Små och stora gester..

…från synliga och osynliga ting och människor gör tillvaron både spännande och intressant i mitt liv och något jag konstaterat under de senaste månaderna är att ju mer det händer i mitt ”IRL” desto mindre kan jag blogga.. För att jag inte kan, får, vill eller vågar… eller ens har tid heller för den delen!

Men ikväll har jag tid och jag har egentligen ”bara” två saker att berätta om som varit mycket relevanta under den senaste veckan som varit…

1. Jag träffade en kvinna som läser min blogg när jag fikade med en kompis på Brobergs i Torsdags. Kvinnan och jag fick ögonkontakt och för ett ögonblick så tänkte jag att vi kanske kände varandra.. Hon kom fram till mig och viskade till mig: ”Jag känner igen dig från bloggen och jag tycker att du är så bra!” och så smekte hon mig på kinden och log! 🙂 Vilken fin kommentar och vilken stor gest från en person som verkligen bekräftade mig på ett otroligt positivt sätt. Jag blev fantastiskt glad och jag ler åt minnet i detta nu.  Tack.. du gjorde min dag faktiskt! Det var så roligt att få ett ansikte på något som annars bara varit en siffra i statistiken. Jag gillar alla mina läsare.. Även de läsare som inte gillar Mig… 😉
2. Igår kväll när jag var i den där sköna sekunden då jag precis var på väg att lämna medvetandet och glida in i den behagliga sömnen så händer det en spännande sak som genast slet mig tillbaks till vakenheten: Lampan i sovrumsfönstret tändes!! Klockan var kring tio och Jimmie satt och kollade hockeymatchen (Som tack o lov Luleå vann!!). Barnen låg i sina sängar och snarkade sedan länge och det var bara familjen hemma i lägenheten.. och… fönsterlampan tändes!! Jag satte mig käpprak upp och ropade på Jimmie.. Först blev jag lite rädd, men sen kändes det bra på något vis. Det kändes som att ”någon” som annars stökar i Bastians rum nattetid även har börjat smyga i andra rum och att denna ”någon” bara vill visa att h*n finns. Jag mådde inte riktigt bra igår och hade ont i magen hela dagen på grund av magbacillen som familjen dragit på sig sedan i söndags och kanske ville min okända ”vän” bara trösta mig och visa att ”Jag finns här vad som än händer”? Att denna ”någon” vill visa mig att h*n aldrig viker från min sida även när saker varit svåra?

Ja, det som hände igår var i alla fall spännande och nu har jag fått konstaterat från flera håll att jag har ”någon” med mig för det mesta och att denna ”någon” är en stark ”någon” eftersom jag själv är en stark person. H*n ”visar” sig då och då genom alla möjliga små incidenter. Och endera dagen ska jag försöka sätta vissa av händelserna på pränt. Nu för tiden händer det saker så ofta, så vissa små saker har blivit en slags normalitet men att få lampan tänd i mitt eget rum en meter från mig själv var lite abrupt till och med för mig som ändå börjar vara van vid dessa händelser.

Ja, livet @fairytaleroad är då aldrig tråkigt, det är då ett som är säkert 🙂

Det var en pytteliten kik av vad som pågått i mitt liv under den senaste tiden. Både synliga och osynliga existenser visar med både små och stora gester att de gillar mig och det är kul!

Jag skulle förresten tro att det dyker upp mer tid och lust att blogga framöver. Jag inser ju att jag inte levererar på samma sätt som förut, men den synliga bloggläsaren ändrade ju helt klart på det måste jag säga 🙂

Hoppas att alla som läser (synliga och osynliga) mår jättebra, att Ni inte fryser för mycket och att Ni har det bra på alla sätt. Glöm inte att tala om för alla dem som betyder något för Er ATT de betyder något och var inte rädda för att ge någon en komplimang.. även om det råkar vara någon ”okänd”

Vi människor är alldeles för fega för att våga bekräfta våra medmänniskor. DU.. kan ändra på det!!

”I mitt nästa liv ska jag bli en hemlig och osynlig vän..”

Jag ska bli en spökkompis!

Godnajt allihopa!

PS: Berätta gärna om något spöklikt DU har varit med om..