Det största rummet där den minsta bor har fått lite ny ordning. Det här ser väl mysigt ut? Samtidigt som det ska påminna alla syskon om att de alltid har varandra oavsett vad som händer. Nu ska det upp en bild på trion och sen är detta rum HELT färdigt. Vore ju i och för sig på tiden med tanke på hur länge vi bott här haha.. Träbokstäverna har jag köpt i ö-vik och sundsvall. Äntligen har jag alla som behövdes :-) Jag älskar rum som är bebodda av barn. Härliga rum som ger känslan av tro, hopp och kärlek... Flummigt? Kanske. Men sant!

 Tänk om jag skulle fått en krona för varenda gång folk kallade mig för fula saker.

Jag skulle varit RIK! Och tänk om jag skulle brytt mig varje gång jag blev kallad för fula saker?

Jag skulle vara ett gråtande vrak. (sorry, men inte än.. troligtvis aldrig!)

Men det som är så trist och som börjar bli lite väl tjatigt är att numera blir jag kallad för skitstövel var och varannan dag. Och vet ni varför? Jag har begått det hemska brottet att välja MITT liv. Jag är en HEMSK människa som väljer lyckan istället för att fastna i det förflutna (Jag orkar inte stanna på 70-talet bara för att jag är född där) Jag har valt bort människor som vill dra med mig i sin olycka och misär, men nä. Jag vägrar.

Jag VÄGRAR sitta fast i gammal skit och på grund av detta är jag en elak och dum jävla skitstövel.

*SUCK*

Jag e-->LACK (fattaru?)

Vad sägs om detta:

Man, i 60års ålder sitter i exhustruns hus (!!) och ringer med hennes telefon. Han väljer att ringa till mig av alla människor. Det låter så här:

-"Hörrö din schitschtövel du schka inte säja till fålk att jag ringer däj på fyllan och trakkascherar däj"

-"Men du GÖR ju det. SLUTA ring till mig nu för jag är inte intresserad av dig. Varken nu eller i framtiden"

-"Jäävla schiitschtövel är varuär"

-"Jaja, men ring inte mig fler gånger. Jag har ju sagt åt dig. Det ÄR trakasserier för jag vill INTE prata med dig. Låt mig och min familj vara ifred. SLUTA RING!!"

-"Schiitschtövel.... *tyst paus* jävla schitstövel"

"RING INTE mig igen. FATTA!"

*Lägger bestämt på*

Gissa om man blir less? Inte på att bli kallad skitstövel men på själva samtalen. Kommer det ett enda samtal från detta nummer i 08 trakten igen så polisanmäler jag innehavaren av numret omgående. Dessutom kanske jag tipsar polisen om att de ska börja spana på fastigheten igen med tanke på vem som flyttat in där!

Jag är less!

Så less att jag inte kommer att skriva mer om detta NU!

Fasn vad skönt i Augusti när jag får hemligt nummer... yey..

Med vänliga hälsningar den elaka jävla SCHIITSCHTÖVELN.

Skitstövel? Är det en gummistövel med bajs i eller?

*skrattar HÖGT*

...såg jag när jag kollade in Malmberget. Det är så sällan jag är där eftersom jag för det mesta håller mig nere i Gällivare.

Det jag såg nu fick mig att känna riktigt vemod. Hela kvarter med tomma hus, utslagna fönster och ståltrådsstängsel runt en stor grop som breder ut sig ju mer malm som bryts.

Ett helt samhälle i förfall och som till stor del ska rivas. Jag fick en akut känsla av något som i det närmaste var spöklik och jag kunde nästan höra viskningar från svunna tider i form av skrattande barn och människor som levde bakom de numera flagnande dörrarna och de bortryckta fönstrena.

Det var sorgligt att se och kanske förstärktes känslan av de isande vindarna, det gråa vädret med hot om snöfall och minusgrader.

Antagligen.

Malmfälten... Gällivare och Malmberget är på många sätt så otroligt vackert men ändå så vemodigt och hårt.

Nu nalkas snart myggor och midnattssol men idag ser det alltså ut så här:

Kaptensgropen och Fabiangropen har förenats...

Focushuset till höger.. folk har hoppat därifrån mot en säker död. Sorgligt, otäckt och sant!

Pampiga gamla kåkar som ska rivas..

Inte ens spökena kommer att få finnas kvar..

Det är så sorgligt allting och kanske beror det på att man som barn ändå minns ett samhälle som var någorlunda helt och intakt? Antagligen. Det påminner mig kanske om att jag själv ska rivas och försvinna helt en vacker dag.

Men DET...

..får bli en helt annan historia!

...jaa..  Om jag var en snubbe så skulle det ju finnas MASSOR med saker som jag skulle vilja göra innan jag dog.

(JA! Jag VET att jag skulle låta bli datorer i Gällka men jag kan int låta bli..)

Den här bloggen skulle jag inte skriva här och nu om det inte vore för en söt och vacker tjej som jag träffade tidigare idag. Den söta tjejen i perfekt ålder som berättade att hon skulle ta en tripp söderut och fylla på sin kroppsvikt med utfyllnad av syntetiskt material...

Hon verkade så glad.. Och då borde jag ju också vara glad. I egenskap av kompis.. Fast för hennes skull. Men det kändes inte så enkelt. Kanske för att jag läste Lina Norberg-Juuso i Norrländskan imorse. Hon skrev en krönika som i vanlig ordning är så JÄVLA bra så att det knottrar sig i hela kroppen. Kunde tyvärr inte hitta den publicerad på webben just  NU, men det är bara att googla sen för den som är intresserad.

Hursomhelst, Det kändes bara så hemskt. Här står en av nordens sötaste tjejer, med en kropp som många skulle DÖ för och säger att hon ska lägga sig under kniven. Varför? Men VARFÖR? Hon är supervacker och helt proportonelig från topp till tå och jag var på vippen att säga "Om du kommer att kolla på dina nya lökar lika mycket som killar mellan 15-25 år de kommande fem åren så kanske det vore värt tusenlapparna)

Men det sa jag inte...

...

Jag sa: Lycka till!

(Och jag menade det!)

Men jag kunde inte låta bli att tänka: Men när hon blir lika gammal som jag då? Det vill säga: MEDELÅLDERS. Kommer sillisarna att passa hennes kropp? Kommer hon att vara nöjd med dem och sig själv? Tänk om samma beundrande killar kommer att titta på hennes brön med avsmak? Tänk om hon ångrar sig? Tänk om hon inser hur vacker hon var helt oskulpterad? Tänk om hon inte kommer att kunna amma sina rosiga och gosiga bebisar i framtiden? Tänk om hon får ont i ryggen? Tänk om hon fattar att hon är till för sig själv och inte för objektiv kroppsbeskådning (till vilken nytta liksom?) Tänk om hennes kropp stöter bort dem? osv...

Men å andra sidan: Allt det där är ju säkert saker hon gått igenom tusen gånger med sig själv. Men i alla fall.

Den viktigaste aspekten: HUR ska hon i framtiden kunna säga till sin osäkra tonårsdotter (om hon får en flicka alltså): "Du duger preciiiis som du är och du behöver inte alls fylla på med konstiga material som kanske är skadliga för din lilla kropp för att du ska tro att du duger i omgivningens ögon"

Nä! Jag ska inte säga något mer om det här. Jag vill inte att tjejen ska bli ledsen på mig...

MEN.. tillbaks till rubriken: OM jag var en snubbe så skulle jag gilla detta:

• Tjejer med naturliga kroppar.
• Tjejer med hår.
• Tjejer utan hår.
• Smala tjejer.
• Tjocka tjejer.
• Bleka tjejer.
• Solbrända tjejer.
• Stora bröst.
• Små bröst.
• Tjejer med en skön inställning till sig själva 
• Men mest troligt så skulle jag väl digga NAKNA tjejer no matter what.. Hahaha..

Och det absolut viktigaste av allt: Tjejer som förstår att de är sin egen juvel och som inte är till för någon annans behag, beskådan eller någon annans skull.

Självförtroende är otroligt attraktivt!

Du finns här och nu av en anledning och du är vacker precis som du är. Silikonbröst är inte hållbart i längden. Snarare tvärtom. Du förkortar ditt eget bäst-före-datum på många sätt. Det är inte hållbart.

...Men det är DU!

DU är hållbar i längden precis som du är!

Glöm inte det.

Om jag var kille så skulle jag inte ta hem en brud med silikonbröst till min mamma och presentera henne som min framtida fru. Tyvärr. Jag skulle nog välja en flicka med mjuka, naturliga och bebisvänliga behag.

Men å andra sidan så är jag ju INTE kille så jag skippar antagligen silikonbrudarna i vilket fall som helst!

Borde illustrerat denna blogg med en bild på BRÖST!!

Man kan lära sig att leva med det mesta hur tungt det än är.

Man kan lära sig att leva med traumatiska händelser som utspelat sig tidigare i livet.

Man kan lära sig att leva med saknad.

Man kan lära sig att leva med besvikelser.

Man kan lära sig att leva med lögner. Både andras och sina egna.

Man kan lära sig att leva med tanken att det inte blev som man tänkt sig.

Det går till och med att lära sig att leva med sorg... Det är svårt men det går. Vissa saker påminner mig om sorgen varje dag. Ett ansikte... en plats... en känsla eller en doft.

Då gråter jag inombords. Det är lika hemskt varje gång. Det värsta är att inombordsgråt aldrig tar slut, men det bästa är att den påminner mig om att JAG har MITT liv exakt här och nu.

Det håller modet uppe. Jag behöver mitt mod.

"En annan bra grej med gråt som inte syns är att det skonar mascaran..."

Om det blir för mycket gråt måste man skaffa sig en båt...

:-)

...blev ju utmanad av bådeMaria och Catharina så nu är det bara för mig att svara rakt upp och ner på alla frågor och försöka vara så ärlig jag bara kan.

Ååååkej, vi börjar med Marias utmaning:

1.   Vilken månad gillar du mest? Augusti.

2.   Om du skulle betala för att gå på ett evenemang, vilket skulle det då vara, musik, teater, eller annat? Teater tror jag.

3.   Favoritställe/plats i Sverige? Nydalasjön på Tomtebo sidan och min mormor och morfars adress i Gällivare.

4.   Om du fick 50 000:- att skänka bort till välgörenhet, till vem eller vilken fond, skulle det då gå till? Jag skulle ge till rädda barnen eller läkare utan gränser. Det finns ju så många att välja på..

5.   Drömmer du i färg eller svart/vitt? Mest i färg men jag drömde ofta i svartvitt när jag var barn. Nu när jag är vuxen så vet jag att jag ofta drömde om tidigare liv när jag drömde i svartvitt. Jag drömde om digerdöden till exempel när jag var liten och jag visste ju inget om det som barn men nu vet jag att jag antagligen var där på ett eller annat sätt. Otäckt men sant.

6.   Har du en dröm du kommer att förverkliga? Nä, inte som det känns nu. Jag har inte så högtflygande drömmar och de jag har/ hade har jag redan upplevt.

7.   Nämn en serie på tv du inte vill missa. "The walking dead" Slår allt jag tidigare sett!

8.   Favoritdjur? Häst.

9.   Berätta något roligt som hänt i helgen. Jag har haft en mysig fredagsmiddag hos min mamma och i söndags hade jag en gammal vän på middag.

10.Har du haft eller har du några djur? Jag har haft katter när jag var yngre, men nu tål jag dem inte så nu har jag inga djur alls tack och lov haha..

11. Nämn en favoritaffär, vilken som helst. Jag älskar kupan på Mariedal plus röda korset i Gällivare.

Åååkej. Det var Marias och här kommer Catharinas:

1. 1. Vad gör dig glad? När jag får en kväll för mig själv. Bada i mitt underbara badkar, sjunka ner i soffan med en spännande bok, dricka kaffe på en varm balkong med en god vän. Små men härliga saker som glädjer mig i livet.

2. 2. Om du fick leva ditt liv som en annan person i ett år. V E M skulle det då vara? Tomas Di Leva. Han verkar må så oförskämt BRA jämt plus att han är kille och det vill jag ju såklart veta hur det känns att vara en sån.. (även om jag då skulle gå omkring i klänningar hela dagarna)

3. 3. Vilken är din favoritfärg. Motivera varför. Jag ÄLSKAR GRÖNT. Min personliga teori är för att gräs är grönt och för att naturen är grön. Grönt förknippar jag med LIV och pånyttfödelse på något märkligt vis.

4. 4. Om du skulle få tvillingar nu, en pojke och en flicka. Vad skulle de då heta? Oj.. svårt! Livia och Atle låter väl fint ihop? Livia var ett av tjejnamnen om Bastian blivit en tjej.

5. 5. Ditt bästa barndomsminne? När jag äntligen vågade dyka från högsta trampolinen med huvudet före efter att INTE ha vågat en hel sommar. Jag minns känslan än idag men idag vette tusan om jag skulle våga.. haha...

6. 6. Din favoritgenre inom litteratur? Jag älskar svenska deckarförfattare. Roslund & Hellström är vassa som FAN! Jag bara ryser av blotta tanken på att jag snart ska få läsa deras nya bok!

7. 7. Om du vore ett djur, vilket djur skulle det då vara? En apa kanske? Glad, stark, smidig och rolig men visar tänderna om fel person närmar sig... Grr..

8. 8. Vad gör dig ledsen? Orättvisor och obalanser på vår planet.

9. 9. Vad är det som triggar igång dig på mornarna? vad får din motor att starta om vi så säger? Min motor stannar ju tyvärr aldrig riktigt av. Ett riktigt jobbigt gissel jag lärt mig leva med men små mjuka barnarmar och fjunigt barnhår som virvlar runt i sängen med glada skratt plus doften av kaffe slår det mesta. Gärna en varm dusch och favoritkläder på kroppen så klarar jag allt som dagen kan erbjuda!

10 10. Är du pedant? NÄ!! Men jag önskar att jag var liiite mer välordnad.. ehrm... som min man tex.

11. Vilken är din paradrätt? INGEN slår mig på fingrarna när det gäller att brassa köttfärssås och spaghetti!

Och så var det ju några extra frågor.. bland annat vad som gör mig riktigt ARG och det är detta: Missbruk i alla former, falska människor, folk som älskar att visa makt bara för att de kan samt korkade politiker som aldrig satt sin fot i det vi andra kallar: "Verkligheten".

En annan favoritplats förutom de som fanns i Marias utmaning är denna plats: MITT lejontassbadkar i MITT badrum. Underbart och älskat ställe haha..

Ett resmål som vore storslaget skulle ju vara Thailand och kanske tar jag mig dit en vacker dag också *hoppas*   

Ja, det var det kan man säga och detta blev ett lååångt inlägg så nu skriver jag inte mer ikväll. Godnajt! *går i säng med Livet Deluxe*

Alla som hängt med ett tag vet ju att jag skrivit en hel del om socialtjänsten i Umeå och att de ställt till med en hel del som de en vacker dag ska få stå till svars för.

Nu märkte jag detta:

När man skriver ordet socialtjänst i den lilla sökrutan i MIN EGEN blogg så kommer det fram.... NOLL träffar.

Är det inte fler än jag som tycker att det är märkligt?

Med tanke på att a-l-l-a andra ord är sökbara menar jag? Ojoj.. det bäddar ju nästan för en slags konspirationsteori och nu hoppas jag verkligen att det finns fler än jag som jobbar på för att SOCIALTJÄNSTENS så kallde metoder för utredningar här i Umeå ska granskas. Hoppashoppashoppas

Nåväl, du som är in här och letar ska absolut finna. Du får söka på "utredning" och "soc" helt enkelt. Då dyker det ju upp några spännande saker i alla fall.

Däremot skulle det vara spännande och intressant att höra av någon som jobbar på VK varför det inte går att söka på ordet "socialtjänst" i min blogg. För i andra personers blogg kan mann hitta ordet socialtjänst när de skrivit om den. Men inte i min och jag vill veta varför!

*Väntar med spänning på svar*

(Åh, nu är Helena så där JOBBIG igen... *suck*)

...vilken annan söndag som helst med undantag för detta:

• Viggo har spelat sin första fotbollsmatch. De vann! Jippi.. *heja*
• Vi har bakat bullar. *mums*
• Vi har haft världens bästa V med familj på middag---> Supertrevligt!
• Bastian har petat lös hälften av alla knappar på datorn *suck* Inte nu igen!
• Jag har bestämt mig för att måla ännu en möbel. (Någon förvånad?) 
• Jag har bestämt mig för var,när och hur jag ska tatuera mig igen *snart*
   
• Jag har lite svårt att blogga eftersom knapparna sitter...sådär.. hmm...

Och imorgon är det min favvodag:

MÅNDAG!

Lyckad eller misslyckad bild?

Haha...

...av både människor och trängsel så jag skippar kulturnatta och allt vad det innebär.

Jag tog mig ju en tur på stan igår för lite socialträning med ungarna och jag var helt SLUT efteråt. Mr sjuår har ju högsta betyg i uppförande på stan och uppför sig alltid mycket bra. Inga problem, men lille B var helt galen igår och passade på att försöka visa mig vem det var som bestämde:

HAN!

(Tyckte han själv alltså)

Han klättrade upp på ett bord inne på Costas och kastade sin napp, han ställde sig och retade en liten flicka som skulle äta, han gormade och var väldigt missnöjd med allt och lite till. Men han är väl som jag som inte alls tycker om att vara på stan och det visade han på alla sätt och lite till.

Nåväl, skam den som ger sig. Han kommer att bli lika duktig på att uppföra sig som sin storebror och vi ska socialträna så ofta vi hinner. Han är ju ändå bara två år och då vill man ju helst gå sin egen väg hela tiden och göra lite som man vill.

Idag blir det också träning för B. Det blir storhandling och shopping av det obligatoriska lördagsgodiset. Både jag och Jimmie är ledig tillsammans hela helgen och det blir hemmaläge för hela slanten. Otroligt skönt!

Stora svarta soffan beställdes igår förresten och det blir en Lexus 105 k. Vi har byggt den i helt perfekta moduler och den kommer att passa detta rum som en schmäck. Modellen är samma som på bilden, fast med en lite smalare divan plus att hela soffan kommer att bli drygt tre meter lång. Tyget blir svart/gråspräckligt och den här soffan kommer att bli hela familjens myshörna. Visst är den fin? Dunstoppning i kuddar och sitsar= MYYS!

Jag kommer att bli en soffpotatis!

Wohoo...

Bild lånad från mobeljakt.se

Ha en trevlig helg allihopa!

 ...läste jag om i vk alldeles nyss.

Det står massor av bra tips som man bör tänka på som förälder och hur man upptäcker om ens barn eller någon annan använder droger. Skitbra!

Jag själv trillade aldrig dit på droger efter att som femtonåring hittat en kompis, överdoserad med en spruta heroin i armen. Jag blev så  galet rädd den gången att jag nästan kissde på mig och ångesten jag kände då går inte att beskriva med ord.

Som tjugoettåring flyttade jag till Göteborg där några av mina flickvänner gärna partyknarkade och snortade i sig allt möjligt på skitiga krogtoaletter medans jag stod ensam i baren och väntade medans jag drack en öl eller två. När de kom tillbaks kände jag mig oftast rätt ensam ändå eftersom vi befann oss på lite olika plan eller hur man nu ska uttrycka det hela.

Jag umgicks inte länge med dessa... Min rädsla för droger har alltid varit så djupt rotad i mig och den enda gången jag tagit droger var ytterst ofrivilligt då jag blev sjuk i min njure och låg inlagd i två veckor på lassa hög på morfin. Efter en vecka såg jag troll i hörnen på nätterna. Obehagligt nåt fruktansvärt och jag var rädd jämt. Som tur var så jobbade min mamma natt på lassa så jag kunde ringa till henne när det var som läskigast.

Men det otäckaste ALLA kategorier är att se hur några personer i min närhet som låtit både alkohol och droger förvrida hela deras värld och även andras.

En del av dem finns kvar i mitt liv, dock på avstånd och de vet att jag finns och att jag älskar dem även om vi sällan ses eller pratar i telefon.

Ett par av dem har jag rent av skickat ut ur mitt liv och ingen av dem har möjlighet att återvända då det gick så långt att till och med kärleken tog slut. (Tro mig! Det KAN hända oavsett hur släkt eller familj man än är) De som ställde till med mest kaos i mitt liv och som har de största egotripparna bestående av sig själva, knark och alkohol orkar jag helt enkelt inte med. De är och kommer aldrig mer att vara välkomna i mitt liv.

Sad but true!

Nåväl, lite av min egen historia som innehåller alldeles för mycket knark och sprit utan att det för den skull passerat i min hjärna och mitt blodomlopp. Ändå är jag less.

Ser att jag som vanligt skrivit för långt som det blir ibland när jag blir känslosam men jag vill uppmärksamma ALLA umebor på detta:

Kring Nydalasjön på den östra sidan hittade jag sist jag sprang en runda några färgglada förpackningar som innehållit spice. I sjön vid kärleksviken finns flera grillplatser och i vattnet låg ölburkar, pringlesrör och så dessa jävla knarkpåsar.

Så även om det är kulturnatta och mycket jippon i city så kan det löna sig att "think outside the box" eller utanför centrumfyrkanten kanske man ska säga...

Bor du nära Nydalasjön och är en närvarande vuxen som bryr dig om dina egna barn och andras så tycker jag att du ska ta dig en tur dit någon kväll. Det går även att köra bil ända fram till bommarna vid kärleksviken och där kan du hitta mycket om du bara orkar leta. Och om du orkar se och förstå.. Vem vet? Kanske kan du till och med rädda någon som behöver räddas?

But sometimes it's just too late..

...som jag hade när jag gifte mig och som jag nästan aldrig använder finns just nu på REA på JOY i MVG.

Det är så många som undrat var jag köpte den och trots att jag köpte den i september förra året så finns det rätt många kvar och i lite olika färger så jag tipsar om det. Rea kan ju vara roligt om man redan har sett något man verkligen vill ha.

Jag ska absolut börja använda min långkofta oftare för jag blir lika glad varje gång jag ser den, trots att den bara hänger i min garderob och påminner mig om en av de finaste dagarna i mitt liv.

Den är verkligen jättefin.. Både som kofta och som klänning!

Grey but Happy!

Gympadojer <3 Höga klackar = SANT!

Ibland blir jag allvarligt oroad över vissa saker som sker framför näsan på oss varenda dag.. helt sjuka saker som folk i allmänhet verkar rycka på axlarna åt idag, precis som att det inte spelar någon roll längre.

Ehrm.. JA! Jag vet att det får mig att framstå som en sur jävla kärring som bara är en bakåtsträvande glädjedödare. Men tro mig: En vacker dag vaknar även DU till och tycker att det är för jävligt... Ja, kanske till och med DU kommer att slita blicken från den där sjuka dokusåpan om vidriga, egotrippade, helsjuka och människoföraktande tanter i Hollywood. Eller om supande, rökande, mobbande och direktsända pippande och sinnesslöa individer...

Jaa.. vem vet.. Kanske kommer någon att hinna göra NÅGOT? Innan det är dags för mig och min generation att bli gamla.

Kan ni fatta att det var över tio tusen männikor som sökte till Big Brother? Medan folk som söker in på omvårdnadsprogrammen runt om i landet minskar drastiskt?

TÄNK... efter...

Bara en liiiten stund...

Vad det innebär!

Har du tänkt klart? Bra! Javisst vet jag ju att det är ett så kallat "lågstatusyrke" och att det är halvtaskigt pröjs.. men ärligt talat, vill vi verkligen ha en större grupp människor (unga, idiotiska, fattiga och lågutbildade) som söker sig till sjuka och vidriga dokusåpor ska gå omkring och tro att det är något man kan leva på?

Att tro att vuxenlivet går ut på att slänga omkring med en gucciväska på stan hela dagarna, sitta och hänga med polarna på glassiga fik och dricka latte medans hundratusentals kronor ramlar in på kontot utan att man lyfter arslet ens, eller att tro att det är normalt att knulla omkring offentligt, posera glatt med kukar upptryckta under näsan, att tro att den typen av "sysselsättning" är något hållbart för ett framtida vuxenliv?

Så Vem fan ska ta hand om mig och min generation när vi sitter gamla på hemmet och kanske blivit smått dementa där vi lallar omkring och försöker sno grannens piercingringar eller leta efter våra barn som aldrig hälsar på oss där vi sitter? Ska blonda bimboLisa förstrött sitta och drömma om hur hon blir påsatt i direktsändning medans jag sitter där i en blöt blöja som skulle varit bytt redan dagen innan?

NEEEJ....

Jag vill inte det!

(Du aktiverade väl ironilinsen?)

Orkar inte skriva mer om den här skiten, men det irriterar mig något fruktansvärt att det ens FINNS sådana här program som gör barn och unga till mediakåta idioter.

Och det irriterar mig att vuxna låter sina barn och unga se sån här skit.. Åldersgränser finns ju av en anledning och egentligen ska ju inte ens vuxna se sånt här. Och jag vet att DU tycker att jag är en jävla gnällig bitch, men jag kan inte rå för att jag utan att ens tänka på det IDIOTFÖRKLARAR alla dem som ser såna här själadödande och vidriga saker på tv.

Är Era egna liv verkligen så trista?

Think again!

Dessutom bidrar ju du som tittar till den framtida FÖRDUMNINGEN av människosläktet!

Såklart du gör...

 ...saker fick jag på min födelsedag.

Jag älskar ju att få saker som är användbara och gärna sånt man kan förtära så jag kan lätt säga att jag bara fick helt perfekta presenter:

choklad *mums*

kaffe från Kahls *mums*

Årets bästa present fick jag av världens bästa Martin!

Nya partypjucks köpte jag på Scorett för pengarna jag fick...

Samt även några små föremål från barbarella...

Plus lite må-bra-saker från hälsokostaffären.

Trevligt sällskap hade jag från morgon till sena kvällen så jag är superdupernöjd och lite till!

Vilken chockartad dag alltså.. Själv hade jag förträngt det faktum att jag fyller TRETTIÅTTA (fast jag kallas det tretti plus) och ändå verkar de flesta veta om att jag fyller år. Tack till alla Er. Jag är jätteglad för alla samtal och ässämäss. Det värmer verkligen :-) Har dessutom haft en trevlig lunch med den här tjejen. Visst är vi fina? Haha.. Nåväl, blir inge tårta på min adress idag men frysen är full med glass för dem som har vägarna förbi! Ses å hörs..

 ...har jag haft i några dagar så nu har jag gjort slag i saken och sagt upp bägge mina telefonabbonemang. Så i Augusti så blir det ETT nytt abbonemang och ETT nytt nummer som jag tänkte skulle få vara hemligt för alla utom familjen, vännerna, jobbet, skolan, dagis och kanske några till om det är nödvändigt.

Dessutom har vi ju numera en hemtelefon som man knappt minns att man har. Synd för den tänker jag börja använda lite oftare.

Hursomhelst, det ena numret har jag haft i över tio år (!!) och med tanke på hur många som har mitt nummer och som inte borde ha det så känner jag nu att det enda sättet att minska den här jäkla man-är-så-jävla-tillgänglig-dygnet-runt-så-att-det-börjar-vara-helt-sjukt grejjen så tar jag hela skiten ett steg till.

För även om jag stänger av ljudet på min mobila lur efter klockan tio på kvällarna så händer det ofta att man fått sms eller har missade samtal precis när som helst mellan 22 och 07. Det kan vara allt från att någon frågar om man kan skjutsa / hämta. Eller någon som undrat "Hur ere me dig nuförtiden då?" eller någon som undrar om man ska ses nästa dag eller vad som helst. Alltför ofta är det även såna här JÄVULSKT irriterande kedjesms som inte går ut på ett jävla skit annat än att man ska skicka det till tio personer eller såna här masshälsningar som bara gör mig jävligt less. (Finns det en tanke som du vill skänka just MIG så skicka hellre något personligt nästa gång. TACK!) Avskyr massutskick. Det är både onödigt och oförskämt!

Så ja.. det är dags att byta nummer. Har insett att en hel del nummer i min egen telefonbok är i det närmaste okända för mig och det skapar också lite irritation när man måste kolla på eniro då och då för att man kanske varit osmart och bara skrivit in ett förnamn. För numera har man ju en hel del nummer till andra mammor och pappor med tanke på att man är mamma till både en trettonåring och en sjuåring som har egna och ganska stora kontaktnät.

Personer som jag inte varit i kontakt med under det senaste året plockar jag bort från min telefonbok och personer som jag inte vill ska ringa mig kommer jag ju av naturliga skäl också plocka bort.

Jag tror att det kommer att bli ganska skönt och jag tror att den här känslan av att man borde och måste och ska vara tillgänglig jämt och ständigt kommer att försvinna den med.

Vad tror ni?

Min kära C2 som jag både älskar och avskyr..

Nu är det dags att klippa den ofrivilliga navelsträngen...

...

...

Fast det blir först i Augusti!

haha...

 ...som jag först tänkte vara idag vad gäller mitt ständiga dilemma: Håret!

Jag fixade utväxten med samma typ av slingor som jag alltid gör. MEN.. jag har klippt "framhåret" mycket kortare än det brukar vara och sen har jag klippt bort massor av hår. Minst en fjärdedel av allt. Vilket inte riktigt syns på de här bilderna eftersom håret är lockat och stylat. Men när jag blir "vanliga-vardags-jag" med mitt raka hår igen så kommer det att synas.

Utväxt borta! Yey..

Det är i alla fall Anna Å på Klippsalongen på M-hem som fixat barret. Jättetrevlig och duktig tjej. Jag är supernöjd som alltid när jag varit hos henne och nu kommer jag äntligen att våga lägga mössan på hyllan. Jag har haft den på dygnet runt sista tiden haha...

Nu är jag en mycket glad fru med snyggt hår. Så nu vågar jag visa mig offentligt igen.

Annars händer inte så mycket. Det är äntligen Fredag och jag har haft några fina flickor i varierande åldrar här hos mig idag. Jätteroligt och ni är alltid välkomna här!

Idag påbörjade jag även intag av MSM samt det kollodiala silvret som jag skrivit om tidigare. Jag återkommer senare och berättar om mina erfarenheter men det tar ju ett tag att låta kroppen vänja sig vid nya saker. Jag är i alla fall väldigt nyfiken och har förhoppning om gott resultat.

Dessutom sitter jag nu helt nysmord med den 100%iga och ekologiska kokosoljan. Jag luktar som en bounty och huden känns riktigt mjuk och skön. Det blir absolut en favorit som flyttat in på adressen och som kommit för att stanna.

Man ska vara snäll mot sin kropp om man vill att den ska hålla i många år och man kan faktiskt med små och relativt enkla medel faktiskt behålla ungdom och skönhet litegrann och på ett naturligt och behagligt sätt UTAN botox, fillers, silikon och annat farligt skit.

Try it.. You'll like it..

Dessutom är inre hälsa en förutsättning för yttre skönhet!

Musik som påminner om speciella tillfällen eller speciella personer vet vi alla hur det känns. Ibland gör det ont. Man känner sorg. Ibland blir man lycklig och minns den där förälskelsen eller den där roliga partykvällen. Ibland påminns man om dåliga saker när man hör vissa låtar... Men när jag hör och ser denna så tänker jag på en speciell kille. Han är snygg som få och snabb som två. Snäll som tre och får mig ofta att LE..

Viggo såklart!

(Är det bara jag som har problem att bädda in klipp från Youtube?)

Måste bara dela med mig av dagens hittills vackraste vy: Så här såg det ut tidigt imorse när jag sprang en minirunda vid sjön. Jag brukar stretcha lite i det där gulliga huset på bryggan och idag var min kompis ankan med. Ser ni den? Det går nästan inte att beskriva hur bra man mår när man får börja dagen och se sånt här :-D balsam för själen att få se och känna sån stillhet. Just LOVE it! På tillbakavägen drar jag på morgonpasset i P3 i lurarna. Det enda som går att lyssna på utan att bli GALEN av all reklam. Skrattar mycket gör de också.. Bra början på bra dag!

Längtar som bara den till på fredag. För då ska jag klippa bort hälften av allt mitt hår och det är rätt mycket så det kommer att kännas SKÖNT som bara den.

Utväxten är ovanligt mörk och jag ser riktigt trist ut faktiskt. Nu ska jag snygga till mig ordentligt och klippa bort extra mycket. Blev lite inspirerad av min vän Linda och hennes lilla B.

På fredag får jag mest troligt ett paket också som innehåller lite roliga preparat. Bland annat kollodialt silver (otroligt spännande produkt, läs gärna om den) och kokosolja som jag ska använda både invärtes och utvärtes.

Jag får lätt eksem och lite obalanser i huden under vintertid. Något jag lärt mig leva med även om det är jobbigt ibland. Jag har testat allt och lite till och nu är det dags att testa detta så om någon av er läsare har provat det här med kollodialt silver eller har andra erfarenheter så berätta gärna. Jag är så nyfiken på detta och det låter i alla fall som att det kan vara fantastiskt bra på väldigt många sätt. Och jag älskar ju sånt som får mig att må bra så det är klart att det ska provas!

Jag gillar ju alternativa metoder och det här med naturpreparat och homeopatiska behandlingar är något som hittills hjälpt mig en hel del vad gäller huden. Vanlig sjukvård erbjuder ju mest snabba lösningar i form av piller eller smörjor och krämer som innehåller hemska kemikalier som kan göra problem och åkommor mycket, mycket värre.

Tycker förresten att det är konstigt att så många läkare som kallar vissa preparat för svammel och kalla homeopater för kvacksalvare.

För om man tänker efter... Vad fanns först? Naturen eller plastburken med kemikalieinnehållet? Dessutom är människan faktiskt en biologisk varelse som mår långt bättre av preparat med naturligt innehåll. Kanske något att tänka på? För ofta finns det alternativ till det där syntetiska preparatet som på sikt kan få dig att må ännu sämre.

Våga testa andra vägar *tipsar*

Kortare och mörkare ska det bli på fredag!

 ...så innebär det konsekvenser för oss själva och ibland för andra.

En till synes obetydlig händelse kan ändå få så oanade konsekvenser att det kommer att påverka många människor under resten av deras liv.

Dessutom så kan vilken som helst av dagarna i ditt liv vara just DEN dagen då du förändrar resten av livet. Utan att veta om det då du vaknar.

Hittade ett riktigt obehagligt klipp som jag fick en riktig klump i magen av. Det spekuleras i huruvida det är på riktigt eller ej, men det är egentligen skit samma. Hemskt är det i vilket fall som helst.

Jag tycker i alla fall att det är en tankeställare på alla sätt och en liten hint om hur otroligt snabbt ditt liv kan förändras. Till det sämre.

Och vissa saker går aldrig att göra ogjorda.

Kolla bara:

(Länkar, då det inte verkar funka att lägga på bloggen)

Det var ju bara på skoj....

Var rädd om ditt liv.. och andras!

"En av dem som förändrade mitt liv... till det bättre"

One of my angels

<3

 ...om vädret ska jag yttra.

Jag IGNORERAR det helt enkelt. Däremot vet jag inte om jag är så sugen på att ge mig ut längs vägarna idag som det var tänkt.

Åh, jag som hade ett otroligt viktigt uppdrag idag. Nämligen att fara iväg och köpa chokladdoppade popcorn till mig själv som jag hittills ännu bara sett på godishuset.

Smågrabbarna nöjer ju sig med helt vanligt smågodis som man kan köpa var som helst.

Så om någon av Er läsare vet fler ställen där man kan köpa detta fantastiska godis... Please, let me know!

Annars är det en helt vanlig lördag idag. Jag och smågrabbarna myser på och den stora händelsen är ju just lördagsgodiset.

Kolla in återanvändandet av Bastians påskpynt förresten:

"Faith, hope, belive"

Min finaste kruka med de vackraste orden...

Novemberkaktusar i krukorna. 

Lättskötta och jättefina!

 ...så galet besviken över senaste tidens utveckling.

Inget kan jag göra heller. Bara ta emot skiten som erbjuds om och om och OM igen. Mina nära och kära peppar till tusen att jag ska acceptera och gå vidare och till största delen så har jag ju det också.

Men HUR accepterar man att människor gång på gång envisas med att söka sig till massa dåligt skit och dåliga människor som bara stjälper istället för att försöka trassla upp sina livsknutar som man själv knutit så hårt att det kommer att ta ÅR innan de är uppknutna.

Varför ska jag vänta på något som aldrig kommer att ske? Varför ska jag envisas med att hålla kvar vid en löjlig liten smula av något som en gång liknade hopp? Varför kan jag inte acceptera att bli vald sist? Varför accepterar jag inte att 800 vänner på FB är viktigare än vad jag är? Varför accepterar jag inte att vissa människor VILL leva sitt liv alldeles för snabbt? Varför kan jag inte acceptera att en del människor alltid vill ha genvägar genom livet även om det innebär att de trampar ner andra? Varför kan jag inte acceptera att en del väljer att leva i en fantasivärld? Varför accepterar jag inte att vissa är på väg in i ett nytt sorts missbruk? Varför accepterar jag att någon inte ens kan se mig i ögonen längre? Varför accepterar jag både nya och gamla lögner och bara nickar och ler för att jag inte vågar göra annat? (För att jag är rädd...)

Varför accepterar jag att folk inte SER och fattar vad som håller på att hända?

(Och ni som fattar och stöttar... Jag tackar Er av hela mitt hjärta)

Varför accepterar jag inte bara situationen som den är?

*funderar*

Ja, det är väl den där löjliga känslan av hopp som ändå vägrar lämna mig...

Inget kommer ändå bli som förr.

Men jag är i alla fall inte ensam.

Det är jag väldigt glad för.

Jag kommer att klara av det här också...

..eller gräsänka kanske det hette *skrattar*

Snart blir jag en sådan för min man ska åka till Stockholm med sina pojkvänner imorgon och busa runt så där som pojkar / killar / män gör när inte deras fruar tittar på haha...

Och om inte alltför länge så är det MIN tur att dra till hufvudstaden och göra sånt som fruar gör när inte deras män ser på. Låter väl kul?

party-shopping-öl-krogen-hotell-åkabåt-casino-baksmälla

Typ!

Så jag och smågrabbarna är helt själva denna helgen och dessutom har jag ju bilen så vi ska passa på att hälsa på lite mänschor här och lite mänschor  där. Trevligt!

Har känt mig väldigt osocial under de senaste veckorna och har inte riktigt orkat med andra än mina närmaste men nu är kurandet i vinteridet över och jag är tillbaks i solen.

Men ikväll blir det mys i soffan med min man och en låda Ben & Jerrys chokladglass och så vinkar vi adjö till pappan imorgonbitti.

Jag saknar honom redan!

Sharp dressed man

<3

 Äntligen är det klart i grabbarnas rum.

Nu är det sorterat och uppdelat i storpojke / lillpojke kategorier i varsina rum. Inte för att jag har så stor förhoppning om att ordningen kommer att vara särskilt länge för killarna leker ju alltid tillsammans.

Däremot är det faktiskt så, att när man blivit sju år så räknas man som storpojke och då gäller det att ha ordning. Att lillebror sedan stjäl legobitar och flyttar runt bland alla actiongubbar är ju inget man kan göra så mycket åt. 

Vi har i alla fall märkt att bägge grabbarna har några få föremål som är riktiga favoritsaker. Det tycker jag är bra för det bevisar ju att om ungarna "bara" har lite prylar så är de mer rädd om sakerna PLUS att de kan urskilja och hålla reda på sina saker.

Det blir mycket mer lättstädat också. Sen märker man att pojkarna är mer harmoniska om de inte har för mycket saker.

Jag önskar bara att jag hade anammat det här med lite saker när det gäller mitt första barn. Men där gjorde jag snarare tvärtom.. Mycket av ALLT var det som gällde och hon skulle inte sakna något och jag gav henne allt hon pekade på och lite till. Både vad gällde kläder och leksaker. Det ångrar jag idag, men jag visste faktiskt inte bättre då. Men nu vet jag att för mycket prylar kan stressa barn likaväl som det kan stressa vuxna. Dessutom blir man ju inte lyckligare av att äga massor med döda ting. Snarare tvärtom.

Man lär sig med tiden. Och tur är väl det?

Sju år och ägare till ALLT detta!

(Lagomt tycker jag)

Eget skrivbord kan vara bra att ha när man snart blir skolpojke på RIKT...

(Hörrö Lisa.. Kolla in rottingelefanten..)

Och sedan så blev lille B's rum hux flux det största rummet med minst innehåll. Men å andra sidan så har han ju plats när han ska dansa sina regndanser och kasta runt med sina pingisbollar som han ÄLSKAR och som är väldans inomhusvänliga.

2 år och ägare till ALLT detta...

(Fast lagomt tycker jag)

Finaste sängen har lille B

(Stolen till vänster gjorde min mammas morfar till mig när jag var liten)

Det är i alla fall väldans skönt att barnrummen är i ordning nu. Så har man mer tid över till att LEKA!

Ja, idag har jag inte mycket annat att förtälja än detta. Hoppas alla har det jättebra för det har vi.

Höres och störes!

:-)