Någon frågade mig en dag om ”jag lever”

Någon frågade mig en dag om ”jag lever”… haha..

Jo, det gör jag faktiskt även om jag inte syns och hörs så mycket för tillfället 🙂 men visst är det lite skumt att man liksom ”försvinner” och glöms bort om man inte visar upp sig på sociala medier med jämna mellanrum?

Och ÄR det verkligen så att om man inte syns så finns man inte? Och vad GÖR egentligen alla dem som inte alls bryr sig om vem som gör vad och med vem och varför?

Jag såg några läskiga bilder en dag på en fotografs hemsida där h*n lagt bebisar i de mest märkliga positioner där tanken antagligen var att på något ”gulligt och unikt sätt” föreviga bebisarna men som bara skapade kalla kårar (hos mig i alla fall)

Att till och med rigga nyfödingar i onaturliga positioner med allsköns rekvisita fick mig att fundera lite extra över allt konstigt som vi människor hittar på för att jaga uppmärksamhet.

Inte konstigt man blir lite less på Internet emellanåt!

Själv gör jag inte så mycket just nu som kan generera desto mer uppmärksamhet numera: Jag sover, äter och jobbar relativt regelbundet.

Jag kollar ”Homeland” på Netflix, hänger mycket med familjen och träffar personer jag gillar några gånger i veckan.

Jag läser fortfarande ganska mycket böcker och har också insett att mitt liv är ganska lugnt och harmoniskt just nu vilket jag är tacksam för. Det känns värdefullt och jag uppskattar det verkligen.

Förmodligen genomgår jag väl någon slags fas som innehåller lite extra mognad haha.. men det är himla skönt 🙂

På tal om riggad bild förresten så hittade jag ett par gamla glasögon som säkert har 50-60 år på nacken och jag tänkte att jag måste balansera upp allt ”riggat-läskigt-perfekt” på nätet. För nog är det väl lite gulligare med medelålders kvinnor i fula brillor än med bebisar i otäcka vinklar täckta i tyll, blommor och pälsmössor? (Sånt får mig förresten att tänka på att det liknar att leka med Klippdockor /dockor som man ägnade sig åt när man var BARN, men kanske är det här en direkt effekt av vad som händer när barn har för bråttom att bli vuxna? Behovet av att leka med dockor kvarstår uppenbarligen)

Jo, men det tycker jag i alla fall.. å tills vi hörs igen! Ha det fint!