Typiskt!

Mina vinterskor har gått sönder, så nu går jag i min mormors "luddar". Skitgulliga och sköna skor, men jag måste ju ha ett par egna innan jag åker hem.

De som har pajjat köpte jag för en hundring för fem eller sex år sedan. Så nog känns det som att jag borde kunna lägga en peng på att köpa nya. Förvisso är det så.

MEN…

I varenda butik här i "stan" (nåja) så har de rea, rea och åter rea.. Hittade inget alls som föll mig i smaken. Går in i en butik där de INTE har rea och där hittar jag naturligtvis skorna som jag vill ha. Men eftersom jag numera vägrar handla dyrt, eller till ordinarie pris så vill jag inte köpa dem. För så jäkla länge är det inte kvar av vintern så att det är motiverat med att köpa dyra vinterskor till fullpris.

Nope, då får det bli gympisar och tjocksockar när jag kommer hem. Det funkar det med. Tro det eller ej.

Jag anammar mer och mer shoppingfria dagar, veckor och månader. Det är riktigt skönt och jag skulle kunna göra en lista på tusen och en saker som är BÄTTRE att lägga pengar på än att shoppa.

Men ingen skulle ändå bry sig so why bother?

Läste någon förresten artikeln om anti-shopping? Hur en del föräldrar hellre väljer att sluta shoppa—> spara pengar—> och därmed kunna gå ner i arbetstid—> Kunna vara MER med sina barn. Fatta vad härligt. Men jag kan ärligt säga att jag tror INTE att det är inte många som tänker så. De flesta har trots allt shopping som intresse, livsstil och religion.

Men hey, jag dömer ingen och vad var och en väljer att lägga pengar på skiter jag fullständigt i.

Men jag blir lycklig av…

Att ha tid!

"Tid är också pengar"