Kvällens bästa beslut: Att stanna hemma istället :-D jag frös alldeles för mycket för att gå ut och frysa ännu mer, så det fick bli tända ljus och soffhäng istället. Dimma ute istället för in i dimman.. Haha.. Lite klyftigt va? Som en apelsin alltså. Nä, nu är jag trött. Trött, glad och hemma. En toppenkväll. Hoppas alla haft det bra oavsett ni varit inne eller ute. Godnajt!

Det är frågan. Braj går ju såklart FETBORT. Knark är inte min grej. Rajraj? Njaae.. kanske inte jättepepp på det eftersom jag ska jobba imorrn. Men ett liiiitet partaj då?

Ja. Jag tror det. När jag för en gångs skull bestämt mig för lite alkoholförtäring huttrandes på en uteservering i detta kalla sommarsverige så ska det förbaske mig bli så också.

Jag tänkte klä mig i långkalsonger, snöskor och bubbelplast. Kanske även flytväst och stödhjul haha... Ja, vi ser väl.

Har dessutom sovit hela nio timmar inatt så jag har ju absolut de bästa förutsättningarna för en lyckad kväll. 

Förfesten blir i min soffa knaprandes lördsgsgodis och popcorn. Bara synd att jag och Jimpa (som vanligt) inte kan gå ut tillsammans. 

*suck*

Nåja. Ingen idé att hänga läpp. Det blir nog kul ändå. Bara jag slipper frysa.

Vi ses!

Så här bruna lär vi INTE bli denna sommar...

Ja, jag vet inte om jag tycker det.

Nu är det ju cirkustider i Sverige och det finns väl ett par, tre stycken cirkusar som flänger runt.

Jag var på en cirkus med två av barnen för några år sedan där de hade hundar och hästar plus människor som kunde helt grymma grejer. Det var en upplevelse faktiskt. Det kändes helt okej att slå sig ner och titta på djuren som gjorde saker för att underhålla oss. 

Hästar och hundar är ju trots allt tamdjur som lever med och för oss människor på flera olika sätt. I bruk, som sällskap, som mat, för jakt och så vidare.

Så jo, det kändes helt okej. Hundarna och hästarna såg glada ut och samspelet med djurskötarna såg otroligt ömsesidigt ut vad gällde glädjen. Det såg man väldigt tydligt.

Men vad jag inte kan förstå är hur man kan betala och gå på cirkus där det finns till exempel elefanter. Ledsna elefanter med outrgundlig sorg i sina ögon som tillbringar det mesta av sin tid instängda i trånga burar för att sedan visas upp och förnedras i en liten manege där det sitter människor och glor på dem för sitt nöjes skull. Jag fattar det inte. Skratten borde ju fastna i halsen tycker jag. 

Elefanter är ju ett vilt djur som knappast mår bra av att resa omkring med en cirkus i alla fall.

Jag tycker det är lite sjukt med tanke på att vi vuxna ska lära våra barn allt detta med respekt och hur man ska behandla varandra. 

Är det då ok att sätta sig och peka och skratta på en sorgsen elefant som har en löjlig fjäder på skallen? En elefant som kanske mår dåligt och har ångest för att denne längtar ut och bort... Hem förmodligen? Det sägs ju att elefanter är väldigt känsliga och intelligenta djur och det tror jag absolut på.

Nä fy. Bojkotta cirkusar som har vilda djur. Det är inte okej. För jag tror och hoppas att de flesta förfasar sig över att apor slaktas och jagas i regnskogarna och att vissa arter inom kort inte kommer att finnas längre. Eller att andra vilda djur jagas för trofeér och pengar.

Så VARFÖR tycker vi att detta är så okej? Jag antar att det är djupt rotat i oss eftersom det alltid funnits. Men nä, jag personligen tänker bojkotta och hoppas att de vilda djuren försvinner från djurplågande cirkusar i framtiden.

Ja, jag stör mig på det här så in i H-vete. Trist och sur som jag är ibland. Jag är bara så gammaldags så att jag helt enkelt tycker att elefanter ska få leva i sin naturliga miljö. 

"Jag ska då INTE jobba på cirkus när jag blir stor"

...på besök en dag.

På kvarteret jobbade massor med gubbar i signalfärgade kläder.

Jag stannade till med barnet och tittade på de grovarbetande männen.

"Vad det LÅTER.. Vad GÖR de för nåt?"

"De lägger asfalt.. Visst är de duktiga?"

"Jaa.. men det luktar inge gott. Nu går vi!"

En av dem var pappa till barnet. Han slängde ett öga på mig. Kanske tänkte han: "Fan vad hon verkar bekant"?

Han tittade snabbt på barnet och kanske tänkte han: "Vilket vackert barn"

Eller så tänkte han inget alls.

Inte ett endaste dugg.

Fast en av världens mest fantastiska skapelser på tjugo kilo stod framför honom.

Han hade antagligen ingen jävla aning...

och kanske...

kanske...

var det lika bra!

THE END!

 ...att hålla tummen.

Ska iväg på en anställningsintervju om en stund. HIMLA spännande med tanke på att jag varit i kontakt med dem jag ska träffa innan de ens annonserade om att de behövde anställa. Jag slängde iväg ett litet spontanmail tidigare i våras och det visade sig att de faktiskt var i behov av personal. 

Sen har de annonserat efter någon att anställa och nu ska de träffa ett par stycken och jag är en av dem. Känns toppen faktiskt.

Det är så många faktorer som spelar in jst nu på hur jag kan, vill och orkar jobba och här skulle det bli aktuellt med att jobba dagtid. För jag har nästan alltid bara haft jobb där jag kutat runt under kvällar, helger och nätter och det är inte så kompatibelt med familjelivet faktiskt. Efter tredje barnet sa min kropp NEJ till att vara vaken nattetid.

Jag har även insett att jag inte passar på jobb där jag sitter stilla och vänder papper. Det GÅR helt enkelt inte. Jag måste få vara i rörelse och jag måste få träffa andra. Annars går det inte bra *skrattar*

Just nu jobbar jag som kriminalvårdare på häktet och det är ett tag sedan jag jobbade åt Securitas. Jag har under det senaste åren hoppat runt på alla mina jobb samtidigt som jag studerat lite och varvat lite med mammapengar från staten och fast jag är tretti PLUS (visst låter det bättre än "snart förti"?) så har jag inte riktigt vetat vad jag ska bli när jag blir stor eller vad jag ska göra.

Så håll tummen  för mig idag. Kanske får jag nytt jobb och kanske hittar jag precis rätt ställe för mig att spendera mina yrkesverksamma timmar på!

Hare fint alla jobbare och semestrare!

...är så jävla trista. Men nödvändiga. (Yep! Ett "stör-mig-på-inlägg")

Visst, man sparar några hundralappar på att storhandla då och då men i ärlighetens namn: TID är ju också ett slags pengar och varje gång jag "bara" handlar lite då och på konsum och därmed lägger några extra kronor på dyrare livsmedel så känner jag ändå att det är värt det. Det är SÅ värt det!

Det går snabbt. Det är lite folk. Det är betydligt trevligare miljö. Det finns inte miljoner saker som pockar på uppmärksamhet. Det är trevlig personal som hälsar igenkännande. Det är lättare att undvika "Kom-å-köp-fällor". Ja, kort sagt: BÄTTRE!

Vi storhandlar ju såklart då och då, men jag känner mer och mer hur mycket energi som går åt bara att ta sig genom jätteparkeringen. Att ta sig genom den gigantiska byggnaden och ofta måsta springa på en och annan människa som man absolut inte vill varken träffa eller småprata med. Att jaga runt efter kupongvaror och att kuta halvt ihjäl sig när man kommer på att man glömt något.

*suck*

Nä fy, jag blir så less. Att storhandla är som ett jäkla evighetsgöra som man aldrig slipper undan. Men jag tror helt enkelt att det får bli mer sällan i framtiden. Min tid och mitt välbefinnande är minst lika viktigt som att spara några tjugor varje gång man handlar.

Jag vill inte vara helt slutkörd varje gång jag ränt runt på en stormarknad. Jag småhandlar hellre och tar det lugnt. Handlar man inte så mycket så kan man ju till och med cykla med varorna. En stor ryggsäck och starka benmuskler funkar rätt bra det med.

Storhandlade med lille B idag och han var jääääävligt missnöjd och då funkar inte ens en jäkla gratis banan. Nä, är han grinig blir jag också det och då blir allt bara katastrofalt elände.

Nu är det i alla fall tyst och lugnt i alla vrår. Har ingen soffa, ingen tv på och ingen man hemma så NUUU ska jag gå och sova. Hur underbart låter det inte?

*LYCKA*

G'natt alla läsare!

(Mamma, förlåt för alla svordomar)

Midsommar är en sån där högtid som skapar mycket ångest för många. Det känns som att förväntningarna är skyhöga bara för att det är midsommar.

Många ensamma människor som bara har flaskan som sällskap.. även denna helg precis som alla andra helger på året!

Konstigt egentligen.. Att fira en slags sommarhögtid trots att det var snö för mindre än en månad sen och att vi snart går mot mörkare och kallare tider. Nä fy. Inget att fira. Därför känns det så skönt när man träffar andra som inte ska göra något speciellt.

"Vad ska NI göra?"

Åka båt i skärgården BARA för att det är midsommar...

Åka ut på landet och supa bara för att det är midsommar...

Åka iväg och umgås med vidriga släktingar som man egentligen avskyr bara för att det är midsommar...

Haha...

NÄ FYYY FABIAN!

Eftersom Jimmie nästan alltid jobbar midsommar så tog jag mina barn och åkte ut till min käre styvfar. Mamma jobbade och brorsan jobbade så vi hade en fin dag i solen med god mat och mycket jordgubbar. Hur trevligt som helst.

Orkade inte med något gammlia, norrbyskär, dansa runt stång eller ens plocka blommor. Inte heller var jag tilltalad av häst med vagn, sverigedräkter eller vitklädda barn. Tråkigt nog så var jag bara alldeles för trött och jag var därmed helt nöjd att bara få vara i lugn och ro med människor jag tycker om.

Jag firar gärna att det är sol och värme och jag firar gärna min härliga familj. Men det blir inget speciellt datum utan när andan faller på och när alla har tid!

Avslutar dagens blogginlägg med en gammal bild. En favorit i repris från 2009. Jimpa lånade Saras bikinitop och håll med om han passar i färgen? *skrattar högt* Jimmie är snygg i vad han än klär sig i tycker jag. En bikini för killar kanske vore något?

Hot guy in bikini...

Nä, nu blire ut och hänga i solen på bakgården. Ska hem och måla bord sedan om någon undrar. Vi hörs & störs!

*vinkar glatt till alla*

...är ju onödigt att bli men ibland är det svårt att låta bli.

Barnen har alla fått sina årliga sommarpresenter nu och lille B fick en helt egen kickbike. En fin blå kick med tre hjul så att han ska kunna hålla balansen ordentligt när han ska försöka svischa fram lika snabbt som storebror. Men gissa vad som händer? Jo, en mutter fattas så det genererade ju såklart lite ilska när jag skulle knåpa ihop den *suck*

Så jefla typiskt liksom. Nåväl, jag fixar det imorrn. 

Viggo fick i alla fall en fin fotbollsdress och en ny fotboll och F:sson fick en schysst jacka, en tavla och ett läppglans.

Sommarpresenterna till barnen är en årlig tradition som vi införde för några år sedan. Detta mest på grund av att två av barnen fyller år så pass nära jul men även för att fira sommarlovet och sommaren. Dessutom får de sällan grejer i onödan så sommarpresenterna är mycket uppskattade faktiskt.

Nåja, nu ska jag inte hänga läpp över de små sakerna. Jag ska faktiskt ta mig ett litet glas vin (ojojoj.. vad skulle socialen tycka om det?) och krypa upp i soffan och stirra på Nydalasjön en stund.

Visst låter det väl himla trevligt? Sen blire snarklåda för den här morsan som ska upp tidigt imorrn!

Bajbaj!

Jag bara älskar sjöar. Detta kort tog jag i Tönnebro förra veckan. Klockan var tre på måndagmorgonen och dimman rullade lite lätt över sjön. Otroligt vackert. Bara synd att man så sällan har tid att bara sitta och spana på all skönhet som naturen har att erbjuda.

Vilket konstigt ord egentligen. NÄR är man medelålders liksom? Om vem bestämmer medel på ålder? Är det någon statistiker som bestämt att just denna ålder är medelålder? Ja, jag kollade ju på wikipedia förstås men int blev jag väl så mycket klokare för det.

Enligt mig själv så är jag ju mest hela tiden sisådär tjugufem eller åtminstone inte mer än tretti *host* Ja, rent mentalt då alltså även om jag ibland kanske till och med platsar i trotsåldern ibland. Det vill säga sex eller tretton år haha.. men det beror ju som sagt lite på sällskap och omständigheter.

Nåväl, jag skulle bara vilja höra om det finns speciella riktlinjer gällande kläder för personer i MEDELÅLDERN. Någon som vet?

För när man passerat tjugofem år så kommer man INTE undan med korta toppar där magen sticker fram. Eller så lågt skurna brallor så att det nästan blir oanständigt. Inte heller kommer man undan med att ha så korta kjolar så att trosorna syns.. Fast å andra sidan är det ju knappast klädsamt på småtjejer heller.

Självklart ska man ju klä sig i sånt man gillar och trivs i men vissa kläder känns så väldigt "fjortis" eller väldigt mycket "tant".

Är man tant om man diggar städrocksliknande klänningar i polyester med märkliga mönster och färger? Är man fjortis om man diggar gummikläder i neonfärger?

Ja, Jag vet inte..? You tell ME!

Glappet där emellan då? Jag har liksom ingen lust att klä mig i blommiga blusar med guldfärgade knappar. Inte vill jag heller köpa trasiga jeans som till och med Madonna skulle rodna över. Snickarbrallor NEJ tack.. sånt är väl för gravida? (Vilket jag aldrig ska vara fler gånger i livet)

Stringbikini? ALDRIG...  Regnrock i galon? No way... Tubsockar? Verkligen inte... Jeans i manchester? *fnyser* Näpp! Axelpuffar eller pastellfärgade plagg? *vägrar*

Men vaffaaaan...

Vad ska jag ha på mig då? Jag är den medelåldriga, halvfjortiska, tråkiga tjejen som vill vara superbekväm men ändå så där avslappnat snyggt klädd men ändå lite annorlunda samtidigt som jag ändå vill passa in och inte väcka för mycket anstöt hos övriga medelåldrisar...

*skrattar högt*

Så berätta gärna: HUR ska (läs: bör) man egentligen klä sig när man närmar sig medelåldern?

Jag smyger ju omkring och spanar på roliga kläder på barnavdelningarna då och då och så länge jag ryms i storlek 170 centilong så fortsätter jag väl med det.

Stringbikini och wet t-shirt?? Jorå, under jeansen och fotbollströjan haha...

...sitta här denna vackra dag, men jag väntar på att mini ska vakna efter tuppluren så då kan jag ju lika gärna göra en snabb update om någon undrar hur jag mår och vad jag gör.

Tjaa.. Jag mår ganska bra fast jag ser ut som en trött blekfis som inte har något liv (Vilket jag faktiskt har även om det tillfälligt är satt på paus)

Mitt viktigaste projekt just nu är att fixa utemöbler till den norra balkongen. Alla grannar har gjort så fint, så fint och vi har en jäkla blomkruka med fimpar på vår balkong.. huvva. Inte najs alls.

Vad mer då? Jo, jag har fixat klart hyllorna som står under tvn och tejpat fast all insynsskydd/ plastfilm så nu känns det inte lika "rörigt" runt tvn och man kan koncentrera sig på det man ser i rutan. Det kanske låter konstigt, men om det är stökigt och ligger massor av prylar framme så kan jag liksom inte koncentrera mig. Alternativet att skaffa träluckor kändes inte optimalt för då kunde man ju inte zappa med kontrollen men det kan man ju nu.

Before:

After:

Visst blev det bra?

Och så har jag fixat femtiotalslampan som jag fick av min kära moster:

Uppfiskad ur överbliven loppislåda... Lite skamfilad men SEN...

...blev den så här snygg:

Sprejad GRÖN såklart! Ny textilsladd, kopplad av Martin såklart!

Fint!

Ja, det var det det kan man säga. Hoppas alla mår skitbra i solen. Själv ska jag utnyttja en ledig dag till max och hälsa på några stycken som jag träffar alltför sällan.

Vi hörs & störs!

...är jag nu och ett tag framöver. Kommer att låta bloggen ta en liten semester och ägna mig åt att lära mig lite nytt så jag kommer att vara trött och kanske lite virrig. Behöver dessutom sova ikapp en hel del då jag ägnat sista veckorna åt helt andra grejjer än att sova... Haha.. (Jaa.. jag förstår ju att just DU vill veta vad, men serru det är hemligt!)

Så, jaa.. nu blir jag en tråkig tjej. Men håll ut. Endera dagen har jag något spännande att komma med och när jag har det så lovar jag att höra av mig.

Tills dess:

Hare fint!

G'natt alla!

ZZZZzzzzZZZZzzzzz....

ZZz.. 

Den tråkigaste tanten utan både smink och fotoshop som inte tänker göra annat i flera dagar än att äta, sova, jobba, kramas, borsta tänderna, längta efter mina kära och kanske... kanske kommer jag också att tvätta en och annan tvättmaskin också.

HaHaHa.. Nu vet Ni!

Det gäller att vara effektiv när man smiter hemifrån några dagar. Jag har haft jätteroligt och trots att det var intensivt så hann jag med både att träffa några favoritmänniskor och skaffa mig några nya favoriter i klädväg..

Spana in:

Bror med söt flickvän

Killen fick levermassage inne på Bröderna Olsson haha...

Stefan min bästa exboyfriend, numera utan hår...

Fedrix my brother... Det sägs att vi är rätt lika...

Vi hade en mycket trevlig helkväll med massor av vitlök och supergod mat. Jag var ändå rätt pigg imorse och jag pallrade mig upp tidigt och fixade detta:

Ny favorit från adidas outlet

Nya favoriter från adidas outlet

Nya favoritjeans från adidas

Lyx från LUSH

Sen hann jag fixa naglarna också. Kostade bara 300 spänn och tjejen använde ett material som INTE gjorde ont så det är nästan så att man får börja åka till Stockholm och fixa hår och naglar haha.. 

Ja, det var några toppendagar i Storstan och jag har redan lust att åka dit snart igen. Det är alldeles för sällan man är där med tanke på vad och vilka som finns där!

<3

Stockholm är riktigt skoj.. Vi hänger på ett ställe där ALLT innehåller vitlök. Till och med spritn haha.. Nåväl, imorgon drar jag hemåt. Jag saknar kidsen och Jimpa men jag har haft det så bra! Om någon undrar alltså :-D *schkåål*

Sveriges mångfald i naturen är väl otroligt fantastisk på alla sätt? En stund när Måndag morgon börjar vakna.. Med guld i mun. Välkommen ny vecka. Njut av lugn och ro när det dyker upp. Fånga ögonblicket och inte bara hela dagen! Ha en bra dag allihopa.

...så är det ju rätt ofta.

*suck*

Skulle åka till Stockholm idag med min kära bror. Praktiskt med samma avgång och allt. Men näääe då. Det var fullbokat idag och även på brorsans plan så jag tar mig till storstaden först imorrn. Men dit ska jag även om det blir en supersnabb visit där.

I Stockholm ska jag:

• Ägna mig åt mig själv
• Umgås med min fina bror
• Glo på folk
• Handla lite saker till barnen
• Träffa min gamla pojkvän Stefan som jag fortfarande gillar SKITMYCKET!
• Ta en sovmorgon
• Gå på spa om jag hinner
• Äta på restaurang
• Sitta på en uteservering och dricka några ÖL

Vad sägs? Visst låter det gudomligt trevligt, roligt, mysigt och nödvändigt? Jag bara toklängtar. Börjar snart på ett nytt jobb och jag känner att jag måste boosta mig ordentligt och ta en time out från min vardag som jag för all del älskar men som har varit lite högljudd på sista tiden (Två minimänniskor har skruvat upp ljudvolymen rejält på sistone)

Annars har jag inte mycket att förtälja. Hängde runt på krogen igår med två galanta damer och min vackra bror. Vi hade skitkul och vi träffade den däringa BigBrotherkillen som hade konstigt hår... Jag trodde helt klart att det var en mössa haha... Sen tog vi nattbussen hem och fick höra några bekännelser som jag för all del hade kunnat vara utan.

Imorse blev det uppstigning klockan sex och sen knattematch i fotboll så nu är jag TRÖTT! Hmm.. kanske inte blir så dumt att ta nattbussen inatt till Ståkkålm ändå?

Hoppas alla mår lika fantastiskt idag som jag gör..

Vi HÖRS!

Idag får jag besök av flera flickor, damer och tjejer i HELT olika åldrar spritt över hela dagen. Det ska bli så trevligt. De är hemliga allihopa just nu men kanske fastnar någon av dem på bild senare ikväll. Ikväll ska jag faktiskt dricka champagne... Japp! RIKTIG till och med *skrattar* Som KOMMER från Champagne och inte nåt billigt lågprisbubbel (som för all del kan vara helt okej) Nope, the real deal blir det ikväll. För jag har MASSOR att fira. Men de flesta sakerna är också hemliga men vi ser väl om jag delar med mig vid ett senare tillfälle. Ska i alla fall kosta på mig att vara onödigt lyxig bara för att jag vill och kan. Den största anledningen till att fira idag är i alla fall inte hemlig: Jag ska fira MIG! (Ba för att)

Dessutom har jag min yngsta lillebror Fredrik på besök och även det måste ju firas. Viggo tycker förresten inte att det är min lillebror utan hans, så vi låter det passera. Vi har konstaterat att "Fedrix är allas vår bror"

Superhunken Fedrix

Vi hörs & störs.. Kanske sen idag?

:-D

Jag är lite skeptisk vad gäller kläder och skor och fastnar lätt för enstaka plagg och skor som jag använder tills det inte återstår mycket av dem.

Favorittröjorna är så urtvättade och tunna i tyget att det går att dra isär tyget på en del ställen och vissa plagg härtsmmar ända från gymnasietiden (!!)

Jag syr själv muddar på jeansen för att det är praktiskt och smart då jag cyklar för det mesta. Jag knyter sällan skosnörena då jag bara vill kliva i mina skor utan att anstränga mig.

Tyvärr så blir väl resultatet att jag ser lite slarvig och i vissa fall halvklädd ut. Men jag har i alla fall försökt att klä mig lite mer "vuxet" och propert. Jag har testat klänningar, skjortkragar och släta byxor som man INTE får spilla på. Men det är skitsvårt att försöka klä sig till något man inte är.

Mycket svårt faktiskt...

Så nu försöker jag inte längre göra det. Jag kör stenhårt på jeans-och-gamla-loppiga-favoriter-som-sitter-perfekt istället för att jaga den där stilen som ändå aldrig kommer att passa mig och igår hittade jag ett par helt underbara skor som jag kanske kommer att kunna ha till vardags och ändå få känna mig lite finare i eftersom det är lite höjd på dem.

Spana in dessa skor:

Sneakers med höjd och rolig kilklack.

(Högklackade sneakers?!)

Ja, vad ska man säga? Om mina gympadojjer skulle skaffa barn med mina snygga partyskor så skulle nog detta bli resultatet. Jag tycker att de är riktigt fina och med tanke på att mina älskade adidas behöver vila lite så kanske dessa kommer att bli nya favoriter. Och med tanke på hur sällan man får klä sig i partystassen så kan det ju vara kul med fina och roliga skor som ändå är sköna och springvänliga...

...lever jag som vanligt. Det funkar bra och jag är så glad att jag lärt mig den konsten för det är svårt att göra det innan man fått rätt redskap. Jag fick dem relativt nyligt och med stor hjälp av min man.

Trots att vi levt ihop länge och känner varandra ganska väl så har han inte lyckats knäcka min kod förrns nu, under det senaste året. Personlig utveckling tillsammans med svåra händelser har gjort att det mesta fallit på plats. Jag skulle tydligen behöva bli närmare fyrtio år innan jag förstod det som ska vara viktigt i mitt liv.

Människor som korsat min väg av en slump och som lärt mig massor... om mig själv. Människor som svept genom min tillvaro och stannat små stunder har också lärt mig mycket av. För nu framgår det så tydligt vad jag vill ha och vad jag inte vill ha i mitt liv. Det jag inte vill ha stänger jag rätt effektivt ute vilket innebär att jag numera inte heller tar åt mig av folks dumheter och problem.

Det jag vill ha har jag lärt mig ganska effektivt HUR jag ska få och jag har ett helt annat lugn i både kropp och själ. Till största delen har jag mig själv att tacka men även min kära make som faktiskt fick mig att förstå hur det skulle gå till.

Det är lättare när man kan säga nej till det man inte vill ha och JA till det man VILL ha.

Egentligen förbannat logiskt men ändå rätt svårt att tillämpa i praktiken.  

Jag har i alla fall hittat lämpliga sätt att spara min energi på så att jag kan använda den till mig själv och de jag vill ha i mitt liv.

Och jag erkänner: Jag är så otroligt bakåtsträvande och stenåldersaktig att jag har MINDRE än tio människor i mitt liv. (Förutom familjen alltså) Men jag investerar i dem, jag hinner med dem, jag engagerar mig i dem, jag älskar dem allihopa, jag bryr mig om dem och framförallt: Jag är närvarande samtidigt som min energi räcker åt den viktigaste personen i mitt liv.. Nämligen JAG själv...

Så ibland kan jag inte låta bli att nyfiket undra: HUR gör de som har flera hundra vänner på facebook? Både låtsaskompisar och verkliga vänner samlade i en långrandig namnlista i en virtuell värld där det måste vara svårt att skilja ur pärlorna bland svinen. Så för att göra det lättare för mig själv så håller jag hårt i mina pärlor och släpper aldrig ens in svinen (som jag var så bra på att göra förut)

Svamligt inlägg? Ok, kanske bäst att sluta nurå...

Nu är det fixat lite nytt hemma. De vägghängda hyllorna som var jättebra i radhuset var inte alls optimalt i nya lyan. Det stack ut för mycket i grabbarnas springbana som löper genom hela lägenheten så det var bara att skruva ner och tänka om.

Resultatet blev en...

*trrrumvirvel*

IKEALÖSNING i form av Kära gamla Billy

(Hörrö Lisa.. Kolla in rottingelefanten...haha)

Nu ska det bara riggas lite frostat insynsskydd / fönsterfilm i glasluckorna så att man slipper se allt bråte i hyllorna men ändå kan zappa på tv-prylarna.

Smart och snyggt. Jag är supernöjd!

Vad mer är nytt...? Jo, jag har lyckats med detta idag också:

Vovve tvättad! (Wow..)

Och så har jag putsat alla fönster och gjort en tillfällig lampskärm med hjälp av ett gammalt tallriksunderlägg gjort av kvistar från boom. Jag gillar den naturella looken så den kör vi i tvrummet denna sommar.

Visst blev den fin? Billigt och bra. Sen plockar jag av kvistarna när jag vill ha den grön igen.

Och slutligen:

Tradera är fixat! *pustar ut*

Så nog förtjänade jag detta till middag:

Pizza och falafelrulle! *mums*

Ja, det var den nationaldagen det. Inte mycket till firande, men här står svenska flaggan i miniformat framme dygnet runt året om så den här dagen gör varken till eller från.

Hoppas alla har haft en toppendag!

Hörs & störs

Tydligen ett svårt val för en del mammor och pappor.

Jag har kompisar. Både i min egen ålder, men även ett par yngre och en och annan som är äldre än mig. Alltså behöver jag inte (tack och lov) vara kompis med mina barn. Jag är ju faktiskt deras morsa och det är ju mitt jobb att vara just.... Mamma. Med allt vad det innebär.

Till exempel att säga Nej när det behövs. Att lägga mig i en del saker (men inte allt) Att förmana och att bry mig om. Att begränsa och att hindra. Men även att lära dem viktiga saker så som att hjälpa till hemma, att respektera folk, att följa regler och så vidare. Dessutom vill jag att alla mina barn ska bli självständiga individer som en dag ska klara sig själva här i livet.

Är det konstigt? Ja, somliga tycker faktiskt det. Efter tre barn så känner jag mig tämligen säker i min roll som morsa även om jag vet att vissa saker skulle jag valt att göra annorlunda om jag bara fick chansen och om jag vetat bättre DÅ vilket jag med gott samvete kan säga att jag vet nu.

Jag har aldrig tvekat att vara fysisk med mina barn och de gånger jag haft småbarn som levt om inne på en affär, eller bråkat och skrikit på offentlig plats eller hemma har jag inte tvekat en sekund att bära ut i bilen eller upp på sina rum.

En del har tittat ogillande på mig när jag travat iväg med ett argsint, vrålande och sprattlande barn under armen, medans andra har tittat gillande på mig och nickat så där lite uppmuntrande med en blick som säger: "Jag vet hur det kan vara.. stå på dig bara" Från en förälder till en annan.

Jag känner mig tillräckligt säker i min föräldraroll för att jag ska bry mig om vad folk säger. Dyker det upp en konflikt så tar jag den. Vissa gånger är det jobbigt och obekvämt men jag gör det ändå. Jag bryr mig tillräckligt om alla mina barn så jag orkar helt enkelt med även det där som är SKITJOBBIGT ibland. Men visst, nog vore det lättare att inte bry sig. Men än så länge så fortsätter jag. FAST det är jobbigt då och då..

Ibland har man varit helt slut, både fysiskt och mentalt och visst vore det enklare att bara ge efter och köpa det där som barnet skriker efter eller att bara mata ungarna med godis för att vara "snällaste morsan i stan" eller varför inte låta ungarna vara vakna till midnatt och se hemska filmer på tv? Eller serva ungarna med allt de vill ha hemma och lyda deras minsta vink samtidigt som jag låter mig behandlas som en skitig dörrmatta...

Men nej tack! Jag är deras mamma. Inget annat! Och för all del, kanske blir vi "kompisar" när de blivit vuxna? Ja kanske. Men det vet jag ju inget om ännu eftersom jag fortfarande "bara" har barn som är små och ett som har ett antal år kvar till myndighetens underbara artonårsgräns.

Jag har sett hemska exempel på när föräldrar är sina barns kompisar. Och vissa beteenden som de barnen uppvisar mot sina föräldrar är ingen vacker syn.

Mamman som ständigt belönar sin lille son med leksaker och godis trots att han har ett beteende som skulle behöva en ordentlig förälder som orkar och kan sätta gränser. Han tackar sin mamma genom att använda våld i massor mot henne. Hon fortsätter vara polare med grabben och matar honom med ännu mera glass och godis och höjer aldrig ens rösten. Och stackaren bara skriker efter gränser.

Eller Pappan som spelar våldsspel på datorn med sina barn och där ungarna får frispel när pappa inte har tid eller om de inte får sitta vid datorn.

Eller mamman som går på ständig shopping med sin dotter och lär henne allt om hur man blir "lycklig" genom att äga massvis med märkesprylar. Hmm.. det blir jobbigt när hon blir arton.. vem ska upprätthålla den standarden? Ooops...

Eller den lata tjejen som ringer sin mamma jämt och domderar henne och bestämmer över den stackars kvinnan TOTALT.. Och sorgligt nog lyder mamman hennes minsta vink. Sjukt eller vad? "Handla det, skjutsa mig hit o dit, gör det o det, var min SLAV"

*fnyser*

Eller grabben som får hänga med sin morsa som nån liten partypolare och hänga runt på fester vid vilken tid på dygnet som helst.

Är man förälder eller kompis då? Vad funkar bäst?

Nä, barnen får ha sina egna polare så har jag mina. Jag är deras mamma och de är mina barn och jag har ett jävligt viktigt uppdrag som morsa.

Att vara förälder är det viktigaste uppdrag man har i livet.

Väljer man att bli förälder ska man ta det ansvaret som följer med också!

(Med detta inlägg vill jag poängtera att jag fortfarande skiter i vad folk tycker om mitt föräldraskap som jag vet avhandlas i stugorna då och då)

Håll till godo!

(Försökte i min glädjeyra igår skicka ett mms som INTE publicerats ännu så ett tu tre kommer det två i efterhand)

Fick en avi av posten om ett paket igår och jag hade inte beställt något och förstod inte alls vad det kunde vara för ett paket. Tjejen på Maxi halade fram ett ganska stort paket utan avsändare och när jag nyfiket öppnade det hittade jag detta:

Nyaste som jag LÄNGTAT efter...

Kolla vad TJOCK den är...

"Stolt att du läser"

WOW!!

Motiveringen behåller jag dock för mig själv hihi...

Men fatta hur jäkla glad jag blev. Jag behöver inte köa på biblo i hundra år och jag behöver inte köpa den för över tvåhundra spänn. Wohoo.. Istället fick jag den signerad och hemskickad. Fantastiskt. Jag är så glad!

Tusen tack till mina favoritförfattare Roslund & Hellström. Ni är bäst!

...eftersom jag sist, när jag var i Norrbotten och Gällivare så gjorde jag det bästa fyndet EVER! Hittade den här fantastiska joggingdressen / träningsoverallen eller mysdressen eller vad man nu ska kalla den inne på kupan i Gällka...Haha... Jag tror helt ärligt att den härstammar ända från åttitalet någon gång. Det kändes så i både lukt och kvalité faktiskt men man vet ju aldrig. Nåväl, den hängde helt ensam och ledsen bland andra second hand kläder och bara vädjade: "Köp mig!"

Jag var ju en av de stackars barn som aldrig fick en Takanodress med rosa tryck, fast jag önskade mig det så hett när jag var elva bast.. men denna är snäppet vassare eller hur?

Dessutom: Den är helt sprillans oanvänd så även om den är jäkligt gammal så är den ju NY! Vad sägs?

40:-

Och vem kunde motstå "NORRBOTTEN" i åttiotaligt typsnitt och neon?

Inte jag i alla fall..

I Västerbotten ska jag ändå vara lite norrbottnisk.

I just LOVE it!

Något som jag tänkt på ett tag och som är så uppenbart FÅNIGT är när en och annan lokal politiker skriver om andra personer i andra partier och allt vad de gör fel...

Men *SUCK*

Tyvärr så verkar det beteendet aningens överrepresenterat och förankrat hos ett visst parti... (Gnällpartiet?)

Men *suck* igen..

Jag skiter oftast i politiska debatter men trots detta vet jag var jag står politiskt. Men allvarligt talat politiker: Sluta gnäll och namedroppa era klagomålsobjekt i Era bloggar. Skriv hellre om det NI/ DUtänker göra bra/bättre istället för att gnälla om vad de andra gör dåligt.

Ni verkar inte fatta att det är helt fel väg att gå. Det där gnället gör bara att Ni tappar (ännu mer) i förtroende!

(Va? Nä, jag är inte sur.. Jag har ju sovit så gott!)

Haha...

Fredagsbloppis: 6 stycken BRANÄS. Fina rottingkorgar från ikea. 50 kronor styck. Två bordslampor i rotting 50 kronor styck. Najs prajs! Vi har gjort oss av med så mycket saker nu att korgar och lådor är TOMMA hemma hos oss. Härligt :-D nåväl, vill du köpa så skicka ett ässämäss på: 0736-557140. Vi hörs!