Hopplös men inte tröstlös

Hopplös men inte tröstlös..

Jag insåg idag att det förmodligen finns en stor jävla reva någonstans i kosmos som ställer till med massa oreda.

Kryptiskt? Jo.. jag vet. Men jag vågar och vill inte skriva om vissa saker. De som behöver veta, de vet.. och de som tror sig veta har ingen jävla aning. Men det enda folk egentligen behöver veta är att jag och min familj ska klara av det här med.. och Nej! Vi ska inte skilja oss, vi har inte blivit anmälda till socialtjänsten (för vilken gång i ordningen hade det blivit tro? Haha.. ) och egentligen handlar det inte ens om oss.. utan om någon annan som jag /vi inte ens känner till och just därför så lägger jag istället fokus på mig och min familj.

Jag har deppat i flera dagar nu och jag är redan trött på det.

Jimpa tvingade med mig till gymmet idag och faktiskt.. det gjorde susen. Jag har börjat bli riktigt stark och har snabbt fått synliga resultat på hela kroppen. Och ju mer jag orkar fysiskt, desto lättare blir det också för mig att hantera smärta psykiskt.. sjukt bra! För såna här gånger så märks det väldigt tydligt att kropp och själ hänger ihop så det gäller att vårda bägge när livet blir turbulent!

Igår var jag på akupunktur också och jag ska verkligen göra precis ALLT jag kan för att behålla min styrka. Både mentalt och fysiskt!

Inte ens det som pågår nu ska få knäcka mig!

Dessutom känns det ju helt fantastiskt att ha en helt egen blogg där jag kan få helt gratis terapi utan att dela med mig av för mycket 😀 så .. tusen tack till alla Er som läser här och därmed hjälper mig att bära på skiten som sipprar in via den där revan i kosmos.. (Hur lagar man sådana revor förresten??)

Godnajt o vi hörs! <3