En komplimang..

..fick jag igår. En rolig sådan och rätt så.. annorlunda:

-”Helena, Du är så förbannat duktig på allt Du tycker är roligt.. jag tror att Du har Aspergers i alla fall”

*skrattar*

Ja, nog blev jag smickrad av den komplimangen med tanke på var den kom ifrån.. Dessutom har jag nu kunnat konstatera att vissa av mina så kallade ”Knepigheter” inte ÄR så knepiga trots allt. Till exempel det här med att täcket MÅSTE vara tungt och varmt OCH ligga åt ”rätt” håll… haha..

Både jag och en vän har diskuterat det här på olika håll och nu kan vi, efter fältstudier konstatera att vi kvinnor faktiskt verkar tycka att det är en MYCKET viktig aspekt att täcket ligger åt rätt håll, medans en man himlar med ögonen och säger att det ”Spelar väl föffaaen ingen roll”

I min mans fall så spelar det verkligen ingen roll eftersom hans täcke oftast ligger: 1. På golvet eller 2. Ihopknölat på hans huvud eller 3. Under honom.

Jag är i alla fall glad över att höra att det finns fler som har små egenheter som i vissa människors ögon inte hör till vad som anses som ”normalt” och när jag tänker efter så är det alla annorlunda egenskaper som jag faktiskt gillar mest med både mig själv och andra!

För visst är det så när man ser saker ur en ”svart-och-vit-synpunkt” så är det ju oftast så att vi människor jämt måste kämpa så hårt för att passa in i samhällets norm om vad som anses ”normalt” och hur man förväntas vara. Vi ska jämt anpassa oss och vissa anstränger sig så mycket för att passa in i en rund norm fast man egentligen kanske är fyrkantig och det mår ju ingen bra av eller hur?

Samtidigt som samhället är fullt av dubbla budskap så förväntas man följa alla möjliga sociala koder och oskrivna regler som man kanske aldrig ens lärt sig, hört talas om eller ens varit med om?

Egentligen så är vår tillvaro lite för uppskruvad och hektisk för människor med andra sätt att tänka. Tiden räcker inte alltid till eftersom vi i vår moderna tid har så ”vaaansinnigt mycket att göra jämt” Tid att vänta ut någon (läs: barn) som inte vet hur man ska göra eftersom det tar för lång tid resulterar oftast i att andra (läs: vuxna) gör det själv eftersom det går snabbare. Som såklart resulterar i att barnet aldrig får lära sig.

Tidigare i veckan så var jag och lille B på väg ner med bussen till stan för att socialträna. Vi pratade med en tjej på bussen och när jag sa att vi brukar åka med våra barn till stan och socialträna så sa hon att sånt hade hon aldrig ens hört talas om.

Men.. hundar är det tydligen superviktigt att uppfostra och socialträna? Men… barnen då? Eller andra individer med andra sätt att tänka / fungera på då?

För om man inte socialtränar med sina barn så vet de ju faktiskt inte hur de ska göra när de ska: stå i kö, åka i rulltrappan, sitta still i bussen, äta lunch eller fika på stan eller rent allmänt hur man uppför sig bland folk eller hur man går till väga när kläder ska provas i ett provrum i en butik eller liknande.

Barn är ju som bekant lite mer fyrkantiga i sina beteenden än vad vi vuxna är och med åren så rundas väl hörnen lite och i vissa fall blir barnen kanske vuxna människor som blivit ”runda i sitt tänk och beteende” medans andra ”bara” blir ovala. Somliga av oss (Läs: jag) förblir fyrkantiga, men dock med ganska rundade mjuka hörn och ett tydligen ganska udda sätt att vara.

Men det är skönt.. Jag gillar mig själv och mitt sätt att vara. Jag passar inte alltid in i alla mallar och jag strävar inte heller efter att göra det vilket många gånger resulterar i att folk blir otroligt provocerade av mig och helt enkelt tycker att jag är ”Dum i huvudet”. Men skit samma. Jag har för längesedan slutat bry mig om vad andra tycker och den förmågan önskar jag att alla hade.

Det finns trots allt viktigare saker här i världen!

”Favoritcitat i repris”

Jag kommer att återkomma i detta ämne!

Var så säker 😉