Vanskliga veckan!

Vilken vecka alltså..

Den har varit intensiv (som vanligt) och en del saker har hamnat under kategorin ”normalt” fast de egentligen inte ÄR normalt.. Jag känner att jag har blivit lite avtrubbad vad gäller vissa saker och det är ju egentligen rätt sorgligt, samtidigt som jag förstår att det behöver vara så för att jag ska klara av det!

Idag läste jag i vk att det skulle hållas en kampanj utanför systembolaget för att stävja langning! Visst, en jättefin tanke och ett bra initiativ men jag kan inte låta bli att undra varför det inte pratas mer om vad som händer varje dag i centrumfyrkanten som har med andra droger att göra.

Mer än en gång har jag sett kids ( i ca högstadieålder) byta hundralappar mot små paket (dagens dos av adhd medicinen som säljs vidare eller något annat?) inne på Utopia. Alltid inne på Utopia när jag sett dessa små byten. Varför? Är det för att så många vuxenögon riktas åt andra håll numera? Och självklart är det viktigt att belysa det här med alkoholen också, men var inte så naiva att ni tror att alkohol är det värsta i den här stan just nu..

Jag vet inte hur många ungdomar i högstadieålder som jag sett drogpåverkade bara under de senaste två veckorna lulla omkring på stan.. Ibland tänker jag att jag skulle vilja hoppa fram och fråga: ”vad gör ni?” men jag har varken mandat, tid eller kraft och ork att jaga efter andras ungar samtidigt som jag vill skrika högt och få folk att reagera!

”STOPP Å SHOPP!! Kanske DIN unge knarkar??”

En mamma berättade för mig att hennes tonårsdotter kommit hem vid ett tillfälle och varit ”allmänt märklig”, varpå det visade sig att tjejen blivit bjuden på en kamrats receptbelagda medicin vilket hon berättade för sin mamma någon dag senare och det här är inte så ovanligt.

Ja fy fabian… Vad gör man? Ibland önskar jag att jag inte hade den kusliga förmågan att ta in ALLA detaljer samtidigt så fort jag går in i ett rum eller en miljö. Jag ser allt samtidigt och min hjärna jobbar frenetiskt med att sortera ”viktigt” från oviktigt. På två sekunder så hinner jag ta in alldeles för mycket information än vad som är bra för mig:

hamburgaresergott utåhvilkennopprigmössahonhade ådärvaentantsomhandlatförmycket 

påhennesåmaurits ensomjagkännergickförbi ochojavaddetluktarillahärinne ochdärärdetrea

minsann ochdendärkillenharglömtattstängagylfen ochojvadhonsomgickförbinuluktarstarkt 

avparfym ochserintedendärpappanatthansungemåstekissa ochjagkännerigenhenne undrar

omviinteharjobbatihopengångitiden undrarvadhongörnu menkolladärvartretjejkompisarsom

allahadelikadanaskorvadlustigt... *SUuuuUUUCK*

OSV…

OSV…

Och såklart så tar jag även in alla dessa knarkpåverkade barn i mitt informationsflöde..

Men vad ska man göra?

Jag tror att det är därför jag har blivit lite folkskygg under de senaste året. För att jag ska kunna hålla allt det som är ”viktigt för mig” i schack! Egentligen rätt enkelt om man tänker efter.

Bara denna vecka har det varit tusen och åter tusen saker som alla avvikit från ”det normala” vilket gör att det är lite svårare att hålla mitt fokus (som jag såväl behöver)

Men jag har gjort en plus och minus lista och den har jag gjort bara för min egen skull!

PLUS:

• Jag har bockat av ALLA tråkiga samtal / tråkiga mail / trista brev
• Jag har läst två bra böcker
• Jag har träffat de människor jag velat träffa
• Jag har hunnit göra ovanligt mycket på jobbet
• Jag har cyklat massor
• Jag har hunnit med yoga varendaste kväll
• Jag har hunnit städa och putsa ETT fönster hemmavid
• Jag har fått credd och finfint beröm som betyder massor
• Jag har ätit nyttigt och undvikit socker
• Jag har sovit allt jag har behövt
• Jag har planterat lite frön och fått massor med salladsbebisar hemma
• Bastian har lärt sig att cykla *yey*
• Jimpa fick en hyfsad slant för att han slog sin stackars *cencur* och *cencur* när vi krockade. Tjejen på försäkringsbolaget fick nog nåt kul att avhandla på sin fikarast och jag kunde inte låta bli att rodna när han berättade vad han sagt till henne haha… (veckans bestående garv i alla fall)
• Familjen mår bra och pojkarna är glada
• Bastian har fått ett personligt brev från Ikea som han är väldigt stolt över

Ja, Ni ser.. pluslistan är lång men tyvärr så finns det ju ändå en minuslista:

MINUS:

 

• Jag tänker fortfarande för mycket på sånt som inte är bra för mig
• Jag tycks vara en magnet för folks drama
• Jag blir anklagad för saker jag inte gjort
• Jag har fått ett tråkigt besked på jobbet som jag inte var beredd på. Att förlora en suverän person på mitt arbete känns jobbigt.  Lite för mycket till och med!
• Jag har insett att jag har ganska svårt att ta förändringar, men å andra sidan så erkänner jag det och har därmed löst halva problemet!
• Jimpa tjatar om att vi MÅSTE bestämma oss vilken bil vi ska ha (jag vill inteinteinte)
• Vi har inte hört något än från vare sig försäkringsbolag eller verkstad ang bilen
• Polisen som tog emot anmälan har inte skickat papper ännu så att vi kan gå vidare i försäkringsprocessen
• Jag har varit ovanligt luktkänslig och stör mig på allt som luktar illa (Nej, jag är INTE gravid)
• Bastian hade ont i magen idag och fick hämtas hem från förskolan idag, varvid vi missade partyt med kompisarna
• Vädret (kompletterande kommentar onödig)
• Min tvättkorg tycks alltid vara full (Hur e de ens möjligt? Jag tvättar ju jämt??)

Ja, huvva… vad ska man säga? Det är full fart och inte jättemycket tid till eftertanke! Men nu har jag en liten stund för mig själv och kan således knappra ner i bloggen hur min vecka varit. Terapi så god som någon! 🙂

 

Veckan i bilder:

Jag får alltid hjälp att städa i alla fall 🙂

Salladsbebisarna frodas, trots vädret!

Umeås bästa Maria i vk *stolt*

Veckans vackraste kylskåpsalster.. Pirayan från dagis!

”Öppnas i händelse av min död” av Liane Moriarty

En lite annorlunda, men bra bok!

”Du och Jimpa är allt ett tjusigt par”

En fin komplimang från ett oväntat håll värmde..

(Och Nej… jag bestämmer inte ALLT hemma hos oss som elaka tungor bestämt hävdar. Min man och mina barn bestämmer massor med saker som passar dem med. Så DET så!! Och dessutom så tror jag inte att en kille som Jimpa skulle stanna hos mig om jag ens försökte bestämma över honom)

Ikväll är jag och lille B ensamma hemma. Vi firar med chips. Det magonda har gått över!

(Säg ALDRIG saker som ”Mina barn är typ aldrig sjuka”)

Då kommer magsjukan som ett brev på posten serru…

Nåväl.. nu har jag just inget mer att förtälja. Jag ska faktiskt gå och sova. Jag är ganska trött efter en konstig… och vansklig… och ganska… Vanlig… vecka.. Haha…

😀

Sov gott och trevlig helg till alla!