...som har attackerat en av mina familjemedlemmar!

*rysa*

Jag har absolut inte tid med NÅGOT annat än att kamma, kamma, kamma, speja, spana, kolla, bläddra i håret, kika, nojja, äcklas, förfäras, sura, grina och fullkomligt bara UPPSLUKAS i de förfärliga hårlössens vidriga värld.

ALLT blir lidande och jag hörs högljutt klaga och tjata över hela stan om hur läskiga löss är och hur nojjig jag är över dessa små kryp!

Har DU kramat mig eller mina barn under de senaste tre veckorna / månaden? KOLLA ditt hår för tusan..

"Nääääe.. Jag lägger INTE ut någon bild till detta inlägg för då kan jag inte sova.. och kanske inte Du heller...?!"

Veckans boktips: Ajvides bok "Lilla stjärna". En riktigt spännande och fasansfull bok. Människor kan verkligen vara hemska och alla har vi en gnutta ondska i oss.. Eller..? Som vanligt slår jag ett slag för svenska författare. Jag säger: LÄS den! Det är svårt att släcka lampan på kvällen för den här boken är så spännande! :-)

Efter kräftskivan, efter krogmingel, efter taxiresan, efter en promenad till sjön, efter att ha tjuvkikat på ett reaggepartyt nere vid stranden, efter att ha samtalat med min framtida make till klockan sex imorse så känner jag för det första att jag såklart är supertrött.

Men också...

Glad! Glad över all ny kunskap jag fått det senaste dygnet. Jag har fått veta en hel del nya saker som kan vara bra att veta för att livet ska flyta på utan alltför många vägbulor längs vägen.

Jimmie och jag har pratat och pratat och pratat. Sedan har vi ätit pizza, druckit kaffe och ätit glass medan vi fortsatt att prata och prata och prata..

Så nu har vi tillsammans kommit fram till vilken strategi som ska gälla i vårt liv, i vårt förhållande till varandra och till våra grabbar. Som vi dessutom ska hämta hem om en liten stund. Våra älskade och underbara små prinskorvar.

Det är VI!

Världens bästa killar, världens bästa sällskap, världens bästa kväll, världens bästa Lördag, världens bästa tid, världens bästa förfest, världens bästa ALLT! :-) vi är förresten på invito om någon undrar :-D

En outfit lagomt för en kräftskiva. Jeans, hög klack, svart skjorta inköpt på HM för 25 spänn för elva år sen. En gammal favorit som åter blivit tagen i bruk. Halsband med änglavingar på. Handväska med fjädrar och paljetter upphittad i soprum på carlshem (jo, de e sant) Inte så tokig outfit om jag får säga det själv. Känns lite småtrist att åter vara en strl 34 men man får gilla läget när livet är stressigt. Ikväll ska vi i alla fall äta kräftor, dricka alkohol, dansa och ha KUL! För vi förtjänar faktiskt det. Så det så :-D vi hörs!

...där ingen kan vinna. Oavsett vad som händer i framtiden så kan ingen vinna den här striden. Vi kommer alla att gå ur den som förlorare.

Lögner skall bevisas och motbevisas, berättelser skall granskas samtidigt som de skall berättas om och om och om igen...

Samtidigt som detta pågår skall även jobb skötas, mat lagas, barn tas hand om, golv dammsugas, kläder tvättas, mat inhandlas och man ska även hinna ta hand om sig själv så gott det nu går när man befinner sig i kris.

Jag har förändrats radikalt som människa under veckorna som förflutit sedan den 11 augusti. Jag har tagit beslut som jag aldrig trodde att jag skulle ta. Jag har kapitulerat och jag har insett att jag har misslyckats med ett av mitt livs viktigaste uppdrag. Men jag har accepterat det och väljer nu att leva mitt liv precis som det ser ut i skrivande stund.

Trots detta står jag med huvudet upp och fötterna ner. Jag har bestämt mig för att stå pall och jag kan inte låta mig knäckas trots att min familj står inför den värsta stormen hittills. Jag stänger min dörr för dem som inte kan tillföra mig något just nu och samma dörr står öppen för alla Er som bestämt sig för att stå vid min sida genom detta trots att det kommer att bli en jobbig tid.

Tack vare all optimism och glädje Ni alla tillför så kommer jag nog att överleva även detta. Jag tackar Er av hela mitt hjärta.

Sista varma utekvällen (mest troligt) firar vi så här: kräftor och öl. Snart är det ju dags för snörök, långkalsonger och minusgrader. Imorn blir det också kräftor. Fast på andra sidan stan! Det är så skönt att det är helg. Har verkligen haft en HELL of a week.. Tur man får en kräfta eller två. Ha det fint alla :-)

Dagens fynd. Två vackra pinnstolar för endast 32 riksdaler. Visst är de fina? Nu åker ikeastolarna UT! När köksbordet är målat så är mitt nygamla kök komplett. Jag är så glad för mina fina fynd! :-) Dessutom är det fredag och jag ska mingla med familjen och sitta på de nya stolarna haha.. Ha en trevlig fredag alla!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Det är otroligt manligt och attraktivt med män och pappor som tar ansvar för sina barn och som tar sin papparoll på största allvar.

Så kallade "män" (Ett annat ord vore verkligen på sin plats här" hmm... skitstövlar kanske?") som INTE tar hand om sina avkommor ska man passa sig jäkligt noga för. Dessa typer gör livet jobbigt en lång tid framåt beroende på hur gamla barnen är. Jag har många kompisar som är ensamstående mammor till fantastiska ungar. Friska, härliga, glad och mysiga ungar. Mammorna kämpar dubbelt så hårt för att fylla tomrummet efter en bortavarande pappa. Inte en lätt uppgift. En uppgift som de flesta ändå lyckas ro i land trots att de har det förbenat jobbigt emellanåt.

För ni ska veta att det är som att slåss mot en osynlig fiende att försöka fylla tomrummet efter en frånvarande förälder. Det är i princip NÄSTAN omöjligt!

I alltför många fall så har papporna flytt fältet och skaffat sig nya avkommor som de tar bättre hand om än sina första.

Visst är det märkligt??

Hur deras nya kvinna och avelskompis ens kan vilja ha den här "mannen" fattar jag inte? Jag menar.. han har ju klart och tydligt visat hur det ska gå till. När det inte passar längre så drar han vidare och skaffar nya barn och skiter fortsättningsvis i sina "begagnade" barn.

Borde inte kvinnor vara livrädda för snubbar som inte tar hand om sina barn som fanns innan dem?

Nä, ingen idé att fundera på detta ännu en gång. Vi skyller väl på taskiga gener eller något.

Sen som en liten avslutande reflektion vill jag också säga att det är synd att inte fler killar tycker att det är attraktivt med moderliga morsor som tar hand om sina barn i vått och torrt. Nä, en sån kvinna är ju bara trist och tråkig.

Nä, silikonstinna partybrudar ska det vara! Gärna såna som också skiter i sina ungar och sätter sig själv i första rummet!

BLÄ!!

"Min pappa säger att han alltid vill va min pappa och att han alltid vill va me Mig. Vilken tur"

...hittar jag här och där på internet varje dag numera.

Att folk lämnar spår efter sig vad de än gör på internet verkar det vara en och annan som inte fattar.

Men för min del så är det ganska bra med tanke på vad jag blivit anklagad för. En lögn är en lögn även om den är liten. Men jag sitter med papper och penna och dokumenterar varenda liten lögn som jag hittar. Ibland blir jag full i skratt för att det är så larviga lögner och ibland känner jag bara att jag vill gråta för att det är så sorgligt att en viss person känner att h*n behöver ljuga om de mest banala saker för att få upmärksamhet.

Jag blir rädd, förbannad, sorgsen och faktiskt jävligt fundersam över vad det handlar om egentligen. Jag tror mig veta en del av svaret men än så länge svävar jag mestadels i ovisshet.

Men jag har kommit på att min bästa drivkraft är ilskan just nu. Jag är mest arg och det ledsna brukar gå över lika snabbt som det dyker upp. Det är inte JAG som ska vara ledsen och det talar mina vänner om för mig varje dag.

Min strategi är att inte fastna i något negativt och jag har bestämt mig för att fokusera på det positiva i mitt liv.

I mitt liv finns det väldigt mycket positivt även om jag nyligt har fått en jobbig situation som landat direktadresserad till mig. Snart kommer jag till och med att kunna berätta om allt det här i bloggen för det kommer jag att göra när allt är över.

Så till er läsare som vet (eller TROR er veta...) vad som är sant och inte så kan jag i alla fall börja med att spräcka EN av lögnerna: Jag och min Jimmie skulle ha åkt till Barcelona helt själva. Det vill säga BARA jag och Jimmie.. så nu vet alla som läser det i alla fall!

Sedan har vi ju lögner av betydligt allvarligare karaktär och dem får vi överlåta åt någon annan att avgöra vad som är sant och inte!

Men som sagt.. jag förstår mer och mer vad allt handlar om och varför det händer.

"When I find out all the reasons
Maybe I'll find another way, find another day
With all the changing seasons of my life
Maybe I'll get it right next time"

GNR "Estranged"

En rolig och annorlunda inredningsdetalj som ska pryda väggen i mitt nya kök. Inte bara till påsk, utan året runt har jag bestämt. Visst är den fin? Det var min mormors pappa som gjorde den för längesedan. Jag har alltid älskat den och nu har jag fått den av min fina mormor. Nu är det förresten "bara" 15 veckor kvar tills vi flyttar till nya lyan. Känns underbart! Jag längtar. Det gör tuppen me :-D

Snyggaste jackan i dagens outfit. Inhandlad för en hundring på kappahls pojkavdelning. Strl 170 centilong. Hur snygg som helst tycker jag. Nyslingad utväxt är pricken över i:et får man väl påstå. Annars är det söndag, jag känner mig tillfreds med tillvaron trots att sorg och ilska är närvarande alltför ofta. Men imorgon är det måndag vilket betyder: "NY dag, ny vecka, nya ögonblick och ny kunskap" nog blire bra :-) och snart blire pizza med världens bästa Martin. Vi hörs!

Min bästa och vackraste sommarfavorit måste vara min trogna följeslagare, den orangea faran. Den hänger med året om men av naturliga skäl mest sommartid. Den hjälper mig med massor av viktiga saker såsom att förflytta mig hit o dit o upp o ner, den hjälper mig att hålla ilska och ledsna tankar i schack, den hjälper mig att hålla formen, den håller borta smärta och värk och den bara gör mig GLAD! Jag älskar min cykel. Ingen cykel är så fin och bra som min *skrattar* Förresten så slank en till av mina favoritpinaler med på denna bild: den gröna plåtflaskan inköpt förra sommaren på Willys i piteå. Den älskar jag också och jag lämnar sällan hemnet utan den! Japp, det var ett par av mina sommarfavoriter :-) ser fram emot att läsa fler!

Läste just ett roligt citat:

"Erotik är att använda en fjäder.. Pornografi är att använda hela kycklingen"

*skrattar*

Så sant så!!

...har det hänt lite spännande saker som jag bara måste dela med mig av:

Jimmies stulna cykel är återfunnen. Tack till poliserna som hjälpte oss och du Herr tjuv: Hoppas du får löss, herpes, springmask, svinkoppor OCH skabb för det förtjänar du tusen gånger om.

Jag och familjen var på stan och käkade middag ikväll och det blev lite cykeldrama, men vad gör det? Cykeln är HITTAD!! Så nu fick vi bli riktig glada med tanke på all skit vi (läs: jag & Jimpa) fått utså i över en veckas tid.

Annars händer inte mycket alls. Vi jobbar, skolar in grabbar på dagis och skola, sover gott om nätterna, planerar livet i smått och stort samt förundras över Bastians härliga gångstil och bara allmänt finns till.

Ganska skönt!

Resan till Barcelona sprack ju så det bara sjöng om det tack vare allt elände som flyttat in i vårt liv, så nu siktar vi på en resa till canary islands i oktober eller november istället. Får vi ingen barnvakt så hänger grabbarna med och vi får slopa partynätterna och leva småbarnsliv i sanden istället, men det gör inget. Bara vi får sol och värme för det behövs kan jag lova.

Fryser som tusan på kvällarna numera och letar redan i gömmorna efter långkalsongerna haha...

Hare fint alla. Vi hörs & störs!!

Bus me pappan...

Sitter och försöker lära mig facebook... Inte för att jag vill utan för att jag MÅSTE!

Det är för att jag ska hitta så mycket information som möjligt för att jag ska kunna rentvå mig själv och saker som jag är anklagad för.

Jag hittar så mycket knäppa saker så att jag står här vid min laptop och gapar som en jäkla fågelholk...

Vad sägs om en liten tjej som ska börja sjuan nästa vecka som skriver: "Jag älskar kukar" (undrar vad hennes morsa som jobbar på en skola i krokarna tycker om det?)

Eller: "Ska vi ligga eller vill du bara bli pullad?"

Eller: "cooling som har med soc att göra"

Eller: "Slicka B***** rövhål"

Eller: "Jag vill ha rövknull"

Allvarligt talat... Jag blir sedd som ett märkligt ufo som inte tycker att fb är något för barn. Speciellt som jag VET att på mindre än några minuter kan barn få kontakt med personer som skadar dem både psykiskt och fysiskt.

Det förekommer en hel del sjuka saker i skogarna kring nydalasjön i alla fall och om ni inte tror mig så kan ni höra av er till mig så ska jag berätta!

Sanningen gör ont ibland, men det som gör mest ont är att se hur många barn som är galet oskyddade på nätet. Och vad gör föräldrarna under tiden? Ja, de sitter på fejjan de me och viker ut bilder på sig själv uppsminkade och uppstajlade. Ärligt talat... det får mig att bli illamående!

Jag kan i alla fall berätta att allt kaos som händer i mitt liv just nu handlar om att jag är en mamma som sätter de gränser för mina barn som jag anser är nödvändiga och helt relevanta. Jag kommer att fortsätta vara en ufomorsa som säger nej till det jag anser vara farligt för mina ungar oavsett hur snett vissa andra kommer att kolla på mig.

Ni som inte känner mig och min familj har ingen jäkla aning om vissa saker och istället för att gå omkring och tro att era barn mår så bra så kanske ni ska syna vissa saker i sömmarna. Kanske är det så att just DIN dotter "cuttar" sig? Kan det vara så att DIN fjortonåriga son "rövknullar" småflickor i skogen? Kan det vara så att din femtonåriga och välkammade lilla tös ligger med fem olika killar på en enda kväll? Kanske din tonårsgrabb förgriper sig på barn då och då?

VAKNA FÖR F*N!!

Som sagt.. sanningen gör ont! Men ta och skrota ditt ego bara en liten stund. Avveckla åtminstone EN ynklig timme från att själv visa upp ditt välsminkade fejs på fejjan och PRATA med ditt barn istället.

Vem vet? Kanske lär ni till och med känna varann?

Slutligen ska jag bara säga att det går en hel del rykten om mig och vad jag gör och inte gör just nu. Men vet ni.. Det skiter jag i. Jag vet vad som är rätt och fel och jag kommer att fortsätta kämpa för det som är viktigt för mig. Jag kan ju omöjligt vara den enda "ufomorsan" i denna stad?

Och till er andra mammor och pappor som faktiskt bryr sig: Stå på er!

Idag är en stor och viktig dag. Bastian ska börja på dagis (jag VET att det heter förskola, men det är svårt att lära om sig) Så nu går jag dit med min största och med min minsta älskling och hälsar på första gången. Det blir SKOJ :-)Tänk så snabbt tiden gått! Kanske dax för en ny bebis nu då? Haha..

...trots att det förväntas av mig att jag ska må dåligt.

Borde jag skämmas för det? För att jag mår så oförskämt bra trots att jag är anklagad för saker jag inte gjort? Att jag känner mig stabil trots att jag befinner mig i kris och dessutom måste stå ut med att få fruktansvärt obehagliga och galet vidriga mail av någon som borde hylla mig för allt jag gjort?

Under en enda vanlig dag pendlar jag numera mellan hopp, ilska, förtvivlan, glädje, sorg, lycka, besvikelse och känslan av att vara så förbannat lurad. Jag kan verkligen inte hitta någon balans i allt detta känslokaos.

Men en sak är jävligt säker: Jag mår trots allt bra och jag vägrar skämmas för det. Jag ska komma hel ur det här också och jag har fantastiska människor som påminner mig om det varendaste dag.

Just nu finns ingen möjlighet för mig att förmedla mer än "bara" vad jag känner. Jag skulle vilja/kunna skriva sida upp och sida ner om det som händer mig och min familj nu, Men det ska jag inte göra. Men när allt är över så ska jag berätta vad som hänt / händer för från torsdag den 11:e augusti så kommer ingenting att någonsin bli sig likt i vårt liv igen.

Ändå mår jag BRA!

Och jag är stark!

Det som händer har någon mening, men jag vet inte ännu vad!

Vi får se!

What happens, happens...

For a reason?

Den minsta i familjen vaknade just och nu är det mys med storebror och dinosaurietåget på barnkanalen. Vi har det otroligt lugnt och skönt här hemma och trots Jimmie har börjat jobba och hösten är här så har vi det alla bra på nya adressen i vår trånga lilla lägenhet. Igår hade vi huset fullt av vänner till familjen. En sådan gång märks det inte ens att vi är trångbodda. Jag vill säga till alla som känner oss och vår familj: Tack för att ni finns i vårt liv och tack för att ni stöttar oss i jobbiga stunder. Det jag tycker är viktigt i livet är oviktigt för en annan... Jag tycker att det är viktigt med harmoni i livet och just denna morgon har vi det! Trots dinosaurier på tv :-D

Med en komodovaran och en bebisdocka kan man leka väldigt spännande lekar. I grabbarnas leksaksbestånd finns: lego, barbies, bilar, dinosaurier, babydockor, böcker och pussel. Även actiongubbar finns och det finns till och med ett rosa hello kitty hus. Haha.. En salig blandning, men det är perfekta leksaker och alla får dem vara med och leka :-D till och med varanen. Oftast äter han en barbiedocka eller två, men för det mesta är han bara en drake som skyddar legogubbarna. Livet med smågrabbarna är härligt :-) Det är vad jag gläds åt idag när hösten känns lite extra på morgonkvisten!

...sina barn? JA!

Står man alltid ut med dem? NEJ!

Gör man allt för sina barn? JA!

Kan man acceptera att de behandlar en hur som helst bara för att de är ens barn? NEJ!

Ibland när ens barn är jobbiga, odrägliga och alldeles oregerliga och man bara känner att allt är... SKITJOBBIGT!

Så är det fantastiskt skönt med vänner och familj som säger:

"Du är en bra mamma, du har fixat värre saker än detta. Allt kommer att ordna sig. Vi tror på Dig"

Jag vill bara säga Tack till alla som stöttar och uppmuntrar! Dessutom blir min lillasyster Umebo om ungefär en halvtimma och ikväll gläds jag åt det istället för att deppa över det som är jobbigt. Trotsåldrar och sånt hör ju utvecklingen till, men alla som är morsor och farsor vet att det är tufft ibland!

Det är SVÅRT att vara morsa...

Någon som har en manual?

Om någon kan hitta en sådan här kaffeburk i porslin till mig, fast en GRÖN så skulle jag bli så glad, så glad. Tresiffrig hittelön utlovas såklart :-) jag har plöjt loppisar, second hand butiker och till och med inredningsbutiker. Men icket. Kanske vet just DU var jag kan få tag i en sån här? Please, let me know!

Lycka är en rosa ballong.. Tänk att det kommer en dag då han inte behöver mig längre. Hoppas det är många år dit. Idag har jag i alla fall tagit ett beslut som innebär att den här guldlockiga krabaten flyttats upp åtskilliga pinnhål på min priolista. Det känns... Bra! Förvånansvärt bra :-)

Betyder: "All cops are bastards" Vilket på svenska betyder:  "Alla poliser är svin"

A.C.A.B är en töntig förkortning som en hel del kriminellt slödder tatuerar in någonstans på kroppen. Gärna där det SYNS ordentligt. På händerna, halsen eller huvudet.

Här om dagen såg jag en sådan liten tanig kille strutta runt på stan med sin höggravida flickvän samtidigt som han skyltar helt öppet med sin kriminalitet eftersom han anser att alla poliser är svin. En tatuerad skalle som skriker: "A.C.A.B" väcker ju ändå en och annan reaktion.

De flesta människorna i samhället anser väl ändå att poliserna finns till för vår skull och att de ska upprätthålla lag och ordning?! Och skydda oss människor?

TROR jag i alla fall.. Nåväl, det är ju ingen hemlighet att kriminellt slödder kostar skattebetalare massvis med pengar och att de lämnar efter sig sorg, ilska och raserad trygghet där de far fram med sin kriminalitet och roffar åt sig vad de vill ha, skadar andra människor och gör allt möjligt annat skit som är helt för jävligt.

Anyway, ingen idé att skriva ett kilometerlångt inlägg. Ni fattar väl var jag vill komma antar jag?

Det jag undrar över är VARFÖR man vill skylta med sin krinimalitet och varför man skryter om att man är kriminell? I sommar har jag träffat en och annan kriminell skitstövel som skryter om hur kriminella de är samtidigt som de är pappor / ska bli pappor och har småtjejer som ränner efter dem trots att de VET att de inte kommer att lämna samhällets skuggsida fast de skaffar barn.

Fan, det är motbjudande! Så om någon vet VARFÖR dessa glin skryter om att de är kriminella...?! Berätta gärna.. Jag finner det fascinerande och synnerligen intressant.

Sedan vill jag gärna veta varför alltför många tjejer medvetet väljer att skaffa barn med någon som är kriminell. Hur tänker de?! Och med VAD tänker de?

Kan man med att köra runt sin unge i en stulen barnvagn? Vill man köpa välling för pengar som kommer från utpressning? Kan man köpa sina blöjor för pengar som egentligen tillhör någon annan? Och vill man verkligen att ungens första manliga förebild ska vara en skurk? Vad säger man när kompisarna på dagis vill veta vad pappa jobbar med?

Jag vill veta!

Människor är intressanta tycker jag.

Ett tandläkarbesök kanske vore på sin plats?! Haha.. Freja kom hem med dessa löständer. Vi håller på att garva arslet av oss allihopa! :-D jag och pomperipossa är släkt förresten. Det kan man nästan se! Haha.. Nu ska jag gå och skrämma Jimpa! Få se om han bjuder på en puss eller två?!

Organiserad.. roligt ord det där haha.. Får genast en association där jag sitter och sorterar familjens alla organ.

*makaber*

Jopp, men i verkligheten så handlar det väl mest om att vi nu efter en månad på sjuttiofem kvadrat med hela familjen plus annat löst folk, ändå haft det ganska bra. Vi ryms, vi trivs och vi är hyfsat organiserade.. ehrm..

Det vill säga: Så länge ingen blir akut bajsnödig medans en annan står i duschen och schamponerar sig samtidigt som en tredje (läs: Bastian) drar ut alla toarullar som vi staplat inne på toan..

*skrattar högt*

Nä, vi är hyfsat organiserade och vi håller städat och rent så gott det går. Jag hittar ständigt saker i hemmets alla vrår att sälja och jag har just avyttrat kläder, gamla skolböcker, en kamera och ett gäng skor. Känns skönt att allt som inte används kan hitta nya nöjda(re) ägare.

Ajlajkit!

Men nu när höstmörkret kryper på, solbrännan avtar, råttfärgen växer ut och de kyliga nätterna gör entré så känner jag i hela kroppen att jag är allt annat än redo för hösten.

Har suttit och kikat runt efter lämpliga resor för mig och min bejb i höst / vinter och det blir antingen en 4 dagars tripp till Barcelona inom en snar framtid eller så blir det en eller två veckor senare i höst eller vinter beroende på hur vi kan ordna barnvakt. Då åker vi mest troligt till kanarieöarna. Ett lagomt svennigt resmål för en mamma och pappa som vill rymma lite från kidsen och ägna sig åt varandra. Låter mysigt va? Dåligt samvete ids vi då inte ha för att bara vi åker, för vi är så pass närvarande föräldrar största delen av tiden ändå så nog kan vi gott unna oss en liten barnfri tripp.

Eller?!

Tycker vi i alla fall!!

Haha...

Digga stilen! Tänk att han äntligen förstått grejen med att gå själv. Det är så roligt och otroligt skönt för oss andra i familjen. Själv är han så lycklig för varje meter han tar sig fram själv på två ben. Nu är officiellt vår förlängda bebistid över. Nu är det slut på att kalla lillgrabben för bebis. För bebisar kan ju inte GÅ! :-D idag har vi promenerat, hälsat på hos kompis med barn och katter, kastat porslin i golvet och busat i badet. En härlig fredag med andra ord. Hoppas ni andra har det lika bra!

Efter Breiviks kallblodiga framfart i vårt vackra grannland så beslutade ett antal norska butiker för att inte sälja en viss typ av tvspel.

En viktig markering och ett sätt att ta avstånd.

En sådan här diskussion brukar kunna bli sida upp och sida ner i all oändlighet i vissa forum men jag ska hålla mig så kort jag kan, för i slutändan gör ju alla såklart som de vill ändå utan att bry sig om eventuella konsekvenser (även om man såklart inte kan lasta tvspel för all galenskap som finns i världen)

Av mina tre barn så har jag två stycken som gillar spel och tv-spel. Dock så äger vi varken tv-spel eller andra dataspel i vårt hushåll. Vi föräldrar har gemensamt tagit det beslutet att det inte ska finnas sådant i vårt hem.

Ibland hälsar sexåringen på hos kompisar där han spelar tv-spel med dem. Vi har försökt lära honom att han ska komma och fråga oss om det är spel han får spela.

Han får gärna spela spel där man jagas av sköldpaddor, äter äpplen, kör rymdskepp, jagar guldpengar eller vad det nu kan vara. Men han får INTE spela våldsspel.

Ibland hälsar Viggo på hos barn som vill att han ska spela med dem. Viggo kommer då hem och frågar om han får spela och ibland har vi följt med för att prata med en mamma eller pappa för att kolla vad det är kidsen vill spela. Ibland har det varit barnförbjudna spel som går ut på att man ska skjuta, knivhugga eller på annat sätt ta livet av folk som kommer i ens virtuella väg.

Horribelt! Min sexåring får absolut inte hamna i en värld där man för nöjes skull ska frossa i våld och ta livet av andra. Överhuvudtaget så har jag faktiskt svårt även när vuxna sitter och spelar krigs eller våldsspel.

Jag menar: Vi har en verklig värld där det pågår vidriga krig och där barn och vuxna lemlästas, mördas och våldtas varje dag. Dygnet runt år efter år. Så jag kan INTE förstå varför man själv vill skapa den här typen av våld för "nöjes skull" hemma i vårt trygga lilla vardagsrum.

Jag blir rent äcklad över hur folk kan tycka att det är roligt. Någonstans så har ju alla människor sina egna personliga gränser vad gäller det mesta, men jag har faktiskt svårt att förstå varför man låter sina barn "roa" sig på det här sättet. Det är ganska motbjudande och åldersgränser finns ju trots allt av en anledning.

Så min fundering handlar ju även lite om varför vi ska skapa egna, virtuella hemskheter när världen är full av verkligt elände? Är det egentligen så konstigt att folk i allmänhet har blivit så otroligt avtrubbade då det gäller våld mot andra människor?

Vi matas ju ständigt med allt möjligt skit via alla medier som finns så det känns ju inte som ett bra alternativ att medvetet sätta ungarna framför obehagliga våldsamheter som ska tryckas in i både deras medvetande och som även hamnar i deras undermedvetna och som kan ställa till det för dem en vacker dag.

Jag är övertygad om att ju mer man spelar våld, desto mindre blir ens förmåga till empati. Det känns i alla fall logiskt att tänka så. Det är vad JAG tror på.

Läs gärna om hur våldsamma spel stressar kroppen också.

"Va?! Dog han? Men det var ju inte meningen... jag sparkade honom bara två gånger i huvudet och högg kniven i honom en enda gång så hur fan kan han ha dött av det lilla?"

"Hoppas du har ett par extraliv för nu DÖDAR jag dig"

Tredje delen i Hammarbyserien. Spännande som bara den! Jag har äntligen fått både tid och sinnesro för att läsa igen. Jag är så glad för det. Bokstäver och ord är mina droger. Lagliga och ofarliga men ack så beroendeframkallande! Ännu en svensk deckare att stilla mitt begär med. Jag blir lugn, glad och snäll av böcker. (knasigt, men sant) Tack till Lisa som langar dessa böcker till mig. Lisa är ju som bekant my partner in crime då det kommer till böcker. Fler boktips kommer, det lovar jag.

Dags för en outfit! Ny kjol från JOY. Skjorta från Mango och randiga tights från Åhléns. Samtliga plagg på halva reapriset. Helt ok faktiskt! Plus ett par gamla solbriller som faktiskt är inne på tredje säsongen. Har en synnerligen bad hairday men jag ska ärligt säga att jag inte bryr mig om det. Så länge håret är kammat och luktar gott är jag nöjd. Utväxten åtgärdar jag senare i höst.. Kanske :-D

Iklädd Viggos gamla pyjamaströja, hawaiishorts, stora gympadojjer och med chokladglass runt munnen kan man stolt resa sig som en stor och stark kille om än på lite svajiga ben. Ungen lyser av glädje och jag har en känsla av att livet aldrig mer blir sig likt på vår adress. In a good way of course :-) Jag och Bastian har lite utehäng på röda filten och pratar allvar om att snart är det dagisdags. Vilken tur att han lärde sig gå innan det är dags för inskolning. Jag tror han fattar vad jag menar för nu drack han just upp det sista av mitt kaffe och såg väldigt nöjd ut haha.. Min lilla bebisfarbror är på väg att bli stor!

...händer det!!

Bastian har idag rest sig och gått hela 14 steg.

Jag är så stolt över min lille son. Tyvärr blev han ytterst ovillig då kameran åkte fram så jag får försöka fånga ett "kodak moment" imorgon helt enkelt.

Han blev så lycklig och stolt själv så nu när han skulle gå och lägga sig så var han helt prillig och kastade sig glädjeylandes runt i sänghalmen. Men till slut somnade han helt utmattad det lilla livet. Äntligen går han...

Så man kan säga att 1:a Augusti 2011 blev en minnesvärd dag på vår adress.

Mr Bastian, sexton månader gick 14 steg!

WOW!!

"Jag har knäckt koden! Hejja mig"

Ett projekt måste man ha. Vi kan ju inte lata oss hela tiden. En gammal skohylla från Ikea känns som ett lagomt projekt för mig och Viggo. Det kommer att bli så fint och killen är så duktig på att måla. Det enda som stör är alla kamikazeflugor som fastnar i målafärgen. Känns inge vidare att ha små lik som ligger döda över hela ytan. Nåväl, nästa lager får vi väl ta inomhus i värsta fall :-D