Det var en gång…

…en liten flicka som bodde med sin mamma i ett helt vanligt hus i en helt vanlig stad.

Flickan ville så gärna få bo hos sin pappa Kungen ibland som även han bodde i ett helt vanligt hus i staden trots att han var en kung.

Flickans pappa bodde med en ny mamma och de hade några nya barn, men pappa Kungen bedyrade att flickan var hans alldeles speciella lilla prinsessa och att hon så småningom skulle komma att få bo med sin pappa bara han hittade en större boning till sin familj. Det var svårt för pappan att få plats med alla sina barn så det var bara några utvalda söner som fick bo med honom och den nya mamman.

Så kom då dagen då det var dags för pappan att flytta till ett större hus i staden. Ett riktigt slott denna gång, ty pappan var ju ändå en kung.

Flickan blev så glad för hon visste ju att dagen kommit då hon äntligen skulle få bo med sin pappa kungen som hon väntat på så länge.

Men nu hade pappa kungen ändrat sig. Flickan skulle inte alls få bo i det stora slottet som hon hade trott utan måste stanna hos sin mamma. Flickan blev ledsen och arg.

Men pappa kungen förklarade för den lilla flickan att hon inte fick bo där för att flickans mamma var så bråkig. Det var alltså mammans fel att den lilla flickan inte kunde få en egen plats i det nya, stora slottet trots att hon väntat och längtat och trots att pappa kungen lovat henne att få vara där lika mycket som hos sin mamma.

Flickan blev arg och ledsen, men insåg att hos en sådan pappa kan man ändå inte bo och FAST pappan var en kung så accepterade hon verkligheten som den var och fann att hon ändå hade det ganska bra i sin mammas vanliga lilla hus. I mammans hus fanns ju eget rum, glada småbröder och till och med en pappa som trots att han varken var en kung eller en RIKTIG pappa ändå var en snäll pappa. Ty flickan visste innerst inne att en sådan pappa kunde vara bra att ha.

Flickan förstod till slut att det var lika bra att stanna hos sin mamma som faktiskt inte heller var en så bråkig mamma så som pappa kungen sade att hon var.

Flickan själv blev större och klokare för var dag som gick och en vacker dag var flickan själv stor nog att flytta till ett eget slott. Men denna gången behövde hon varken sin pappa kungen eller sin mamma. Hon tänkte klara sig helt själv.

Men det är en helt annan historia.

 

Etiketter: , , , ,

10 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Vilken idiot till Kung som straffar mamman genom sin lilla prinsessa. Tyvärr sker det ofta, även bland ‘vanliga’ människor…
    Jag tror i alla fall att prinsessan får så mycket stöd av sin mamma att hon klarar av att vänta till den dagen då hon kan flytta in i ett eget slott.
    Kramar

  2. Roger

    Hej min lilla Prinsessa, fast du nu har blivit stor.
    Hoppas någon eller några tar ät sig!

    Kram Roger

  3. Linnéa Olsén

    Bra rutet Helena!
    Tyvärr så är det så i de flesta konungadömen. Prinsessorna faller bort. Men, just denna prinsessa har ju världens bästa drottning och en bättre kung ;)
    Kramar i massor!

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till Marja Granqvist (2011-05-30 21:18)
    Hej Marja. Jo, det är ju alltid lätt att vara taskig genom barnen och sedan skylla på den andre föräldern. Finns nog samma fenomen både hos kungar och bönder. Kram

  5. Helena Nilsson Springare

    Svar till Linnéa Olsén (2011-05-31 09:59)
    Du e go du Linnéa :-) Man får tänka på det som är bra istället för att ägna tankeverksamhet åt de dåliga kungarna… Tänkte komma och låna en och annan bok av dig nån dag! Kram

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>