Suicide ZERO

Självmord.. Suicid.. Vilka obehagliga ord.. Jobbiga ord.. ångestladdade ord! Hemska ord med en fruktansvärd betydelse.

Sorg, ångest, vanmakt, ensamhet och rädsla är något som jag förknippar med de här orden. Att vara rädd för att leva.. Eller att vara för ledsen för att leva… Eller att helt enkelt bara inte orka leva längre!  Alltför många väljer att dö eftersom rädslan eller sorgen över livet blivit för stor att hantera.

Oavsett vad det är som gör att någon väljer att ta sitt eget liv så måste vi våga prata om det. Vi som finns kvar. Vi som blir kvar med alla funderingar om huruvida man kunnat göra eller säga något som skulle ha förändrat situationen.

När någon är borta för alltid så är det så totalt oåterkalleligt och man kommer inte att kunna säga det där man ville… eller att kunna göra något i efterhand. För det är ändå för sent.

Men något som inte är för sent.. Det är att våga prata med de som lever… Att våga fråga hur någon mår. Att sträcka ut en hand.. Att våga ta i det som verkar obehagligt och jobbigt… och att våga stå kvar och vänta på svaret när man ställt frågan: ”Hur mår Du?”

Fler människor dör på det här sättet än i trafikolyckor och det kan drabba vem som helst och när som helst. Jag läste att suicid är den vanligaste dödsorsaken för män mellan 15-44 år  och det är ju helt förkastligt. Det ska inte behöva vara så!

Jag blir så jäkla ledsen varje gång jag hör talas om att någon valt att avsluta sitt eget liv. Tyvärr har jag varit med om det för många gånger och jag får fysiskt ont i mellangärdet varje gång jag mottagit ett sådant besked oavsett hur nära man kände personen i fråga eller om det varit en flyktigt bekant. Sorg liksom flyttar in i hela mig och slår mig så hårt på insidan att jag inte kan sova ordentligt. Jag tappar aptiten och blir alldeles nere. Jag börjar fundera på alla människor som kanske bär omkring på tankar om döden och jag blir alldeles slut.

Jag tänker på dem jag känner som inte mår bra, eller som lider av psykisk eller fysisk ohälsa och jag blir så jäkla rädd att fler ska drabbas. Att någon eller några som står mig nära tänker tankar som handlar om döden på det här sättet. Att döden på något sätt skulle kunna vara en lättnad.

Jag tänker alltid för mycket. Min hjärna går liksom inte att stänga ner.. nånsin och kvällar som dessa blir det ännu mer påtagligt när jag tänker på sådana här hemska saker!

🙁

Hursomhelst.. Jag skulle kunna skriva tusen rader till, men det ska jag inte göra! Jag vill bara säga till Er alla att vara så jävla rädda om alla nära och kära.

Ni kan förresten bry Er om alla medmänniskor. Ni kan göra något litet för någon i förbifarten som kan betyda jättemycket i slutändan.

Man kan till exempel le mot någon, man kan småprata med någon som ser ensam ut på bussen, man kan fråga om någon behöver hjälp och man kan till och med göra skillnad bara genom att fråga: ”Hur mår Du??”

Och verkligen ställa frågan för att man verkligen vill veta…

Hur någon mår…

På RIKTIGT!!

Mitt fina armband med gröna glaspärlor..

Du kan få ett likadant!!

Bli medlem hos Suicide Zero som jobbar för att minska självmorden!!

”Alla människor är viktiga. Alla dagar. Alltid!”

Och det är Du med!