Sluta aldrig gå

Sluta aldrig gå…

…heter Christina Rickardssons bok som jag läst under veckan som gått!

En bok som borde föras in i undervisningen för precis alla ungar i mellanstadie och högstadieålder i Sverige.

En brutal verklighet pågår bredvid vår och människans natur är ibland varken vacker eller ens uthärdlig men ändå så smärtsamt verklig!

Jag kan relatera kring en (liten, men ändå) del av det hon skriver och just på grund av att man inte alltid har ett eget val kring allt som händer i ens liv så kände jag en enorm tröst i hennes skrivna ord som jag så väl kunde känna igen..

Ibland kanske man rent av MÅSTE skiljas åt för att man ska överleva.. och kanske förstår man det först flera år senare?!

Ja, nog födde den här boken massor med tankar. Tankar som jag är tacksam över att jag tillät dem passera min hjärna! De fick mig att må så oändligt mycket bättre 🙂

Och tack och lov för ALL litteratur som flödat genom mitt liv under de senaste åren och som har hjälpt mig att härda ut och som har visat mig massor av annorlunda perspektiv och som för det mesta har fått mig att må så mycket bättre.

Men än en gång: Tack Christina för en fantastisk läsupplevelse och tack för att du delat både glädje och sorg med oss läsare! Din bok har gjort stor skillnad.. (för mig i alla fall)
Och förhoppningsvis för fler än mig..