Skönaste helgen..

…på länge! Lille B har haft två sovkompisar på besök över natten och alla tre småglin somnade strax före kl åtta igår kväll och jag… ja, jag höll ut med min tjocka bok ända till klockan nio! Jimpa jobbar två dygn på raken och min elvaåring har sovit borta inatt så jaa… här på sagovägen är det faktiskt ganska lugnt just nu.

Så nu sitter jag här och dricker dagens kaffekopp nummer två och längtar lite efter vuxet sällskap. När jag är ensam hemma utan Jimmie just på en Lördag eller Söndag så känns det faktiskt lite trist 🙁

Ingen kalsongklädd pappa som härjar i köket, ingen att skratta med (eller åt) och inga radioljud med jobbiga sportkommentatorer.. osv..

Det är ju det här med att varje människa ger ifrån sig olika ljud i vardagen och jag kan höra bara på ljuden hemmavid exakt vem som gör vad och var i lägenheten.

Min mormor berättade om att det blev så himla tyst hemma nu sedan morfar gick bort och det har jag tänkt mycket på och kanske är det just därför jag känner lite extra saknad efter min egen man numera när han jobbar helg. Jag har insett att hur jobbiga ljud en del människor ändå genererar så är det liksom det som skapar en vardag.

Att höra alla ljud… som plötsligt bara försvinner om människan i fråga inte är där. Jag har också på något sätt fått en ny insikt om hur mycket jag värdesätter hela min familj och hur mycket de betyder för mig.

Nu, några månader efter att min morfar lämnat jordelivet så har jag också insett att han lämnade en sådan insikt till mig.. Insikten om att varje dag man får tillsammans är en gåva. Oavsett vad, så har vi ändå alltid varandra.

Förra veckan så skulle min mormor och morfar ha firat sin 60-åriga bröllopsdag. Det blev inte så 🙁 Men om några månader så kommer jag och Jimmie att fira vår 5-åriga bröllopsdag och jag hoppas så att det blir åtminstone..hmm.. kanske femtio till? Om vi får ha livet, hälsan och förståndet i behåll såklart. Den som lever får se helt enkelt!

 ”Jag älskar Dig fast Du låter för mycket ibland”

Men en sak är säker.. Vi har varandra just nu i alla fall och det räcker långt. Trist bara att han inte är HEMMA just nu och lever om så där som bara han kan göra.. *skrattar*

En annan grej som jag också har funderat mycket på under de senaste åren faktiskt är det här med Lojalitet… Varför är det så jäkla sällsynt numera? Och hur kan det komma sig att lojalitet är något som kan visa sig där man minst anar det? Människor som besitter egenskaper som lojalitet är sällsynta idag, men när och OM man väl har turen att hitta en sådan människa så bör man vara smart nog att uppskatta denna.. Alternativet är ju som bekant att ”nöja sig” och varför ska man bara ”nöja sig” när man alltid kan välja att se till att alltid ha det BÄSTA av allt?

Och det här gäller ju både vänskap och kärlek… Logiskt, eller vad tycker Ni som läser?

Dagens sanning?!

😉