Idag har min mormor och morfar varit gifta i 54 år. Och de är lika fina idag som de var dagen då de gifte sig. Undrar om jag får vara med om en bröllopsdag om femtifyra år? Mycket möjligt, men knappast troligt haha.. Grattis till Mimmi och Morfar! Hurra hurra :-)

Att få en lakritsrem i brevlådan på en måndag måste ju vara det bästa! Lisa är verkligen en av de härligaste människor jag känner. Hon kan se det storslagna i små ting och prata ner stora problem så att de blir små och lätthanterliga. Mycket bra egenskaper hos en vän :-) Tack Lisa, du är toppen.. Och remmen är jättegod. Jag blev skitglad! Kram

... så jag tror att jag ska ta några dagar och varva ner utan tv, dator och för mycket "onödiga" ljud som kan störa mig.

Just för tillfället så känner jag mig så där trött igen och jag blir helgalen om jag måste höra vedervärdig reklam på tv tillverkad av apor, FÖR apor.. Helt allvarligt.. om jag hör:

"Freeedassmyyyyyyyyyyyys"

EN enda gång till så kommer jag antagligen att få ett galet anfall och slänga ut tvn. Och just DEN (*uuurk* ) reklamen är nog bland det värsta jag vet just nu. Speciellt när man hör ungar tralla omkring i butiken och tjata på sina morsor att köpa de där jävla chipsen åt dem för det går ju tydligen INTE att ha mys / "fredagsmys" utan att sitta och trycka i sig massa äckliga chips.

*suck*

*dubbelsuck*

Jag måste laga mitt skräpfilter för annars kommer min hjärna att intas av galenskap. Är det inte "fredagsmys" så är det "suuperlånga ögonfransar" och är det inte "uppblåsta magar" så är det "uuunderbart" och är det inte dansande bebisar så är det hysteriska morsor med stirrig blick och galet leende i ett kritvitt hem... Åååååh... vem ska jag ringa som kan komma och laga mitt skräpfilter? Jävla reklam som gör mitt liv surt...

Va...? Stänga av tvn? Aaah.. du menar så? Haha... jaa.. det kan man ju göra förstås. Det var ju en enkel lösning faktiskt.

Fast nu ska Jimpa se fotboll så jag lägger ner allt och kravlar mig upp till sängen och läser lite istället.

Men först måste jag borsta tänderna så att jag kan få ett "BLÄNDANDE vitt leende" för det måste jag ju ha nu när jag ska sova.

Fy fan..

*gäääspar*

Ska bli skönt med måndag imorgon!

Sov gott!!

...som gick att läsa för rätt många år sedan hittade jag igen i nöjesmagasinets jubileumstidning. Fantastiskt kul att se den i tryck igen.

Jag blev ju rätt så utskälld för den där lilla artikeln. Bland annat i VKs reporterjour som fanns på den tiden. En dam hörde av sig och tyckte att det var fruktansvärt upprörande att jag kunde visa bilder på piercade könsorgan... Men... Det var liksom inget pornografiskt över det hela, utan jag visade ju bara olika ställen på kroppen där man kan pierca sig. Okej, det var kanske inte riktigt rumsrent men å andra sidan så finns det betydligt värre saker att beskåda en än stackars penis med en liten skruvad ring i. *skrattar*

Såg ett par av mina gamla vimmelbilder som jag tagit på folk ute i kroglivet på den tiden också. Det var riktigt kul, för så fort man kom traskandes med kameran så kunde man få folk att göra i princip vad som helst framför kameran. Dock inget som någonsin lämpade sig för tryck haha..

På den tiden sprang man på stans krogar fem, sex gånger i månaden och numera nöjer jag mig med två till tre gånger per år. Lite skillnad eller?

Nu för tiden så är det bara mys i soffan med familjen som gäller när det vankas helg. Och det är faktiskt inte så dumt. Krogliv lockar inte av någon anledning lika mycket när man har sånt här i soffan:

"Kom då mamma"

På invigningen av Botniabanan?

Nope, jag tror inte det.

-"Ska ni på invigningen på Lördag?"

-"Näe!!"

-"Vaddårå? Kungen kommer ju?"

-"Men jag känner väl inte honom heller! Jag skiter väl i kungen"

-"Mäh.. ALLA kommer ju att vara där... typ.."

-"Ja, just därför vill jag undvika spektaklet. Jag orkar inte med trängsel och hysteri"

-"Vad ska NI göra då?"

-"Köpa lördagsgodis såklart.. det är en STOR dag idag. Det är ju LÖRDAG"

:-)

Ja, här blire mys för hela slanten. Jag och Fsson ska ut på lite äventyr och sedan blir det familjehäng här hemma. Jag nöjer mig med att spana in invigningen via morgontidningen på Måndag! Jag är bara så nöjd och glad över att det är helg.

Hoppas ni får en skön helg alla som läser. Hälsa från mig om ni träffar kungen och säg att han hälsar på mig någon gång om han får tillfälle. Han är ju trots allt avlönad av bland annat MIG hahaha...

Läste just en artikel om mammor på Tomtebo som inte ryms på bussen med sina barnvagnar. En tjej har tydligen stått och väntat på bussen i hela TVÅ (!) timmar vid ett dagis som ligger vid universitetsområdet för att få åka hem till Tomtebo.

Ja, inte vet jag... Hon KAN ju ha brutit en fot eller så har det varit snöstorm eller nåt.. Men det tar en kvart att gå den sträckan. Sååå.. istället för att vänta i två timmar på en och samma fläck så KAN man ju faktiskt GÅ istället.

Personligen skulle jag aldrig tillåta mig själv att stå och frysa eller vänta på en busshållsplats i två timmar bara för att KANSKE få plats på en buss.

Dessutom om man bor på Tomtebo så kan man, om man inte får plats på bussen ner på stan KNALLA till kolbäcksvägen och ta buss nummer 5 som också går ner till stan. Eller ta femman från stan och kliva av där och gå de sista metrarna till Tomtebo.

Har man ett problem så löser man det på enklaste sättet.

Förresten så tycker jag att det kändes lite överdrivet med nästan en hel sida i vk om en sån grej. Fick samma känsla som när två lattemorsor grät ut i media att de blivit utslängda från en sushibuffé för att de petade bort riset. Haha.. det var nästan pinsamt!

Läs själva:

lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/2010/02/ville-inte-ata-ris-blev-utkastade.html

Hursomhelst så får jag känslan ibland av att folk gör det så jäkla enkelt för sig. Kommer det ingen buss just då så måste man ju agera... inte stå och slösa bort två timmar av sitt liv på att vänta när man kan gå en liten kvart för att komma hem.

Men som sagt... Vad vet jag? Hon kunde ju ha skavsår, höga klackar, bruten fot eller nåt annat som gjorde att hon var strandsatt hela tre kilometer hemifrån.

Jag vet, jag är en grinig jävla satkärring ikväll. Men ibland blir jag så less på allt onödigt gnäll. Det finns riktigt jävliga saker som är värda att gnälla om. Gnäll på sånt istället.

Ja, detta faller under kategorin "Jag stör mig på" men klaga inte... för det är MIN blogg och jag skriver om VAFFAN JAG VILL!!

Well, nu tar jag och drar nåt gammalt över mig och gömmer mig med en popcorn skål i soffan. Jag lovar att det är slutgnällt från den här tomtebomamman i alla fall. Och tro mig, jag går hellre än att jag åker buss i vilket fall som helst.

Hare fint!!

"Det luktar schjiiiit på stans bussar!"

....låg jag nyförlöst med Bastian på förlossningen. Jag kan verkligen inte fatta att det gått FEM (!!) månader sedan han kom till oss och stal alla våra hjärtan.

"Låt mig sova liiite till..."

Med risk för att bli för larvig och bara svamla en massa klyschor, så säger jag bara en enda sak:

Jag är så löjligt förälskad i min nya son och jag vet att alla säger samma sak om sina barn... Men... nog är han ju speciell?! *skrattar högt*

(Ja, ni märker ju nivån)

Bäst att inte skriva mer om detta nu. Men kolla vilken skillnad på hur han ser ut numera om man jämför hans nyfödingsutseende haha...

"Asså.. ere MIG ni snackar om...? Nu igen..?"

:-)

Vilken kille alltså! Om en månad är han alltså ett halvår. Hur häftigt som helst, med tanke på att jag själv bara blir yngre och yngre *host*

"Nämennumåstejagnogloggautochgåochsåvahörni!"

Godnajt!

Undrar om det är det jag fått efter att ha somnat på spikmattan två kvällar i rad? Ja, jag tror faktiskt det. Jag mår oförskämt bra och är pigg som bara den.

Alla som äger en spikmatta kan nog hålla med om att det bara är i början man ligger på den då och då. Till slut glöms den där märkliga tingesten bort och man vet knappt var man har den. Visst är det lite så?

Men nu har jag alltså återupptäckt min födelsedagspresent från förra året och jag kommer troget att använda den åtminstone två gånger i veckan. Japp, så får det bli.

Och nu är jag på G att sluta amma också. Och om ett par veckor när amningen är helt avvecklad så ska jag köra en kur med björkaska och kanibas. Jag kommer ju att bli den mest pigga och superenergiska tanten i hela stan *skrattar*

Och för er som undrar vad björkaska och kanibas är för något: GOOGLA vettja. Det är en toppenmetod att städa ur kroppen på insidan kan man säga.

Eftersom vi människor är så pass märkliga att vi mest bryr oss om det yttre (smink, kläder, hår, naglar osv...) och tyvärr inte det inre så kan det faktiskt innebära att insidan av kroppen ser ut som rena rama soptippen. En människokropp kan få i sig så mycket som ca 5 kg gifter och annat skit under bara ett år. Så tänk på allt som ska passera vår stackars kropp och vårt eget reningssystem. (Färgämnen, koffein, alkohol, nikotin, tillsatser, kemikalier, för mycket socker och fett och så vidare...)

Näe.. jag är inget galet hälsofreak, men jag tror absolut på metoden att städa ur kroppen då och då. Jag har gjort det flera gånger och jag kan garantera att man mår bättre efteråt. Kroppsrening funkar. Jag lovar! Och min kropp har ju varit boning till ett vackert barn och senare skafferi till det vackra barnet men nu är det alltså dax att städa ur kroppen och börja om. För min egen skull och ingen annans. Kroppen ska trots allt hålla för ett långt liv så gör dig själv en tjänst och ta hand om dig.

Så jaa.. det var väl dagens tips tror jag. Nu ska jag och mina tre grabbar åka ner på stan och hitta på lite skojiga saker. Lunch och ett besök på en djuraffär för att roa Virvelvindspojken Viggo!

"Slut mat i mamman snart"

Little Star.. How I wonder where You are.. Bastian har fått en egen stjärna i The hall of fame, eller rättare sagt: i vår hall på den nya hallmattan :-D härlig kille va?

Det är jag det! Har just kutat runt i en timme och letat efter mitt fina töjsmycke i glas och så visar det sig att jag redan har lånat ut det *skrattar* Jag känner mig SÅ dum som inte mindes det...

Fast å andra sidan var det ju skitbra för nu är badrumsskåpet totalstädat, skötväskan rensad, strumplådan sorterad och "skrotskåpet" totalt renoverat... Såå.. inget ont som inte har något gott med sig!

I övrigt händer det väl inte så mycket annat förutom att vi ska göra om lite på övervåningen. Ny säng till Fsson för hennes har pajjat och låter så illa att man vaknar bara hon rör sig i sängen. INTE bra.. varken för nattsömn eller plånbok.

*suck*

Det ska bli en sådan här säng till henne:

Och igår såg jag förresten att Sean Connery fyllde åttio bast. Det innebär att han och min fina morfar är lika gamla. Rätt coolt ändå. Fast min morfar är snyggare förstås!

Nä, slutsvamlat för ikväll. Nu ska jag fixa kvällning för smågrabbarna och sen fika med min stortjej.

Ha det fint alla som läser!

:-)

...inget jag kommer att göra länge till. Men av någon anledning så vaknar jag numera vid fyra tiden varje morgon av att Bastian vill mig något. När han fått ny blöja och en puss brukar han somna om och det är då det händer..

Jag kan inte somna om på nästan en timme. Istället ligger jag vaken och formulerar ett brev i tankarna. Ett brev som jag faktiskt kommer att skriva... Och skicka iväg en vacker dag. Det får inte vara för långt, det får inte vara elakt, det får heller inte vara sentimentalt. Det ska bara innehålla mina åsikter och vad jag en gång i tiden kände när jag var en liten flicka. Vissa saker är svårt att glömma, speciellt när jag ser historien upprepa sig.

Att en person dömmer så hårt efter en enda dålig grej är inte okej... Speciellt inte när personen i fråga fått hundratals chanser genom livet.

Jag har frågat mig tusen gånger de senaste månaderna:

"Kan jag verkligen ha en människa i mitt liv som bara tänker i svart och vitt när jag själv lever i en gråzon?"

"Vågar jag lita på att h*n kommer att finnas för mig och mina barn i vått och torrt?"

"Vill jag att mina barn ska känna det jag kände när jag var liten?"

"Kan jag acceptera att inte vara välkommen med hela min familj?"

Visst, det kan vara svårt att lära gamla hundar sitta. Det köper jag och jag accepterar det för jag är vuxen nu och jag kan hantera det. Frågan är om mina barn kan det? Alltså är det dumt att chansa.

Men jag är besviken, det kan jag inte neka till.

AV och PÅ förhållanden är inte min grej. Antingen finns man där för varandra hela tiden eller också inte alls. Så det borde inte vara så svårt.

Nåväl, jag funderar ett tag till helt enkelt. En vacker dag kommer jag på en morgon klocken fem att brevet är klart. Och då sätter jag det på pränt och skickar iväg det.

Japp! Så får det bli!

*nickar*

Hemligheter utbyts i soffan ikväll. Pappan och bebin pratar samma språk och vi andra hajar just ingenting. Men det handlar väl om sport, blöjor eller mat antar jag.. För övrigt så väntar jag på en ny kamera för min gamla håller på att lägga av tråkigt nog ;-( nåja, säg det som varar för evigt? Känns som att NU är bästa tiden för bebisfotografering. Nu och arton år framåt, eller hur? *skrattar*

Ja, idag är det ju dagen efter kvällen före. Vi hade supetrevligt ute och det var verkligen toppen att umgås en hel kväll med två glada, roliga och trevliga tjejer. Sparsamt med alkohol, mycket dans och god mat. Suveränt!

Jag och Sanna tog ju en "efter" bild... För ni minns väl denna?

http://blogg.vk.se/e-lack/2010/03/19/pregnanterna-eh-tanterna-162948

Haha.. tjockt vare då minsann!

Men igår var vi riktig slanka och... ööhh.. "ärtiga"..?

*skrattar*

"Krogen, here we come.. UTAN bebisar i magen"

Och eftersom man går ut så sällan så är det riktigt jäkla kul de gånger man går ut måste jag säga!

Inger... Nästa gång dricker vi inte det där.. starka.. läskiga du vet?!

"Starkt? Inte.. jag e från Norrbotten"

Nå, nu blir det duschen med de nya LUSH prylarna och sedan: Sova!!

Kram & Godnajt!

Ajm to säkksy får maj sjört.. Haha.. Vilket eminent sällskap jag har på krogen ikväll. Vi har lämnat bebisar och karlar hemma. Jag har vunnit 900 spänn så nu äter, dricker och dansar vi. Och ganska skojiga är vi också :-D få se hur man mår imorn.. Nämen.. Helena, stoppa genast bort telefonen och sluta blogga.. "ÅKEJRÅ"

Det är en fras man ofta hör idag. Det ligger alltid nära till hands att skylla på skolan, fel sällskap, olika diagnoser eller helt enkelt bara på ouppfostran.

Jag tror att många vuxna har så fullt upp med sig själva att de inte vill / hinner eller orkar lära sina barn grejjer som kan vara bra att ha i bagaget.

Att lära sina barn att allt de gör får konsekvenser kan ju vara en sak att tänka på. Men det verkar som att vissa föräldrar bara skiter i det. Så otroligt tragiskt.

Jag har skrivit en del om sådana här saker tidigare och jag kan ju säga att vi haft ungar här i vårt hus som stulit både pengar och grejer av oss vuxna, men även av våra barn. Vi började märka att saker och pengar försvann oförklarligt men en dag tog jag ett av barnen på bar gärning. Jag pratade med barnet och gav denne en chans att göra rätt för sig, att be om ursäkt och att lova att det aldrig skulle hända igen.

Jag sa till barnet att denne fortsättningsvis var välkommen i vårt hus om våra regler efterföljdes och att jag aldrig kommer att acceptera fler stölder eller lögner.

Men det sorgliga i det hela är att det förekommer oftare än vad man tror. Föräldrar ids inte lära barn att det blir konsekvenser om barnet gör fel. Det är för jobbigt att ta en konflikt för många.

Nä, ge bara ungen en mobiltelefon och låt denne vara ute från morgon till kväll. Det är ju mycket lättare. Eller hur?

Det är faktiskt inte min sak att uppostra andras barn eftersom jag har tre andra som jag har fullt upp med. Men av någon anledning så hamnar många av de här barnen vid mitt köksbord där JAG blir den som snackar med kidsen om vad som är rätt och fel, om hur man ska vara mot varandra och så vidare... och varje gång man försöker tala med vissa föräldrar så slår de bara ifrån sig och tycker inte att något är fel. FAST det handlar om stölder och lögner och ibland ren mobbing.

Självklart vill man ju hjälpa de barnen som har det jobbigt, men i ärlighetens namn, jag har faktiskt inte den tiden och dessutom så är det barnens egna föräldrar som ska sköta sådant. Men det finns nog en anledning till varför de söker sig till mig och Jimmie med sina problem. För det händer faktiskt ganska ofta.

Jag blir bara så jävla trött på sånt här. För de här ungarna som håller på så här skriker ju: "SE mig, HÖR mig"

Fast med väldigt tysta skrik..

Och när kriminaliteten börjar redan i småskolan så kan man ju bara gissa sig till hur kriminaliteten kommer att utvecklas när barnet blivit vuxet.

Otäck tanke...

Eller hur?

Så snälla mammor och pappor därute. Ta en extra titt på era barn och se över dina barns grejer. Exakt VAD gör du om du hittar saker som du VET att ditt barn inte har råd med? Om barnet klär sig i kläder som inte DU har köpt? Om barnet har konstigt mycket pengar att röra sig med?

Handen på hjärtat..?

Äntligen morgon.. Jag har vaknat redan vid halvsju imorse så nu ska jag ut och sova i min räservagn. Ville bara visa mina nya byxor som mammas kompis har sytt åt mig. Visst är de fina? Jag använder ju mest brorsan och syrrans gamla kläder så nu var det kul att få nåt bara till mig :-) idag är det fredag och det tycker vi är skönt. Hej då!

...är jag idag!

Jag har klarat av min löprunda imorse utan att stanna en enda gång trots att jag känner mig lite stel och otränad *stolt*

Jag har storhandlat idag och inte glömt en enda grej *nöjd*

Jag har lyckats tömma tvättstugan *glad*

Och  jag känner mig faktiskt riktigt bra idag. Fasn vad skönt... Jag insåg ju att jag skrivit alldeles för många "Jag stör mig på" inlägg senaste tiden och det vore ju inte bra att bli alltför pessimistisk haha..

Hursomhelst så blev det tomt efter lillebror som just hoppat på planet hem. Så nu har jag ringt min lillasyster och tjatat lite att hon ska komma till Ume snart. Eftersom alla mina syskon är vuxna nu så behöver vi knappast mammor eller pappor för att hålla vår kontakt och det är väldigt bra tycker jag. Bröder och systrar ska man vara rädd om.

Sweet little sister

Kom ihåg det!!

:-)

...för att beskriva någon av personerna på följande bilder så jag skiter i det och lägger bara upp bilderna istället!

Lycka är en egen studsmatta

Lycka är att fånga sina egna tår

Lycka är en busig morbror

Imorrn åker "Fedrix" hem till Stockholm. Barnen kommer att sakna sin morbror och jag kommer att sakna min lillebror. Varje gång vi ses så känns det som att det var igår fast det dröjer alldeles för länge mellan gångerna. Nåja, jag är glad över att jag har kontakt med alla mina syskon i alla fall. Det är faktiskt inte alla som har det.. FAST de bor i samma stad. Knasigt.. Nåväl, hare jättefint ikväll alla.

Vi ses och hörs!

Morbror Fredrik och Bastian myser i solen.. Nu är det sista rycket på denna sommar :-D idag blir det: volleyboll, glass, såpbubblor, god mat och bad. Låter najs va?

...på grund av mina åsikter är jag van att ta. Jag står för alla mina åsikter och det gör mig faktiskt ingenting om jag får ta en massa skit för det. Det är okej. Jag är van.

Men folk idag verkar ha ett väldigt stort behov av att offentligt pracka SINA åsikter på andra. Kosta vad det kosta vill. De bara SKA trycka upp sina sk "fakta" i fejset på oss som tycker något helt annat. De debatterar i forum och grupper på internet. De spenderar timtal på att få folk att TYCKA som de och de brinner för att försöka omvända de som inte tror. Fasn vad less man blir på sånt.

Jag var med i ett forum på nätet som handlade om barn, barnuppfostran, föräldraskap och annat jox som har med mammarollen att göra. (Och nej, det är INTE familjeliv jag menar där orkar man inte hänga bland alla rabiata supermorsor som tror att de alltid vet bäst)

När diskussionen om influensavaccinet kom och avhandlades sida upp och sida ner så valde jag att lämna forumet. Detta på grund av att vissa tyckte att jag: Inte var rädd om mina barn, korkad som gick på "konspirationsteorier" om att vaccinet var farligt, att jag var puckad som inte trodde på vad läkare och forskare sa och så vidare och så vidare....

Jag bara poängterade att jag stod för mina åsikter och sen tackade jag för mig och gick ur gruppen. Inte mer med det liksom.

Idag läser man om efterspelen i vaccinets framfart. Rapporter om sjuka barn och ungdomar ramlar in titt som tätt. Och jag vill verkligen inte säga: "Vad var det jag sa?"

Men jag vill säga: "Fasiken vad skönt att jag gjorde det JAG trodde på och vägrade vaccin för hela min familj"

Jag är glad för att att jag inte drabbades av masshysterin som rådde angående "vaccinera eller ej".

Slutligen kan jag ju bara säga som ett litet tips till alla rabiata familjelivsmorsor att: Låt för fan folk få tycka vad de vill och debattera inte så jäkligt hela tiden. Acceptera bara att folk tycker olika. Du kommer att spara många datatimmar om du inte ska tvinga folk att tycka som du. Släpp det liksom!

Men det är sorgligt att så många blivit / kommer att bli sjuka på grund av ett vaccin som när det skjutits in i kroppen är helt oåterkalleligt. Det går aldrig att göra ogjort.

Tyvärr!

How you doin? Hihi.. Mamma säger att hon ska köpa en ny kamera snart, men jag vet inte.. Jag tror att jag är lika snygg oavsett vad man fotar mig med. Igår kom i alla fall mammas lillebror "Fedrix" hit från Stockholm så idag är alla glada. Vi ska ha jättekul faktiskt :-D annars är allt som vanligt. Jag är stor och stark och glad mest jämt. Igår fick jag smaka tonfisk och purjolök. Det var ganska gott tycker jag, fast mammas mat är fortfarande bäst. Men vi hörs hör ni /Bastian

...har vi här hemmavid just nu.

Jag är så schuuuk så schuuuk...

*snörvel*

Och min stackars BusBebisBastian är också sjuk. Jag tror att vi fick oss en airconditionbaserad förkylning på väg hem från Pite igår. Nåväl, vi har klarat oss länge så det var väl dax helt enkelt.

"Schuuk men gla"

"Mössan på när man e liten å sjuk"

Annars händer inte så mycket här hemma. Vi börjar ladda för skolstart och försöker "ställa om" ungarnas mat och sovklockor. Jag har faktiskt inte haft klocka på armen sedan jag fick Bastian. Jätteskönt! Men nu ska det bli andra bullar. Jag ska varva mellan att jobba och plugga och vara mamma såklart.

Och nu... Sova! Godnajt!

:-)

...hemma bäst.

Nu har vi varit här sedan i onsdags och vi har hunnit göra massor med roliga saker här i Öjebyn och Piteå.

Vi har klappat kossor, hästar, hundar, kaniner och diverse människor haha...

Vi har badat, byggt altan, grävt gropar, köpt massor med mat, druckit folköl, kramats,shoppat strumpor, busat, gått barnvagnspromenader, plockat hallon, plockat äpplen, bråkat, läst sagor, porrsurfat, lagat mat, ätit godis, kollat film, städat, burit grejjor, skrattat och gjort en massa andra saker.

Vi har bott fyra vuxna, sex barn (11, 5, 5, 4, 0 och 0 år) en hund, en katt och en kanin på 90 kvadrat bestående av ett hus under totalrenovering. Det är kaos i alla hörn men vi har det så mysigt och trevligt tillsammans här. Fsson har redan bestämt sig för att hon skall flytta till Öjebyn och det är ju faktiskt riktigt gemytligt här. Tur att det ligger hyfsat nära. Det betyder ju att vi inte BEHÖVER flytta hit haha...

Imorrn åker vi hemåt i alla fall. Saknar min lilla fågelholk på T-bo såklart.

Och.. eeh.. min dator förstås.. ehrm..

"Sa Helena och kände hur skammens rodnad steg i ansiktet då hon förstod att hon faktiskt var beroende av den där lilla svarta lådan som kallas dator"

Hästar.. Vilka fantastiska djur. Tänk om man vore tretton år igen :-) när hästar var hela ens liv. Idag är det tråkigt att vara vuxen!

Vilken överraskning det blev för barnens farmor och farfar när vi dök upp i deras husvagn här i Piteå :-D Norrlands riviera även kallat. Men.. Nolia skippar vi. Vi ska bara mysa och umgås. Dels med vår lilla familj som bor i Öjebyn och med farmor o farfar i husvagnen på kajen. Vi åker hem på lördag om någon undrar :-D ha de fint allihopa!

...så viktigt för så många med dyra statussymboler? Varför kan folk idag inte nöja sig med det lilla? Varför mår folk så dåligt i sig själva att de måste fylla på med döda ting för att må bra i sitt hjärta?

Jag och dottern promenerade igår morse genom regnet runt nydalasjön. Det var så otroligt mysigt och vi hade verkligen trevligt tillsammans. Jag älskar ju som alla vet Nydalasjön och jag har hängt runt sjön sedan jag var en trettonårig liten spink.

Nydalasjön är min oas och där omkring springer jag, badar jag med barnen, fikar med vänner, grillar, leker och där i krokarna kan jag bara vara. Bara existera med mig själv och mina egna tankar.

Det låter kanske fånigt, men det enda som behövs för att jag ska må bättre kan vara en liten promenad bland grusvägarna som går runt sjön. Och jag funderar mycket. På många saker. Som varför jag är så himla nöjd med det lilla? Jag har kommit på att saker som gör mig glad är de "små tingen" i livet.

Att få en stund för sig själv då och då, att få ett vykort i brevlådan, att en vän kommer med en pocketbok man inte läst, att dricka en kopp thé och tända ett ljus en mörk kväll och så vidare...

Jag har svårt att se mig själv bli lycklig över dyra prylar som designade möbler, svindyra telefoner, löjligt dyra bilar eller märkeskläder.

Och även om jag hade löjligt mycket pengar så skulle jag inte bli överdriven i min konsumtion ändå.

När jag läste breven jag skrev till min moster när jag var fjortis så slår det mig att vissa saker får barn idag aldrig uppleva. Längtan och strävan efter någonting. Det är lite otäckt att tänka på faktiskt.

Jag kunde vänta på ett brev i två veckors tid och gick förväntansfull hem från skolan varje dag för att titta i brevlådan. Idag blir en unge frustrerad om hon eller han inte får svar på ett sms inom en minut. Skrämmande!

Jag skrev i mina brev att jag önskade mig brevpapper och frimärken i julklapp. Idag önskar sig BARN dyra teknikprylar som de inte ens är mogna för.

Jag fick sträva och spara efter saker jag ville ha. Idag får barnen allt och lite till. De får även sånt som de inte ens efterfrågar. Bara för att föräldrarna ska visa hur lyckade DE är som ger sina barn allt de pekar på.

Så jo, nog tror jag att det finns ett stort samband idag mellan att barn och unga mår så dåligt och att de har allt och lite till. Laptops, I-phones, TV-spel, mopeder, designade kläder och andra dyra statussymboler.

En del vuxna ger ju sina barn allt i prylväg! Men jag tror att vi måste tänka om där. Vi måste ge våra barn längtan, strävan och förväntan.

Annars har de ju ingenting att se fram emot. Och det är då man börjar må dåligt.

Ge dina barn framtidstro istället och att det GÅR att vara lycklig utan svindyra mobiler, datorer och andra dyra grejjer som oftast hjälper till att göra oss olyckliga istället för lyckliga.

Ju mer skuldsatt du är desto lyckligare är du. Eller...?

Flummigt..?

Inte alls..

...blev jag TACK och lov klockan halvtio ikväll. Smågrabbarna knoppade in redan klockan åtta. Jimpa stack iväg och lirade boll för någon timme sedan och Fsson fick smått moloket traska upp för trappen exakt klockan 21.30 efter att jag tidigare idag bestämt att:

-"Ikväll ska mamman ha HELT man och barnfritt exakt klockan 21.30. Jag ska dricka thé med mig själv och titta på Celebrity rehab"

Ja, inte är det ofta jag är mol allena här nere men det är väl som i trissreklamen: "Plötsligt händer det"

*skrattar*

Japp! Så nu ska jag förfäras och lida tillsammans med flummiga Heidi Fleiss, toksnygga Lisa D'amato, dryga Dennis Rodman och ett gäng andra addicts.

Fascinationen är stor över hur vackra, rika och framgångsrika människor som har allt och lite till kan förlora så mycket på så kort tid.

"What the hell happened?"

En knarkare är en knarkare oavsett hon är klädd i lump eller paljetter. Men bägge är lika sorgliga...

Ha det fint allihopa!

Vi hörs och störs!

Omedveten attityd? Eller brås han mer på mig än vad vi först trodde? :-D

Häng idioten! Eller låta leva? Han va ju trots allt en snygging haha.. Skitkul spel :-D annat än papper o penna va?

...damp ner i min brevlåda före helgen.

Min moster skickade en stor bunt gamla brev till mig som jag skrivit till henne när jag var tonåring. Gissa om jag skrattat en hel del i helgen? Men faktiskt så har jag velat gråta ibland också.

Massor med känslor paketerade i gulligt brevpapper och skrivet i en spretig stil blandat med ritade små figurer som jag minns att jag satt och plitade ner.

Vi skrev flitigt till varandra och jag skriver om allt möjligt: Killar jag var kär i, niorna som snömular oss, om hur jag blir retad i skolan för att jag kommer från Gällivare (!!) läxor och jobbiga prov, taskiga kompisar, snälla kompisar, skrikande småsyskon och tjatiga föräldrar.

Ja, det mesta som dyker upp i en förvirrad tonårings tillvaro.

Speciellt en grej som jag skrattade HÖGT åt så att tårarna rann var denna dikt:

VARA TONÅRING

Tonåring vara snäll ibland

Tonåring vara på jävla humör! Dänga dörren många dagar

Tonåring inte tåla tider

Tonåring inte tåla torsk! Köpa hamburgare i kiosk

Tonåring få stora anfall om telefon ringer för tidigt

Tonåring tjäna stora pengar

Tonåring aldrig bli fri stor skuld! Pappa betala

Tonåring tänka många tankar! Bliva tokig

Tonåring lyssna pop hela natten

Tonåring tröttna på ordning

BLI ALDRIG TONÅRING!

Ja, vad ska man säga? Jag var en rätt vilsen tonåring och det tog rätt många år innan jag hittade mig själv och blev den personen som jag VILLE vara. Tonåren kändes som en lång väg mot något jag inte visste någonting alls om. En skrämmande, jobbig men ändå härlig tid.

Nostalgi på hög nivå. Och kanske kan jag försöka att vara en förstående tonårsmamma om något år när min förstfödda ska äntra den hemska och hisnande roliga tonårstiden. Kan jag vara en sådan tro? Jag hoppas det...

*ler*

Men jag ska ärligt säga att jag inte skulle vilja gå igenom mina tonår igen för alla pengar i världen.

På väg hem från stranden så hittar vi ett rosa Hjärta.. Mitt i gruset ligger det och bara symboliserar.. KÄRLEK! Häftigt ändå. Undrar om den som förlorat sitt hjärta får brusten kärlek nu? Hoppas inte. Och du vet väl vad man säger: "Om ditt hjärta brister, laga det med Karlssons klister"

Min bakgård börjar se någorlunda ut nu. Har skottat nästan tusen liter ny jord och hämtat en fin rönn. Så om några veckor, lagomt till sommaren är slut så har jag fint gräs och ett gulligt träd att glädjas åt haha.. Det är så dax. Och framsidan? Ja, den är fortfarande ett dåligt samvete. Blir ju aldrig klar. Jag orkar inte. Jag blundar och skyndar mig förbi. Men.. Baksidan är snart klar :-) *lycka*

...är en sån där fras som dyker upp i mitt huvud just nu.

Jag blir väldigt förvånad varje gång jag hör att någon snckar skit om mig faktiskt. Inte för att jag är så självgod att jag tror att jag är perfekt och att det inte FINNS nåt skit att prata om mig, utan för att vuxna människor borde vara så pass modiga att de VÅGAR stå för att de tycker att jag är "dum i huvvet" och allt möjligt annat haha...

Om man hörs och syns för mycket så träder den så kallade "Jantelagen" in. Det känner ni till va?

För vi lever trots allt i landet "lagom" och här ska man "faan inte tro att man ÄR något"

Men det finns inget värre än vuxna människor som smilar upp sig och är sååå trevliga när man träffar dem, för att sedan spy galla bakom ryggen på en så fort man vänder sig om. Ni som håller på så är ju bara så tragiska så det är ju synd om er bara för att ni är NI! Men ett tips till alla falska skitstövlar är ju att ni tänker på att den här staden är liten och att det ALLTID finns någon som känner någon och så vidare. Speciellt viktigt kan det ju vara att se till att hålla sina hoppande grodor då det vankas fest och alkohol.

Hursomhelst så har jag hört en hel del rykten om mig själv genom åren. En del ganska hemska saker som jag för mitt liv inte kan fatta var de kommit från eller hur de uppstått. Men skit samma. Ingen idé att undra över frågor man aldrig kan få svar på.

Jag väljer att ta det som en komplimang helt enkelt. Jag måste alltså vara en relativt intressant person som en och annan gärna lägger ner tid och energi på att prata om. Rätt häftigt ändå får man ju säga. Det måste betyda att jag är...

...någon..?

Gräs är grönt, grönt är skönt.. Är det halvdant väder är det toppen med en grön IKEA matta :-D killarna myser. Vi andra fryser! Haha

...Ja. Så var det faktiskt. Idag tyckte mamma att det var dags för att jag skulle smaka på gröt. Men tyvärr så brås jag nog på pappa som avskyr gröt och alltid har gjort så det blev nog ingen vidare premiär. Kolla bara:

"Åååkej kameran, äru beredd?"

"Näääe..." *besvikelse*

*CHOCK*

"Nä, nu tänker jag vägra"

"Man får som tur är en extra puss när man varit duktig"

Ja, det var den premiären det. Jag hoppas verkligen att mamma tänker bjuda på nåt godare än gröt nästa gång. Ja, det var den premiären det. Fast ärligt talat så hoppas jag att jag får hänga vid brösten ett tag till för det här med gröt var verkligen ingen hit. Fast man kanske vänjer sig. Vi får väl se!

Hej då alla!

...kan man ju helt klart bli vad gäller det mesta. Oavsett man är barn eller vuxen så kan man ju ha meningsskiljaktigheter. Så funkar det i alla relationer.

Man & Fru, Syster & Bror, Anställd & Chef, Mamma & Barn, Granne & Granne och så vidare...

Men när man tjatat om samma, samma och samma saker vid flera tillfällen och det ändå blir fel, ja.. då kan man ju undra om man ska orka tjata vidare.

Jag är en mamma som alltid tycker att alla ska få vara med. Kommer det kompisar till barnen fast det redan finns en kompis i huset så säger man väl inte:

-"Nä, hon / han är redan med en kompis. Du får gå hem"

Man säger:

-"Hej, tjejerna /killarna är på sitt rum. Gå upp dit du också"

Eller stänger man verkligen dörren framför snytan på ett stackars barn som kanske inte har lust att någonsin komma och plinga på igen?

Näe!

Speciellt nu när det är sommar. Då kan man ju peppa ungarna att vara ute och passa på att leka med MÅÅÅÅNGA samtidigt då de faktiskt kan vara ute och springa och härja runt.

Tråkigt är att så många föräldrar hjälper till att skapa dåligt beteende hos sina ungar. Men det är inget jag kan eller ens vill påverka.

Jag ska sluta ta upp sånt till dialog överhuvudtaget med andra mammor och pappor. Men jag tror att de skulle bli mäkta förvånade om jag eller Jimpa sa Nej till ett barn som knackar på här.

I vårt hus är det ofta en massa ungar samtidigt. Fsson och Viggo kan ha två kompisar vardera här hemma ibland. Det kan vara livat och bullrigt men är det inte det som är grejen med barn? De har varken volymknapp, eller avstängningsknapp och ibland önskar man att man hade öronproppar hemma. Men personligen är jag väldigt glad över att barnen har många olika kompisar i alla färger och storlekar och jag kommer inte att stänga dörren för någon av dem så länge de följer husets regler.

Tyvärr hör man alltför ofta mammor och pappor som säger saker som:

-"Nä, de har lovat varann redan och de vill vara själva faktiskt"

Jahapp! Då får jag gratulera till framtida samarbetssvårigheter och annat otyg som gör att det kan bli svårt att klara sig på till exempel en arbetsplats. Och jag har faktiskt jobbat på ett gruppboende i den här stan där kvinnorna inte kunde komma sams och som VÄGRADE jobba om "den eller den" skulle jobba samtidigt. Så otroligt pinsamt och nedvärderande för alla inblandade.

Visst, man kan inte gilla alla. MEN man måste faktiskt hålla sams om man är många som ska jobba sida vid sida. Personligen vill jag gå på jobbet för att göra det jag ska och inte för att hålla liv i töntiga konflikter som beror på att jobbarkompisarnas föräldrar inte lärt dem bättre än så.

Det börjar tidigt så man kan ju göra sina barn den tjänsten att lära sig umgås med flera stycken samtidigt. Men det är klart. Det är ju lägre ljudnivå och enklare att bara ha två barn hemma än tre eller fyra. Man gör det enkelt för sig i nuet och skjuter ett ganska stort problem framåt tills barnet är vuxet och alltså inte kan hantera gruppdynamik.

Sorgligt!

Så var det dax igen.. haha...

Det här med föräldraskap är något som fascinerar mig otroligt mycket. Inte bara för att jag själv är morsa, utan även för att det finns så många skojiga, underliga och intressanta föräldratyper.

Typen som roar och fascinerar mig mest av allt, är typen som kastar sten i glashus. Den värsta och mest underhållande. De som tror (eller: "VET") att deras barn är änglar och som "aaaaldrig" skulle stjäla något, skrika fula ord, mobba någon, vara uppkäftig, förstöra saker och... ja.. ni vet?!

Jag VET med all säkerhet att mina barn inte är några perfekta och felfria barn (ja, förutom när de sover då förstås.. räknas det?) men jag har börjat inse att en del läskiga mammor inte är riktigt kloka.

En mamma som jag tyvärr träffar på alldeles för ofta pratar massor med skit om både mig och mina barn. En riktig otäcking är hon. Hennes barn gör minsann inget alls, utan glorian fullkomligt LYSER på allihopa. Dessa barn är så fina att de absolut inte får vara i närheten av mina otäcka barn som är det värsta hon vet. Hennes barn är så underbart snälla mot allt och alla (Pyttsan!)

Hihi... då kan jag ju inte låta bli att småskratta när jag ser vad den äldsta skriver till andra ungar på en lokal community. Vad sägs om:

-"Bajs"

-"Knullbarn"

-"Skit ner dig din jävel"

Ja, vad ska man säga? Charmigt eller vad? Jag har pratat med den här mamman ett fåtal gånger, men gav snabbt upp då hon säger korkade saker som:

-"Jamen, min dotter var kompis med henne FÖRST och de är bästisar så då behöver de inte vara med din dotter"

Jag:

-"Jaha? Så då är det ok att du rent uppmuntrar dem att frysa ut alla andra och att de bara kan umgås två och två?"

Hon:

-"Ja"

Ibland blir jag nästan lite rädd för hur det kan vara när dylika mammor håller på så här. En kollega till mig berättade om ett likadant scenario då en mamma sa stopp till en tredje unge bara för att hennes unge "tingat" den här kompisen själv hela dagen... Och då var det en 3-4 åring det handlade om. Så sjukt!

Inte underligt att så många tjejer är så elaka mot varandra. De lär sig helt klart av sina morsor.

"Mina barn, dina ungjävlar"

*SUCK*

Fast mamman jag berättat om verkar väldigt ensam och det är nog inte så konstigt! Ibland tycker jag nästan lite synd om henne. Kanske ska jag bjuda in henne på kaffe nån dag? Fast då skulle hon väl bara säga:

"Skit ner dig ditt jävla knullbarn"

Såå.. nääe.. Det får nog vara!

Grabbarna har flyttat... Ihop :-D de är ju stora nu. Bara en tidsfråga innan de flyttar hemifrån haha.. Jag och pappan har ett mål denna helg och det är att tömma huset på minst 25 procent av allt som finns innanför våra fyra väggar. Fatta så skönt det ska bli att bara ha pyttelite saker i alla rum. I love it <3 för ni vet väl att om Du äger för många saker så äger sakerna DIG. Jag tror att det ligger nåt i det. Och vem fan vill bli ägd? Inte jag i alla fall :-D