En lag som inte finns i Sverige..

En LAG OM CIVILKURAGE Vad tror Ni?!

 

”En civilkuragelag kan fastställa att man som medmänniska ska tänka vad man kan göra utifrån egen förmåga för att undsätta någon i nöd. I många fall kan det handla om enkla saker som att kontakta ambulans vid en trafikolycka eller kasta ned en livboj till en person som trillat i vattnet. Att vid ett sådant tillfälle inte göra någonting kan förhindras genom att med lagstiftning visa att passivitet inte är acceptabelt.”

 

Passivitet skulle alltså INTE vara acceptabelt! Och ikväll har jag en fundering.. Jag bara undrar hur många som skulle se en liten bebis som en person i nöd om denne befinner sig i händerna på flera vuxna som är fulla och / eller påtända…

JAG skulle i alla fall se bebisen som ”en medmänniska i nöd” och att det till hundra procent förelåg hot om liv och hälsa för den lill* personen.

Vad tycker Ni andra?

Dela gärna med Er…

Skulle ni tycka att det inte ”angår er”..?

Skulle ni försöka hjälpa på plats?

Skulle ni ringa någon myndighetsperson?

VAD… skulle just DU göra?

Jag vet i alla fall vad jag gjorde och jag kommer att göra det igen…

Och igen…

Och igen…

och igen…

tre apor

”Våga se, våga lyssna och våga prata”

Det finns faktiskt dem som inte kan tala för sig själva..

Hjälp dem… det är din förbannade PLIKT!!

Och nu måste jag sova… försöka i alla fall! Inte lätt när man är både arg och uppgiven!

(Jo, det angår alla och därför skriver jag om det!!)

2 kommentarer

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Hej Lisbet! Tack så mycket och vad kul att se dig här på vkbloggen igen.. det var ett tag sedan!

      Hoppas att allt är fint med dig! 🙂

      Något som jag reflekterat över när det handlar om obehagliga och obekväma saker är att så många väljer att INTE se och höra… Att inte våga ”lägga sig i”… Plus att jag har fått bli så sjukt besviken på människor under de senaste åren som sett, hört och förstått men som ändå valt att inte göra något.

      Jag minns en gång för många år sedan när ett gäng individer dealade knark mitt framför ögonen på mig och jag gick iväg för att ringa polisen, varvid personen jag åt lunch med sa: ”Nämen gör inte det, det där rör ju inte oss..”

      Jag blev förvånad och ledsen över personens lättvindiga sätt att vifta bort det hela, fast jag tyckte att det var HUR viktigt som helst. Nåväl, polisen dök upp i alla fall och senare hörde jag att det varit ett lyckat tillslag 🙂

      Jag blev nöjd… men ändå besviken över mitt sällskaps sätt att se på det hela..

      Kram på Dig Lisbet.. ser fram emot nya inlägg! 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.