Här sitter man

Här sitter man.. redo att ta tåget norrut. Men till INGENS förvåning så är tåget nästan två timmar sent. Kan inte göra annat än att sucka och acceptera.

Det ska i alla fall bli kul att komma iväg på sportlov med kidsen plus en av mina bröder. Jag behöver verkligen vara ledig och jag behöver miljöombyte!

I alla fall så mår jag bättre än på länge. Vinter /vår bubblan verkar ha spruckit och jag orkar vara social igen.

Igår fick jag låna en god väns fina dotter och vi satt länge över en kopp kaffe och pratade.. jag var så himla glad efteråt och det var längesen jag träffade en så klok och insiktsfull person i så ung ålder.

Jag tänkte att jag själv hade behövt hennes klokskaper och tankegångar när jag själv var tjugo år .. men för mig tog det tio år extra och det finns säkert någon kosmisk mening med det 🙂

Alla har sin alldeles egen livsresa och den gör vi ju faktiskt ensam, dock med olika följeslagare under olika perioder i livet. En del följer med länge och andra gör kortare gästspel.

Det de har gemensamt är att de alla bidrar med något till den personliga utvecklingen. Somliga bidrar med lite och andra med hur mycket som helst.

De som ställer till med mest oreda i ens liv är egentligen dem man ska tacka mest för de människorna är ju de som testar ens inre styrka.

Jag inser idag att jag är ganska glad även för de människor som gjort allt för att krossa mig. Jag har ju vuxit som fan av det, medans de fortfarande är samma stackare som inte utvecklats så många milimeter så vitt jag kan se.

Jag borde nästan tacka dem, men det räcker med att se dem ibland och inse att de numera inte väcker en enda känsla hos mig. Inte ens ilska som ofta är närmaste känslan man har till hands när någon behandlat en som skit.

Men det gör inget. Jag är ju fortfarande här!

(Väntandes på tåget.. men ändå) Haha.. nåväl, ha en finfin dag alla som fortfarande läser här! 😀 kram