Memory lane in a bad way!

Tiden före internet känns ju som rena stenåldern och tänk, INNAN blogg och instagram och facebook så fanns det faktiskt människor som dokumenterade saker med, hör och häpna: Papper och penna!

Under de värsta åren i mitt liv så har jag skrivit dagbok exakt varje dag. Det tackar jag min lyckliga stjärna för idag… Dels därför att jag förstår saker bättre nu. Både mig själv och andra som fanns i mitt liv på den tiden. Och dels att det är lättare att bemöta snart tjugo år gamla anklagelser om vad man sagt, gjort och varför… Vojvoj att det finns människor som aldrig kan släppa det förflutna alltså! Numera duggar det förflutna ganska tätt i min tillvaro och jag känner att jag kommer att göra vad jag kan för att stänga igen kapitlet som handlar om i princip hela nittiotalet… *suck*

Kanske fanns det ändå en mening att jag sparat alla dessa dagböcker och jag har ju förvisso hängt kvar kring det förflutna genom att behålla dessa handskrivna böcker… Men nu förstår jag att det fanns en mening med det hela!

Ibland är det nödvändigt att ta sig en resa down ”The memory lane” och denna gång är det inte för att jag VILL det, utan för att jag måste. Det är i alla fall skönt att jag har människor som jag kan bolla innehållet i dessa dagböcker med som vet hur det var  och tyvärr så finns det även saker där i som behöver komma upp till ytan och ljuset. Definitivt inte här i bloggen, utan för människor som det berör på ett eller annat sätt… Och jag måste faktiskt slå ett slag för dagböcker och riktiga pennor.

Utan dessa kanske jag inte hade suttit här. Tro det eller ej, men skrivandet höll mitt förstånd i schack när saker var som värst och som sagt… Jag ser saker i ett helt nytt ljus idag och jag kan bara säga så här:

Underskatta aldrig de skrivna orden. På gott och på ont! De skrivna orden finns kvar vare sig man vill eller ej och de skrivna orden är långt svårare att ta tillbaks! Jag älskar skrivna ord.

De är så enormt mycket mer betydelsefulla än de ord man säger när man talar!

Kanske man ska börja skriva dagbok ”på rikt” igen?!

🙂