Adjö lilla hund!

Idag har hon somnat in, den lilla hundflickan som funnits i familjen i över fjorton år. Fjorton människoår motsvarar ju nästan hundra år för en hund, så nog fick hon ett långt och härligt liv.

Men nu har hon dragit vidare till hundhimlen där hon kan skälla glatt och jaga roliga katter tillsammans med andra glada hundar. Det blir tomt utan henne, men precis som med allt annat levande så tar allt slut en vacker dag.

Man möts och man skiljs.. Så det gäller att vårda de fina minnena när man en gång skiljs åt och ett av de mest positiva minnena jag har av henne är då hon på alla hjärtans dag 2004 räddade mitt liv mitt i natten. Jag var mycket sjuk med en svår infektion i min ena njure. Dagen efter blev jag inlagd på sjukhus och svävade mellan liv och död i nästan två veckor och den tiden är bara som ett diffust minne idag men jag vet att om inte hunden lagt sig hos mig och vaktat mig den där natten så hade jag nog blivit hämtad av någon ”från den andra sidan” och jag hade inte funnits här idag.

Hon ville inte släppa iväg mig och höll mig kvar i medvetandet och i livet vilket jag är enormt tacksam för. Hon kände på sig att något eller någon var på ingång för i exakt samma stund som jag förlikade mig med döden och accepterade det faktum att mitt sista ögonblick på jorden kommit, så traskade hon rakt genom huset och in i rummet där jag låg och lade sig med halva kroppen uppe i sängen bredvid mitt ansikte och där stod hon kvar tills natten var över. Vilken hjältinna hon var alltså.

Vilda Tilda

Vila i frid nu lilla hund. Det har du verkligen förtjänat.

Vi kommer att sakna dig, men i minnet du lever kvar, precis som du var.