...börjar det vara nu.

Efter en hektisk tid med allt som haft med huset att göra är det nu alltså dags att återgå till det vanliga livet igen.

Nu gör det inget om det blir stökigt igen för nu ska det ändå snart packas och flyttas. Nu kan ungarna springa ut och in igen och jag bryr mig inte ens om att vissa av dem tömmer ut en halv sandlåda i hallen varje dag *skrattar*

Vi har ju faktiskt en dammsugare.

De senaste månaderna har det varit så många måsten så nu när allt är över så sitter vi mest ute och myser i solen och försöker strunta i saker som tid och pengar. Vi lever alla i nuet och försöker ta vara på tiden.

Bastian älskar att vara ute och han jobbar för fullt på att knäcka "Jag-ska-snart-promenera-utan-stöd" koden.

Snart händer det!

"Jag dricker en smoothie medans jag väntar, för min mamma är en buzzador och vi ska testa såna här frutti smoothisar. De är riktigt goda"

Solen och våren ger oss massor med energi som vi alla såväl behöver. Det har varit en slitig vinter och en tröttsam vår. Jag ägnar mig åt att sova mycket, äta rätt och vara ute så mycket jag kan.

Avgiftning pågår även sedan igår och jag är inne på dag två utan kaffe! Efter helgen ska jag och Lisa detoxa i nästan tre veckor. Det blir skönt att ha en avgiftningskompanjon när orken tryter och man mår kasst. För det GÖR man den första veckan när man genomlider en detox. Men vi har fixat det förr och kommer att göra det igen. Så om någon månad är vi starkare, snyggare och piggare än aldrig förr!

*skrattar HÖGT*

Eller hur Lisa?!

Alla som tror / tycker att dylikt är båg borde googla på hur mycket gifter en mänsklig kropp utsätts för varenda dag! Skrämmande! Det är inte konstigt att våra kroppar blir trögfungerande lite då och då.

Dagens tips är ju att läsa på om socker och vilket GIFT det faktiskt är för våra kroppar i för stora mängder.

Glöm inte att:

  Du ÄR vad du äter!

Ha en skön dag allihopa!

En läskig grej hände häromveckan...

Sexåringen hade med sig en ny liten kamrat hem till oss. Den lille kamraten letade på bägge våningar innan han slutligen frågar mig "var vi har våra tv-spel??"

Jag svarade precis som det var:

"Vi har inga tv-spel hemma hos oss för vi vill inte ha sådana saker i vårt hus. Vi tycker att man ska leka istället"

Den lille kamraten frågade då:

"Vaah? Har ni inte ENS ett Nintendo DS??? Vi har bla bla bla... och så har vi ett blabla bla och ett WIIIII...)

Jag svarade återigen att vi inte tycker att tv-spel är något för vår familj.

Jag hörde honom senare fråga sexåringen varför han inte hade någon tv på rummet. Sexåringen svarade något kul i stil med: "Den HÄR kan jag ha som tv" eller nåt liknande.. Fast jag vet inte vad det var han visade kamraten. Det var i alla fall ett skojigt svar. Med fantasi kan ju en tv se ut precis hur som helst.

Nåväl. Några dagar senare kommer den lille kamraten cyklandes till vår gård på en cykel som ser ut som rena rama rymdskeppet. Sladdar, växlar, bromsar och diverse detaljer som gjorde cykeln till en slags värstinghoj.

Grabbarna står ute vid sina cyklar och visar upp sina ögonstenar för varandra. Viggo är otroligt stolt över sin fina cykel i bmx modell. Köpt begagnad förra året och som härstammar ända från åttitalet.

Jag ser genom fönstret hur den lille kamraten ställer ifrån sig sin glimmande cykel och stegar upp på vår stengång. Han plingar på dörren och öppnar.

Jag går ut i hallen och säger hej. Han tittar på mig och säger:

"Är inte Viggos cykel SPLITTERNY??"

Jag svarar: "Vi köpte den där cykeln förra året så den är inte ny. Men visst har han en fin cykel?"

Den lille kamraten svarar:

"Näe, den är ju inte SPLITTERNY"

Ja, vad säger man? Det är ju inte ungens fel att han tycker att vi är konstiga som inte äger några tv-spel. Inte heller är det ju hans fel att han tycker att Viggos cykel är skräp eftersom den inte är SPLITTERNY.

Men så kanske det blir om man har föräldrar som tycker att de är så oändligt mycket bättre än alla andra då de förser sina barn med tv-spel och SPLITTERNYA cyklar.

*SUCK*

Usch.. jag tycker bara att det är sorgligt. Både för Viggo och hans lille kamrat. Det kan ju inte bli annat än fel om man redan när man är liten ska växa upp i den tron att man är bättre än alla andra bara för att föräldrarna tror att de är det!

Sad, sad situation!!

...att nu är huset sålt. Och när det är ett faktum så frågar ju alla varför man sålt sitt hus och var man ska ta vägen. Även de grannar som inte ens hälsar på oss i vanliga fall (!?) stannar för att artigt fråga oss var vi tänkt ta vägen och varför vi säljer vårt lilla radhus.

Vilka tänbara scenarion kan vi då välja mellan?

• Vi ska flytta till grönland och odla isbjörnar
• Vi ska ha ett till barn (!!)
• Jimmie har äntligen kommit ut ur garderoben och ska flytta till Flen med sin nye pojkvän
• Vi har fått nog av Tomtebo och ska flytta utanför stan
• Alla barn har blivit omhändertagna och vi ska flytta till ett hippiekollektiv där vi ska röka puff hela dagarna

Nä, förlåt.. jag ska inte driva med er längre. Det är nämligen så här att vi tycker att det är ganska jobbigt att bo fem personer på två våningsplan numera. Det är ett jäkla kutande i trappen upp och ner och med tanke på lille B så känner vi dessutom att det kan vara farligt.

Vi har tre barn i så pass olika åldrar som alla har helt olika behov. Vi känner att vi vill prioritera varenda en och det kan vi göra på ett helt annat sätt om vi anpassar vårt boende mer efter alla tre barn.

Radhuslivet kräver lite för mycket tid för krattande, sopande, snöskottande, ogräsrensande och allt annat som hör till. Tid som vi bestämt oss för att lägga på helt andra saker.

Inte heller vill vi köpa hus i ett plan. Vi vill ju faktiskt bo här på t-bo och det är ju inte den billigaste stadsdelen att köpa hus i.

Så nu har vi helt sonika köpt en lägenhet på ungefär 100 kvadrat. Det blir lagomt för oss fem och jag lovar att berätta mer om det här sen.

Jag och Jimpa är i alla fall tillsammans, vi stannar på T-bo och vi ska INTE ha några fler barn...

*skrattar*

Så nu vet ni läget...

H hjärta J

...är en svår konst för många.

Ibland blir det fel och ibland gör man rätt. De gånger man prioriterar helt fel så kan man gräma sig efteråt, men är det ingen allvarlig skada skedd så går man vidare med vetskapen om hur man ska göra nästa gång!! Om man får en "nästa gång" alltså!

I min prioriteringsordning är samtliga barn i min egen barnaskara nummer ETT, UNO, ONE, UN, YKSI osv... osv...

Det finns inga andra alternativ. Bilen, huset, ekonomin, jobbet eller vad fasiken som helst kommer på lite spridda platser på min priolista.

Själv hamnar jag alltid ganska långt ner. Mår jag dåligt över det? Nope, det gör jag faktiskt inte även om jag såklart önskar att jag  hade liiiite mer fritid och liiiite mer pengar att spendera på mig själv. Men dåligt mår jag inte! Om mina barn är hela, rena, mätta och på ett hyfsat glatt humör så mår ju även jag som morsa ganska bra också. Hur logiskt som helst.

Så länge man har hemmavarande kids så får man vackert räkna med att prioriteras långt ner på priolistan.

Därför gör det ont när vissa morsor och farsor prioriterar så jävla dåligt att man nästan börjar undra varför de är föräldrar.

"En spermie gör ingen farsa"

"En graviditet och en födsel skapar ingen morsa"

Med det vill jag bara säga att varenda jävel kan BLI förälder, men det krävs något mycket speciellt för att VARA det!!

BIG difference!

...ja, så är det ju! Lika bra att låta bilden tala för sig själv. Sonen är ju en ängel, den ljuvaste av dem alla. Och nog är det ju sant som det sägs: "En skönhet klär i allt"

"Matcha med fotbollsstrumpor"

En superhit eller hur?

Näväl, det var i alla fall längesedan Jimpa fick vara med i bloggen så här kommer en bild på pappan med den nyaste sonen i en härlig färgkombination:

"Jag å pappa ska gå ut"

...hittade jag idag!

Jopp, ibland kan man ha tur. Jag köpte ett par beggade byxor för inte så länge sedan. Jag var i valet och kvalet om jag skulle köpa dem, men gjorde det efter många om och men. Jag betalade runt femtilappen och idag då jag använder dem för andra eller tredje gången så hittar jag TVÅHUNDRA spänn i en gömd ficka i byxorna *skrattar*

Hur coolt var inte det? Jag blev i alla fall skitglad och såg det som ett tecken på att saker och ting börjar gå "my way".

Jag bjöd min familj på riktigt konditorifika, för det tyckte jag att vi förtjänade allihopa.

Dessutom har jag för mig att "Pengar drar till sig pengar" och det verkar ju ligga något i det, för igår sålde jag Teutonian för 4300 spänn. Sjukt bra!

Så nu har jag blivit så bortskämd så att jag kommer att förvänta mig att hitta sedlar i alla mina brallor och att allt jag säljer ska bli sålt på direkten!

Och huset?! Ja, tackar som frågar... Kontrakt är skrivet! Radhuset ska få en ny familj. Känns toppen.

Och nu ska jag gå och sova för jag är supertrött. Hoppas alla har en kanonlördag! Vi ses och hörs.

"De oväntade pengarna är alltid de BÄSTA!!"

...människa?!

Ja, fast egentligen är det väl inte så konstigt.

För vem skulle inte bli ondskefull och obehaglig?

• Om man inte har några vänner
• Om man bara kan lyckas skaffa "tillfälliga kompisar" genom att hitta gemensamma bekanta och snacka så mycket skit om dem att det är rent kriminellt 
• Om man måste snoka i sin äkta hälfts telefon varje dag för att man har så låg självkänsla att man inte litar på varken sig själv eller sin partner
• Om inte ens föräldrarna vill veta av en
• Om man har hemska mindervärdeskomplex
• Om man vet att man älskar att vara elak på gränsen till psykopatisk
• Om man har en läskig dialekt (Nä, fy. Nu var jag inte snäll. Dialekter rår man ju inte för hehe...)
• Om man måste ljuga och intrigera varje dag
• Om man måste håna folk bakom ryggen
• Om man är tillgjord och falsk mot alla
• Om man inte fattar hur liten den här staden är
• Om ingen bryr sig om en ens när man fyller år
• Om man vet att man inte är frisk  
• Om ens grannar går omvägar för att slippa möta en
• Om man inte ens fattar hur illa omtyckt man är av alltför många
• Om man är avundsjuk och missunsam JÄMT
• Om man är så nyfiken och kontrollerande, att det för längesedan överskridit det "normala"

Åh fy så hemskt.. Jag önskar att denna person bara existerade i en dålig såpopera.

JR Ewing, Montgomery Burns, Stefano Di Mera, Alexis... osv.. osv...

Släng er i väggen! This is the real thing!

*Jag ryyyser*

Så jag fryser...

Haha...

Nåja, mer tankeverksamhet än så här ägnar jag inte åt den miserabla personen i fortsättningen utan konstaterar bara ännu en gång, helt krasst att denna stad är liten. Så liten att det kan vara klokt i att fundera över vad man säger. Till vem och varför.

Saker och ting hoppar upp och slår tillbaks på dig en vacker dag då du MINST anar det.

Jodå, nog var det en sådan dag alltid.

Men eftersom jag (som alla vet vid detta laget) alltid säger att det mesta som händer har någon mening så väljer jag att tänka så även vid detta missöde.

Det kan handla om att man ska tänka efter oftare, att man ska ta det lugnare, att man ska lära sig av misstag man begår (Många?? Jovars!!) , att man kanske ska se allt dåligt som händer som en varning att något är fel?

Man själv kanske gör fel, någon i din närhet gör fel, något är på väg att gå fel  osv osv...

Så, jo! Känner du att du har "dålig karma" så har din magkänsla säkert rätt. Jag brukar välja att se det som en varning. De gångerna kommer man undan efteråt genom att säga att "Det var ju en jäkla tur att ingen blev skadad"

Till exempel!!

Hursomhelst så är jag smått trött på allt skumt som händer, men jag väljer att tro på att det är någon som går vid min sida och varnar när något är fel.

Och vem är då denna "någon"? Jaa.. you tell me! Det hade i alla fall varit kul att veta. Och även om jag just nu har lite dålig karma så är jag ändå vid gott mod. Jag kämpar på kan man säga. Orkar inte ens gnälla om det.

Vad som än händer så har jag kärlek, hälsa, underbara barn och fina vänner i mitt liv. Och kanske den dåliga karman är en påminnelse om hur mycket sådant egentligen ska uppskattas?

Japp, det är jag övertygad om!

Och pengar? Ska man bry sig så mycket om sådant? Ibland har man mycket pengar och ibland har man lite mindre av den varan...

*nickar*

Jo, så äre nog!

Nu känns det lite bättre!

Ingen av oss i familjen har riktigt tid med internet och bloggskrivande / läsande. Men, Bastian har en liten hälsning: "jävlas inte med norrlänningar" Haha.. Ja, så nu vet ni som inte är norrlänningar det. Jävlas inte med oss! Nåväl, hoppas alla mår jättebra. Vi hörs snart!

Eftersom jag aldrig kan gå hemifrån utan en sån här läppmoj så har jag skaffat några stycken för strategisk utplacering. En i barnvagnen, en i jobbväskan, en i jackfickan, en i bilen och en som dräller runt här hemma. Smart va? Jag behöver ju sällan leta och idag lyckades alla hamna på samma ställe. Tyckte att det var värt att förevigas. Mm.. Jag vet att det är knasigt. Jimpa skakar på huvudet, men tycker nog att det är bra att jag inte har så dyra saker att hänga upp mig på. Tänk om det varit cigpaket? Hade inte varit lika kul. Alla har vi våra små egenheter och denna var nog min underligaste!

...är så mycket mer än en beskrivning på wikipedia.

Jag vet i alla fall vad JAG tycker är "White trash" men det skulle jag aldrig skriva i min blogg då jag antagligen skulle drunkna i elaka och idiotiska kommentarer av alla dessa som då skulle känna sig träffade *skrattar*

(Om jag menar DIG?! Jaa.. kanske...)

hihi...

Vad tycker DU är white trash?

White trash brudar som har råd med boobs men inge mat?

:-)

Och innan ni postar den elaka kommentaren... Jaaa.. Jag VET att jag sannolikt har en och annan WT poäng jag med. Och det är väl bra? Annars hade jag ju inte kunnat skriva om det?

...läste jag i aftonbladet idag.

Någon fler än jag som tycker att Malin Wollin är hur rolig som helst?!

Hon skriver oftast ganska tänkvärt och som alltid så var det mitt i prick även idag!

Att ha shopping som intresse ÄR korkat. Du blir stressad, Du pajjar ekonomin, Du fyller ditt hus med onödigt skit som Du ändå inte vill ha efter ett tag, Du kan göra roligare saker som dessutom är helt gratis, Du måste hela tiden jaga lyckan som ändå bara slipper undan så fort Du burit hem alla shoppingsopor.

Anyway, jag shoppar faktiskt ibland.. När och om jag behöver något, helst begagnat men i slutändan så säljer jag ändå betydligt mer saker än jag köper. Det är en skön känsla. Nu ska pengar läggas på hög och sedan ska jag omvandla pengarna till en resa. Till något varmt ställe.

Så istället för att bära hem tjugoelva reatrasor som jag ändå aldrig tänker använda eller som jag ens blir lycklig av, så ska jag sikta på en plats i solen där man inte ens behöver ha på sig kläder.. hehe.. smart eller vad?!

Shoppa dig svettig eller steka i solen?

Ännu en alternativ outfit för den här morsan som gillar begagnat. Toksnygga jeans från Gina köpt för femti spänn i tredje hand. Alltså dubbelbegagnat. Snygg tröja köpt för en tjuga på röda korset i Gällivare. Omaka strumpor för en tia från dollarstore! Det vita läderbältet är dock nytt. Hundra spänn på rea från H & H i hörnefors. Det gamla håller på att gå av. Håret är kammat och uppsatt. Känner mig riktigt blank och ny i mina beggade kläder. Inte illa om jag får säga det själv :-D Nu blire bowling och godisshopping med mina grabbar! Ha en supernajs Lördag allihopa!

Vem är jag att säga något om detta eftersom jag själv sminkar mig nästan varje dag?

Tycker jag inte att jag duger som jag är? Jodå, nog gör jag det. Jag behöver inte ha en sminkväska som väger tre kilo. Inte heller har jag lust att lägga ner x antal tusenlappar på produkter som ska spacklas på mitt stackars fejs och som ändå tvättas bort på kvällen.

Har just kikat ner i min lilla sminkväska och där ligger det tolv saker, varav fyra stycken är så kallade "tillbehör" (2 st borstar, ögonfransböjare samt pincett)

Det är alltså åtta stycken sminkprodukter, varav sex stycken är sådana som jag använder om det är partyparty på G. Exempelvis om man vill ha rouge, glitter på ögat eller bara lite extra som täcker mörka ringar eller finnar etc.

Mitt vardagssmink består av ljust puder och mörkbrun mascara. Vissa dagar kanske jag drar en liten eyeliner under ögat bara för att se lite piggare ut.

Men det är väl i sin ordning? Jag är för fasiken snart trettisju år. Det är väl okej om jag sminkar över mina kråksparkar med lite puder? Och visst är det väl okej om jag "lyfter" mitt trötta öga med lite mascara?

Men VAD är det frågan om när småtjejer (läs: Mellanstadieflickor---> Alltså BARN) Vill sminka sig så mycket att de ser ut som porrdrottningar / gatuprostituerade kvinnor av den billigaste sorten?

Barn som är så vackra och oförstörda med hy som får en att bli grön av avund, barn som besitter en sådan fräschör som man knappt minns att man själv haft, barn som strålar helt naturligt UTAN glittrigt smink.

Sen kan man ju undra hur dessa småtjejer kommer att se ut när de är medelålders om de redan nu ska förstöra sin hy med smink. Och vad ska de "ta till" när de blir äldre och fräschören är borta på riktigt?

Jag blir ledsen och arg när jag ser småtjejer i "porrdrottningslooken" och jag erkänner utan omsvep att jag idag beslagtagit en del sminkattiraljer från min kid som hon kanske får tillbaks någon dag om det vankas maskerad eller teater.

Jag är en elak, dum och hemsk mamma idag. Men jag vill inte att mitt barn ska gå omkring sminkad som en vuxen kvinna på väg till nattklubben. Speciellt inte när hon "bara" ska till skolan. Dock har jag lovat henne att precis som jag få ha ljust puder och lite mascara på sig. Men där går min gräns! Såg ni förresten nyhetsinslaget om småtjejer och smink? Kolla här!

Och den stora frågan är ju: "För VEM spökar småtjejerna ut sig på detta vis??"

För sig själva?

Knappast! 

...ska bort, bort, BORT!!

Imorse redan klockan sju innan alla klivit upp smög jag mig iväg helt ensam på en liten joggingtur vid sjön. Hela tjugo minuter i en jämn och bra fart, så formen kanske inte är så kass som jag trott från början. Men den ska bli på topp!

Detta med att sälja hus slukar ju otroliga mängder tid och energi och det är så mycket som ska fixas, ordnas, ringas, hämtas, grejas och allt bara kretsar kring detta just nu. Man pratar om det, man tänker på det och det är ju faktiskt inte så konstigt att man får myror i kroppen.

Jag har knappt hunnit med mig själv på det sättet som jag är van vid. Och det har jag saknat.

Jag saknar verkligen tiden med mig själv. Jag saknar att ta mina långa promenader, mina lässtunder, mina filosofiska stunder då jag gömmer mig helt ensam i skenet av ett tänt ljus och en varm kopp thé, jag saknar att skriva, jag saknar babbel med en del av mina långväga vänner, jag saknar mina långa bad och jag saknar nästan syre.

Att man blir trött av denna årstid råder det ju ingen tvekan om. Så nu har jag fullt upp med att sälja hus och att ta några djupa andetag emellanåt.

Livet går vidare med allt vad det innebär och vår planering om livet fortsätter.

Men trots allt stök så mår jag bra och är på riktigt gott humör.

Ville ju bara att ni skulle veta det!

"Ibland stannar jag upp och luktar på en unge"

Haha...

Och kom ihåg att livet pågår HÄR och NU!

...tänkte jag berätta lite om ikväll.

Eller berätta och berätta förresten... Jag gör så här istället:

Jag bjuder in er att kika lite!

Här bor jag!

Men kanske inte så länge till som ni säkert förstår.

Men varför?

Det berättar jag nästa gång jag får för mig att dela med mig av en hemlis.

(Och NEEEJ... Jag och min älskade Jimmie ska INTE gå skilda vägar! Var fick ni det ifrån?!)

En outfit var ju ett tag sen jag hade i bloggen och idag passar mycket bra, då jag har hittat EXAKT mina favvobrallor i min storlek fast i en annan färg. Ni vet, mina beiga pilotbrallor som borde åkt till byxhimlen för längesedan? Hittade dessa underbara, bruna, likadana byxor för en superbillig peng på tradera! Lyckan är total. Dödskalletröjan och min franssjal är snyggt till. Hello Kitty som jag avskyr får ändå vara med bara för att de är tjocka och färgglada. Idag känner jag mig verkligen som..... JAG! Eller mig själv kanske man ska säga? Nu blire kaffehäng i en stadsdel nära min. Hoppas alla får en bra dag!

...åringar!

Bastian med tjejkompisen Millie. De gillar majskrokar, barbapappa, goskaniner, mammor och bus.

Dessa två godingar var beräknade att komma samma dag, men Bastian hann nio dagar före.

Visst är de söta?

"En lyckad dejt är när man märker att man gillar samma saker"

...som beter sig som råbarkade sjörövare. Vad ÄR det med dem?

Vad sägs om detta sms:

"Sug min kuk din lilla fula fitta Haha fula lilla p12"

?!

Skrivet av en tjej snäppet äldre än min dotter. Skrämmande! Tänk om vissa föräldrar kunde lära sina ungar vad som är okej och inte. Om man skriver sådana här sms är man alltså INTE mogen att ha en mobiltelefon och då borde ju rimligtvis föräldrarna ta telefonen i beslag.

Eller?

När man blir straffmyndig så kan ett sådant här sms bli en ganska het potatis. Men det fattar inte vissa ungar eftersom deras föräldrar bara skiter i att lära ungarna telefonvett.

Nädå, bara ge din unge en telefon och skit i vad ungen säger och skriver via telefonen.

Det är synd om er föräldrar som inte fattar ett jäkla dugg. Men vänta tills ditt "gulliga lilla" barn börjar dra på sig polisanmälningar när han eller hon är femton år. När man fyller femton år blir man alltså straffmyndig som alla vet.

Trakasserier och hot är alltså olagligt. Och tro mig när jag säger att jag har sett betydligt värre sms än ovanstående.

Så du mamma / pappa som har barn i yngre tonåren och har ungar som ränner på Tomtebo (Och i andra stadsdelar också för den delen) Ta nu och gör dig själv OCH ditt barn en tjänst. Upprätta NOLLTOLERANS vad gäller svinaktigt beteende via mobilen.

Vi har nolltolerans på vår adress, vilket innebär att mobilen försvinner i minst en månad om man:

• Har konflikter via mobilen
• Låter kompisar svara och vara dryga i telefonen
• Skickar otrevliga, fula och dumma sms
• Skickar onödiga kedjesms
• Skickar sms av typen "vgd?"
• Använder telefonen på ett sätt som inte är ok
• Skickar sms eller ringer någon som inte vill prata
• Filmar eller fotar någon som inte vill det

Och ja, jag anser att det är min plikt som mamma att ständigt ha öppen dialog med min tolvåring om hur man beter sig mobilt. Jag kollar inte hennes mobil eller läser sms men vi pratar om det flera gånger i veckan och jag är tämligen säker på att mina mobila regler efterlevs. Jag pratar med andra föräldrar om sånt här då och då och det sorgliga i det hela är att alltför många inte har en susning om vad deras kids förmedlar för bild av sig själva genom sina beteenden.

En del ungar är numera inte välkomna på min adress och det är lite sorgligt faktiskt. Men jag vill inte ha en massa negativ skit in i mitt hus så därför stänger jag dörren. Jag har fullt upp med att uppfostra mina tre ungar och som alla vet så är det större ansträngningar som krävs med en "halvvuxen-snart-tonåring"

Så ni andra morsor och farsor: Lär era barn hur man beter sig mobilt! För jag har verkligen inte tid eller lust längre att sköta detta med andra ungar än mina egna. Och det tar faktiskt tid att lära ett barn saker som han eller hon inte har någon kunskap om. Det tar tio minuter att lära sig en telefons tekniska detaljer, men det tar flera timmar att kontinuerligt lära sig hur man använder sig av telefonen på ett korrekt sätt och hur man ska prata / bete sig via luren.

Jaaaa.. jag VET att jag tagit upp detta förr, men det tåls att upprepas. Det är nog rent av nödvändigt!

*TJATAR VIDARE*

Nu kan jag tänka mig att en och annan förälder som känner mig och mina barn känner sig träffade. Och känner just DU dig träffad?! Ja, då finns det nog fog för det.

Lösning på problemet? Enkelt.. det är bara att börja med att fråga just DIN unge. Eller så ringer du mig helt enkelt.

Nästa gång något liknande händer så kanske jag till och med skriver ut vilket nummer som skickar sådana här sms. HÄR i bloggen.

Och då kanske just DU som förälder får skämmas.. Låter inge kul va?

LÖS PROBLEMET!

...fortsätter dagarna på min adress.

Lite strul, lite kaos, lite bängel och mycket stök! Tiden går som vanligt för snabbt och ändå mår jag så himla bra.

Mitt i allt kaos så har jag ändå funnit en liten smula lugn som gör att jag fixar med allt ovanstående.

Min fina Jessi ringde mig häromdagen och sa följande klokord:

"Av ALLT du oroar dig för så kommer hälften av det ändå att inträffa och resterande är sådant som du inte kommer att kunna påverka ändå så det är lika bra att du skiter i det och NU tar du det lugnt och ANDAS!!"

*skrattar* Som vanligt har tjejen helt rätt och jag tar det ändå som det kommer. Jag har helt enkelt inget annat val.

En gammal vän finns återigen i mitt liv och det känns fantastiskt bra. Av tiden som gått sen vi sågs sist märks inget av. Otroligt härligt. Gammal vänskap rostar inte, eller hur det nu var man sa? Det går att damma av den och ställa fram den på en hylla där den passar bäst. Sådant gillar jag! Vänner med kvalité är ovanliga idag. Så var rädd om dem och vårda hållbara relationer. Dagens bästa tips som jag ska anamma varje dag framöver!

Nu ska jag sticka iväg och shoppa lite four o clock thé och lite andra nödvändiga saker för en lyckad helg. Hoppas alla mår finemangs. För det gör nämligen JAG!

På tal om thé förresten... I denna fina plåtask förvarar jag mina thépåsar:

Visst är den fin?