...en liten flicka som bodde med sin mamma i ett helt vanligt hus i en helt vanlig stad.

Flickan ville så gärna få bo hos sin pappa Kungen ibland som även han bodde i ett helt vanligt hus i staden trots att han var en kung.

Flickans pappa bodde med en ny mamma och de hade några nya barn, men pappa Kungen bedyrade att flickan var hans alldeles speciella lilla prinsessa och att hon så småningom skulle komma att få bo med sin pappa bara han hittade en större boning till sin familj. Det var svårt för pappan att få plats med alla sina barn så det var bara några utvalda söner som fick bo med honom och den nya mamman.

Så kom då dagen då det var dags för pappan att flytta till ett större hus i staden. Ett riktigt slott denna gång, ty pappan var ju ändå en kung.

Flickan blev så glad för hon visste ju att dagen kommit då hon äntligen skulle få bo med sin pappa kungen som hon väntat på så länge.

Men nu hade pappa kungen ändrat sig. Flickan skulle inte alls få bo i det stora slottet som hon hade trott utan måste stanna hos sin mamma. Flickan blev ledsen och arg.

Men pappa kungen förklarade för den lilla flickan att hon inte fick bo där för att flickans mamma var så bråkig. Det var alltså mammans fel att den lilla flickan inte kunde få en egen plats i det nya, stora slottet trots att hon väntat och längtat och trots att pappa kungen lovat henne att få vara där lika mycket som hos sin mamma.

Flickan blev arg och ledsen, men insåg att hos en sådan pappa kan man ändå inte bo och FAST pappan var en kung så accepterade hon verkligheten som den var och fann att hon ändå hade det ganska bra i sin mammas vanliga lilla hus. I mammans hus fanns ju eget rum, glada småbröder och till och med en pappa som trots att han varken var en kung eller en RIKTIG pappa ändå var en snäll pappa. Ty flickan visste innerst inne att en sådan pappa kunde vara bra att ha.

Flickan förstod till slut att det var lika bra att stanna hos sin mamma som faktiskt inte heller var en så bråkig mamma så som pappa kungen sade att hon var.

Flickan själv blev större och klokare för var dag som gick och en vacker dag var flickan själv stor nog att flytta till ett eget slott. Men denna gången behövde hon varken sin pappa kungen eller sin mamma. Hon tänkte klara sig helt själv.

Men det är en helt annan historia.

Nä, inte alls som tur är.

Cyklade ner till stan och smuttade i mig två glas rött hos Linnéa. Riktigt gott och ganska längesen.

Alkohol är inte så kompatibelt med min kropp längre, så jag varken vågar eller vill dricka för mycket. Jag har hinkat i mig i mina dagar så att det räcker för resten av livet.

Sedan cyklade vi vidare ner till stan och konstaterade att ALLA var ute. Det var kö överallt så vi bara strosade runt stan och glodde på folk. Vi blev uppraggade av en full karl i en amerikanare som gärna ville att "vi skulle åka me föffan".

Vi tackade artigt nej och gick vidare. Till slut blev det Harrys där vi drack en öl, dansade lite och snackade goja ända tills klockan ett ungefär. Sedan cyklade vi hemåt. Utanför Statoil skulle jag och Linnéa kramas adjö och då fastnade min klack i pedalen och jag ramlade och slog mig på knät så inni he*v**e!

*ONT*

Jag kände mig skitdum, men alla på Statoil var nog så fulla så ingen märkte det haha... Men det är så typiskt mig att jämt göra illa mig. *suck*

Nåväl, cykla upp till T-bo gick snabbt och några timmar hann jag ju sova innan det var dags att kliva upp med kidsen vid halvsju. Jimpa jobbar och jag sticker också till jobbet om några timmar. Bara att gilla läget, men ååååh så SCHÖÖNT det hade varit med en liten sovmorgon idag!

Kan nog inte cykla ut på teg sen för mitt knä värker som tusan- Få se om jag kan tigga skjuts av någon... Och vad mer..?!

JO!! Grattis på mors dag kära mamma. Hoppas presenten blidde bra. KRAM

En partyoutfit. Börjar jobba lite senare imorn så nu går jag ut så krogen tametusan!! Mina vardagsjeans sitter på. Svarta, gamla toppen sitter som vanligt bra och nu har jag knixat till det med höga klackar. Svart på ögat, rött på munnen, kammat hår och solsken i blick. Nu sticker jag till min bloggkompis Linnea för lite tjejhäng. Få se hur det går att cykla med dessa skor haha.. Ses ute? :-D

Kan det ha varit 1977? Jag tycker mig skymta lilla Bastian i denna bekanta, men smått bistra uppsyn. Nog var jag ju ganska söt, men VEM är ansvarig för frisyren? Haha.. Hittar så mycket kul nu när vi håller så med flyttstök. Foton i denna kaliber dyker upp lite här och där. Var ju bara tvungen att visa er :-D

...kan man verkligen säga så?

Jo, det kan man faktiskt. För ur varje kaosartad situaton kommer det i slutändan massor av harmoni. Bara man behärskar kaoset på rätt sätt. Vi har det faktiskt skitmysigt och trevligt här hemma och jag trivs otroligt bra i tillvaron trots att vi snart flyttar. Flyttkartonger, dammråttor och traderaprylar som ska krängas ligger överallt och ändå är vi alla på gott humör och har det riktigt gemytligt tillsammans.

Hot bejb i kartongkaoset

En av sommarpresenterna: 200 bitars pussel till den vassaste killen!

"Jag diggar popcorn och mamma diggar dammsugaren!"

Vi hörs och ses någon annan dag. Eftersom det blir jobb i massor för mig i helgen så blir det nog inte mycket till bloggande. Kanske något litet mms om det händer något enastående som jag måste dela med mig av *skrattar*

Tills nästa gång: Ha det finfint allihopa!!

Dags för de årliga sommarpresenterna till barnen. Mina kids får ett par julklappar, en födelsedagspresent och en sommarpresent varje år. No more, no less! Blir spännande och se vad de tycker. Själv hoppas jag på ett och annat pluspoäng och att de är extra snälla och rara med sin gamla morsa idag haha.. För jag är TRÖTT! Hm.. Muta? Inte alls :-D

Testar min nya telefon och dess kamera. Eftersom de vackraste motiven ligger och sover så får Jimpa vara objekt ikväll. En vanlig syn på min adress. Jimmie lirar nätpoker. Själv ska jag hoppa i säng för jag är SKITTRÖTT! Haha.. Rena rama statusuppdateringen minsann. Japp, så nu vet ni! Godnajt allihopa.

...en rejäl detox med allt vad det innebär?

Jo!! Med en portion Ben & Jerrys new york super fudge chunk och färska bär... *MUMS*

Dessutom har jag nu packat sju stycken banankartonger och det måste ju också firas tycker jag. Huset känns gapande tomt och jag kan inte fatta hur lite saker vi äger nu. Jag känner mig... fri på ett märkligt sätt. Tillvaron blir mer och mer behaglig, lugn och harmonisk för varje pryl och plagg som lämnar detta hem.

Jag har alltså städat hemmet, kroppen och själen och NU går jag och firar det med Jimpa, en portion glass och soffläge.

"Vill Du ha glass eller snus?"

Vi ses och hörs en annan dag!

...så även jag! Men vad göra när man bränt iväg för mycket pengar på fluffiga vinterskor?

Av rena principskäl så vägrar jag köpa nya gympisar före mina gamla faller sönder totalt. Och än så länge så har de ju "bara" spruckit i hälen och sulorna inuti börjar lossna. De har tre år på nacken och de är väl ganska normalt slitage antar jag.

Men till sommaren när de dör och får åka till adidashimlen så kommer nya sneakers i denna fina modell att flytta in hos mig och mina fötter:

Ganska schyssta va?

Adidas passar mina spinkiga fötter utomordentligt bra och jag orkar inte gå i mina shape-ups varenda dag. Man blir så otroligt överansträngd om man går med ett mini-gym på varje fot hela tiden. Vanliga platta gympisar får duga till vardags!

Ja, det var väl inte mer än så jag hade att avhandla denna lördag. Börjar jobba klockan tio och nu ska jag dricka kaffe med barnvakten som dyker upp snart. Jimmie jobbar också och vi har knappt sett varandra vakna eller nakna på flera dagar. Men ikväll får jag vara med min bejb. Det ska bli supernajs kan man säga.

Ha en skön lördag allihopa!

 Om man ser en strumpa i en sopkorg, vad tänker man då?

Jo man tänker: Men herregud, vad gör den där?!

Ser man en bil på ett hus-tak så tänker man: Men hur hammnade den där?

Ser man dig så blir man varm och glad precis som när man äter choklad

Vissa saker är så svåra att förklara, men en sak som inte är svår att förklara det är att jag älskar dig!♥

Av Freja Fridlund

Någon, gissa vem?! Tycker att det är en bra grej att tömma hela mammans börs på allt innehåll! Men är man så här söt så kommer man ju som vanligt undan med det mesta haha..

Jag är inte längre trettiosex, men jag har återigen FÅTT 36.. I storlek alltså! Inte för att jag behövde tappa i vikt, men detoxen har nog skickat iväg en del vikt i vätska plus att min antisocker och antikolhydratdiet verkar funka bra. Ännu ett par schyssta jeans från Gina som endast kostat mig en femtilapp. Begagnat såklart! Som hittat. Favorittröja från Carlings. Edward och Bella är riktigt avis på mig. Det ser man ju haha.. Och nu: Fikahäng me bästa Inger!

...utan kaffe.

Nä, nu LJÖG jag... AJABAJA!!

Jag var hos en kompis som fyllde år igår och vad hände? Jo, jag "råkade" ööh.. snubbla och ramla över en liiiten bit cheesecake och en fjärdedels kopp kaffe. (Så det var alltså inte med flit hehe...)

Jaa.. Ni ser väl hur pigg och glad jag verkar vara?? Hahaha...

Men idag fortsätter detoxen och jag har fått tillbaks massor med energi. Jag mår bra, jag är glad och jag orkar mycket och lite till.

Har hämtat fler lådor hos käraste Lisa så nu är jag inne på låda nummer fem. Det gapar redan tomt överallt och jag inser att vi har ännu mindre saker än vad jag först trodde. Det känns underbart.

Tomma ytor och skåp ger mig en märklig frid. Känns fantastiskt skönt att jag och J är överrens om att så ska det förbli.

Vi kommer alla att få mer och bättre plats i vår nya lägenhet som är på 99 kvadrat än vad vi haft i vårt radhus på 117 kvadrat. Vi har flyttat  en vägg och byggt upp en annan vägg i den nya lägenheen så att den ska passa oss alla fem på det absolut bästa sättet.

Jag känner mig barnsligt förtjust och när det blir inflyttning till vintern i den nya lägenheten så kommer jag att vara som ett barn på julafton. Och det blir förhoppningsvis före jul så lägenheten blir som en julklapp till hela familjen.

Och eftersom vi börjar flyttresan med att bo på 75 kvadrat i 5-6 månader så kommer ju vår nya lägenhet att kännas STOR!

Wohooo...

Nä, dax att packa en låda igen!

Vi hörs!

...hemma hos mig denna morgon. Dunderklumpen och hans mysiga gäng har invaderat mitt tvrum idag.

Jag sitter bredvid och rensar pärmar och foton från ett tidigare liv. Hade tyvärr sparat mer skit än nödvändigt så idag har jag det jag gör.

Sexåringen sitter som ett tänt ljus och det är väldigt speciellt att få se på tv eller film. Bolibompa får man se klockan 18 på denna adress några gånger i veckan och på morgonen är det morgontidning och kortare barnböcker som gäller vid frukostbordet.

Jag är en gammaldags, tråkig och småtöntig morsa som absolut inte skaffat mina ungar bara för att låta dem hänga framför en dumburk flera timmar varje dag. Jag tror på fullasta allvar att man kan göra så mycket annat tillsammans: Spela spel, leka, bygga pussel, ta en promenad, läsa en bok eller bara sitta och prata. (Joho! Man KAN faktiskt göra det med en sexåring.. prata alltså)

Själv är jag ju lite smått allergisk mot tvn och jag kan få galna ryck ibland när tvn står och spyr ut sina värdelösa budskap. Speciellt på de kommersiella kanalerna.

UUUUSCH!!

Mitt skräpfilter har varit trasigt en längre tid nu och ibland undrar jag hur mina tankar och nödvändig information ska kunna stanna kvar i huvudet när mina ögon och öron ständigt ska matas med tvns SKIT.

Jag kan absolut förstå varför det talas om hyperaktivitet hos ungar som jämt hänger vid tvn.

*suck*

Jimpa diggar sport på tv så det är mycket tvskval på kvällarna så ni hajjar ju att det är skönt när man är ensam och tvn är avslagen.

Men idag är det alltså tv dag. Viggo sitter stilla och är helt tyst. Dunderklumpen är supermysig och själv har jag ju tid till min städning...

Och...

Att BLOGGA förstås...

Haha...

En ny favorit fick jag idag. Min 37e födelsedag har förflutit helt utan socker och koffein så det blev inte mycket till kalas. Presentkort, blommor, pengar, ett armband och till och med stödstrumpor haha.. Det behöver jag tydligen nu när jag blivit ännu äldre. Dagens höjdpunkter var i alla fall farfars sång. Han glömmer aldrig, gullfarfar :-) plus att Martin och Malin var hit. En trevlig födelsedag som förhoppningsvis följs av fler. "Bara" tre år kvar till 40 haha.. Hur är det möjligt? Tur man har en barnslig ådra som håller mig ung. Inuti i alla fall :-D Jo!! Förresten... Bastian sa: "Mamma" idag. Högt och tydligt och flera gånger *glad* Bästa presenten av alla hihi..

...har jag testat idag.

Verkligen en häftig grej.

Jag har ju som bekant haft lite problem med min stackars hud (kroppens största organ för den som inte visste det) sen några år tillbaka. För ungefär fem år sedan så konstaterade en naturhudterapeut att jag var svårt allergisk mot konserveringsmedel och syntetiska hud och hårprodukter.

Jag har sedan den dagen jag fick veta det bara använt produkter gjorda av helt biologiska beståndsdelar till både hud och hår. Jag använder ett hästschampo som innehåller endast fyra olika ingredienser till exempel. (Dessutom är det billigt och luktar gott *gnägg*) 

Så visst är det konstigt att människor glada i hågen använder produkter som har minst tjugo olika ingredienser, varav alla är syntetiska och inte alltid så snälla mot oss. En del saker är till och med giftiga i för stora mängder (!!)

Anyway, jag ska inte bli långrandig om det hela. Jag ville bara tala om att det kan finnas hjälp att få på annat håll än bara hos farbror doktor på lassa. När jag sökte vård för mitt stackars skinn så fick jag bara starka kortisonsalvor som på sikt bara gjorde mina problem ännu värre, men jag visste ju inte annat då.

Men nu VET jag att den alternativa medicinen har så mycket mer att erbjuda en känslig allergikropp! Det var bara det jag vill säga. Förkasta inte den alternativa metoden förnns du testat. Den alternativa medicinen har hjälpt mig med x antal åkommor under de senaste åren. Blir ganska trött på folk som avfärdar detta som "båg". Jag har fått mer hjälp av en homeopat under fem år än vad jag fått av vanlig sjukvård under hela mitt liv.

Och nu har jag dessutom gjort den här spännande frekvensterapin idag och fått ytterligare nya uppslag och idéer om hur jag på bästa sätt ska vårda mig själv och min kropp.

Och dagens tips till alla som är nyfikna på vad den "härligt lyxiga" och svindyra hudkrämen EGENTLIGEN innehåller:

Läs den obehagliga sanningen om mineraloljor och dess farliga verkan. I tester har det visat sig att råttor fått bland annat inflammationer i leder till exempel. Vill man verkligen smörja sig med dylikt?

Nä, det du ska smörja på ditt största organ ska vara så naturliga så att de till och med ska gå att äta! (!!) Konstigt men sant!

"Jag gillar inte mineraloljor. Man får ju så *piiip* ONT"

Första lådan packad! Hurra.. Nu gäller det att packa smart eftersom det blir två flyttar inom loppet av ett halvår. 75 procent av allt vi äger ska vara nerpackat fram till den RIKTIGA och slutgiltiga flytten. Det blir en riktig utmaning. Vi ska bo i en trea på 75 kvadrat. Krävs planering och tålamod haha.. Men det ska bli kul ändå. Och så får jag äntligen hiva iväg ÄNNU mer kläder och saker. Finns stor risk för mycket bloppis framöver :-D

...ska man ju respektera. Man behöver inte hålla med, men man ska ju som bekant respektera att folk har olika åsikter.

Att man inte kan vara omtyckt av alla, det är ju ett känt faktum för oss alla. Men var går gränsen för hur / var / när / varför man yttrar sina åsikter om en person?

När slutar något att vara någons åsikt och när börjar det att vara illasinnat skitsnack?

Gränsen är antagligen hårfin, men i min egen lilla tolkning så är det inte illasinnat skvaller och skitprat så länge man kan stå för och motivera varför man ogillar någon.

Om jag får en direkt fråga som lyder: "Hörrö, har du pratat skit om mig?! Och varför har du gjort det i så fall?"

Så blir ju det enda rätta att svara: "Jo, det har jag ju faktiskt men jag tycker inte att det är skit för jag tycker verkligen att du är en j***a idiot och det står jag för"  om det nu är så att jag HAR yttrat mig negativt om den personen. Då är det ju inte skitsnack längre utan en brutal och ärlig åsikt. Det får man ju respektera i så fall!

Jag köper det faktum att vissa inte gillar mig. För jag gillar ju i ärlighetens namn inte alla i min närhet heller. Men jag börjar vara lite trött på att så ofta få höra dessa dumma och taskiga grejer som är halvsanningar och hopkok av diverse smålögner blandat med en någons personliga åsikter om mig som person. Det är tröttsamt och onödigt och jag borde väl egentligen inte ens blogga om det, men det är lika bra att göra det så kan jag släppa det sen och tänka på trevligare saker.

Men visst är det konstigt att den negativa informationen alltid går snabbare att sprida än den positiva?

För det är oftare man hör talas om hur knäppa och dumma folk är, än hur bra och duktiga de är. Visst är det så?

Och varför är det så?

Och varför är det oftast kvinnor som hamnar i dessa situationer?

Varför har snubbar lättare för att framhålla andra killars positiva egenskaper?

Varför älskar man att hata någon?

Varför är dylika saker ett fenomen på "kvinnliga" arbetsplatser?

Svåra frågor denna onsdagkväll... haha...

Ingen idé att undra. Jag går och sover istället!

Godnatt!

...kanske mina barn tycker när jag blir gammal och så startar de en blogg och skriver så mycket skit de bara kan om sin gamla morsa.

Ja, den dagen den sorgen får jag väl tänka då!

Ibland är jag så kluven då det gäller barnen i bloggen. Vissa dagar så är de ju så där fantastiska (som ju såklart ALLA föräldrar tycker om just sina kids) och ibland är de ju så där allmänt osnutna som de flesta ungar också kan vara ibland.

Ibland känns det som att jag kanske berättar för mycket och ibland kanske det inte är så lämpligt med bilder på kidsen. Fast jag tror att jag håller mig inom en ganska anständig ram i alla fall.

Jag läste Katrin Zytomierskas blogg i ett par år. Hon var rätt så kul och jag följde hennes graviditet och lille Ringo i magen med spänning.

Men en dag då jag klickade in mig på hennes blogg så hade hon en bild på lille Ringo där han låg nedbajsad i en balja.

Och jag måste säga att hur provokativ, uppkäftig, elak och smått rolig den här donnan än varit tidigare så blev det som ett brutalt uppvaknande och jag svor att aldrig klicka in mig i hennes blogg igen. (vilket jag faktiskt bara gjort en gång sedan dess och denna gång fick man se hela Ringos nakna lilla rumpa bredvid pappas)

Om sisådär femton år så kanske lille Ringo vill blogga? Kanske vill han ta lite smygbilder med pappa Bingos kamera och likt en paparazzi gömma sig bakom duschdraperiet för att sedan hoppa fram och ta några bilder på mamma Katrin då hon står där och känner sig allt annat än fotovänlig en tidig morgon då man brukar känna sig så där skrynkel-morsa-ful-jag-behöver-sova-fem-timmar-till-dessutom-har-jag-glömt-att-tvätta-bort-mascaran-igår-så-jag-ser-ut-som-en-tvättbjörn..

Ja, ni hajjar antar jag?!

Jag har märkt att många som är mammor för första gången oftast skriver mer om bajs och kiss. Nästan som att de är förvånade över att deras lilla barn gör sådant. De talar gärna även om sina egna kroppsliga funktioner och berättar om både sitt kiss, sitt bajs och när de har mens.

Jag blir både chockad och lite småäcklad, men å andra sidan så skriver ju folk om precis vad de vill i sina egna bloggar. Men en liten varning kanske vore på plats innan man klickar in sig i en dylik blogg? Typ varning för avföring och kroppsvätskor?

Haha.. nä, bara skojade.

Men en sak skojade jag INTE om.. och det är att barnen kanske en vacker dag vill ge igen och då när ni gamla avdankade bloggmorsor slutat blogga och sitter i ert eget bajs i en gammal blöja sent på ålderns vinter bortglömda på något hem, så ska ni inte bli sura om era då medelålders barn fotar er och lägger ut det i en blogg!

Kom ihåg det!

What goes around.. comes around!

"Poopmorsor---> NEJ Tack!!"

Bara för att det är djurens dag idag så har jag blivit utbytt mot en gris. Jimmie säger att det inte var så stor skillnad haha.. Men nog är det svårt att motivera att käka gris när man ser de söta djuren!

...framåt och det går riktigt bra faktiskt.

Idag är jag dessutom inne på den åttonde dagen utan kaffe. De första dagarna mådde jag rent ut sagt pyton. Jag hade till och med migrän och försökte sova bort en del av abstinensen. Inte det lättaste.

Fast egentligen så är det ju inte kaffe /  koffein i sig som var boven i mitt fall, utan snarare kombinationen kaffe + socker.. oftast i form av choklad (I'm a sucker for chocolate)

Ja, jag erkänner. Under de senaste månaderna så var det nog kaffet och socker i alla dess former som höll mig uppe. Begäret efter koffein och socker visade sig redan på morgonkvisten och jag var rena rama sockerknarkaren.

Vardagsförgiftningarna är nog de värsta. För min kropp i alla fall.

Min hud såg hemsk ut, mitt hår var bedrövligt, likaså mitt humör, min matlust var obefintlig och jag sov dåligt om jag ens sov överhuvudtaget.

Men nu börjar det gå åt rätt håll. Detoxen har redan gett verkan och jag har snabbt fått tillbaks min energi.

Jag äter vegetariskt så ofta jag kan och som tur är så gillar även smågrabbarna det så det känns ju inte helt hopplöst att bara göra mat åt mig.

Kolhydrater i större mängder undviker jag, även om det slinker ner ett par knäckemackor om dagen. Även mjölkprodukter är något jag håller mig borta från. Alkohol är ju också ett stort nono under tiden av en detox. Inte för att jag dricker mycket i vanliga fall, men ett glas vin tackar jag just nu nej till!

Ska man storstäda insidan av kroppen så ska man göra det ordentligt och det GÅR inte att fuska. Så se till att vara motiverad när du börjar.

Detoxen som funkar för Mig

Så trots att det är hela två veckor kvar på detoxen så  mår jag redan SKITBRA!! Jag rekomenderar verkligen just DIG att testa.

Och vad har just jag haft för positiva effekter då? Jo, jag har mindre problem med min hud. Mindre eksem= mindre klåda, mindre svullnad i ansiktet, mer ork, ett jämnare humör, bättre sovkvalité, bättre kondition, ingen frusenhet, ingen diffus värk här och där, bättre kroppsfunktioner (sorry, ingen närmare förklaring till detta haha..) och rent allmänt ett större välbefinnande. Och även om jag absolut inte behöver tappa i vikt så har det ändå försvunnit några kilo. Säkerligen massa onödig vätska som man bundit i kroppen.

Jag springer fem kilometer ett par gånger i veckan och jag mår toppen. Stressen har lämnat kroppen i samma veva som koffeinet och sockret skrämdes på flykten. Axlarna sjönk ner och andningen blev normal igen.

Men när allt det här är över så ska jag nog fira med en liiiiten  bit choklad och en stor kopp kaffe.

Fast denna gång ska jag hålla begäret i schack så att det inte blir en livsnödvändighet, utan bara en liten livsnjutning då och då!

Något att se fram emot.

...sofforna från IKEA är väl hur grymma som helst?

Om det finns någon som är sugen på en STOR tresitssoffa med måtten:

Bredd: 223 cm
Djup: 97 cm
Höjd: 74 cm
Sitsdjup: 65 cm
Sitshöjd: 45 cm

plus en maffig fotpall med måtten:

Bredd: 98 cm
Djup: 86 cm
Höjd: 45 cm

Let me know! Jag vet nämligen en som skall sälja ett kramfors set med både soffa och pall för sex tusen riksdaler! De ser förresten ut så här:

Det hade nog kunnat vara något för den här galna familjen (lädersoffor is the shit för barnfamiljer) men de är helt enkelt för stora. (Jo! Storleken HAR betydelse... haha... )

...varendaste dag. HUR i helskotta kan det komma sig?!

Det är möten, bilbesiktningar, tandläkarbesök, läkarbesök, utvecklingssamtal, frisörbesök, hattande än hit och än dit..

*suck*

Jag har även skola och jobb som ska varvas så gott det går och som att inte det vore nog så har jag en stycken sambo och tre barn som vill ha sin lilla del av mammakakan (det vill säga: JAG! Haha..)

Det är lite trist att inte ha så mycket att skriva om just nu. Jag tänker som vanligt för mycket ibland och jag skäms över mina futtiga i-landsproblem som ter sig jobbiga på ett fånigt sätt.

Såg häromdagen en oerhört obehaglig film om kvinnlig könsstympning. Det är så många som ca sextusen små flickor som blir utsatta för detta V-A-R-E-N-D-A dag i världen i vår moderna tid. Fy fabian. Och här gnäller vi över de mest banala saker.

Ibland skäms jag för saker som jag anser vara problem. Jag ska nog ta och tänka om litegrann.

Konstaterar i alla fall att världen är smått galen på en del håll och inte kan jag göra ett skit åt det.

*arg,ledsen och jävla förbannad*

Håll med om att världen ÄR galen när tioåriga små tjejer vill se ut som vuxna porraktriser i i-länderna och de tioåriga småtjejerna i u-länderna könsstympas, (och DÖR i 20 procent av fallen)  gifts bort och tvingas föda barn och skadas för livet.

Näe, det är groteska skillnader på:

problem

och:

PROBLEM

Ja, ni fattar ju var jag vill komma. Jag ska hädanefter försöka vara mer ödmjuk inför livet och allt vad mitt liv kan tänkas erbjuda. Mina barn har hela kroppsdelar och är friska och glada. Vad mer kan jag begära? Vad mer FÅR jag begära?

Nåväl, jag ska inte skriva mer om det här nu. Ikväll kan jag ändå inte lösa några globala orättvisor så jag tar nog och lägger mig istället.

Godnatt och sov gott alla!