnen redan nu i skolan.

Det finns ju en hel del som är farligt för oss vuxna också såklart, men att låta sin oskyddade tonåring surfa helt fritt på sin egna dator i sitt stängda rum är ju som att slänga ungen till vargarna. Fy så hemskt! Ungarna kan då antingen bete sig som elaka idioter, eller bli utsatta för elaka idioter. Bägge är lika illa tycker jag!

VARNING FÖR IRONI:

Handen på hjärtat? Visst tycker du att du är en toppenmorsa eller toppenfarsa när du har råd att förse din unge med egen dator på rummet? Och visst känns det toppen att du får så mycket TID för dig själv när ungen sitter där uppe och surfar? Och visst känner du dig ofantligt lyckad när du ser att DIN unge minsann inte är ute och ränner på kvällarna, utan sitter hemma och glor in i skärmen?

Ni får förlåta mig om jag är aningens ironisk, men det går liksom inte att låta bli.

Nu ska jag inte skriva om det här längre, för det här inlägget blev redan nu alldeles för långt. Men, om någon mot all förmodan orkade läsa ända hit:

"Snälla morsor och farsor, skaffa er bättre koll innan det är försent. Hur mycket motstånd ni än möter så kommer det en dag när ni får ett stort TACK för att ni orkade stå pall i den här frågan"

Vem kan motstå dylika ting? Inte jag i alla fall :) ikväll är det bara jag och Viggo och vi tänker äta glass tills vi somnar haha.. Måste ju kompensera för att jag glömde bort att det var fredag. Hursomhelst, vem vill ha sunkiga chips när man kan äta världens godaste glass? Ica Maxi är inte världens roligaste ställe på en fredag heller men snart är vi hemma igen. Ha en skön kväll alla!

...och vad drar vi för slutsats av det?? Jo, att man blir lite knäpp(are) av att vara sprickfylld med en bebis som inte har anständigheten att masa sig ut någon gång.

*skrattar*

Närå, jag härdar nog ut någon dag till men nu märks det att även lillemannen börjar tappa tålamodet:

"-Nuuuuu kommer bebisen mamma"

Säger han mest varje dag och ser så där övertygande ut som att det verkligen kommer att hända just då, bara han är tillräckligt övertygande. Lilla gubben min.

Ska ta och masa mig iväg och hämta lille sonen alldeles strax. Och jag har faktiskt promenerat ända bort till Corona och tillbaks idag. Det tar tid och det ser verkligen inte snyggt ut, men jag GJORDE DET!! Wohooo..

Så ikväll blir det myspys hemmavid med barnen. Hade först tänkt åka till badhuset, men jag vågar nog inte det om inte Jimpa är med. Man vet ju aldrig vad som kan hända under den närmaste tiden haha.. Mitt i allt så ligger jag i något hörn och föder barn. Min första förlossning tog ju bara 1,5 timme. Bebbe nummer 2 tog knappt 45 minuter på sig att komma ut så jag känner mig liiiite ängslig för att vara för långt från förlossningen. Eller hemifrån för den delen. Vill ju inte att Bejbiz nummer 3 ska måsta ramla ut i brallan innan man ens hinner hemifrån *skrattar*

Racerförlossningar är ju i och för sig bättre än 48 timmars, men i vissa fall blir det ju nästan läskigt.. brrr...

Nåväl, ha en skön helg i solskenet alla glada! Vi ses och hörs.

Bebis nr ETT, elva år senare

:-)

...eller hur?

Kom att tänka på Jimmie och hans skitfula mössa som han envisas med att ha på sig vintertid. Det är egentligen en barnmössa som vi fick en gång förra vintern när vi shoppade glass från glassbilen.

Ser ni att det står: "Idol" på mössan? Och den fula idol-loggan?

*skrattar*

DET är äkta ironi eftersom vi inte ens sett Idol varken han eller jag för att vi inte ens är intresserade av att kolla på det heller då vi båda tycker att det känns som ett puckat och trist program.

Det är ungefär som min "svenne" mössa. Det är också lite ironi eftersom det är en total motsats till de svindyra (och nästan likadana) SVEA mössorna som kostar flera hundralappar (för en simpel jädra TOPPLUVA.. Snacka om lurad!)

Min "svenne" mössa kostar typ tretti spänn i alla fall och Jimmies mössa var helt gratis. Men håll med om att han är söt i sin IDOL mössa?

Min bejb är en Idol.. Min Idol... haha...

Har i vanlig ordning slevat i mig frukosten samtidigt som jag läser dagens vk. Jag läser en artikel om en man som tagit en överdos i Vindeln nu i helgen och tyvärr så avled han.

Nu är folk i allmänhet upprörda över att det inte fanns någon ambulans i närheten och att mannen hann dö innan ambulansen hann fram.

Jaha, så nu ska skuld delas ut igen då när det gäller en människa som i ett tragiskt scenario SJÄLV valt att peta i sig livsfarliga droger? Vem ska få skulden denna gång? Ambulansförarna? Kommunpolitikerna? Grannarna? Snöskottarna? Varför pratas det genast om tjänstefel? Den döde mannens ansvar då? Och langarens roll i det hela?

Vem tar ansvar för hela det bedrövliga samhällsklimatet idag? Ojoj.. nu blev det många frågetecken. Men jag antar att de flesta vet vad och hur jag menar?

Skulle man kunna likna händelsen med att någon SJÄLV tuttar på sitt hus och blir förbannad för att inte brandkåren hinner fram i tid och kan rädda huset?

VAR ligger skillnaden? Och jag kan förmoda att jag även denna gång kommer att få ofantligt med skit på grund av vad jag nu skriver. Men jag har faktiskt själv närstående som missbrukar och som HAR missbrukat och man kan leta orsaker och omständigheter i all oändlighet. Man kommer liksom inte vidare i det ändå. Det egna ansvaret verkar folk för längesedan helt ha glömt bort.

När någon redan HAR ett etablerat missbruk så kan det ju vara svårt att veta var skulden ska delas ut.

Gener?

Taskig barndom?

Dåligt sällskap?

Grupptryck?

Eller bara ren jävla dumhet?

Men.. Jag tycker att det börjar vara åt skogen när man vill dela ut skuld en sån här gång då en missbrukande person petar i sig dödliga droger i en sådan mängd att denne faktiskt DÖR av det. Det är trots allt en av riskerna med att knarka eller supa för hårt. Det vet alla. Missbrukare eller ej.

Blir i alla fall intressant att se vad man får för åsikter presenterat för sig denna gång. För inte så längesedan så fick jag minsann veta att jag levde. Då fick jag detta på grund av mina åsikter och ställningstaganden angående droger och missbruk:

"Du ska DÖ din jävla hora!"

"Du ska få så mycket SPÖ när vi ser dig"

"Du ska fan inte snacka om nåt du inte vet något om"

"Vem fan tror du att du är?"

osv...osv...

Plus att jag blev attackerad på stan mitt på ljusa dagen. Denna gång hoppas jag få slippa sånt skit! Jag har trots allt samma rätt som alla andra att tala om vad jag tycker och tänker.

Den så kallade "Färdknäppen".. Myt eller sanning?

Hittade en gammal vänta-barn-tidning och i den beskrivs färdknäppen väldigt seriös och till och med i en viss ordning. Den lyder som följer:

1. Samlag med spermieavgång inne i kvinnan
2. Stimulera därefter kvinnan till orgasm
3. Avsluta med att stimulera kvinnans bröstvårtor
4. Ha gärna samlag en gång till

*skrattar*

Vad ska man säga? Den här tågordningen känns väl varken speciellt erotisk eller inbjudande.

"-Nej älskling.. inte göra så där... du måste följa SCHEMAT..."

Haha..

"-Vad gör du ikväll då? Ska vi försöka fixa det här ikväll eller? Har du tid?"

"-Okej, nu får vi skärpa oss.. Blire sex eller inte?"

"-Sluta skratta, det här är ju fånigt"

"-Det sägs ju att det funkar.."

"-Nattade du inte barnen ordentligt? Ingen får ju störa våran "knäppa" färd.."

Åååkej.. men om det INTE funkar. Har man gjort det hela i ONÖDAN då? Eller ska man bara vara glad för att man fått lite inplanerad och procedurmässig erotik?

Tjaa.. jag vet inte.. men oavsett så kan det ju helt klart vara värt ett försök.

*skrattar*

Förlåt om jag inte är riktigt rumsren numera, men jag har haft ofantligt roligt åt allt som har med detta att göra. För att inte tala om alla humoristiska inlägg på familjeliv angående färdknäppen.

Hur kul som helst liksom!

"Sex och romantik är ju svårt att schemalägga, men hellre det än inget alls. Planering är A och O i vissa fall"

En av de bästa köksprylarna som jag nånsin haft. Helt suverän att hänga frukten i från taket när man är trångbodda som vi är. 4,5 kilo frukt redo att plockas när helst man vill utan att det tar plats från bänkar och bord :) och visst ser det lite trevligt ut också? Taklampa i köket har vi inte haft på många år nu.. Men vem behöver lampor när man har blodapelsiner? Haha..

...så funderar man ju en hel del. På allt och inget.

De senaste åren har varit otroligt hektiska. Både på jobbfronten och i mitt hemmaliv så jag ska ärligt erkänna att jag inte har haft speciellt mycket tid till att "bara" fundera.

Livet bara blåser på i alldeles för hög fart ibland utan att jag hinner reflektera och då kan jag ju ärligt säga att min lilla blogg här på vk får mig att stanna upp och fundera en liten stund varje dag.

Jag tänker ofta: "Vad ska jag avhandla idag då?" och jag tycker att det känns bra att sitta den där lilla stunden och bara fundera på VAD eller OM jag ska skriva.

Det är många minnen och incidenter man drar sig till minnes när man sitter och tittar ut genom fönstret och funderar på nästa blogginlägg.

Idag skulle jag egentligen vilja skriva om hur det känns när man har allt. När man faktiskt är nöjd i sitt liv och sin tillvaro för just i detta NU så känner jag så. Jag har allt! Så jag ska inte orda så mycket om det.

Jag har ju friska barn, goda vänner, kärlek vid min sida, och jag har inga stora behov efter materiella ting. Det känns fantastiskt. Så än en gång vill jag bara påminna om att vara tacksam för alla de vardagliga saker som man ofta tar för givet.

"Fast jag ska nog erkänna att jag hade velat ha en liten chokladbit också till mitt morgonthé. Fast det kan jag ju fixa sen. För det är väl en värdslig sak"

Vill ju ha en liten bild med idag också, men jag kom inte på något passande så det får bli en bild på en viss nakenbadare som jag känner.. väldigt väl!! *skrattar* Gissa vem??

Nu är det bara svenska författare som gäller igen. Den här boken är riktigt bra. Deckare i Stockholmsmiljö med stureplans brats, pengar, kokain och.. Mord! Spännande faktiskt :) låna och läs vettja. Godnajt

Jaa.. faktiskt så känner jag mig lite lurad just nu. Imorse kändes det ju rent av som att det var något på G i min sprickfärdiga kropp och nu helt plötsligt så känns det inte längre som att det är förlossning på gång.

Det är bara att vänta vidare. Men jag vet att kidsen också väntar otåligt. Men jag fördriver tiden så gott jag kan. Idag till exempel så har jag varit på ett möte i skolan, postat ett brev, kämpat mig till och från förskolan, haft Sara och lilla Alva på middag och nu... Jaa.. nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt.

*suck*

Någon som har ett tips till en uttråkad tjej som inte tänker på annat än bebisankomster just nu?

Nä, om man skulle göra något så ofantligt spännande som att ta tag i middagsdisken? Och sedan kan jag ju med gott samvete lägga mig och läsa i min spännande bok! Ska tipsa om den när jag lyckats kravla mig upp i mitt anletes svett upp till sovrummet.

*skrattar*

Har suttit och bläddrat runt i gamla foton och jag hittade detta:

23 kilo och 9 månader tidigare...

Haha.. inte nog med att det var SOMMAR (vackert ord det där) jag var även rörlig och kunde andas ordentligt. Underbart!

Jaja, det är bara att sikta på samma form till sommaren. Försöka duger i alla fall!

Ha en skön kväll alla!

...vänner fyller TRETTIO år idag!

http://isalisa.blogg.se/

Lisa är en av de mest positiva människor jag känner. Hon har alltid alternativa infallsvinklar på det mesta och är en otroligt intressant samtalspartner.

Oavsett det handlar om vårt gemensamma intresse för litteratur eller värdsliga ting så är det alltid lika mysigt att surra bort ett par timmar över en kopp thé eller två.

Lisa är toppen!

Grattis på din trettioårsdag. Jag lovar att sjunga på din fest.. jag var.. ehh.. lite hes imorse..

*skrattar*