En trasig mobil

En trasig mobil.. sprucken, böjd och totalt demolerad.

Ja, men det gör inte så mycket. Det är ju bara en pryl. Ett dött ting och något man (förhoppningsvis) kan klara sig utan.

Den har ”hållit” i ett och ett halvt år och det är väl ändå ganska bra med tanke på att ägaren är en ”manboy” i yngre tonåren?

Jag vet ungar som låtit klasskompisar spela innebandy med sina telefoner så att telefonen ska gå sönder eftersom föräldrarna då fixar fram en ny. Helt galet egentligen men tydligen vanligt och såklart ett intressant ämne att diskutera för oss föräldrar!

Vad ger vi för signaler till kidsen om hur vi konsumerar elektroniska prylar idag? Måste man alltid ha det senaste och värsta? Och behöver barn egentligen ha en ”smart” telefon som egentligen bara gör oss människor dummare?

Jo.. ju smartare telefon, desto dummare människa. Verkar tyvärr gälla i vissa fall.

Suck! Nåväl, jag ska fixa en ny lur till honom idag och hoppas på att den ska hålla i några år utan missöden. Min egen telefon är snart två och ett halvt år och den är fullkomligt perfekt. Lagad vid ett tillfälle och fortfarande still going strong. Men tydligen pensionsålder för en telefon..
Men för mycket slit å släng gör dig bäng! Haha.. kom ihåg de 😉