..30 grader i Februari igår.

En mamma säger så här till sin tonårsdotter:

"Det gjorde så fruktansvärt ont när jag födde Dig. Jag sprack hela vägen.... Men det var det vackraste jag varit med om"

Då grät jag!

Kanske är det först när ens egna barn själva får barn som de faktiskt fattar hur älskade de är?!

Jag älskar mina tre barn så att det gör ont i mig ibland. Däremot så kommer jag aldrig att offra mig själv för något av mina barn. Kanske hade jag gjort det om jag bara haft ett barn. Men nu har jag fler barn. Alltså vore det inte schysst av mig att offra mig för en av dem eftersom jag har fler att vara mamma åt.

Det vore detsamma som att välja mellan en tjugolapp och en hundralapp. Det självklara valet är att välja hundralappen. Hur ska jag annars kunna leva med mig själv? Jag kan inte dela på mig hur gärna jag än skulle vilja.

Oavsett vad jag väljer så kommer folk att tycka att jag väljer fel. Så har det alltid varit. Och jag kan inte tillfredsställa allas önskemål om hur jag ska vara. Alltså väljer jag även denna gång att faktiskt leva och inte bara att överleva.

Ju äldre ens barn blir, desto mindre behöver de dig. Hoppas bara att frigörelsen slipper ske med socialtjänstens inblandning nästa gång! Tack socialtjänst Umeå för all skit och alla dumheter ni ställt till  i vårt liv. Men som sagt... Vi lever och kommer fortsätta göra det.

"Nu är jag på väg igen letar efter sanningen
Letar efter ro i min själ
Jag får alltid samma svar så många lögner som finns kvar
Så mycket oro i min själ
Ett liv ett sökande liv. En tid en tvekande tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Vågorna som når min strand ger lugn och lycka i mitt land
Så mycket trygghet i min famn
En enda solens dag en enda månens natt
Så mycket kärlek i min famn
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv..."

Marie Fredriksson//Den bästa dagen i mitt liv

Du ÄR och förblir min stora kärlek lilla barn!

Ny fin overall till en av de snyggaste killarna på t-bo. Visst håller det på att försvinna mer och mer de här dumheterna att killar inte kan ha rosa? Förlegad syn på det här med tjej=rosa och blått=kille. Visst är vi less på sånt? Och JO! Rött och rosa passar VISST ihop *skrattar* plusgrader och mycket snö idag. Jag känner att dunjackan var fel val. Hare fint alla som läser.

Visst låter det dramatiskt?

Jag älskar Måndagar, men just idag blev det lite knackig start på veckan för grabbsen.

Det började med att storebror råkade hoppa på boben lite för snabbt så att lillebror kom i kläm. Detta resulterade i en liten fläskläpp och ett mindre blodbad i snön. Vojvoj, vilken tur att det snabbt gick över.

Blod och tårar på en gång men dagen blev bra ändå för bägge grabbarna.

Sen har jag skottat två balkonger idag. Jag svettades så det rann. Helt otroligt vilken kass kondition jag lyckats skaffa mig under den senaste månaden. Nåväl, jag skyller på att formen pajade efter magsjukan. Jopp! *nickar* Visst är det så.

Men det var riktigt skönt att få aktivera kroppen ordentligt och imorgon blir det rask prommis kring sjön med en god vän. Nu ska konditionen dammas av och aktiveras ordentligt.

Om man ska orka med sitt liv med allt konstigt som kan dyka upp längs vägen så är det bäst att se till att vara i toppform.

Annars händer det inte så mycket spännande på adressen förutom den lilla blodspillan tidigare imorse.

Kära Martin har varit här hela dagen och vi har hunnit med massor med trevligt. Lammfärsbiffar med fetaost, fika med Linda, ett långt telefonsamtal med en kär släkting, en snabbtripp till Maxi och lite soffhäng. Och nu kom min käre make hem efter innebandyn så nu blire thé innan sängtajm.

En suverän Måndag. Hoppas ni också haft det!

"Vårt underbara sovrum. Att få somna och vakna i ett rum som detta skapar rosaskimrande lycka varje dag oavsett vilken dag det är i veckan"

Larvigt?! Kanske lite då... 

*skrattar*

..vaknar ett städmonster i mig.

Det ska städas överallt och även om jag inte är någon städfanatiker i vanliga fall så kan man se mig dammsuga, dammtorka och städa minsta vrå och i de mörkaste skåpar.

De gröna växterna ska sättas om och sköljas av (men kolla.. de VA ju gröna ändå...) och fasiken.. det är ju helt otroligt hur mycket damm en hel familj kan generera på relativt kort tid.

Sedan att solen så obarmhärtigt lyser in och visar upp varenda litet fingeravtryck och slajmiga snorränder på fönsterrutorna gör ju också att man känner sig manad att ta tag i sitt stök.

Idag har Bastian hjälpt till genom att rida efter mig på dammsugaren medans jag attackerade dammet från alla håll och kanter haha..

Till vårstädningen hör ju också att man rensar ut en hel del av sådant man inte vill ha eller behöver. Nu har traderahögen krympt avsevärt, gitarren är borta och den stora kandelabern likaså och nu är det bara ett gäng skor som skall krängas och sedan har jag omvandlat skräp till pengar. Fantastiskt! Jag har till och med bestämt mig för att sälja den gamla guldringen som jag trodde att jag ville behålla.

Jag har fått någon slags dille på att hiva och sälja grejer så om några år har vi väl just inget kvar.  Men vad gör väl det? *skrattar*

Så länge jag har kläder på kroppen, en skön säng och ett badkar i mitt badrum så känner jag mig rätt så nöjd faktiskt.

Och nu blir det att sticka iväg och spana lite på innebandy. Pappan spelar så jag och smågrabbarna ska kika!

Ha en skön söndag alla som läser.

...på vem som är nyfiken på mig.

Jag spanade just på googlad.nu och googlade på mitt namn för att se hur många som faktiskt googlar på mitt namn varje månad. Med tanke på hur ovanligt namn jag har så förutsätter jag att det faktiskt ÄR mig de söker efter då de googlar på lilla mig.

Hela 58 sökningar på Helena Springare och hela 46 sökningar på Helena Nilsson Springare.

Hur är det möjligt? Vilka ÄR det som söker? Vad vill ni veta då ni söker? Berätta för tusan...

Har vi varit barndomskompisar? Har vi gått i samma klass? Har vi jobbat ihop? Har vi varit grannar? Har vi (hemska tanke) legat med varandra? Eller är du nyfiken rent allmänt?

Om du som googlar har hittat min blogg under senaste tiden och faktiskt läser just detta inlägg så kan du väl vara snäll och berätta?

För nu är jag...

NYFIKEN!

*Skrattar högt*

"Maj gadd hao kjörius aj äm"

Vi har sovit i hela tio timmar utan att vakna. Det händer en eller två gånger per år. Jag känner inget annat än ren och skär lycka idag bara för det haha.. Och för den som undrar vad vi gjorde igår så kan jag berätta att vi var på afterwork på lokal som ligger på ålidhem. En burgare, en öl och så bussen hem. En helt fantastisk kväll för en trött mamma och pappa som inte är ledig så mycket från barnen. Och nu blire kaffe i sängen med pappan och vk. Härliga, härliga Lördagsmorgon. Hoppas ni mår lika bra som vi gör just nu :-D

...för oss ikväll eller inatt!

Wow!

Jag tror knappt att det är sant, men vi ska få en helkväll tillsammans BARA jag och Jimpa. En hel natt utan smågrabbarna och en SOVMORGON imorgon på tu man hand (vackert ord det där sovmorgon förresten) Vi är inte bortskämda med egen tid jag och min man och just därför så uppskattar vi den tiden vi får så otroligt mycket.

Ingen som ska upp och kissa, dricka vatten, gå i sömnen, knöla ner sig mellan mamman och pappan, ingen som fyller sängen med gosedjur, ingen som fastnar i mammans hår (NÄ, Jimpa! Inte du heller..) Ingen som börjar tjoa och tjimma klockan halvfem osv...

osv...

BARA vi...

"Vi får vara ensamma, fast MED varandra!"

<3

Jag är så glad för det, för det händer verkligen inte ofta att vi är helt barnfria. Wooho, what a happy day! Och vad ska vi då hitta på för skoj? Ja, det vet jag inte ännu. Kanske lyssna på tystnaden och bara mysa i soffan för att sen lägga sig och sova en HEL natt för att sedan vakna med ett ryck klockan halvsex imorgon och undra var barnen är... Och så kan man inte somna om.. så blir man snuvad på en sovmorgon i alla fall *skrattar*

Ha en trevlig helg i vilket fall som helst allihopa!

Mysmysmysmysmys...osv...

Jahapp! Nu har arga-tant-lampan börjat lysa uppe i Helena igen.

*suck*

Läste ni jätteuppslaget med hela TRE (!!) sidor i vk imorse om detta "trafikkaos" kring skolorna i Umeå?

"kaos, incidenter och bråk"

"katastrof"

"vilda western"

Helt sjukt egentligen med tanke på att flertalet ungar antagligen bor på GÅNGAVSTÅND från skolan så vad f-n är problemet egentligen?!

Låt barnen gå till skolan och curla inte så förbannat med ungarna. 

Eller.. gå en stund tidigare på morgonen MED barnen och gå sedan hem och hämta bilen och stick till jobbet. Snacka om att skapa onödiga problem.

Och säg vad ni vill. Bli griniga och tyck att jag är en surkärring, men faktum är att jag VET att många curlar sina barn så sjukt mycket i onödan så att ungarna kommer att bli totalt ODRÄGLIGA ju äldre de blir. Så varför inte lära dina barn en så enkel sak som att ta sig själv till skolan?

Jag vet en mellanstadieunge som ringde sina föräldrar så fort det föll en liten regndroppe eller att h*n inte "orkade" cykla hem några ynka kilometer från oss så ringde denne sin mor och far som snällt dök upp med bil och cykelställ för att hämta sitt lilla barn som var lat och rädd för vatten.

Visst, alla föräldrar vill sina barn väl men ibland blir det åt fel håll. Varför vill man göra sina barn till lata oduglingar? När man kan lära dem vikten av att klara av saker själv? Jag fattar det inte...

En bra början kan ju vara att lära dem att gå till skolan själv, att plocka bort efter sitt fika, att dammsuga familjens gemensamma ytor, att slänga sopor, att tömma diskmaskinen, att vika kläder eller andra helt VARDAGLIGA saker?

Och som sagt, det verkar vara väldigt olika när man börjar att lära sina barn men jag tror på att göra det hyfsat tidigt.

Nä, nu ska jag inte störa mig mer idag. Men jag hoppas verkligen att det finns fler som tycker som jag för annars förlorar jag allt hopp för människor och dess strävanden. Lär dina barn att saker i livet ÄR jobbiga att göra ibland, men lik förbannat så måste dessa saker göras. Du gör både dig och ditt barn en tjänst!

Hälsningar en icke-curlad men glad tant!

*skrattar*

..det är grabbarna det! För att vara två bröder som kommer från samma mor och far så är de förvånansvärt olika varandra. På ALLA sätt. Både till sätt och utseende. (Kan de verkligen vara Jimpas grabbar bägge två??)

Men när de sover är de kusligt lika varandra. 

På tal om att sova förresten: Bägge grabbarna gillar att sova och de somnar snabbt och lätt före klockan åtta varendaste kväll. 7 år frågar till och med ibland:

-"Mamma, kan vi inte sova snart? Det är ju så mysigt när du killar ryggen"

Sötkillen! Men när jag säger: -"Nu kan väl du killa min rygg en liten stund?"

Så svarar han oftast: -"Nä, jag är för liten"

*skrattar*

Favoritboken Karius och Baktus går varm vid läggdags denna vecka. Den var för övrigt en av mina favoritböcker när jag var liten. Den är skriven på femtiotalet om jag inte missminner mig *googlar* Wow! Skriven 1949 minsann. En klassiker som alla barn borde få ta del av.

Jag tycker så synd om alla barn som bara matas med skräptv all ledig tid och som aldrig får någon kvalité i form av fina barnböcker eftersom föräldrarna har fullt upp med sig själva.

Astrid Lindgren till exempel skapade massor med fantastiskt i min barndom och det är jag otroligt tacksam för!

Nåväl, nu sover grabbsen så nu blire föräldramys...

(Vah? Hur menar du då? Det kan man ju tolka precis som man vill haha...)

"Lillprutt & Storskrutt"

...mellan att vara tacksam över det jag har, eller att vara patetisk och grina för resten av mitt liv över det jag INTE har.. (och aldrig kommer att få. Fast å andra sidan vill jag inte ha det nu heller)

Hmm..

Så vad väljer jag?

Och svar på en ännu viktigare fråga:

VEM är ensam och vem är INTE ensam?

Idag hälsade jag på farfar... Fina söta gullfarfar med världens snällaste röst, de varmaste ögonen och de största kramarna.

Vi pratade om både allvar och glädje.

Jag: -"Jag är ledsen farfar, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte orkar med att h*n ringer mig och gråter på fyllan i tid och otid. Jag tänker inte svara fler gånger. När jag var liten så ringde jag till h*n flera gånger och grät, men h*n bara sket i mig så varför ska jag svara nu när h*n är ledsen och gråter?"

Farfar:-"Du ringde mig också och grät ibland. Då brukade jag hämta dig. Kommer du ihåg det?"

Jag: -"Jo, det minns jag att du gjorde och jag är jätteglad för det."

Jag har tre barn och rent sannolikt så kommer jag kanske att bli både mormor och farmor när jag blir "gammal". Jag hoppas att jag kommer att ha både barn och barnbarn som vill hänga med mig på ålderns höst. Om jag mot all förmodan skulle sitta helt ensam så kan jag antagligen konstatera att jag har gjort fel.

Något JÄVLIGT fel!

Men som sagt... jag ska investera i mina barn och mina barnbarn på rätt sätt så att jag slipper sitta ensam när jag blivit gammal och gråta över mitt usla liv.

Ni som har barn, men som lik förbannat sätter Er själva på plats nummer ett och som låter droger och alkohol gå före Era barn... HUR känns det att veta att Ni med stor sannolikhet kommer att sitta ensam när Ni blir äldre... Känns det bra eller?

SÖK hjälp så kanske Du kan rädda något litet i alla fall!

*tipsar*

PS: Jag väljer att vara tacksam!!

Min yngsta och min äldsta favoritkille på spark i 9 minusgrader. Morfar och Bastian. Bastian sitter stadigt på sparken med hjälp av en spännrem som jag fäst honom i sitsen med. Nalle hänger också med :-) Härliga, härliga Måndag! En bra dag för nystart. Ha det fint alla som läser.

En Outfit passande norrländsk bakisdag med snöskottning och skräpmat. Kusin Linus har vallat mig på krog i Gällivare inatt så nu går det rykten om att han skaffat sig en gammal tant haha.. Medelåldern var LÅG inatt och jag fick känna mig både gammal och ordentlig :-D Sen traskade jag hem i snöstorm. Men ryktet säger att västerbotten har mer snö än norrbotten idag. Läckert!

Framme i Gällka efter bara tre timmars försening med SJ. Men nu är jag och Bastian hos Mimmi och Morfar och minglar me kusinus Linus. Det är skönt att vara här. Nu blir det några dagars vintersemester :-) ha en skön helg alla som läser!

Ännu ett äventyr med SJ. Vi skulle ha åkt från Umeå norrut kl 6.13 men nu befinner vi oss på hotell Vingen i Vännäs och äter frukost. SJ bjuder (!) Riktigt trevligt. Dessutom har vi resesällskap av kompisar från Tomtebo :-) Så egentligen går det ingen nöd på oss. Lite synd bara att ha klivit upp för tidigt i onödan haha.. Ska bli spännande att se hur sena vi blir till Gällivare!

Det här är sån klockren BULLSHIT att man rent SKÄMS å allas vägnar... Man tror knappt att detta är sant...

En mamma: -"Har ni talat med barnets pappa om att han borde ta hand om barnet? Barnet vill ju bo med sin pappa!"

Kvinna på socialtjänsten: -"Ja, det har vi. Men han kan inte det tyvärr"

En mamma: -"Jahaa... Och det bara godtar ni? Fast barnet säger att h*n vill bo med sin pappa?"

Kvinna på socialtjänsten: -"Vi tycker faktiskt att det är mycket modigt av honom att säga Nej"

En mamma: -"Vah..?! HUR menar du då? Förklara gärna för det där låter ju helt sjukt!"

Kvinna på socialtjänsten: -"Ja, vi anser att han är modig som erkänner att han inte vill ta hand om barnet!"

En mamma: -"Det där är det sjukaste jag hört"

Kvinna på socialtjänsten: -"Nu är det bara så att han inte KAN eller vill ta hand om barnet. Han har inte möjlighet och det är modigt av honom att erkänna det"

En mamma: -"Nu måste jag lägga på och försöka smälta det du just sagt. Det måste ju vara ett skämt"

Ja, så här går det till idag och jag kan garantera att om en mamma vägrade sina egna barn så skulle antagligen många i samhället tycka att mamman inte var riktigt normal, men när en pappa vägrar sin egen avkomma så är han "modig" enligt socialtjänstens normer. 

Sug på den!

(och nej, det ÄR inget skämt. Det här samtalet har ägt rum i verkligheten. Jag hörde det med egna öron)

Läskigt!

..."men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan...."

Haha.. I wish!

Igår har jag varit på kurs och suttit still en hel dag. Det gör ont! (kroppen tycker INTE om att sitta stilla)

Idag har vi haft kurs i sjukvård och självskydd. Det gjorde också ont! Mina smalben och underarmar kommer att vara blåa imorgon, men fasiken så KUL det var. Både förmiddagen och eftermiddagen.

Batong och handfängsel är absolut något man ska öva på lite oftare för att tekniken ska sitta. Det är faktiskt SVÅRT. Och alla som tror att det bara är att slå dem över handlederna som de gör på film kan ju ta och prova det på sig själva.. brr.. Skelettet skulle ju pajja direkt.

Sen får man ju hoppas att man inte kommer att hamna i så våldsamma situationer att man behöver använda sig av batong. 

Våld är inte min grej faktiskt. 

Men det är roligt att träna på det under kontrollerade former. OM det nu skulle behöva användas någon gång. (Aktarej)

Nä huvva. Annars har jag haft en riktig toppendag. Jag hann smita förbi en kär vän på apoteket och ge henne en stor kram på lunchen. Absolut en av dagens bästa.

Dagens sämsta då... Hmm.. *funderar* Ja, det får väl bli att jag är så mörbultad då.

Och NU ska jag bestämma mig för om det blir Gällka i helgen och HUR jag ska ta mig dit. Bil? Tåg? Åååh... jag vet inte om jag vågar åka tåg...

*UPDATE 10 minuter senare*

Det blev tåg! Håll tummarna att vi slipper tjafs med SJ!

Gällivare... HERE we come!

Fantastisk vy mot Dundret!

Två av mina favoritkillar! Bastian och morfar läser NSD

*myyyys*

Vem bryr sig? Idag är faktiskt en helt vanlig dag precis som vilken annan dag som helst och är du så fånig att du visar "extra mycket" kärlek idag bara-för-att så är du bara... fånig!

Däremot så fyller min fina mamma år idag och det ställer ju 14:e februari i en helt annan dager såklart *nickar*

Min mamma är den bästa

Hon är en riktig stjärna så henne behåller jag mer än gärna

Hon har jobbat dag och natt med tonårsbrutta som fått fnatt

Nu är bruttan själv en mamma och hoppas få slippa göra detsamma

Men mamman har alltid stått pall och det ska firas med en riktig...

KNALL...?!

*skrattar HÖGT*

(Jamen vaddårå? Klockan är faktiskt bara sju på morgonen och min rimhjärna har inte vaknat!)

Idag börjar fortbildningskursen med Securitas som pågår i dagarna tre. Blir spännande att se hur mycket som sitter kvar sedan det första utbildningstillfället för fyra år sedan!

Hoppas alla får en toppendag och att just DU får lika mycket kärlek som du fick igår och som du kanske kommer att få imorgon!

Lejter alligejter!

Jag har haft en period när jag inte kunnat hålla mig från att klicka in mig på vissa bloggar som bara får det att killas i magen på mig av skräckblandad förtjusning.

Jag har läst om unga tjejer som skriver om att de vill göra / har gjort boobjobs, restylanat läpparna, fixat näsan och så vidare... Ja, jag erkänner: Det är vissa av de så kallade "kändisbloggarna" jag snokat runt på.

Men faktiskt så har jag sett samma tendenser hos helt vanliga brudar i helt vanliga bloggar. 

Och visst, är man söt och vill visa det (absolut inget fel med det!) så vad är bättre då än att fixa sig lite EGOPICS (roligt ord det där.. vem f*n kom på det?)

*skrattar*

Och eftersom jag äntligen fått mig en tur till frissan och har fixat den vintriga utväxten så tänkte jag först dela med mig av min fantastiska hårfärg som numera täcker råttfärgen och så tänkte jag när jag stod där som ett fån att jag skulle fota mig själv i samma stuk som de där bloggbrudarna gör hehe..

Sagt och gjort. Min lilla bruna Nikon fick hänga med in på muggen. Och vips, så hade jag skaffat mig ett gäng EGOPICS. Och jäsikens vad jag försökte få till samma miner som alla söta bloggerskor slänger sig med.

Det var kul.

Jag blev nöjd.

Men jag gör nog inte om det.

*garvar*

Håll till godo gott folk:

Botox i pannan kanske? Plutet blev ok...

"Äre så HÄR man gör?"

*kvack*

Näsan är original (jo! Det är SANT!)

"Mäh, jag glömde ju läppglans"

Fan, Jag tycker SYND om Kissie!

"SHIT! Äre så HÄR jag ser ut?"

Nope, blir inge boobjob!

*vägrar*

"Men visst är håret schysst?"

Kråksparkarna runt ögonen är helt äkta!

(Wow!)

Hur som helst. Hoppas ingen tar illa upp för mitt ironiska lilla inlägg. Jag vill inte reta någon. Ville bara testa hur det går till. Och helt ärligt... visst blir det liiite roligare med en touch av sarkasm?

Jag önskar att inte alla tog sig själva på så stort allvar jämt.

Men det går ju helt klart att läsa mellan raderna hur kasst många av de här brudarna mår och hur jäkla missnöjda de är med sina originalkroppsdelar.

Men det får bli en annan historia en annan gång!

På återstörande!

*KVACK*

...fick jag höra sent igår kväll.

Flera Insikter som kastades på mig med sådan kraft att de slog upp mentala hål i hela mitt sinne. Jag har nog anat, men inte fattat hur rätt h*n haft.

Men nu vet jag. Nu vet jag och nu förstår jag bättre och jag LOVAR... att jag aldrig kommer att gå DEN vägen igen. Du har så JÄVLA rätt!

När h*n väl öppnar munnen så lyssnar man. Man stannar upp och lyssnar med hela kroppen.  Och man förstår hur det faktiskt ligger till. Naken och brutal sanning som bara går att ta in när det väl kommer från den personen.

H*n har sett och h*n har hört och h*n har tyckt... men ändå har h*n försökt att vänta ut mig för att jag ska se och förstå samma saker.

Nu gör jag det. Tyvärr till ett högt pris. Men det är detsamma egentligen. För jag behövde nog höra det på detta sätt. Och jag känner mig märkligt tillfreds och ganska glad över att vi äntligen lyckats dra fram samtliga troll i solen så att vartenda ett av dem spruckit ordentligt och förhoppningsvis så slipper vi sådana i framtiden.

En härlig känsla.

Vi fortsätter på det sättet tycker jag..

Rappakalja..?! Kanske det... Men JAG fattar och det är huvudsaken!

Söta gänget på väg till favorittjejerna på C-hem :-) pappan drar mor är rar haha.. Boben är förresten över tjugo år gammal. Från kusin Linus tid. Lite bytta skidor och den blev som ny. Inte dumt alls tycker jag. Ha en skön söndag alla som läser :-)

Veckans fynd i returbutiken! Supercool, ny cykel till världens bästa Viggo. Stora brisboken och en liten bok om kärlek.. Med studentrabatt blev det hela 380 kronor. Shit vad nöjd jag är :-) Martin köpte som vanligt "en känsla" i form av något elektroniskt för tie spänn haha.. Och nu blire hämtburgare till alla i familjen. Även Viggo. Magbacillen verkar ha stuckit nu. Vi ses och hörs!

Jag har fått hem en katt idag istället för en pojke. Och jag som är så allergisk mot katter haha.. Nåväl, jag tar en liten allergitablett och låter denna söta kattunge stanna :-D den är ju helt oemotståndig!

...Idag den 9:e februari så får ALLA femtio kronor i rabatt vid beställning av mössor på:

Ange rabattkod 50

...är inte alltid en självklarhet. Speciellt inte när man har mycket skit i bagaget sedan många år tillbaks.

Men det sägs ju att så länge man lever så kan man lära sig nya saker och tack och lov för det!

Att jag alltid vill tro gott om alla och alltid ger folk alldeles för många chanser vet alla som känner mig, men det är sån jag är och jag tycker om att alltid försöka se det bästa i alla människor även om det ofta slutar med en iskall dusch eller en spark mitt i nyllet.

Jag har vant mig, men ändå ger jag sällan upp hoppet. Hoppet har funnits ända sen jag lärde mig gå.

Men NU är det slut en gång för alla:

Alkisar och knarkare (oavsett förpackning, ålder och grad) undanbedes vänligt (vänligt och vänligt.. men jävligt BESTÄMT!) i framtiden. Jag har insett att så länge folk inte kan eller vill hjälpa sig själva så kan inte heller jag göra det.

Det är slut med att ta emot morbida samtal konstiga tider på dygnet, det är slut på trakasserandet av min familj, det är slut på allt som har med min goda vilja att göra.

Tyvärr!

Och en sak är väldigt säker: Nästa gång någon av ovanstående (alkis eller knarkare) står bakom min stängda och låsta dörr och klöser, knackar och tokringer på dörren trots att vi INTE tänker öppna så kommer jag att ringa polisen. Jag tror att det kallas: ofredande! 

Jag är så förbenat less på "hänsynslöst beteende". När mina barn är hemma och allt... 

Nä fy. Detta kommer jag inte att orda om något mer i bloggen. Nu har jag gått vidare och jag stänger dörren som ändå stod på glänt så länge jag hade hoppet om förbättring. Men nope. Jag var tvungen att stänga, låsa och till och med kasta nyckeln.

Men som sagt: Jag känner mig ändå befriad och nu kommer mitt absoluta favoritcitat påhittat av mig själv:

"Insikt ger bättre utsikt"

Jag gillar min utsikt...

Min dotter har ritat av mig som jag såg ut för ganska precis två år sedan. Kan inte fatta att jag var så DÄR stor? Galet alltså. Ibland känns det lite snopet att jag inte kommer att skaffa fler barn men för det mesta så känns det ju rätt skönt att vara nöjd med tre stycken. Dessutom har jag en känsla av att kroppen inte skulle hålla för en till. Så jag nöjer mig. Men visst är det likt mig? :-D

 ..jag gjort mig dryga sexhundra spänn på gamla paltor som någon annan gärna ville köpa av mig på Tradera *nöjd* det innebär alltså att jag inte bara "slätat ut" min p-bot på femhundra spänn utan att jag dessutom ligger en hunka plus. Wohoo...

Och inte nog med det: Supertrevlig Helena var förbi igår med sin söta lillgrabb som lekte med mina smågrabbar medans vi käkade glass och drack thé. Hon köpte ju hallmattan från min senaste bloppis och jag i min tur köpte världens bästa grej av henne. Nämligen årets restaurangchansen som gör det vardagliga livet lite trevligare helt enkelt...

En guldkant som man absolut ska unna sig. Speciellt om den guldkanten går ut på att man kan ta sig en lunch eller middag ute på stan på tu man hand och ändå bara betala för en.. kan ju inte bli bättre.

:-)

Och Igår var faktiskt en riktigt guldkantad dag på alla sätt. Jag och min man skaffade barnvakt och stack iväg på SPA! Fantastiskt. Ångbastu, salt scrub, varma handdukar, klassisk musik, tända ljus och bara vi två. Hur mysigt som helst.

Efter alla magbaciller och tjorviga människor så kände vi att det var dags att göra något trevligt tillsammans. Så det gjorde vi!

Det är ju snart dax för mig och smågrabbarna att åka till Gällivare där det mest troligt är ännu kallare än här, så jag tar alla chanser till värme och ensam samvaro med Jimpa haha...

Nåväl, annars går livet sin stilla lunk hos oss. Inget och ingen får mig ur balans trots att jag fick det sjukaste telefonsamtalet EVER igår men det var så illa så att jag inte ens kan få det på pränt ännu men snart presenterar jag det såklart i BULLSHIT kategorin *skrattar*

Men som sagt.. det får bli en anna dag. Nu är det positiva vibbar som ska ljuda i bloggen.

I like it!!

...så fortsätter livet med familjen trots att vissa gör vad de kan för att skaka om grunden för oss alla. För den är som vanligt både stabil och solid och jag kan inte se någon mening med att hänga läpp bara för att någon försöker förstöra för mig.

Det är fortfarande samma stuk i mitt hus: Vi äter och sover på bestämda tider, vi jobbar och umgås med vänner, vi bygger lego och läser sagor, vi slänger sopor och tvättar kläder, vi zappar på tvn och surfar på nätet...

*skrattar*

Ja.. Ni fattar ju!

Jag har i alla fall en riktigt smart strategi vad gäller vissa saker. När det gäller mail så har jag valt att vidarebefodra vissa av dem till alla dem som tvingas ta del av viss information på ett fult sätt.

För det betyder nämligen att när NÅGON säger: "Helena är så dum och ful och elak och hon gör och säger SÅ HÄR...."

Så kommer berörda personer att kunna svara: "Näää.. vi har ju sett vad hon skrivit till Dig så det där stämmer ju inte alls!"

Eller en av de bästa hittills:

Någon bara vräker på med så mycket skit att det luktar ända till skåne, varpå skitpratar-mottagaren till slut måste kontra med ett:

"Njaa.. det där låter faktiskt inte som den Helena jag känner"

Nåja, jag tänker inte fastna i detta. Jag accepterar att det händer knas i mitt liv ibland. Det enda som är så tråkigt är att man lämnar en dörr på glänt för att man tror och hoppas på att folk kan ändra på destruktivt beteende.

Ibland måste jag inse att det kan vara bra för min egen överlevnad att faktiskt stänga dörren. Om mig och familjen.

Men som alla vet så öppnas en dörr där en annan stängs.

Livets egen lustiga logik!

"På tal om att öppna en dörr... så här ser det ut när man öppnar dörren hem till mig"

Hur snygga får man vara egentligen? Haha.. Idag är det mingel hos mormor som gäller och nu drar vi vidare till finaste V och hennes härliga familj. Sköna, sköna Söndag..

...sväng blev det igår. Efter att ha haft en liten glöggafton med tre damer hemma hos mig då vi intagit härlig norrbottninsk glögg från Muddus hjortron  så hamnade vi av gammal vana ner på schlagerklubben/coverclub.

Det började bra redan i garderoben. En tjej kom fram och presenterade sig och berättade att hon läser min blogg och att hon gillar den. Wow.. Jag blev glad ända ut i fingerspetsarna. En riktig bloggläsare.! En trevlig och söt sådan. In real life liksom. Vilken grej. Hon avslutade med att säga: "Stå på dig!"

Åh, tack så mycket. Det var en riktig egoboost.

Och faktum är att senare under kvällen så kom det fram en till bloggläsare i form av en jättegullig tjej som även hon berättade att hon läser min blogg och att hon tycker att jag skriver bra. Åh, Jag ler inombords ännu.

Visst, jag ser siffrorna i bloggen då och då och undrar ju ibland vem och vilka och varför människor läser min blogg så jag ska verkligen passa på att berätta för Er, alla mina bloggläsare att jag verkligen gillar er allihopa. Både ni som gillar bloggen och faktiskt även ni som INTE gillar. Tack för att ni läser. Det gläder mig.

Så nu har jag fått ett litet uppsving och känner att jag är sugen på att skriva. För trots att det periodvis är lite negativa svackor i bloggen där det är mycket tråkiga saker som kommer fram så känner jag ändå att bloggen hjälper mig att hålla mig positivt inställd till det mesta i livet. Så där kan ju ni bloggläsare ta åt er av den äran: Ni hjälper mig att hålla humöret på topp, trots att det varit många farthinder längs vägen under det senaste halvåret.

Nåväl, senare på kvällen fick jag mig ännu en egoboost i form av en söt och något överförfriskad yngling som gjorde ett litet raggningsförsök:

Söt yngling: -"Tjena, vill du hänga med mig sen?"

Jag: -"Var tänkte du då?"

Söt yngling: -"Hem till mig"

Jag: -"Jahaa.. men vad har du att erbjuda då?"

Söt yngling: -"Typ efterfest typ till klockan tolv kanske?" *blinkar mot mig*

Jag: *tittar på klockan* "Men klockan har ju redan varit tolv så det går ju som dåligt"

Söt yngling: -"Öhh.. jaa.. åkej då. Ja, men vi ses sen då"

Jag: -"Ja, det gör vi säkert"

*skrattar*

Eftersom jag och mina tre damer hade relativt låg alkoholhalt så kände vi ju oss nästan lite malplacerade bland alla som var mer än överförfriskade. Man lägger ju märke till allt på ett helt annat sätt. Som till exempel den sexiga bruden i en röd outfit som var urringad ner till naveln och där man skymtade hennes ena bröstvårta.

Eller killen vi träffade som trodde att han var guds gåva till ALLA brudar inne på schlager och raglade fram och viskade samma dreglande klyschor i alla paljettklädda brudars öron. Han fattade nog inte hur nyktra vi faktiskt var och idag hoppas jag han känner sig lite pinig.

Eller tjejen som ropade åt sin polare utanför tjejtoan: "Jag ska faaan inte gå hem ensam ikväll. Nån jävel måste det ju finnas"

Eller den gamle vännen som jag hade en gång som kom fram och frågade "hur läget var?" Och jag svarade det gamla vanliga: "Jorå, det är bra.. själv då?" Varpå han säger: "Joo.. full och glad serru..." samtidigt som att han ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna. Hmm... Klyschor, klyschor... överallt!

Och slutligen kvällens tristaste: Tjejen som jämt super och slarvar bort sitt barn och som lämnar sitt barn till vilken människa som helst och ibland alldeles ensam hemma till förmånen för alkoholen var som vanligt ute. Dyngrak och skrålande. Men vad mer kan man göra? Vi har flaggat på flera håll nu.. hoppas hon (dem) får hjälp snart för så här kan det bara inte få vara. Jag tänkte för mig själv när jag såg henne: "Hoppas att h*n inte ligger ensam hemma i mörkret. Hoppas att h*n är på ett tryggt ställe med någon trygg vuxen"

*ryser*

Sedan i vanlig ordning så smet vi upp en stund före stängning och när vi kommit halvvägs till vasaplan så ser vi en tjej ligga raklång i snön och ser ut att sova. Vi drar upp henne och frågar hur hon mår och var hon ska. Hon verkar virrig och omtöcknad, men pekar och säger: "Dit! Jag ska gå DITÅT!"

Det läskiga är att det har stannat en bil där en ensam kille sitter kvar i sin bil och spanar in henne ända tills han inser att vi kommer att stå kvar tills hon gått. Han tittar besviket på oss och kör iväg som för att spana efter någon annan stackare som inte verkar kunna ta vara på sig. Jag kunde inte låta bli att kolla upp hans registreringsnummer för det kändes ju inte som ett normalt beteende att göra som han gjorde.

*ryser*

För mycket alkohol och du kan både frysa ihjäl eller råka illa ut om du träffar på fel människa. Huvva. Vi var ju rena rama morsorna på stan, men vad annat göra?

Nåjo, det här var väl en väl så lång uppdatering angående kvällen igår men det kan inte hjälpas. Jag blev ju så mallig över att ha träffat några av mina fina bloggläsare så jag blev ju bara så peppad! Hoppas ni hade skoj ute.

*kram till alla som behöver*

 Men ÅÅÅÅH... Kan det vara så underbart sant att de börjar sända igen den 19:e februari?

Wohooo...

Bild lånad från: http://scifimafia.com

Jag är ingen tv eller film människa alls, men denna serie bara TOKfastnade jag för. Helt galet bra. Det läskigaste är inte alla zombies som kryllar överallt utan det läskiga är utsattheten, ensamheten och hopplösheten hos gruppen av överlevare.

Det ligger ett stort vemod över skräcken.. DET tycker jag är otäckt.

Daryl är för övrigt min favoritperson i hela serien...

*längtar tills den 19:e februari*

...börjar jag med en alltid lika fabulös outfit:

Från topp till tå:

Very, VERY bad hair day!

Gamla älskade stickade dödskallehalsduken

Stickad ponchotröja, traderafynd från förra året

Älsklingsjeansen

Varmaste vinterskorna som jag ibland får dispans att använda inomhus 

Vad sägs? Inte så tokigt om jag får säga det själv. 

Idag är det lördagsgodis som gäller för hela slanten. För mamman och pappan är det kaffe och choklad som snask och ikväll blir det kroghäng för mamman med några av de vuxna flickorna. Det blir SKOJ med tanke på att jag blev snuvad på partykonfekten förra lördagen.

Dock tror jag att det blir si och så med att försöka klä upp sig i fina partystassen. Känns inte riktigt kompatibelt med trettio minusgrader.

Jag tror denna outfit får stanna på hela dagen idag och så går jag ut på krogen med mina Canada snow på fötterna  *skrattar* Konstigare saker har ju faktiskt hänt...

What a day! En av mina fina Lisor (jo, jag har två) muntrar upp och gör hembesök med dessa godsaker i högsta hugg. Kaffe med smörkola smak var galet gott :-) I like it! Ikväll fortsätter mysig fredag med mingel för och med vuxna flickor på min adress. En stor kram till en av mina tjejer som förlorat sin farmor idag. Vi är bara ett stenkast eller ett samtal bort. Kom ihåg det. Hoppas alla får en skön helg. Var rädda om varandra. Kram till dem som behöver!

...månader ungefär tills det börjar smälta, töa och våras! Tänk på det alla köldklagande människor.

Vintern ÄR kall och vi brukar ha svinkallt periodvis under detta halvår. Klä dig ordentligt, gilla läget och tänk på att snart blir det faktiskt varmare *nickar*

Jopp! Jag lovar.  

Kyla är otäckt och jag dricker inte ens gärna "kylda drycker". Jag är allergisk mot kyla men någonstans kan jag ändå känna att  denna kyla kan vara bra på många sätt:

Människor kommer närmare varandra i sitt kurande. Vad annat kan man göra än att mysa hemma med tända ljus överallt?

Alla dumma sjukbaciller torde väl frysa ihjäl nu så att vi slipper rundgång  av tex magsjuka.

Kylan gör det vita så gnistrande vackert så att det värker i hjärtat.

Kylan känns frisk på något sätt. Lite vicks blå över det hela tycker jag.

När jag var liten så hade vi allt som oftast närmare trettio minus grader på en del ställen hemma i Gällivare men det hindrade inte oss ungar från att glada i hågen ta sparken till stallet dit vi kom fram med noll känsla i våra nedfrusna fötter. Ibland var det så kallt så att vi inte ens kunde röra fingrarna fast vi hade vantar på oss.

Vi satte oss och värmde oss med hästarnas kroppsvärme och jag kan inte en enda gång minnas att vi gnällde eller klagade. Vi tog sparken hem några timmar senare och skjuts eller hämtning var det inte tal om. Det var vårt eget ansvar. Ansvar som jag är glad över att jag fick ta.

Och tänk, detta var under tiden då det inte ens fanns mobiltelefoner och vi lyckades ju överleva på något sätt ändå *skrattar*

Vi hade det så jäkla bra trots att vi inte var söndercurlade av våra morsor (tack och lov) som så många ungar tyvärr är idag och jag minns just kylan i norrbotten som att den vore ett slags utmaning.

Jag och mina hästkompisar utmanade kylan varenda dag och vi vann jämt. Kylan fick aldrig hindra oss från att göra det vi ville!

Rätt inställning och rätt kläder och du klarar kylan galant!

"Jag, Jimmie och Bastian i magen"

Kärlek värmer!

...massor med information just nu. Jag läser facklitteratur blandat med skönlitteratur och ibland slinker det ju såklart igenom en och annan barnbok mellan varven.

Jag läser mig igenom alla mina skolböcker och mina gamla skoluppgifter. Jag måste ju vara säker på att något fastnat.

I höstas skrev jag ett specialarbete som handlade om sambandet mellan kriminalitet och ADHD. Samt skillnaderna mellan problematiken hos kvinnor och män. Ett spännande och högaktuellt ämne som jag tycker är otroligt intressant. Jag har en känsla av att vi kommer att se mer av sådant i framtiden. Tyvärr. Diagnoser, droganvändande och kriminalitet. Det ena ger det andra.

Men just diagnoser av olika slag intresserar och fascinerar mig. All ny forskning och alla nya rön slänger jag mig över och läser vad forskare kommer fram till och vad som sägs och antas i andra delar av världen.

En diagnos som jag för tillfället fascineras över och läser massor om är BORDERLINE. En diagnos som är lite kuslig eftersom den är så nyckfull. Upp och ner. Hit och dit. Svart och vit. En väldigt opålitlig åkomma skulle man kunna kalla det helt enkelt. Man vet aldrig vad man har och man vet aldrig vad man får om man har en person med denna störning i sin närhet.

Detta kan man läsa på PSYKOLOGIGUIDEN:

(En f.ö mycket bra sajt med bra och lättbegriplig information)

Borderline

Borderline, eller Emotionellt instabil personlighetsstörning (IPS) som tillståndet också kallas, innebär ett stort lidande för de drabbade, och kommer också att involvera omgivningen i hög grad. De snabba svängningarna mellan hygglig balans och katastrof, mellan idealisering och nedvärdering, eller vitt och svart sliter på relationerna och gör att andra människor lätt tröttnar på personer med Borderline PS.

Som med andra personlighetsstörningar ska tillståndet gå att spåra åtminstone till tonåren och orsaka kliniskt signifikant lidande och funktionsnedsättning.

Orsakerna till Borderlinetillstånden är inte helt klarlagda men de flesta forskare anser att det rör sig om ärftliga sårbarhetsfaktorer som i kombination med ogynnsamma uppväxtvillkor formar de här dragen.

Även om några personer med diagnosen inte har en klart belagd bakgrund av psykiska och fysiska (ibland sexuella) övergrepp, och rentav vanvård, är det ändå en väldigt påtaglig gemensam faktor.

Symtom

Det mest påtagliga hos personer med Borderline är de dramatiska svängningarna mellan normalt stämningsläge till nedstämdhet och ångest, ibland stegrad till gränspsykotiska upplevelser.

Vredesutbrott, dramatiska utspel, provocerande självdestruktivitet och impulshandlingar är vanliga.

En ständigt närvarande tomhetskänsla beskrivs av många, liksom svårigheter att behålla en känsla av en stabil identitet. Relationer till andra präglas också av detta.

På senare år har man i förståelsen av den här störningen belyst svårigheter med det som kallas mentalisering, dvs förmågan att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser. Sådana svårigheter resulterar i att personen inte kan se sin egen roll i en relation utan enbart uppfattar det som att andra är orättvisa, elaka eller fientliga. Det leder till ideliga avbrott i både sociala och nära relationer.

Intressant. 

Få se vilken sjukdom eller diagnos jag ska läsa om imorgon...

Barn och fransgardiner är ingen bra kombination. Men enligt 7 åringen så är det spidermam som ställt till det även denna gång. Ska leta rätt på en superhjälte som kan fixa detta annars måste jag göra det själv. Men å andra sidan sett: Aldrig en tråkig stund med ungar som har fantasi :-D vid nästa gardinbyte tror jag dock på paneler!

...att måsta bli spysjuk. Fy fabian alltså. Den enda som hittills klarat sig är Jimmie *ta i trä*

Viggos (o)-tur att vara sjuk nu och vi myser på rätt bra här hemma ändå. Vi har spelat UNO, spelat på fickdataspelet, läst böcker, badat och kollat på barnkanalen.

Och så har jag hunnit vara supereffektiv och fixat hela fjorton auktioner på tradera. En hel ikeapåse full med dåligt samvete ligger ute där nu. Skönt! Skulle egentligen ha sålt resten av alla barnkläder innan vi flyttade men nu är det ÄNTLIGEN gjort.  

För nu, efter lille B är det slutproducerat i denna bebisfabrik vilket innebär att inget sparas längre. Men jag gillar tanken på att mycket av det Bastian klär sig i även har använts av hans storasyster och storebror och som i vissa fall till och med var begagnade redan för tretton år sedan (!!)

Jag ogillar verkligen tanken på att konsumera nytt, nytt, nytt och dyrt hela tiden som många gör. Speciellt inte när det handlar om kläder. Helt galet och helt i onödan. Inte konstigt att alla tror att man MÅSTE jobba heltid för att få det "att gå runt". Det måste man alltså INTE och det är så skönt att veta det. Visst, jag handlar nytt ibland men största delen av alla kläder jag konsumerar är begagnade. Ibland i flera led. Dessutom använder samtliga medlemmar i familjen kläderna tills de bokstavligen faller sönder och inte går att laga längre.

Se över din konsumtion och få lite nya uppslag. 

Onödig lyxkonsumtion kostar för mycket. Är du beredd att betala priset i slutändan?

Fråga dig om det är värt det?

Fattar du att du bidrar till barnarbete och miljöförstöring genom  överdriven klädkonsumtion?

Nåväl, vi lever ju i ett tidevarv då det är viktigt med status, märken och lyxkonsumtion. Moderaterna styr landet och egoism är vanligare än hjälpsamhet, omtanke och solidaritet. Bara att acceptera. Det enda jag kan göra är att lära mina barn att onödig lyx, massor med pengar att spendera på shopping och speciella klädmärken inte är allt för att man ska vara en cool typ.

Att bry sig om andra är också coolt. Kom ihåg det!

"Kärlek och hälsa är också en värdefull rikedom"