De är så söta i den där åldern…

Imorse skjutsade jag morfar till en väntande buss nere i stan. Han skulle åka på en dagstur med PRO och de ska åka runt och spana i bland annat hans egna gamla hemtrakter.

Självklart så är det ju lite pirrigt och spännande och självklart så blir det ju lite nervöst minuterna innan man kommer iväg. Jag vet ju själv hur det kan vara. Så här lät det imorse:

Mormor: -”Har du med dig myggmedlet?”

Morfar: -”Ja, men jag har inte TID”

Mormor: -”Visst tar du med dig mobiltelefonen?”

Morfar: -”Näe, jag vill INTE”

Mormor: -”Nu måste du skynda dig, bussen går ju snart”

Morfar: -”Ja men jag MÅSTE bara… *ohörbart mummel*

Jag: -”Morfar, var har du bilnyckeln?”

Morfar: -”Jamen jag hinner inte, jag måste ta på mig skorna”

Jag: -”Jag går ut i bilen och väntar på dig”

Morfar: -”ohörbart mummel*

Så brummar vi då ner till centrum där bussen precis anlänt och en större grupp glada och förväntansfulla pensionärer står och väntar. Alla är de klädda i färgglada fritidskläder. Jag ser kepsar, knästrumpor, ryggsäckar och idel glada leenden och då slår det mig plötsligt att detta kunde lika gärna ha varit en grupp förskolebarn.

När morfar kliver ut ur bilen så ropar jag efter honom:

-”Morfar! Nu är du snäll med kompisarna idag och hoppas ni får roligt!”

Morfar: -”Jaja.. *ohörbart mummel*

När guiden kliver ut ur bussen och hojtar att alla är välkomna ombord så skyndar sig alla så snabbt de kan för att få en bra plats på bussen. Kanske får de sitta med sin bästis om h*n inte redan blivit ”tingad” av någon annan? Kanske har de sådan tur att någon har med sig kaffe i en termos? Och kanske kommer detta att bli en av de mest minnesvärda dagarna i livet för någon eller några.

En sak är jag i alla fall säker på och det är att många fler än min lilla morfar var alldeles spralliga och uppspelta inför denna spännande busstur och säkert har fler än han varit extra vimsiga innan de äntligen tog sig hemifrån imorse!

Jag kan nästan se framför mig hur en slangbella skymtar i morfars bakficka och jag kan nästan föreställa mig kepsen bak och fram när jag tittar efter min söta lilla morfar där han skyndar fram till bussen.

Inte alltid så stor skillnad!