Tänk om man visste då vad man vet idag

Tänk om man visste då vad man vet idag? Femton år senare sitter jag här och tänker på att vi ändå är oss ganska lika. Jag och Jimmie.

Inget blev riktigt som vi tänkte oss från början. En del saker blev till det bättre och en del saker blev ju till rena rama katastroferna..

Men ändå skulle jag inte vilja vara utan de erfarenheter och lärdomar som jag fått med mig sedan jag träffade Jimmie.

Idag har jag för sista gången gjort något jag tidigare inte trodde var möjligt:
Jag har tittat på massor av brev och fotografier för sista gången för att till slut packa ner allt och skicka iväg det som inte längre tillhör mig. Varken fysiskt eller känslomässigt.

Allting i livet har en början och ett slut och nu när jag ser att både början och slutet ryms i en enda liten banankartong så känns det märkligt nog bara fridfullt och trots att jag själv inte kunnat påverka varken början eller slutet i det här fallet så tror jag att det helt enkelt är lika bra att bara acceptera det faktum att vad som än händer i framtiden så fortsätter livets hjul att snurra oavsett vad vi tycker om det.

Lika bra att hänga på! 🙂

Jag är i alla fall extra tacksam just idag för allt som är fint i min tillvaro och det är ganska mycket det! För även om man drabbas av svåra förluster ibland så ingår det ändå helt naturligt i livets kretslopp.

Man möts och man skiljs helt enkelt.

(Näe.. jag och J ska INTE skilja oss.. haha.. var fick du det ifrån?)

Ps: ”Allt har en ände utom korven som har två”

😀