Äntligen, äntligen… Idag har jag hämtat ut lille B´s glasögon. Det blev ett par coola bågar från Lego och ett par ÄNNU coolare bågar med Star wars gubbar! Han visade lyckligt upp dem åt ALLA han mötte på stan och stannade till väldigt specifikt vid varje barn som var ungefär i samma storlek som han själv och även de sittande tiggarkvinnorna fick ju även dem beskåda hans nya brillor då han stannade och halade upp dem och berättade glatt om sina nya brillor… Ja, nog tror jag att de hellre hade fått en liten slant men de log och nickade glatt åt den lille glasögonprydde pojken med det långa blonda håret.

Så nu kan vi äntligen säga:

SYN: CHECK!!

Och så på Måndag… Öronoperation nummer två för mitt babblande lilla pojktroll som inte så många förstår sig på (ännu) Hans språkutveckling bromsades ju avsevärt då hörseln helt plötsligt pajjade igen. Frustrationen har varit stor och tålamodsprövande för honom. Och även såklart för oss andra i familjen. Men på Måndag… *längtar*

HÖRSEL: CHECK!!

Vi har berättat för grannar och bekanta att han har nedsatt hörsel och därmed inte riktigt kan prata så bra som han borde för sin ålder. Men han är väldigt uttrycksfull i känslor och kroppsspråk och är en fantastiskt underbar kille som är både rolig och snäll och nu när han kommer att både se och höra bättre så lär det ju bli ännu roligare att hänga med honom 🙂

Det är märkligt ändå, för med barn som har speciella behov så pratar man ofta om det som är jobbigt eller svårt. Man pratar ju nästan aldrig om de fördelar som följer med ”problemen”

Och alla de ”fördelar” som jag ser med att ha ett sådant här barn hemma är att vi umgås på ett mer intimt sätt: Sitta i soffan och titta i böcker etc, rutiner och tider blir mer tydliga / viktiga, människor som bara är ”halvbekanta” och inte så viktiga för varken oss eller barnen skalar man bort från familjen helt och hållet och kvar blir dem som vet och känner till vilka behov HELA familjen har, planeringar blir mer noggranna, familjen blir mer medvetna om varandra på fler sätt och just för oss så upplever jag att vi ALLIHOPA har ett bättre samspel och en bättre kommunikation. Vi vuxna är mer lyhörda för både varandra och för barnen och vi har lärt oss fler signaler än bara språket som många tar för givet ska fungera.

Jag är otroligt ödmjuk inför det faktum att vi HAR barn som kräver mer av oss som föräldrar och personligen så tycker jag att speciellt lille B gjort mig till en mycket bättre version av mig själv.

Han har lärt mig mer om det som VERKLIGEN är viktigt i livet under de senaste tre åren än vad jag vetat under i princip hela mitt liv hittills 🙂

Inte undra på att han är speciell egentligen…

Den minsta personen som gjort den största förändringen i mitt liv 🙂

”Little Boy, BIG Love”