För 88 år sedan..

…föddes min morfar!

Han var en liten, rosa, skrynklig bebis som vid exakt den här tiden förmodligen låg på sin mammas mjuka arm och spejade runt helt ovetandes om hur världen skulle te sig sisådär nästan hundra år senare… med barn, barnbarn och barnbarnsbarn som skulle vara med och forma världen så som den ser ut idag.

Tanken svindlar ibland när man tänker på hur snabbt en människas livstid passerar. En del människor har en fart i tillvaron som är en stilla lunk, medans andra har ett liv som liknar ett sprinterlopp där åren passerar lika snabbt som en tonåring byter humör.

Själv hoppas jag att jag hamnat i början av ett år där saker och ting kommer att vara hyfsat beständiga. Jag orkar inte med att hetsa upp mig alltför mycket vad gäller ett endaste dugg och vad gäller alla typer av drama så får A-N-D-R-A ägna sig åt detta, medans jag själv bara tare jäfligt luuugnt i tillvaron… haha.. Ja.. nog känns det som ett bra upplägg inför detta nya år!

Jag tänker som Ni förstår ofta på både min mormor och min morfar som de två ledstjärnor de alltid har varit i denna snåriga och underliga värld där vi människor verkar spela en alltför stor roll på den här stackars planeten som kallas jorden (eeh… jag menar TELLUS)

På ett sätt så är jag ändå glad över att jag har fått med mig så mycket av det ”gamla” (sjuttiotalist som jag är) och ibland så känner jag mig hopplöst intolerant mot allt som är nytt och… Konstigt?! Härregu.. inte nog med alla mina autistiska drag.. jag är dessutom en bakåtsträvare av rang! Och ja… jag ÄR ju hopplöst omodern vad gäller vissa saker, men en del saker GÅR helt enkelt inte att kompromissa med!

I alla fall så är jag ju ”bara” halvvägs in i den åldern som morfar var då han lämnade oss. Men ändå så innebär det (för min del) att jag funderar rätt ofta om HUR jag vill vara för att vara en (hyfsat) bra människa och hur jag bör vara för att fungera på bästa sätt FÖR och MED mig själv och andra.

Det finns inga givna svar och med tanke på att jag liksom är född mellan ”gammalt och nytt” så försöker jag ändå tänka på att jag borde kunna ta det bästa ur det mesta, både från det gamla och det nya och att jag kan välja precis alla guldkorn både från ”förr och nu”.

Grattis på din födelsedag kära morfar! Även om Du inte finns mer, så tänker vi ändå på dig idag.

För åtta år sedan låg Bastian i min mage och Du fyllde 80 år. 

Det känns som igår…

Var rädda om varandra och ha det så bra!