...är väl härliga?

Jag minns när jag var barn och jag blev lovad att få gå och köpa en läsk i lanthandeln då vi var i vår stuga. Jag väntade och längtade en hel dag och när det äntligen var dags att få gå och köpa den efterlängtade läsken så bubblade det i mig av lycka när jag skuttade fram genom skogen för att äntligen få köpa min portello i glasflaska.

När jag äntligen fått den i min hand så smuttade jag på den då och då och tro det eller ej, men den räckte en hel dag! Inte för att det var så mycket bubblor kvar på slutet, men ändå. Det var ju en läsk! Och den var MIN!!

Idag är jag inget större fan av läsk och mina (små) barn dricker det inte alls om det inte är väldans speciella stunder eller att någon råkar hinna bjuda på det.

MEN!!

Just det här med att få ha förväntningar är något jag vill ge mina barn. Vissa saker i livet SKA vara just så speciella att man får vänta och längta, lääängta och vänta... Och så när den efterlängtade dagen kommer så ska de få känna precis samma, varma glädje som jag kände när jag var barn över min lilla läsk.

Så i vår familj kan det låta så här:

ONSDAG: -"Mamma! Visst ska vi ha oboy till frukost på lördag?"

TORSDAG: -"Mamma, nu är det bara två dagar tillls det blir oboy!!"

FREDAG: (något uppspelt) -"Mamma.. IMORRN blir det ju OBOY!"

LÖRDAG: "MAMMAAA.. Jag har dukat fram oboyen!!" (Med väldigt glad röst!)

Och samma sak är det ju med lördagsgodiset. Ungar som får läsk och godis varje dag tycker nog inte att det är så gott och märkvärdigt, men jäklar vad GOTT det är om man får det en dag i veckan och dessutom får LÄNGTA efter det.

Eller...? Vad tror ni?

"HOPPAS... Det blir oboy på lördag!!"

Lämplig outfit för en lördag utan glitter och glamour. Fläckigt, urtvättat, illasittande och helt underbart skön outfit. Gummidojjorna sticker omgivningen OCH mig själv i ögonen, men lägg märke till den snygga hårfärgen.. Haha.. Kontraster, kontraster. Visst är fashion week över?! Kan ju inte riskera att blända någon med min storslagna outfit haha.. Ha en skön lördag. Det ska jag ha. På fel sida av älven :-D

 Läste just Marias blogg och vad hon gjorde ör ett år sedan så jag var såklart tvungen att kolla vad jag gjorde också för exakt ett år sedan *skrattar* (Tack för tipset Maria) Ja, jag satt alltså på tåget vid denna tid förra året och på ett år har jag åkt tåg mååånga gånger haha...

Nåväl...

Otroligt mycket har hunnit hända på bara ett år: Jag har sålt ett hus, jag har flyttat, min lillasyster har flyttat till Umeå, jag har fått tillbaks två av mina gamla vänner som alltid har betytt mycket för mig, en del av mina så kallade "vänner" har jag lämnat eftersom jag kände att de egentligen inte var vänner, jag har testat på lite nya jobb, jag har studerat, jag och Jimmie har äntligen bestämt oss för att vi SKA gifta oss, jag har blivit anklagad för ett brott, jag har utvecklat allergier, jag har gjort mig av med hälften av mina ägodelar, jag har blivit indragen i problem som inte är mina och jag har tappert försökt lösa dem som ÄR mina.

Dessutom... Så har jag nyligen gjort en auratransformation. Antagligen det bästa som hänt under året som gått och ni som tycker att sådant här är flummigt trams kan sluta läsa NU!!

Det är så svårt att ens försöka förklara hur det funkar så jag ska inte ge mig på det. Läs på sidan istället och fundera på vad det är. Det är i alla fall en av de bästa investeringar jag gjort i mig själv och hade jag vetat att det fanns och hur resultatet skulle bli så hade jag nog gjort det långt tidigare. 

Både jag och Jimmie har gjort det och nu för tiden så behöver vi inte prata så mycket, vi behöver inte det för nu är det precis som att man hela tiden vet vad den andre tänker. Ganska häftigt och sen får ni skeptiker säga precis vad ni vill om det. Jag mår i alla fall toppen av det och min energibank är numera stängd för andra än mig själv.

Ja, det var väl inte mer än så jag ville ha sagt idag. Hoppas ni mår bra för det gör jag!

 ...till en "opartisk bedömning"... Och ÄNDÅ... precis som det står i den här artikeln  (skriven av Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik) Så blir jag utsatt för inkompetenta utredare på socialtjänsten som lyssnar på skvaller, lögner, rykten och förtal... Och som inte utreder ordentligt genom att hämta in tillräckligt med fakta och information. Hade utredningen gjorts korrekt från början så hade jag alltså inte ens suttit här och skrivit det här blogginlägget. Och hade rätt sorts information hämtats från början så hade den här saken varit ur världen i samma sekund som det började.

hmm..

 Här är en fras jag gillar och som jag kommer att tänka en del på då jag skriver min JO-anmälan:

 "- Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och saklighet"

 Sen är det ju detta med att jag inte kan "samarbeta". Jo, förstår ni: Det är SVÅRT att samarbeta då man bara ska acceptera alla dumheter som gång på gång serveras och som jag bara förväntas svälja med hull och hår.

Här har vi den mest klockrena frasen i den här artikeln:

 "Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräldrarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem."

 Wow.. Det är precis som att jag läser om mig själv! Men jag kan tänka mig att jag anses som "svår" att ha att göra med för dessa stackars socialarbetare eftersom jag alltid är väldigt T-Y-D-L-I-G och eftersom jag rakt upp och ner säger precis vad jag tycker hela tiden.

Men naturligtvis på rätt sätt. Jag svär inte, jag är alltid saklig, jag går aldrig till personangrepp och jag höjer inte ens rösten. Jag är med andra ord riktigt korrekt! Vilket jag såklart kommer att fortsätta vara.

Men som ni vet så anses det väl inte riktigt fint att vara så övertydlig som jag älskar att vara. Jag förväntas väl bara stå där och niga och le och bara svälja dyngan de serverar mig hela tiden.

Men icket!

 Jag gör det inte och jag kommer aldrig att göra det heller. Tyvärr. Men det enda som är förbaskat jobbigt är att socialtjänsten ställt till med så mycket oreda i mitt/vårt liv hittills så jag nu har måstat inse att de faktiskt lyckats förändrat mitt liv. Till det sämre och inget lär någonsin bli som förr.

Det skvallras ju en hel del i stan om detta, så nu känner jag att jag mer och mer kommer att måsta dela med mig av vad det är för jobbiga saker som händer i mitt liv. Jag gör det mest för min egen skull, men kanske kan jag även hjälpa någon annan stackars förälder som sitter i samma sits?

En sak är dock JÄVLIGT säker och det är att jag inte kommer att acceptera något av det som händer och jag har fortfarande en hel del energi kvar för att orka med den här vedervärdiga situationen. Jag och min familj ska ta oss igenom allt som händer och jag ska dessutom avsluta med att säga att jag är en fantastiskt bra och riktigt SUVERÄN morsa till alla mina tre barn och jag kommer aldrig att ändra på mig eller mitt sätt att vara.

"Obekväm bitch?!"

YES! That's me!

Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet också hur jag vill leva mitt liv med mina barn och det finns ingen som kommer att kunna ändra på det hur mycket lögner som än sprids. JAG vet ju vad jag vet och vad andra väljer att tro på får stå för dem.

Jag fattar ju i alla fall varför socialtjänsten i Umeå har så dåligt rykte och jag kommer att berätta mer om det här någon annan dag när jag har mer intressant att berätta!

Funderar även på att berätta om hur det gick till en gång i somras då socialtjänsten i Umeå valde att placera ett litet barn hos mycket berusade personer på en fest där barnets förälder blev så full att polis fick tillkallas och föräldern blev omhändertagen. De lämnade alltså kvar det lilla barnet hos fulla personer som barnet inte ens kände. Ansvarsfullt? Nja, snarare skrämmande otäckt. Jag ångrar att jag inte anmälde socialtjänsten då. Speciellt med tanke på att det lilla barnet fortfarande far illa men i det här fallet så gör socialtjänsten INGENTING!

Om jag har bevis för detta? Jajamänsan! Kontakta mig så ska jag berätta!

..här i bloggen numera tycker jag. Det beror på ett par saker som jag tyvärr inte kan styra över. Det är som följer:

• Tidsbrist
• Dålig internetuppkoppling hemma
• Dumma idioter som slösar på min tid
• Människor som försvinner som jag måste leta
• Konstiga samtal som skall pratas i luren
• Och lite annat grejs också som inte platsar på listan...

Och eftersom JAG inte är en idiot så ska jag verkligen inte jag slösa på Er tid genom att gnälla på allt galet som händer och som tillåts hända här i vår bortskämda lilla värld.

Näpp, jag ska nämligen tala om att jag fortfarande finns. Jag har tyvärr inte (kanske till någons förtret) lagt mig i ett hörn och självdött ännu trots att några tydligen tycker att jag borde gjort det för längesedan haha.. Men ånej, så kul ska vi INTE ha det!

Jag till och med sover gott på natten och det är antagligen mer än vad vissa andra i den här stan gör. Glöm INTE... Att "what goes around comes around"

Jag planerar fortfarande för roliga och trevliga saker som ska hända i min framtid och som jag själv bestämmer över.

Mina vänner (som fortfarande är de bästa) gör allt för att jag ska må bra i mina jobbiga stunder och jag måste säga att ni är superfantastiska! Ni vet vilka Ni är! 

Aj rilly lavv jo ål!

<3

Och inte nog med det: Jag har tid hos frissan på Torsdag Haha..

Livet är ganska härligt trots allt och vad som än händer så lever vi ju alltid HÄR och... NU!!

Glöm inte det!

*KRAM*

Nattlig status: Jag och lillasyster på krogtoalett, massor av silikonbröst (!!) överallt, konstig kille jagar oss, det luktar mögel på coverclub, mycket dåligt karaokeframträdande av mig tidigare ikväll.. (jag skäms oerhört) och nu vill jag åka HEM!! Lisa har vi också tappat bort.. Suck!! Ännu en lördag har förflutit. Nåväl, Rajraj å inge braj! :-D vi ses!

Ett liknande scenario har jag varit med om förut.. Ganska precis tretton (!!) år sedan var jag på väg uppför landgången ombord på en Stenafärja där jag jobbade.. I magen låg mitt första barn som fortfarande var en väldigt hemlig person. Pojke? Flicka? Ingen visste.. Men i samma ögonblick jag såg lastbilen så bara VISSTE jag vad mitt hemliga barn skulle heta. OM h*n blev en tjej alltså. Och det BLEV en tjej :-) Den viktigaste och sötaste tjejen jag känner: FREJA! Jopp, så gick det till! En trevlig historia som i alla fall jag tycker är ganska trevlig! Nu har vi "bara" 45 mil kvar innan vi är hemma!

En helt NY outfit från topp till tå.. Nya toksnygga boots, jeans från barnavdelningen på kappahl samt billig reatopp från Lindex. En outfit som känns riktigt okej en dag som denna. Frågan är bara hur länge man kan komma undan med att köpa barn o ungdomskläder? Rent åldersmässigt alltså.. Haha.. Men så länge det känns bra så är det väl bra får man tänka :-)

Igår köpte jag nog världens snyggaste skor... Tänk så märkligt att de fanns just precis HÄR i Gällivare haha... Tyvärr så var de väl e-g-e-n-t-l-i-g-e-n för dyra för min ekonomi, men som jag alltid brukar säga när jag ska unna mig själv något:

"Jag super inte, jag knarkar inte, jag röker inte och jag snusar inte ens.. så nog FAN kan jag köpa det här bara för att jag vill ha/ behöver just det här, precis just NU"

Typiskt att man som morsa jämt ska vara så snål med sig själv. Men inte under denna Gällivaretripp. Nä då, dyra skor och hela två massagebehandlingar blev det för den här hårt arbetande trebarnsmorsan denna gång...

"Because I'm worth it! Oooooh YES!"

Dessutom har jag lyckats hitta massor med fina secondhand fynd. Så i slutändan jämnar det nog ut sig ändå tänker jag. Ska ta och fota allt och lite till så får ni se sen.

Imorgon sticker vi i alla fall hemåt igen. I helgen kommer lillasysters mamma från Stockholm och dessutom ska jag ut med några av mina flickvänner på lördag så det blir full fart på hemmaplan som vanligt.

Hoppas alla mår toppen!! För det gör jag!

Saker man inte kan leva utan.. En rottingkorg i form av en elefant, en kruka i form av en naken kvinna och tjugo stycken starlet från 1979 *skrattar* Allt för endast en femtilapp. Vilken lycka haha.. Billigt nöje. Här i Gällivare hittar jag jämt en massa roliga saker. Tur vi har bilen med denna gång :-D Visst är det fantastiska fynd? Jimpa kommer att bli glad.. Ehrm.. För att han inte är med på loppisrundan haha..

Snygga bröst, schyssta örhängen och taskig frisyr.. Den här tavlan har min morfar gjort. Jag älskar den! Den är rolig och annorlunda. Frågan är bara om den är politiskt korrekt? Ur flera olika synvinklar.. *skrattar* oavsett vad så är den i alla fall jättefin tycker jag.

Status är följande: En st söt morfar läsandes Norrländskan, en st fin mormor lägger patiens, ett sjujäkla väder ute, Bastian är nöjd och helt bedårande i sin rosa pyjamas, jag är mörbultad efter en timmes massage igår, Jimpa sover och allt är LUGNT! Gällivare var faktiskt precis vad vi alla behövde just nu. Här kan vi bara vara och sen vi kom har vi knappt kollat på klockan :-) superskönt. En fånig, men helt ÄRLIG statusuppdatering haha.. Håll till godo. Hoppas alla ni andra mår lika bra!

"Planeten jorden är den bästa planeten!!"

"Vaddårå?"

"Jo, för där kan man ligga!"

(och titta alltså... tydligen...)

*skrattar HÖGT*

Barn är fantastiska!

...det för fullt av tatueringmaskiner just nu. Jag blir verkligen sugen på att dra igång mina kroppsliga projekt igen men det går inte. Det kanske aldrig kommer att bli ett enda nålstick någonsin igen...

Det känns så sorgligt, men under de senaste åren så har något hänt med mig. Jag har blivit mer smärtkänslig i hela kroppen och framförallt då i huden.

Bara blotta tanken på att en nål ska röra vid mitt skinn får mig att rysa, samtidigt som jag såklart vill göra klart min rygg, min arm och mitt ben. Men jag SKA göra det.. *nickar*

Japp, det SKA jag och jag ska vara klar när jag är fyrtio bast. Det är väl en tidsram som är helt okej?

Måste bara deala med det här som har med smärtan att göra först. Fattar inte riktigt hur det kan komma sig att förändringen kom så snabbt? Kan det rent av vara så jäkligt att det har med ÅLDER att göra? Eller kan det vara så att min kropp har vridit upp sina skyddsmekanismer på alla plan? Även när det gäller mitt yttre skyddshölje? För jag vet att jag har varit lite dålig på att värna om mig själv tidigare och kroppen säger väl till på skarpen nu antar jag.

"Den här bilden fick jag inspiration av till min egen demonpinuppa. Hennes kroppshållning vittnar om att hon är en kämpe och även om hon måste böja sig så kan hon inte knäckas. Hon griper och famlar men kan inte alltid få fatt i det hon jagar men hon fortsätter ändå. Hennes blick är vild och lite skrämd och kanske är hon rädd att någon ska fånga henne? Därför fortsätter hon framåt i en rasande fart"

Jag älskar min tatuering och den är prio ett att fortsätta med när och OM jag blir av med min smärttröskel. Min egen bild är modifierad såklart och brösten är mindre, hårfärgen annorlunda men annars är det ganska likt. För MIN kvinna på MIN arm ska ju föreställa någon. Ni kan ju gissa vem? Min tjej har rötter och förhoppningen är att hon en dag ska bli rotad och jordad här och NU!

Det är meningen att allt en dag ska bli en rygg och en arm och allt ska utgå från hennes hår med en början som består av stjärnor och planeter. Sedan denna bild togs så har jag fyllt på med massor av blått och massor med små stjärnor samt röda planeter.

Fortsättning följer...

"Vågar vi oss på en fortsättning trots att det gör så ONT?"

...inte kommit så långt som jag borde.

Men jag har kommit ganska långt i mina personliga relationer och jag har lärt mig helt nya saker om olika personer som jag älskar och bryr mig mycket om. Det har varit en riktig berg och dal vecka skulle man kunna säga.

Jag har fått åtminstone en av mina efterlängtade nystarter och hittat en liten tråd som jag kan dra i och nysta lite på varje dag. Det känns toppen. Härvan är stor och det kommer att ta tid att reda upp den. Men början är gjord och det känns så jäkla BRA!! Dock är jag fortfarande färgad av mitt myndighetsförakt och kommer nog att vara det för all framtid efter detta, men det är inget att göra något åt. Vissa saker kanske jag "borde" göra såsom att vända andra kinden til, le vid rätt tidpunkt och försöka säga rätt saker men det kommer jag faktiskt I-N-T-E att göra. Jag vägrar helt enkelt! Samarbete kommer från två håll och det går inte att tvinga fram genom tvång. Jag ställer inte upp på sån SKIT. Det vore att göra våld på allt jag tror på och står för så det tänker jag verkligen inte göra mot mig själv.

No WAY!

Så tyvärr så får en del andra av mina planerade nystarter vänta tills jag hinner ikapp, men en grej som jag och Jimmie bestämde förra veckan är att vi sticker till Gällivare på måndag! Det ska bli så mysigt och eftersom jag var tvungen att hasta hem så snabbt förra gången jag befann mig i Gällka så tänkte jag ta igen det nu. Fast tillsammans med min Jimmie. Åh vad jag längtar!

Nu ska jag hinna läka ihop ordentligt. Mysigt umgänge med familjen, en promenad uppe på Dundret, tidiga morgnar med mormor och morfar, mys framför en brasa med Jimmie...

Kan det bli bättre?

Jag tvivlar!

Känns skönt att få lämna stan ett tag. Jag är lite trött på vissa typer som jag behöver se alltför ofta. Sverige, Västerbotten, Ume och Tomtebo är så förbenat litet ibland *skrattar* Nä fy.. inge gnäll för då blire smäll!

Hoppas att alla som läser har det riktigt bra denna lördag!

Hemska hälsningar från den alkoholiserade, våldsamma, lögnaktiga och elaka Helena (Ni vet, hon som till och med lyckas skrämma vuxna män så till den milda grad att de inte ens vågar ta hand om sina barn)  Wow.. vilken MAKT jag måste ha?!

"Mouhahahaha"

"Googlad bild får illustrera mitt hemska jag som jag påstås vara. Dock av dem som inte känner mig. I verkligheten är jag faktiskt ÄNNU elakare och fulare men jag är rätt glad och nöjd ändå"

Jag lyckades! Favoritkramisen är tvättad och Mr B har inte vaknat än.. Måtte vovven hinna torka. Haha.. Det har varit veckans projekt att försöka lura i B att vovven måste tvättas. Men han har vägrat släppa taget om sin älskling och när han väl somnat så har man ju såklart glömt det. Nåväl, annars är kvällens status denna: ont i huvudet på mamman. Jimpa i duschen. Kidsen sover. Tvn är avstängd. Ljusen brinner och jag dricker thé och knaprar pepparkaka :-) Hoppas ni mår bra allihopa! Vi ses och hörs. Godnajt

Jag och Inger har jäkligt snygga naglar.. Mina är vita och jag har gjort dem för att jag snart ska på en tillställning där man ska vara lite snygg från topp till tå.. Haha.. Men jäklar vad svårt det är att ässämässa och att knappa på datorn :-D Men snyggt, det är det! Eller hur?

...riktigt bra dag.

Inget... INGET och ingen kunde få mig att tappa balansen, humöret eller ens tålamodet.

Jag hade några extra och mycket speciella personer vid mitt middagsbord igår och det kunde inte ha varit bättre. Lugn, harmoni och glädje som jag inte känt på mycket länge var närvarande och det var verkligen toppen.

Jag vet väldigt säkert vad det är jag vill ha och behöver i mitt liv och jag tror mig även veta hur jag ska få det.

Jag vet även väldigt säkert vad jag INTE vill ha i mitt liv och även på den här punkten vet jag hur jag ska hålla det borta.

Var och en får ta hand om sina egna livskriser, sitt eget missbruk, sin egen ekonomi, sina egna sorger, sina egna barn, sitt eget ansvar och så vidare och så vidare...

Just nu tar jag hand om mig och mitt och man kan väl säga att all min tid och energi går åt till att se om mitt eget hus och min egen familj. En del blir besvikna på mig och en del är arga. Men jag har ingen energi över till andra än mig själv och familjen för närvarande.

Dessutom behöver jag sova ikapp så oändligt mycket just nu så att jag inte behöver bli sjuk igen och få en massa kroppsliga åkommor som jag inte orkar med längre.

Hösten är på ingång. Jag tänder ljus, bäddar upp med filtar i soffan och kokar en kopp thé. Trots mörker och kyla så har jag stora förhoppningar inför framtiden och vad som komma skall.

Om en dörr stängs så innebär det ju alltid att en annan dörr öppnas... Eller hur?!

"Vart far en båt?"

"Var är vi framme?"

"Var bor dinosaurier?"

"Var bor flickan jag träffade på Leos idag?"

"Hur ser tjuven som tog pappas cykel ut?"

"När blir jag gammal?"

"Var är Leo när leos lekland är stängt?"

Barn säger så finurliga saker och ställer så bra frågor så att man som förälder får knorr på hjärnan *skrattar* Ibland får man tänka till ordentligt.

Och ÄNDÅ är det jättesvårt att komma på bra svar...

...liv är det nog inte många som har.

Men man kan ju välja att sortera bort de problem som inte tillhör en själv och lägga sina egna "problem" i "att-ta-tag-i-högen" som förhoppningsvis inte hinner bli alltför stor.

De problem som inte tillhör mig känns ibland som att de alltför ofta hamnar på mitt bord.

Förut har jag haft en tendens att faktiskt ta tag i dessa problem fast jag varken ska, vill eller ens behöver göra det. Och till vilken nytta? Det har tyvärr många gånger lett till att folk då TROR att jag vill ha ALLA deras problem och så har de kommit med hela säckar...

Hjäääälp...

Men det var då! Och nu är nu... Mycket har jag lärt mig under de senaste åren, men den viktigaste kunskapen jag skaffat mig är denna:

"Jag kan absolut inte lösa andras problem hur mycket jag än velat göra det. Men jag kan låna ut mina öron och min röst och ge min syn på hur jag själv skulle ha tacklat problemet. Jag kan kanske hjälpa personen att hitta en tråd att nysta i, men sedan är det ändå upp till denne att försöka lösa sitt eget problem"

Dessutom så har jag med denna kunskap skaffat mig mer tid och mindre bekymmer genom att låta folks problem ligga kvar på deras eget bord.

Så problemen som inte tillhör mig tar jag inte längre emot. En del blir arga och besvikna och kan inte ens vara tacksamma för de gånger jag HAR hjälpt dem och det innebär ju att jag faktiskt förstår att jag aldrig kommer att få cred eller en guldstjärna i kanten i någons bok. Alltså är det enkelt.

Jag hjälper mig själv och sedan får andra hjälpa sig själva.

Men som sagt, medmänniska kan jag alltid vara och om det hjälper att jag lånar ut mina öron en stund så gör jag gärna det. Men resten måste du göra själv.

"Det går om man vill och det är aldrig för sent att börja om"

Nyaste i samlingen.. Kärlek helt enkelt. Visst är den söt? Tänker bygga en liten hylla i min nya lya så dessa muggar får stå framme och synas istället för att bo i ett mörkt skåp. Är det förresten fler än jag som inbillar sig att kaffet är godare ur muminmuggarna? Jag är då helt övertygad i alla fall :-D

...fronter just nu.

Inga märkliga brev i brevlådan, inga irriterande samtal i telefonen, inga snorkiga mail och fortfarande inget hembesök av någon myndighetsperson.

Ganska märkligt egentligen. För med tanke på hur mycket de påstår att jag super och slår mina barn så borde de ju faktiskt ta och hälsa på oss snart kan man tycka. Hör av er en stund innan bara så jag hinner fixa lite kaffe och städa bort spritflaskorna innan.

Ursäkta min ironi, men det är svårt att låta bli *skrattar*

Nåväl, kroppen har till slut börjat strejka lite och jag har fått tjall på luftrören och muskelsträckningar här och där som jag brukar få om jag inte hinner ta hand om mig själv ordentligt. Dessutom jobbar jag lite intensivt emellanåt och hinner inte med annat än hemmajoxandet. Jag sover ett par extra timmar varje dag då jag hinner och jag kommer snart tillbaks med full kraft. På ALLA plan, men tills dess får väl bloggen vänta lite helt enkelt.

Min prioriteringslista är alldeles lagom och den innehåller familj, kärleken, vänner, vila och jobb i alldeles lagom dos.

Mina vänner är såklart fortfarande de allra bästa och de peppar mig hela tiden i allt som är jobbigt. Så nu börjar det jobbiga blekna och jag mår riktigt bra trots att kroppen är lite krasslig.

Hoppas alla som läser bloggen mår finemnag också och att ni slipper förkylningar och annat otyg.

Tänkte dela med mig av veckans bästa citat, sagt av världens vackraste Viggo:

"När jag blir STOR så ska jag ta en kaka till... NÄR jag vill!!"

*skrattar*

Japp, när man är stor får man ju faktiskt ta en kaka till när man vill och när man är liten så får man snällt finna sig i att mamma eller pappa säger nej till fler kakor.

Som avslutning så tänkte jag att ni skulle få se Mr B fångad i ett riktigt glatt ögonblick:

"Linda tar jämt de bästa bilderna på mej när jag skrattar"

Jag har hittat badkaret jag vill ha :-D Detta får det bli helt enkelt! Dessutom ryms man TVÅ. Vi har testat.. Nästa gång jag ligger i detta blir det dock utan kläder.. Hehe..

...fick jag ju igår! Kul tycker jag. Måste nog fråga er fler gånger vad ni vill veta:

 "Jag LUSLÄSER din blogg just för att du har en "vass penna" eller vad man ska kalla det.. =)
Jag har förstått att du har(el haft) en helsikes massa skit att gå igenom. Såå,min fråga blir: Hur orkar du & ännu viktigare hur orkar du gå igenom det du nu går igenom med humor & jävlar anamma. Du är verkligen en inspiration & mig får du på bra humör genom ditt sätt att se på livet! Tack så jäkla mycket för en bra blogg..(en hjälpsam son) ;-) Kram!"

 Tack MyH! Glad blev jag för din kommentar och det är ju faktiskt just sådant som gör att man orkar med massa "skit": Glada och optimistiska människor som peppar, plus att det känns bra att tackla problemen med lite humor. Det gör att jag får stanna upp och titta på situationen och tänka: "Så länge armar och ben sitter där de ska så borde jag fasiken klara detta och om hundra år är det förhoppningsvis glömt" Haha.. jag tror på att förminska problem och förstora eventuella lösningar på problemen.

 Anders skriver: "Inredning intresserar många människor, så varför inte berätta lite om det nya boendet? Varför blev det t.ex. björkkök och hur resonerar ni när det gäller val av tapeter, har barnen fått välja rum själva etc?"

 Hej Anders. Vi valde björk för att vi haft det tidigare i ett hus som vi haft och vi trivdes verkligen med det. Sen tycker vi att det är ljust och fräscht och MYCKET barnvänligt. Inte lika mycket torka skåp och fingeravtryck som när vi haft vita skåpluckor. Snyggt och praktiskt. När det gäller tapeter så har vi tagit ljusa färger överallt. Inte bara vitt utan ljusa beiga toner och ljusa nyanser på väggarna. detta för att vi dessutom har mestadels "brokiga" möbler och blandat gammalt och nytt i alla hörn. Så väggarna ska passa till allt! Barnen har inte fått välja rum, det har vi gjort utifrån varje barns behov. Äldsta dottern har dock valt tapeterna till sitt rum. Hon har bra koll på färg och form.                                                                                       

Lisa skriver: "Vi har avhandlat en hel del under våra långa men framför allt härliga fikaträffar men nu när du ställer frågan så är jag lite nyfiken över vad som fick dig att flytta till Göteborg en gång i tiden."   

Hej Lisa! Jo, det var så att jag åkte dit för att hälsa på en kille som jag var kär i. Jag skulle stanna någon vecka men blev kvar i några år istället hahaha... En riktig klassiker! Jag har aldrig ångrat det, för jag har haft några av de roligaste åren i hela mitt liv just i Göteborg.

Ja, det var det det.. Lite ny kunskap om Helena, just ikväll. Håll till godo *skrattar* och nu ska jag såååva!

"Inga halta löss på min stackars skalp"

Hela leksaksbeståndet tillhörande smågrabbarna på vår adress är städat och sorterat idag. Jag hittade faktiskt en och annan grej som tillhör mig också. Det enda som inte får ligga i leksakshyllan är pussel och spel men annars finns här allt vad de behöver :-) tänk när alla leksaker får flytta in i ett eget rum tillsammans med smågrabbarna.. Hm.. Vad tomt det kommer att bli i tv-rummet. Och vad glada mammas och pappas fötter kommer att bli. För det innebär förhoppningsvis färre legobitar under fotsulorna haha.. Lego är de lömskaste leksakerna men också de roligaste :-D

Vojvoj.. nu har det ångat på lite åt det negativa hållet sedan ett tag tillbaks. Det är lite trist, men det är inget som JAG kunnat påverka tack och lov.

Men nog längtar jag tills jag kan skriva om roligare grejjer här i bloggen. Och vet ni.. det LOVAR jag att jag kommer att kunna göra snart. Måste bara finslipa på detaljerna först. Jag har faktiskt en riktigt kul grej på lut.. så håll UT!

(*skrattar* WOW!! Det rimmade...)

Men tills dess: Finns det något som just DU tycker att jag borde skriva om? Något du vill veta? Eller något jag borde avhandla? Ställ frågor, ge mig förslag.. Jag behöver lite feedback!

Jamen så bra.. då säger vi det helt enkelt! Du frågar, jag svarar!

Och nu gör jag kväll. Har faktiskt städat idag och Bastian har hjälpt till genom att försöka tömma toastolen på vatten. Kompetent kille det där haha..

Hare fint alla som läser, vi HÖRS & STÖRS!