Solsken i blick.?

men FY fasn vad kallt!? Jag och lille B har varit ute och premiärcyklat ikväll och såklart var det ju kul… men alldeles för kallt… brr..

Men till veckan ska vi ta beslut om vårens viktigaste fråga för att råda bot på den griniga vårkylan:

Blir det Rhodos eller Kreta i Maj? Just nu känns det som att det finns ett akut behov av sol och värme och rent mentalt har vi redan åkt! Vintern har varit tuff för hela familjen på många olika sätt och som en belöning för allt slit så känns det självklart med en resa till värmen.

Vi sitter och spanar på nätet varje dag efter lämpliga resor och självklart så åker vi allihopa även om jag trodde att det skulle vara möjligt för oss vuxna att åka själv denna gång. Men så blir det inte… kanske nästa gång… 😀

Men småkillarna är alltid roligt resesällskap och de har också kämpat hårt denna vinter så nog blir det mest rättvist att vi åker allihopa. Inget snack om saken. Det blir kul att åka till Grekland också och jag har inte varit där sen jag var nio år så nu är det dags tycker jag.

Men på vintern åker jag gärna till Gran Canaria..

Annars går livet sin stilla lunk här hemma. Jag begraver näsan i bra böcker nästan all min lediga tid och jag försöker skärma av mig ganska ordentligt. Jag är totalt obrydd om allt som inte är viktigt (för mig) och jag har insett att det faktiskt är helt okej att skita i saker som förut var helt otänkbara att strunta i. Jag vet inte vad det är, men jag antar att det handlar mycket om att jag faktiskt har lyckats hitta ännu fler vägar till att acceptera det jag inte kan (eller längre vill) förändra.

Numera ids jag inte ens bry mig om vad andra säger trots att det fortfarande haglar in en hel del otrevliga saker i form av information vad ”folk sagt eller hört”

Vem bryr sig om (före detta privat) gammal skåpmat i dagens läge när det finns så mycket annat att oja sig över? Det ostabila världsläget till exempel… DÄR har vi något som vi alla borde försöka göra något åt. Även jag!

Tja, jag gör vad jag kan och jag hoppas och tror att de flesta andra gör det de kan. Ingen kan ju göra ALLT, men ALLA kan göra något! Yap… så äre!

Det är så lätt att deppa ihop över både stora och små saker nu för tiden och just därför så är det viktigt (för mig i alla fall) att stänga dörren för det och dem jag inte orkar med och såklart öppna dörren och välkomna det och dem jag behöver. Jag jobbar varje dag med att bibehålla min bräckliga balans, men på det stora hela så ser och förstår jag vad jag behöver göra för mig själv. Både på kort och lång sikt!

Ja, något flummigt kanske… men numera skriver jag egentligen mest för mig själv. För att påminna mig själv om hur jag mår och varför. Idag mår jag bra! Påsken har varit helmysig och vi har umgåtts med fantastiska människor, ätit god mat, varit lediga tillsammans och bara… fått vara!

Godis står jag fortfarande emot, men jag ska villigt erkänna att jag åt både glass och chips igår. Men vad gör väl det? Mitt sockersug är i princip helt borta och jag är fortfarande karaktärsfast och säger nej till godis och fikabröd och diverse annat som får mig att må pyton.

MIn fysiska hälsa blir långsamt bättre och jag är inte lika speedad. Skönt för alla i min närhet, inklusive mig själv haha 😀

Annars har jag inte jättemycket att säga annat än att vi ses och hörs! Hoppas ni mår bra allihopa och kom ihåg att det är varje dag som går som ÄR livet… se till att fylla livet med det som är det bästa för just DIG!

Var det snäppsjätt de hette…?!

Haha…