Crappy day!

Jag brukar inte vara gnällig, men de senaste veckorna har jag varit både gnällig och hängig 🙁

Jag har sovit extremt illa på grund av att NÅGON (ibland mer än en) vandrar omkring eller babblar och ropar på nätterna… och eftersom jag har de värsta mammaöronen i hela världen så vaknar jag direkt bara någon av kidsen snörvlar eller vänder sig lite häftigt i sängen vilket såklart bidrar till att min natt är indelad i små kapitel. Ibland så små så att det känns som att jag aldrig hinner somna om..

*suck*

Varje episod BÖRJAR i alla fall med att jag somnar jääätteskönt i MIN egen säng men slutar såklart med att jag på något mystiskt sätt antingen förflyttats till minstingens säng där man vaknar både frusen och krokig eftersom han breder ut sig och dessutom snor ALLT täcke *fnyser* eller att man ligger uppåner i sin egen säng med massor av armar och ben (läs: HELA familjens) överallt… *ännu mera suck*

Otacksamt och orättvist.. Nåväl, efter alla dessa nattliga episoder som innehåller allt från prat-i-sömnen till ”mamma får jag sova me däj?” till ”Jag måste ha vatten” eller ”följ me på toa” så har min kropp följaktligen sagt: Nej! Njet! No! Näpp… NO more…

Jag har haft tidernas skallebank i några dagar och detta är ganska konstigt för någon som i princip aldrig är sjuk *ta i trä* så nu har jag sovit och vilat och sovit lite till och förhoppningsvis så ska jag orka jobba imorrn utan att pajja saker och utan att vara alltför vimsig. Det borde jag ju klara av, för nästa Onsdag får jag ju faktiskt åka iväg på en pyttesemester så det är bara att härda ut.

Och helt ärligt så tror jag faktiskt att även barnen också behöver semester. De har ju också tidiga morgnar och ibland sena eftermiddagar i detta mörker, så självklart så är de ju också Novembertrötta (finns det ett sådant ord?)

Nä fy.. November kan man vara helt utan och jag är så less på mörker och elände.. Men snart… om någon vecka så LOVAR jag att inte vara gnällig längre. Och lite sugen är jag på en skidtur på Dundret också.. Det vore väl något? Vita vidder och nedförsbackar borde göra susen för ett Novembertrött sinne. Det är ju faktiskt skidsäsong å allt i Gällkatown nu 😀

dundretBild knyckt från: dundret.se

Visst är det tjusigt?

😀

Och nu: Sova… (försöka iaf)

Godnajt 🙂

2 kommentarer

  1. Anders

    Jag säger som så många andra, snart är ungarna stora nog att klara sig själva. Se upp så att du och din man inte kommer att tycka att det blev lite väl lugnt och tyst då 🙂

    Krya på dig och ha en skön minisemester!

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack Anders… Jaa.. det är nog sant.. När det blir tyst och tomt å ungarna är ute mer än vad de är hemma så lär man väl få slag av tristess haha… Fast lite skönt kan det nog bli förstås 😀

      Trevlig helg!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.