...i April och förhoppningen om allt det nya ligger runt hörnet. Smuts, damm och grus virvlar runt mitt nya hus och det mesta av allt byggdam tycks hamna på min balkong men vad gör väl det? Det är ju snart ett minne blott.

Tröttheten försvinner mer och mer och jag känner mig både varmare och gladare. Jag fryser sällan och sover inte lika mycket nu så snart har jag nog kommit ikapp mig själv efter en tröttsam vinter.

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt bästa frukosttips trots att jag själv tycker att "detta-har-jag-ätit-idag-eller-ska-äta-idag" inlägg är lite trista. Men med tanke på att kosten hjälpt mig genom min jobbiga vinter så kanske det kan inspirera någon som också är lite vårtrött och lite hängig.

Oavsett hur man mår så går det inte att komma ifrån att bra frukostvanor gör oss både gladare, piggare och trevligare.

JomenvissterejuSÅ!

Vispa ihop den godaste omeletten av några ägg, riven morot, en skvätt vatten och vitlökspeppar plus lite persillado.

Supergott och jättenyttigt!

Underskatta aldrig kostens betydelse. Stoppar du i dig mycket skräp så kommer du att må och bete dig därefter och tänker du lite mer på att stoppa i dig mat av bättre kvalité så kommer det att göra susen för hela ditt välbefinnande.

Vi vet ju alla vid det här laget att vi är vad vi äter och även om jag är en slarver främst vad gäller chokladglass och kaffe så kan jag ändå vara nöjd och känna att jag på det stora hela är ganska snäll mot min lilla kropp.

Om några veckor så blir det dock avgiftning på sockret och koffeinet så att jag får lite mer energi och när skattepengarna ramlar in så ska jag avsätta lite kosing på MIG och bara mig och mitt välbefinnande. Det blir ingen shopping på dyra och fåniga prylar eller kläder. Nope, det blir lite massage, akupunktur och diverse behandlingar som får mig att må BRA! Plus den där efterlängtade (bröllops)resan som kanske kan bli av till hösten *hoppashoppashoppas*

Because I'm sooo worth it!

 Det som är så roligt med barn i en viss ålder är att de säger så roliga saker och att vissa saker kommer så spontant.

Man hör när något kommer från hjärtat i alla fall.

Mr Viggo, sju år och snyggast i stan sa idag:

"Kan vi hälsa på F nån gång? Eller kan hon hälsa på mig snart? Jag vill det! Jag saknar henne SÅ mycket"

Man riktigt hörde riktigt på rösten hur mycket han saknar F.

(Det gör vi ju allihopa!)

Men i förrgår handlade vi på Teg och då sa han: "Där borta bodde ju M. Ska vi hälsa på henne någon dag?"

Jag svarade: "Nä, hon har flyttat jätte-jättelångt bort från Umeå och kommer inte tillbaks"

Han funderade en liten stund och sa sedan med besvikelse i rösten: "Åååååh... Jag kommer att sakna tv-spelet... Och katterna"

Haha... Ja, ibland är det ju faktiskt så. Att en människa inte gör mer avtryck hos en liten grabb annat än att bli förknippad med ett roligt tvspel. 

Men så är det väl. En del människor som passerat i ens liv glömmer man snabbt och andra minns man hela livet beroende på varför man minns dem.

Nu när jag var i gällivare sist fick jag en bunt brev av min mormor. Det var brev som jag skrivit till henne mellan 1983 och 1988. Jag har skrattat så mycket och ibland ville jag bara gråta. Underhållande läsning var det i vilket fall som helst. I breven har jag skrivit om någon som jag umgicks med och vad vi gjorde och det läskiga är att jag inte kan minnas alla som jag skrivit om. Så antingen kan man dra den slutsatsen att jag har ruggigt dåligt minne eller helt enkelt att människorna jag umgicks med på den tiden  inte riktigt gjort något bestående intryck.

Lika bra det kanske haha..

En rolig grej var i alla fall att när min mormor fyllde femtio så hade jag skickat massor av tomma godispapper till henne eftersom hon var på hälsohem just då och inte skulle äta godis.. Och så skrev jag: "Att det är tanken som räknas" *skrattar*

Ja, det var rolig läsning längs minnenas aveny eller vad man ska säga. Nostalgi när det är som bäst.

Jag minns i alla fall hur mycket jag längtade och väntade på att få svar på mina handskrivna brev. En härlig känsla!

Hoppas alla har en finfin kväll!

 Ännu en dag som smyger sig förbi. Nästan omärkligt..

MEN..

Idag lever vi i en liten bubbla jag och lille B. För igår var det dax för ännu en kramp och ambulans till akuten. Från att vara pigg, frisk och glad till att få 40 graders feber på bara ett par minuter. Klart man blir rädd. Jag och virvelvindspojken var och storhandlade och hade just belönat oss med mat på sushihaket när pappan ringde.

Vi slängde oss i bilen och spurtade upp på akuten där pappan och lille B låg och såg ynkliga ut. Denna gången fick vi dock åka hem. Ganska skönt och eftersom vi bor så pass nära lassa så kändes det ändå ganska tryggt.

Inatt har jag sovit med lille B och natten har varit lite knackig eftersom mammaöronen reagerar direkt han rört på sig i sängen så idag kan jag ändå känna att det är ganska skönt att ha en hemmadag.

Jag och B har haft det så mysigt och nu sover han så gott efter lunchen så självklart måste jag ju passa på att göra lite studiebesök hemma hos mig själv *skrattar*

Så man kan  ju säga att det blir ett hemma-hos inlägg idag...

(Jag struntar i alla smulor som tycks föröka sig i köket idag...)

Denna ska upp... 240 cm och 4 konsoller...

...för att få ordning på allt detta...

Ska även passa på att fixa pappershögen..

..men Viggos garderob är klar i alla fall..

Bastians nya stol likaså..

Blommorna jag fick av Bästa Maria står ännu..

Och här är Bastians samling av ambulansnallar. Fast jag hoppas att det inte blir fler nu! (Ännu ett tack till ambulansen i umeå!)

Slutligen: Denna fantastiska outfit har jag på mig idag. Underbara byxor som kommer från Stradivarius och som är helt NYA! Kostade mig 25 spänn på kupan i Gällka. Aj lajk... Bortse gärna från den dåliga hårdagen (Frissabesök bokat!)

Hoppas alla läsare mår skitbra trots att vädret är skruttigt. Själv är jag ändå rätt nöjd över min mysiga hemmadag trots att omständigheterna kunde varit bättre. Men lille B är glad och nöjd och då mår jag också bra såklart!

Var rädda om varandra och var glada över allt ni har framför er i detta NU!

På återhörande. KRAM H

 Precis! Helt översexualiserat samhälle har vi ju idag.. Och värre blir det.

Tänk på 50 talet.. Då var en flicka en "dålig flicka" om kjolen gick över knäna på henne (!!)

Men idag kan till och med småtjejer gå halvnakna och se ut som porrstjärnor utan att ens någon reagerar. Såg bröstvårtan skymta fram idag i en ung tjejs urringning och jag kunde inte låta bli att fundera över hur många fler än jag som sett den under dagen.

Har hittat x antal bloggar på nätet som skrivs av 12-15 åriga småflickor där bloggtitlarna allt för ofta har ord som "sexy" och "bitch" och "hot" och lite diverse andra saker som anspelar på saker som en fjortis inte ens borde vara i närheten av. Sen att man i bloggarna får se både när de hånglar med x antal personer (ibland med flera samtidigt) och hur de ligger halvnakna i solarium och hur de skyltar med sina stringtrosor och push-up behåar gör mig bara så.. så... Jäkla beklämd.

Ja, ledsen rent av. Och mitt i allt kan jag inte låta bli att undra om deras morsor och farsor vet hur de poserar och hur de rent viker ut sig så sexigt de bara kan och hur mycket sexuella undertoner som de (medvetet eller omedvetet) faktiskt förmedlar till ALLA som hittar till deras bloggar.

Hur många pedofiler och fula gubbar (fula gubbar kan vara snygga killar i 20+ ålder också, glöm aldrig det) sitter och myser över alla dessa smygerotiska bilder på oskyldiga flickebarn som inte fått lära sig hur man agerar / uppför sig på internet?

Sitter kanske mamma och pappa och tittar på big brother eller något annat hjärndödande program medans lilla fjortis sitter framför sin alldeles egen laptop och fotar sig själv plutandes och halvnaket med urringat ner till naveln?

Jaa.. det är vanligare än vad DU tror.. och vad DU tror också för den delen. (Jasså...? Du tror att din lilla dotter är oskyldig till sånt snusk? Ahapp. Lev i förnekelse och fortsätt zappa på tvn då medans du slutar läsa detta inlägg NU!)

Sedan är det ju så otroligt tragiskt att en del småtjejer tror att det enda livet går ut på är att få uppmärksamhet för sina avklädda kroppsdelar. En tjej som avslöjar sina kroppsliga hemligheter för allt och alla blir ju kasserad snabbare än svensk sommar, men de fattar dem inte själva. Och det är så sorgligt att inte fler föräldrar håller lite mer koll på vad deras småflickor gör på internet.

Ta en titt föffaan!

Sen är det ju helt sjukt när morsor vuxna kvinnor gör ALLT för att se så unga ut som möjligt.. Botox, ansiktslyft, silikon och allt möjligt skit som kan bromsa åldrandet sisådär en halvtimme medans döttrar småtjejer gör ALLT för att se så vuxna ut som möjligt. Sminkar sig som clowner redan i femte klass, högklackat redan som tolvåringar, porriga underkläder på mellanstadiet osv osv.. Galet eller vad?

Nä, nu blev jag lack...

Och less...

Och lite trött på vuxnas ignorans på ett begynnande problem.

Nu skiter jag i detta och går och sover.

Godnajt!

PS: Du åldras och DÖR du också en vacker dag! Sad but true..

 Egentligen massor, men till att börja med detta:

• Att det faktiskt går att dricka kaffe utan att äta choklad till! (även om det är svårt)
• Att gå med Bastians hopvikta kläder DIREKT till garderoben INNAN han hinner "vika upp dem igen" *suck*
• Att alltid ta med mig näsdukar i jackfickan / väskan. Man vet aldrig när någon får en snorattack, banan-mos-attack eller bara rent allmänt geggar ner sig med något.
• Att komma ihåg att ta med mig mina pappersskrivna listor.
• Att det inte går att förändra vissa människors beteende, men att man alltid kan börja hos sig själv.
• Att alltid lägga kameran på samma ställe när vi är hemma. "VAR är kameran? varären, varären, varären?" Slut på att missa kodak moments! *gaah*

Jaha, få se hur det går med denna lista nu då. Det svåraste lär bli det där med chokladen för jag är mitt uppe i min värsta tid vad gäller kombinationen socker och koffein. Men skam den som ger sig.

I övrigt så tänkte jag föra in en liten punkt här i bloggen och det är lite mer positivt tänkande. Inte bara från mitt eget håll utan kanske även för dig som läser. 

Jag VILL alltid vara positiv no matter what, men ibland vacklar man ju lite även på den punkten men hur jobbiga saker och ting än må vara så finns det alltid något att vara glad över. Eller hur?

Om du bara tänker efter...

litegrann...

Imorse till exempel så tyckte lille B att det var en toppen idé att hälla ut HELA tvålflaskan över och inne i torktumlaren... MEN.. om man ser det positivt så luktar det jättegott på toaletten nu, han blev ju själv ren och torktumlaren fick sig en genomgång och blev samtidigt dammsanerad. PLUS att det var positivt att det var i badrummet det hände och inte i hans säng *skrattar* 

Så ni ser.. Det går att se saker ur ett optimistiskt perspektiv. Dessutom kan vi antagligen skratta åt det vid ett senare tillfälle.

Vad är just DU glad över idag?

Extra gott kaffe?

Att bussen var i tid?

Har du fått ett samtal av en kär vän idag?

Kanske vårkänslor?

Du är förälskad?

Fått beröm av din chef?

Själv är jag glad över att vara hemma i Umeå igen och att det är Måndag. Plus att jag haft en mysig helg med nära och kära.

"Älschkling.. Se GLAAAD ut föffan"

Haha...

 ....hoppas på att jag ska blåsa liv i dina flera ÅR gamla infekterade familjefejder.

Att du hoppas att jag ska sänka mig på din nivå.

Att du vill att jag ska visa mig lika dålig som du är.

Att du önskar att jag ska göra dig till en huvudperson. (sista gången bjuder jag på. Så visst: Du får en minut av berömmelse i min blogg. Varsågod!)

Att du hoppas att jag ska bli ledsen och förbannad.. men nä, det krävs lite mer än en sån som dig för att väcka sånt i mig..

MEN...

Jag ska inte falla i din fälla trots att jag idag fått ta emot hemska samtal om att du fortsätter dra med folk i din galenskap och i din sjuka fantasivärld. Herre min JEEE.. Det var ju för fasiken minst tie år sedan jag såg dig sist tack och lov. Och trots att jag vet så mycket skit om dig så att det skulle räcka till en roman i storleksordning Stieg Larsson så tänker jag alltså inte göra slag i saken och skriva något sådant strunt om dig. Jag nöjer mig bara att veta att du är DU. Det är straff nog för dig kan jag tänka.

Du är inte min "släkting" längre och jag har som tur är inte behövt se dig eller ha med dig att göra på många år. Jag hade nästan glömt dig. Men bara nästan. Jag kollar mig fortfarande över axeln då och då för att se om det kommer en kniv eller två flygandes. Så nu är det bara för dig att fortsätta med DITT liv och låta mig och mina barn vara ifred.

Jag vet att du älskar att vara elak och gör allt för att försöka rasera folks liv. Men å andra sidan, jag vet ju varför du är så elak och bitter. Det räcker för mig att veta det. Jag tycker mest synd om dig.

Men det är beklämmande att du mår bra till och med av att krossa ett barns tankar om sin egen existens. SHAME on you hemska människa.

Nåväl, den enda cred du får av mig är att du lyckats kvala in på "De-mest-obehagliga-människor-jag-mött-i-mitt-liv-5-i-topp-lista" 

Du gjorde dig förtjänt av en andraplats på den listan redan första gången jag träffade dig för sisådär 21 år sedan. Men nu är det alltså:

NO MORE!

Alltså slutar jag skriva....

....

....

NU!!

Och till Er övriga:

Ha en skön lördagkväll.

:-)

...att man i Gällivare av alla ställen där det bara  finns EN enda möbelaffär (förutom jysk då som jag inte räknar som möbelaffär) kan hitta hela fyra kandidater till ny soffa som ska få flytta in på nya adressen hemma i Umeå.

Fyra helt grymma soffor till både bra pris och kvalité. Det kommer med andra ord att bli lite knepigt att välja. Vi har två skinnsoffor hemma som vi varit supernöjda med men som nu ska få tacka för sig eftersom tvrummet är ganska litet och för att vi ska få ut lite mer av ytan så byter vi nu ut de två sofforna till en enda stor soffa.

Dessutom har vi ju mest samlat på oss gamla, billiga möbler under de senaste åren som vi själva rustat upp så nu blir det alltså att slå på stort och faktiskt köpa nytt.

Men hur kommer det sig att man inte kunnat hitta en fin soffa i alla Umeås möbelbutiker? Har inte hittat en enda soffa som jag gillat och priserna på det man kanske gillat litegrann harfått håren att resa sig i nacken.. brr..

Helt galet! Så jo.. Nog verkar det vara i Gällivare vi kommer att hitta den nya soffan.

Dessutom har jag igår som vanligt fyndat på Röda korsets klädmarknad här i Gällivare. Det märks tydligt att det flödar gruvpengar i stan för de begagnade kläderna går inte av för hackor kan jag säga. Tänk er en sprillans ny tröja från peak performance som jag kommer att kunna sälja på tradera för sisådär trehundra spänn... Tänk sedan att jag själv bara betalat 25 spänn för den. Eller dieseljeansen som jag betalade tie spänn för. Tur för mig och trist för någon märkesfixerad person som inte bryr sig om pengar och som lever efter slit och släng principen.

"Slit och släng gör dig BÄNG"

(vilken bra slogan jag kom på!)

Haha.. 

"Denna fick jag 360 kr för förra året. Jag betalade 40. Bra bissniss eller vad?"

Annars har vi det bara lugnt och skönt jag och Jimmie. Vi hänger med Mimmi och morfar och lägger oss i tid på kvällarna. Men ikväll blir det utgång med kusinus Linus och imorrn åker vi hemåt.

Avslutar detta inlägg med dagens klokord från min kära mormor:

"Livet är för kort för att man ska slösa bort det genom att lägga tid att vara arg och bitter på folk. Man ska glädjas över det man har istället för att vara avundsjuk på det andra har"

Så sant så!

3vlig lördag till alla.

...med tanke på hur länge man är död.

Men att bli närmare nittio år får man väl ändå säga är en bedrift idag. Speciellt om man fått vara hyfsat frisk och pigg på sin ålders höst.

Idag begravde vi Jimmies farmor lilla Adina brevid hennes man som varit död i trettio år.

Hon valde att dö på EXAKT samma datum som sin make, fast trettio år senare. Eller var det kanske så att maken helt enkelt valde att hämta "hem" sin kära maka just det datumet? Ja, det får vi nog aldrig veta men håll med om att det var ett lite märkvärdigt sammanträffande?

Hursomhelst så har det trots omständigheterna varit en trevlig dag med Jimmies familj och släkt. Adina hade många som älskade henne och hon har betytt mycket för både sin familj och sin bygd.

Själv tackade jag henne vid avskedet idag för att jag fått Jimmie och mina pojkar in i mitt liv för det är hon ju direkt delaktig i som ju alla förstår.

Jag tänkte även en tanke idag på alla dem som är ensamma på slutet. De som dör ensamma, de som begravs ensamma och de som inte är saknade och sörjda av NÅGON. Så hemskt.

I vår moderna tid finns det till och med dem som ligger  döda i månader utan att ha blivit saknade. Fruktansvärt sorgligt.

Hur kan det bli så? Att en människa inte längre betyder något för någon alls?

Kanske är alltför många av dem föräldrar som inte brytt sig om sina barn i livet, så att barnen inte ens bryr sig om dem i varken liv eller död. Joo.. Nog är det säkert så i en del fall.

Jag tycker att det känns läskigt och ledsamt på samma gång. Och jag ska inte bli så långrandig men en sak är säker: När jag dör.. oavsett NÄR det blir så har jag tänkt mig väldans många sörjande. Det ska vara barn, barnbarn, barnbarnsbarn och kanske en och annan gammal kamrat som fortfarande finns i livet.

Och jag vill att de alla ska minnas mig som en smått knepig, men härlig tant med stort hjärta...

Mjoo...

*nickar*

Så får det fasiken bli!

(God mat utlovas också)

Ett kusligt boktips får ni av mig idag. Santa psyko av Johan Theorin. Som alltid så skriver han fängslande och boken är svår att lägga ifrån sig. Tänk er en förskola där barn till psykiskt störda våldsbrottslingar vistas.. Det kan ju inte annat än att bli en vansinnigt spännande historia! Nåväl, nu är vi på väg norrut. Ha det bra i slasket allihopa. Jag kryper ihop i passagerarsätet och börjar läsa NU! :-)

...har jag ikväll.

Dagen har varit toppen från början till slut:

• Jag har träffat Lisa x 2 idag och båda två fyller alltid på med massor av feelgood hos mig oavsett var och när vi ses. Fantastiska är dessa tjejer. Jag gillar Lisor! 
• Sanna har fixat en Ikeabeställning där jag fick vara med på ett hörn så snart har jag ett klädskåp och en ny barnstol till lille B.
• Imorgon sticker vi till Gällivare HELA familjen *mys*
  
• Jag blev nyss bjuden på choklad med chili! *mums*
• Jag har sovmorgon imorgon.
  
• Jag har två olästa böcker.
• Jag har ätit kinamat.

Vad tycks? En helt suverän lista om ni frågar mig i alla fall. Vem fan bryr sig om att vintern kom tillbaks? Inte jag i alla fall. Jag tänder ljus och gläds åt min härliga dag. Låt det vara kallt och snöigt ute. Inne hos mig är det i alla fall varmt och mysigt.

Hoppas alla ni som läser har det BRA!

Passar jag i svart hår förresten?

?

 Det har redan börjat och i samma takt lär det väl fortsätta. 

Det verkar som att det inte bara är vi vuxna blir väckta av vårsol och spirande känslor den här tiden på året. Mina småkillar kikar runt på både en och två söta tjejer som dyker upp längs vägen. En eller två förresten.. Det händer ju var och varannan dag numera.

I fredags till exempel, när vi var och käkade pizza på stan så satt en snygg blondin ensam vid ett bord. Lille B spande in henne från första sekund och efter fem modiga minuter gick han sedan fram till hennes bord där han helt sonika ställde sig och stirrade och log flirtigt mot henne ända tills vi andra ätit upp våra pizzor.

Hon skruvade sig lite förläget, men log rodnande och sa att det absolut inte gjorde något. Och det är klart. Fast killen är liten så har han ändå bra smak.

GO Bastian!

Och igår var vilde V på kalas. När han kom hem så bad han om att få gå ut och cykla "bara en liten stund till" eftersom benen fortfarande var fulla med spring. Så han rullade ut hojen och trampade iväg fast klockan var efter sju och efter ungefär tio minuter så tittar jag ut för att se var han är (Vi har en perfekt cykelrutt för en sjuåring som sträcker sig runt hela kvarteret och som jag kan se nästan hela av) så får jag se en snygg blondin iklädd träningskläder och löpardojjer som bär på Viggos cykel. Han ser glad ut och traskar bredvid och jag går ner och möter dem vid dörren.

Det visade sig att cykelstödet glidit ut mot ena trampan och som gjorde att trampan fastnade i samma veva som hon hade kommit springandes. Och tur som ungen har så erbjöd hon sig att hjälpa honom hem. (Tack, det var jättesnällt)

Han vinkade glatt till henne och sedan log han stort mot mig och sa: "Mamma, hon tyckte att min cykel var jättefin" och sedan log han lite till innan han gick och lade sig... (Med en blondin på näthinnan?!)

Hejja Viggo!

Haha.. Så ni hajjar ju att jag har två små Don Juans här hemma. Det blir lite spännande att se vad det dyker upp för söta flickor här i framtiden. God smak verkar då bägge grabbarna ha. *skrattar*

"När fötterna blivit större så kan man jaga ännu fler tjejer"

 ...som damp ner i min brevlåda häromdagen:

"Alla får ligga"

En handbok i social kompetens. Den är jätterolig och fylld med så klockrena beskrivningar och roliga citat och visst, jag är ju gift och behöver knappast en handbok i hur jag ska få ligga *skrattar* Men den är synnerligen lättläst och mycket underhållande.

"I denna bok finns massor av konkreta och praktiska tips och med den här boken lär du dig tekniker som inget gymkort eller silikon i hela världen kan konkurrera med"

Vad skönt.. Jag som inte ens HAR varken gymkort eller silikon.

Haha...

Men jag gillar Henrik Fexeus. Han skriver så bra.. 

(Söt är han också)

Till exempel att du omedvetet blir jämförd med dina vänner (så passa dig vilka du umgås med)

Eller att det är osexigt att vara tillgänglig jämt. Vill du bli attraktiv måste du visa att du inte är som ett husdjur... 

Eller att du kan vinna mycket på att inte klä dig slampigt.. "Klä dig illa och folk lägger märke till dina kläder. Klä dig snyggt och folk lägger märke till DIG"

Eller att du inte ska närma dig någon genom att snacka illa om någon annan.. För det säger nämligen bara massor om DIG själv.

Oavsett det handlar om att ligga eller ej så är det nog en rätt användbar bok som många BORDE läsa. Livet handlar ju trots allt om liiite, lite mer än att bara få ligga!

(Eller...?)

Idag blir det nostalgi större delen av lördagen. Vi har ju fantastiska bibliotek där man helt gratis får låna både böcker och filmer. Det ska vara kvalité på det man låter barnen titta på tycker jag och helt ärligt så ska jag erkänna att jag är rätt less på skräniga barnprogram där ungarna inte lär sig ett skit. Hedvig och Helge lärde mig en hel del om bokstäver och ord faktiskt och vad gäller Katitzi så minns jag bara att det var otroligt spännande. Få se om jag tycker det idag också.. Hoppas alla har en skön Lördag! :-)

Om en stund kommer han hem från jobbet. Min make.. Min man och min livskamrat. Min svankompis skulle man ju kunna säga för ni vet väl att svanar håller ihop hela livet? Och kanske är det därför svanpar ofta får illustrera romantik? Vad vet jag?

Men vad är det då som gör att man känner att man har "rätt" partner? En del tycker att man ska vara lika medans andra tycker att det bara kan funka om man är väldans olika.

Jag och Jimmie tycker ganska likadant i många stora och viktiga frågor men annars är vi nog ganska olika skulle jag tro.

Jag älskar tystnad medans han vill dundra hög musik.

Han älskar tvn medans jag har lust att hiva ut den alltför ofta.

Han älskar kött medans jag vill vara en fyra-dagar-i-veckan vegetarian.

Han är kvällspigg, jag är morgonpigg.

Jag vill åka till Gällivare rätt ofta, men han vägrar.

Jag gillar thé, han tycker INTE om det.

Han fryser aldrig medans jag fryser hela tiden.

Jag älskar choklad, han vill ha vingummin.

Jag badar, han duschar.

Han älskar sport men jag är ointresserad (fast jag kollar gärna när han spelar)

Jag stökar, han städar.

Han gillar mjölk men jag vill ha vatten.

Jag älskar böcker, han älskar sportbilagor.

Haha.. Jaa.. jag ska verkligen inte fortsätta göra listan ännu längre utan konstaterar bara att  Vi ÄR väldans olika och tur är väl det? Vad vore yin utan yang liksom?

*skrattar*

Nåväl, jag är nog lite tråkig numera eftersom jag har lite hemmagrejs som jag stökar runt med och då blir det ju bloggtorka. Dessutom försöker jag att sova ikapp ännu mer eftersom jag fortfarande är galet trött efter 2011.

Och jo: Jag har varit DUKTIG och deklarerat. Hejja MIG! *klappar mig själv på axeln* 

Och nu har jag inte annat att säga än att jag hoppas Ni alla får en trevlig helg.

Vi ses!

Min fina svankille

Det var alldeles för längesedan jag kom med ett konkret boktips och ändå så har jag ju läst massor med bra böcker! Fy på mig.. Ska absolut bättra mig på den här fronten. Journal 64 är den fjärde boken om avdelning Q som handlar om kriminalinspektör Carl Mørck och hans assistenter. Jussi Adler Olsen är LÄTT det bästa jag läst på länge och i mitt tycke så slår han till och med Läckberg på fingrarna. Galet bra författare och jag längtar och hoppas på en femte bok snarast! Just denna bok är en kuslig berättelse om utsatta kvinnor, hämnd och en skvätt sjuk politik. LÄS den för bövelen! Och nu: Godnajt och på återstörande.

...I lägenheten eftersom jag sålt iväg hela två garderober. En garderob har varit full av ungarnas spel, pussel och böcker men nu ligger allt lite överallt.

Jag ska köpa en st 2,5 meters limfog med 20 cm bredd. Den ska jag måla KNALLORANGE och smälla upp med fyra stycken RÖDA konsoller på den LJUSBLÅA väggen över den GRÖNASTE sängen som står i lyan. Där ska grabbarnas alla böcker, filmer och spel kunna rymmas. Det kommer bli toksnyggt och härligt färgglatt. Och såklart lättillgängligt precis som det ska vara i ett barnrum.

BILD kommer sen såklart!

*lovar*

Sedan så behöver jag ännu ett ANEBODA klädskåp från IKEA (Ingen som ska till ikea snart?) som ska stå i Viggos rum. Tro det eller ej, men varje person i hushållet äger kläder så att det ryms i "bara" en och en halv garderob per skalle nu, förutom Bastian som än så länge "bara" har en garderob. Ganska skönt. För hur mycket kläder man än äger så använder man ju ändå bara en bråkdel av allt. Jag själv har gjort mig av med alla kläder jag inte använt på ett år. Mycket skönt och väldigt befriande. Mindre stök och mindre tvätt blir det också. Känns bra.

Trots att vi gjorde oss av med drygt hälften av våra ägodelar när vi flyttade så dyker det upp saker då och då som man kommer på att man inte behöver och för varje gång jag bär hem något nytt, oavsett det är ett loppisfynd eller nya kläder så måste lika mycket av det gamla UT!

Smart va? För det innebär att vi aldrig kommer att behöva äga för mycket saker igen.

SCHÖÖÖÖNT!

"Om du äger för många saker så äger sakerna DIG!"

Och vem fan vill bli ägd?

Inte jag i alla fall...

Dagens tips är alltså:

SLÄNG, hiva, sälj och ge bort!

Du blir glad. Jag lovar...

:-)

Dagens boktips: kokbok för barn (och vuxna med för den delen) med adhd och autism.. Lite kontroversiellt än så länge här i Sverige, men oavsett man är barn eller vuxen, har adhd eller ej så kan jag garantera att man mår bättre på många plan genom att göra små justeringar i kosten. Det är inte konstigt alls. Tro det eller ej: men en del livsmedel är vi människor inte ens kompatibla med. Ändå proppar vi i oss MASSOR av det varenda dag (!!) En enda liten grej som att byta ut de traditionella makaronerna mot glutenfria och avstå mjölk kan göra underverk för humöret och det psykiska välbefinnandet. Visste ni förresten att man ökar risken för depression genom att dricka läsk varje dag? Inte så lite heller! Eller att syntetiska sötningsmedel är jättefarligt för tarmen och används som gifter på andra håll? *rysa* Nåväl, det kan löna sig att ta reda på mer om allt detta och tro mig: det behövs så lite för att du ska må så mycket bättre! Alla stora förändringar börjar med små steg..

Känner något vakna i mig när jag ser kusinus Linus ligga under nålen idag. Det är Johan "Piller" Larsson från Gällivare som numera håller till på schepiselectrictattoo ute på Grubbe som gör den här snygga sjöjungfrun. Om jag börjar samla lite mod redan nu så kanske jag kan nåla mig lite i sommar eller till hösten? Jag vill också ha en sjöjungfru.. *härmas* Fast min ska vara på benet tänkte jag. Nåväl, nu är påskhelgen över och kusinen åker hemåt idag. Vi har haft en riktigt skön helg. Härligt :-)

Vilken rubrik tänker ni nu.. men ja, jag träffade faktiskt en sådan igår.

Jag, Jimpa, lillebror och kusin Linus tog oss en liten sväng på det gamla schlagerklubben för att mingla runt lite med diverse umebor.

Efter någon timme med planlöst vandrande bland andra alkoholpåverkade lördagsfirande hamnar vi mitt i något som för det mesta brukar hända under artonårskvällarna. Ett "Nästan-slagsmål".. Vojvoj.. stor dramatik.

Speciellt då jag till min stora förvåning ser att det är Jimmie.. MIN Jimmie som är föremålet för knytnävskastningen.

*SUCK*

Så har det hänt igen. Jimmie har förargat någon snubbe genom att prata med någons flickvän / fru..  Eller.. om jag minns rätt så hade han tydligen sagt något OM denna fru till snubben och nu såg han RÖTT när Jimpa klev in på coverclub.

Jimpa backade lite medans den här adrenalinstinne och alkoholpåverkade neanderta.. ursäkta: Den här överförfriskade herren försökte kasta sig fram för att förvandla Jimpa till en blöt fläck men några andra snubbar höll honom tillbaks trots att han absolut var i sin fulla rätt att återta sin flickväns heder. För så gör väl riktiga män? (*småler*)

Jag kunde inte låta bli att fråga killen vad som står på och han berättar ju då om min horaktige make som bara springer efter den här killens dam och SÅ gör man faktiskt inte. Jag tyckte att det var bättre att han tog bråket med sin dam istället för att antasta oss för vi går ut så sällan och när vi gör det så vill vi faktiskt ha ROLIGT! (Vilket vi alltid har annars när vi går ut) Och förresten kan man väl inte vara så svartsjuk att man inte pallar med att en annan kille pratar med ens dam? Men det är klart. Jag kan absolut förstå varför han såg Jimmie som ett hot mot hans manliga existens.

Men innan vi gick så hann han även förolämpa min kusins örhängen (!) kalla mig för oskrivbara ting och anklaga mig för att vara lika "Vidrig som min man" och att vi nog förtjänar varandra. (Tack.. antar jag..?!)

*skrattar*

(Vad kusinens örhängen hade med allt att göra förtäljer inte historien, men det ger en fingervisning om snubbens alkoholhalt och verbala intelligens)

Nåväl, dramatiken föll platt som en pannkaka till golvet och vi gick vidare till en annan bar för att påbörja projekt VATTEN innan det är dags att gå hem... DÅ.. kommer snubben med sin dam i släptåg och nu jäklar får både jag och Jimpa höra både det ena och det andra om vilka jävla *piip* och vilka äckliga *piip* vi är. Och sedan så bytte de taktik och talade om hur "synd det var om mig" som måste vara gift med denne vedervärdige karslok.

WOW.. Jag känner mig hedrad.

Tack för den oerhörda omtanke och varsågod för att ni fick tillfälle att kanalisera ut er ilska och aggression på andra, trots att ni så uppenbart har mystiska relationsproblem som ni måste involvera andra, oskyldiga krogbesökare i. Det läskiga var dock den knutna näve som viftade alltför många gånger framför snoken på oss.. brr.. sånt gillar jag INTE! Nå, men sen gick de tack och lov.

Jag kan bara gissa hur pinsamt det var att vakna för dem bägge imorse och jag antar att någon av dem fick sova på soffan. Min erfarenhet brukar vara att sådant där bara fortsätter när det väl börjat.

Nåväl, sådant där ska man avfärda med en axelryckning men jag blir bara så irriterad över sån där skit! Kör era äktenskapliga gräl med varandra. Och inte till allas beskådan ute på krogen. Och för all del. Drick inte om du blir våldsam av det. Ja, det var kvällen igår.

Och hur mår jag själv idag? Jorå, nu mår jag hyfsat men det har varit en lååång dag i sköna sängen.

Det var i alla fall en kul kväll.

Och underhållande.

Det enda jag ångrar var att jag var så ful i munnen. 

(Jag ber om ursäkt till den som känner sig berörd)

Ajabaja Helena.

(Nå, även solen har sina fläckar..haha...)

Lite orättvist är det väl ändå? Varför ska Jimpa ha en egen toa? Är det någon som ska ha det privilegiet så är det väl ändå jag.. Jag måste snacka med en viss person om detta med användandet av dymoapparaten haha.. Förresten så vet jag hur den används. Hm.. *Funderar* Helenas säng? Helenas rum? Helenas kök? Helenas badkar? Helenas lägenhet? Helenas kläder? Helenas bubbelmaskin? Helenas kylskåp? Listan kan göras lång.. Som tur är så är jag inte snål!

Vi har haft påskpyssel. Det var jag och kusin. Barnen ville inte vara med. Men någon av äggmänniskorna som vi skapat RÖKER... (!) jag vet ännu inte vem men den skyldige lär inte komma undan. I mitt ägg får det helst vara nåt annat än cig. Cigaretter är nasty. Jag vill ju ha karra :-D

Första påsken i nya lyan. Kusinus Linus är med och har plockat det största påskriset hittills. Viggo har pyntat och snart blir det äggmålning. Enda molnet på himlen är att vi inte har godis än så vi ska baka istället. Ser ni förresten att Viggo petat ner en liten grankvist bland riset? Glad påsk till ALLA! :-) ps. Vi ses väl på blåkulla sen? För det är ju där sådana som jag hamnar den här tiden på året haha..

Inspirerad av Helenas passfoton som hon la i sin blogg häromdagen. Min finurliga mormor skickade en påskhälsning bestående av några intressanta foton... Haha.. Jag måste säga att jag såg rätt så kul ut. Men visst var jag väl lite söt med flätorna ändå? Men på min tid (gammal som man är) så var man ju just: Barn! Det var en härlig tid. Jag skulle gärna få vara barn igen. Om så bara för en dag :-) Fast jag skulle nog slopa flätorna *skrattar*

Förändringar är oftast bra och ibland är de rent av nödvändiga.

Har sålt iväg lite större saker som en säng och en garderob från Viggos nya rum. För nu har grabbarna fått varsitt rum och jag kan härmed bekräfta att jag från och med nu har två hemmavarande barn hemma. Eftersom den äldsta redan sen tidigare sagt ifrån att vara med i bloggen så kommer jag inte att säga mer om hennes flytt annat än att vi inte är ämnade för att leva tillsammans och att det inte var mitt val att hon skulle lämna oss.

Hon har flyttat ut för gott så nu planerar vi om lägenheten och anpassar efter de två små grabbarna som får lite mer plats och utrymme.

Fast de fått varsitt rum så hänger de ju mest tillsammans ändå. Lillebror gillar ju Storebrors lego och Storebrorsan gillar ju faktiskt att mysa i lillebrorsans rum. Så jag antar att man kan säga att de två har två rum tillsammans nu och vem som är var verkar inte spela så stor roll.

Den här klenoden från min barndom står dock i lille Bs rum:

Sötaste och trognaste pållen.. Gunghäst från BRIO. En av mina kära vänner från 70-talet.

Min filosofi gällande barnen är i alla fall enkel. Jag vill att barnen inte ska ha för mycket saker och att de ska vara rädda om allt de har. Jag vill att barnen ska kunna ärva saker efter varandra och jag vill lära dem hur man tänker hållbart och miljösmart. Jag vill att mina barn ska dela med sig av sina saker och jag vill att de håller ordning på sina rum. Jag vill också lära dem att man kan laga sånt som är trasigt istället för att köpa nytt i onödan. Jag vill att barnen ska få ta mer plats än vad saker och prylar gör. Jag vill att mina barn ska få vara kreativa. Jag vill inte att mina barn ska bli bortskämda. Jag vill att mina barn ska uppskatta glädje och gemenskap hellre än materiella ting. Jag vill också lära mina barn att man inte alltid kan få allt det man vill ha. Jag vill också lära dem att det är långt viktigare med friska relationer till människor än sjuka relationer till döda ting.

Jaa.. jag tycker att det var ganska enkla saker i alla fall.

Och en specifik "rege"l som vi har angående barnens rum är att hur mycket de än stökar så får de aldrig slänga böcker på golvet. Böcker är värdefulla saker och man ska läsa dem. Inte leka med dem... Så ja, jag förstår ju om alla ni som är under femton nu tycker att jag är den elakaste och konstigaste mamman i stan men sån är jag.

'Cause nothin' lasts forever
And we both know hearts can change
And it's hard to hold a candle
In the cold November rain

Guns N'Roses, November rain

En outfit var ett tag sedan.. Jag har ju svurit att ALDRIG köpa en jätte-baby-pyjamas dvs: En onepiece, jumpsuit, ziperall ja allt vad de kallas. Dels på grund av att de är fula och dyra, men också jäkligt opraktiska och jag hade faktiskt en sån när jag var barn och jag råkade ut för en tråkig "olycka" på grund av det hemska plagget.. MEN.. Så sprang jag över den här långa, trevliga, mysiga och fina klänningen på Carlings. En hunka på rea och definitivt mer praktisk än en sån däringa onepiece trots att det påminner om en sån. Den här är definitivt mer Helenavänlig och det vet alla som känner mig vad det innebär *skrattar* Nu blir det soffmys för den här mamman som promenerat en hel mil idag! *duktig* (och trött) På återstörande allihopa :-D

Det senaste året har det hänt så mycket saker att jag aldrig skulle kunna skriva ner allt. Det har hänt mycket roligt, underbart, trevligt och fantastiskt.

Jag har gift mig, kompisar har fått barn, jag har fått mitt drömboende, jag har kommit till många insikter, jag har lärt känna några nya vänner, jag har fått rätt i en mångårig och utdragen tvist som handlar om pengar (inte så mycket som jag hade velat få eller förtjänade att få, men hey.. jag fick RÄTT i alla fall), jag har fått ny kännedom om mig själv och vem jag faktiskt är (Flummigt?! Javisst.. men härligt!)

Ja, mycket positivt har hänt trots att det fallit en del skugga över året som var. Men skuggorna blir mindre ju ljusare det är så jag försöker att inte fästa någon vikt vid de negativa sakerna.

Men.. Något som jag varit med om vid ett flertal tillfällen under året har fått mig att undra över oss människor och hur vissa tänker. Flera gånger har jag hört personer säga sjukt obehagliga saker som handlar om att önska livet ur någon. Dessutom har det handlat om närstående personer. (Kanske FÖR nära?) Under året förresten.. jag har hört det betydligt oftare än bara senaste året när jag tänker efter.

Men är det verkligen okej att önska livet ur någon som man haft en relation med? ÄR det okej att önska livet ur någon överhuvudtaget?

Ibland kan man höra fraser som handlar om att det "borde vara dödsstraff på ditt eller datt" Eller om någon barnamördare eller våldtäktsman som "förverkat sin egen rätt att leva" osv.

Så hur kan det vara så otroligt lätt att bara önska att någon man en gång haft i sitt liv bara vore... död...?! Jag tycker att det är otäckt. För hur jävla arg man än må vara på någon så kan man väl inte önska livet ur denne. Eller...?

Jag minns en person som i somras vid ett flertal tillfällen pratade om sitt ex och hur bra det vore om h*n dog. H*n skulle till och med ha haft ihjäl denne själv om h*n visste att h*n skulle komma undan med det. Att exet hade gjort de två gemensamma barnen var inte så relevant. Att de en gång älskat varandra spelade heller ingen roll. Det vore bara BÄST om h*n dog helt enkelt.

Eller om den lilla otäcka flickan i den obestämbara åldern (9 år?14 år? 24 år?) som med jämna mellanrum helt spontant över en kaffekopp bara utbrister: "Fatta vad skönt det vore om farsan bara dog snart! Jag hoppas faktiskt det!" (Sen att hon gladeligen tar emot hans pengar när han ger henne alltför ofta gör ju att smaken i munnen blir lite halväcklig)

Vad svarar man på såna konstiga önskemål?

Jag blir bara kall. Och hur elak jag än må vara ibland så kan jag inte dra mig till minnes att jag har önskat livet ur någon. Någongång! Inte av NÅGON som personligen gjort mig illa på något sätt. Visst, det finns personer som jag verkligen avskyr och som kanske sårat mig, eller gjort mig illa, eller skadat mig på något sätt. Men att önska livet ur dem? *funderar* Näe. Inte alls.

Möjligtvis att jag kanske tyckt att det vore lite rätt åt dem om de skulle ha brutit benet, eller tappat håret eller vad som helst men att önska att de dog? *rysa* Nope! Inte det inte.

För några år sedan var det en liten fjortistjej på apberget som skrev helt ogenerat i min gästbok ungefär så här:

"Din jävla hora, jag hoppas att du DÖR och att du får så fett med spö och att du dööööör!"

Huvvaligen. Ja, vi hade helt enkelt olika åsikter om ett hett ämne. MEN.. det läskiga var att dagen efter att hon skrivit dessa små rader hos mig så dog hennes pappa. Inte för att jag tar det personligt på något sätt, men det man skickar ut i universum kommer ju tillbaka till en på ett eller annat sätt och kanske hade hon önskat livet ur så många att nu blev det helt enkelt nog.

Jag ska inte skriva mer om detta eller gå djupare in på det hela men nog är det ändå läskigt hur vanliga människor bara sitter och pratar om liv och död som att det bara vore vad som helst?! Det är bara jäkligt märkligt.

Nåväl, jag hoppas att ingen önskar livet ur mig på ett tag för jag har tänkt att leva i ungefär sexti år till om allt går enligt planen.

LEV & må allihopa!

(Jorå.. Du också!)

"JAG ska leva ett tag till vad DU än tycker om det!"

Jag är inte gravid *skrattar* men nog trodde jag ju att några fler skulle gå på detta?

Haha.. Den där bilden på graviditetstestet är för övrigt den första bilden som någonsin togs på lille B. Han är inte sig riktigt lik va? *skrattar högt*

Annars tycker jag det varit tunnsått med skämt idag och visst är det lite trist att första april inföll en söndag i år? Ingen morgontidning som fick en och annan att sätta kaffet i vrångstrupen... Men oh, well... Jag gjorde ju så gott jag kunde i alla fall.

Nu sitter jag för fullt och planerar hela April så gott det går. De vuxnas tider går kors och tvärs över varandra medans barnen har sina fasta tider. Ganska skönt.

I mitten av April åker vi allihopa till Gällivare eftersom det är begravning för Jimmies farmor lilla Adina som gått bort. Det blir trevligt att fara alla tillsammans även om det såklart är lite sorgligt med begravning.

Annars har jag inte mycket annat att förtälja annat än att jag fått en dum blåsa på läppen som jag hoppades var ett litet, litet aprilskämt.. men som bara växer och växer *muttrar* Dumma!

Jag och lille B är helt ensamma idag och nu sover han så jag sitter här och spanar på internätet. Hoppas alla har en bra dag och att ni gått på något liiiitet skämt i alla fall?

Ingen skämt och ingen LEK!!

Det bästa resultatet får man på morgonkvisten.. En bild säger som bekant mer än tusen ord och tur är väl det? Själv är jag mållös. Jimmies reaktion? Han konstaterade: "jag förstod det. Hoppas det blir en flicka den här gången" Spännande va? :-D